GAMLA, GOA GÖTEBORG...

...finns den staden längre?

I motsats till många andra Stockholmare så älskar jag faktiskt Göteborg nästan lika mycket som min egen bakgård. Jag har alltid haft det underbart när jag hälsat på släktingar i och omkring staden och under min värnplikt för 22 år sedan på KA4 ute vid Långedrag. Staden har alltid framstått som en gemytlig och charmig plats... En nybliven partivän till mig som kommer från Kungälv beskriver skillnaden mellan Göteborg och Stockholm synnerligen träffande: Stockholm är den lilla storstaden medans Göteborg är den stora småstaden.

Men nu händer det något i Göteborg, och detta har försigått en tid - Göteborg framstår mer och mer som Lilla Chicago än Lilla London. Brottsligheten breder ut sig, våldsbrotten är en del av vardagen för Göteborgspolisen och det verkar vara en spiral som snurrar allt snabbare. Jag har själv märkt av skillnaden. När vi var i Göteborg i somras, för Lisebergsbesök och en tur ut till Marstrand ( där jag höll ett politiskt brandtal INNAN Jan Björklund...) så bodde vi i min mosters lägenhet på Julaftonsgatan i Kortedala, cirka 200 meter från platsen för det senaste mordet.

Tidigare har området framstått som hyfsat lugnt när vi varit nere i väster, men inte så längre... Att vid 23-tiden kliva av spårvagnen vid Årstidstorget och promenera dessa 100-tals meter var inte någon angenäm upplevelse. Påtända, berusade och spritt språngande galna människor i utanförskap var huvudpopulation på det torftiga torget. Barnen var rädda och pinnade på för allt vad de kunde, själv hängde jag på så gott jag kunde med min överviktiga kropp. Det kändes inte tryggt, inte på långa vägar. Och vart man än vände blicken så såg man rotlösa varelser i utanförskap... Det fanns en "affär" på Januarigatan som vi alla bilen reagerade på varje gång vi passerade. Det var en plats som Gud måste ha glömt, ett fallfärdigt hus, med slaktade fordon utanför liksom människor som inte längre verkade se någon mening i tillvaron längre. En polack med familj på semester i staden fick se bilden av Sverige som ett tryggt land försvinna över en natt, alltmedan hans bil slaktades och tömdes på såväl packning som värdeföremål...

Men Göteborg har någonstans fortfarande kvar sin charm, Liseberg är tots Rainbow fortfarande ett paradis, Avenyn något som vi i Stockholm saknar motsvarighet till och man har kvar sin närhet till kontinenten med allt vad det innebär. Skulle bara polisen kunna kväsa det som nu i allt snabbare takt raserar stadens rykte så finns alla förutsättningar för en fortsatt trevlig stad.