2008/09/25

ÅTER TILL FALKLANDSÖARNA...


Om lite drygt fyra och en halv timme påbörjas resandet mot Faklandsöarna igen. De trogna läsare som vill ha ett vackert vykort skickat till sig kan med fördel maila mig på obstipator1@hotmail.com och ange namn och adress. Jag kommer reseleda och ta igen mig och samla krafter för åter komma tillbaka till politiken med full kraft.

Vi kommer höras mer frekvent efter den 6/10 då jag återbördas till fosterjorden igen.

Höres mina vänner, något inlägg borde jag kunna få i väg från Sydatlanten också...


2008/09/24

FRA-FRÅGAN MOT EN LÖSNING?


När man snabbt ögnar igenom det som står i SvD:s artikel om arbetet med att ta fram en mer genomtänkt och mer civiliserad lag angående signalspaningen så blir i alla fall jag lättad. Det verkar som man tagit till sig av den kritikstorm som uppstod i bloggosfären och i media mot det tidigare förslaget, som hade sina influenser i DDR och STASI. Bot och bättring, tack för det ifall detta nu blir resultatet.

För det är ju så att man jublat inombords tidigare när regeringen hittat "hem" igen, och sedan känt att man jublade för tidigt. Försvarsfrågan fick ju den utvecklingen, när man först svek och efter Georgien-kriget tycktes vara på rätt väg för att återigen visa att man inte bryr sig om att ha ett försvar mot de hot som FRA kan komma att identifiera. Man skär i matrielanslaget och lovar att överföra slantarna till förbandsverksamheten. I själva verket tar man mycket men ger lite tillbaka...

Jag kanske inte har framstått som en i skaran av de mest rabiata FRA-kritikerna. Möjligtvis beror detta på att jag förstår varför FRA finns, varför vi behöver signalspaning och underrättelsetjänst. Men regeringens ursprungsförslag var uselt, lika uselt som försöken att idiotförklara alla oss som var kritiska och skeptiska. Må man nu ha hittat rätt, och kan gå vidare utan att förföljas av femtekolonnare som undertecknad, Mary och Hagwall och de med andra sympatier än oss frihetsälskare.

För det var ju där skon klämde och klämmer... Att de partier som alltid stått på den lilla människans sida mot den stora, stygga staten svek i denna hjärtefråga. Att regeringen inte hade några dubier om att låta underrättelsetjänsten läsa oskyldiga och icke brottsmisstänktas mail utvecklades från att först låta som ett dåligt skämt till ett bizarrt haveri. Så låt oss hoppas att det nya förslaget är det som lanseras, och att det i sådana fall skapas en enighet över blockgränserna för detta förslag. Frågor som rör rikets säkerhet är det ju bra ifall man förankrar även hos det största oppositionspartiet.

Men visst ja, sosseriet är ju inte intresserade av några konstruktiva lösningar. De sitter mest och skriker primalskrin över allt möjligt trams.

NÄR BARNEN FRÅGAR FÅR DE SVAREN


Rädda Barnen, en av mina grannar i Sundbyberg, kommer i SvD med råd och tips medan DN har letat upp en annan psykolog för att få stöd i hur man pratar med sina barn när något så skrämmande som en skolmassaker har inträffat. Enligt Rädda Barnen skall man slira lite på sanningen när de mest obehagliga frågorna dyker upp, jag har en annan taktik baserad på mina upplevelser i livet om att lögner kan vara förödande för hur livet sedan utvecklas.

Så här kunde diskussionen ha låtit när mina barn släppte loss sina grubblerier...

- Pappa. Varför skjuter finnar ihjäl varandra i skolan?
- Finland är ett land med en våldsam historia. Inbördeskrig och Lapporörelsen har präglat den finska mentaliteten sedan generationer, käre son. På mitt jobb har jag en våldsam finne som brukar slå mig titt som tätt, Jocke du vet. Han som hette Pööllöönen innan han bytte till Draköga. Han slår mig ofta...
- Man varför skjuter finnar sina skolkompisar för då? Det är ju inte schysst.
- Nej, det är det ju inte. Men ibland gör knäppskallar knäppa saker. Och ger du en knäppskalle en pistol så slutar det så här.
- I min skola finns det ju också knäppskallar...
- Precis, så det kommer säkert hända där med. Så fort dom hittar ett vapen så kommer dom börja skjuta i er skola också. För sådana är dom, knäppskallarna.
- Dom där två som sköt i Finland hade lite hår och var lite nördiga, betyder det att Du också är en vapenfixerad knäppskalle pappa?
- Det finns dom som tycker det, er farmor till exempel. Men jag har ju bara haft snälla kompisar, så jag har aldrig behövt fundera på något sånt.
- Kommer jag att bli skjuten i skolan?
- Varför inte? Det är ju ett rätt tufft och manligt sätt att dö på. Bättre det än att bli gammal, senil och dö av undernäring på ett vårdhem.
- Men jag vill ju inte dö pappa!
- Men har du inte hört när pappa lyssnar på Kent...? Den där låten om Mannen i den vita hatten, där sjunger dom ju " Jag är livrädd för att leva, Och jag är dödsrädd för att dö, Men älskling vi ska alla en gång dö, Ja, vi ska alla en gång dö, Ja, vi ska alla en gång dö, Vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö." Och Kent vet allt...
- Men jag vill inte dö!
- Kan du knipa igen! Är det något man kan vara säker på i livet så är det finalen.
- Jag vill inte, vill inte...!
- Vad du vill spelar ingen roll, för dö kommer du. Om det sedan är i morgon eller om 70 år - vad vet jag?
- Och vad händer med mig om jag dör då?
- Om du är snäll och låter pappa blogga i lugn och ro kommer du till himlen. Men om du bråkar så finns det ett varmare ställe som väntar på dig.
- Kanarieöarna?
- Nä, helvetet. Där sitter satan och grillar såna små barn som du. Låt mig blogga nu...
- Men jag...
- Vik hädan! Jag måste höja besöksstatistiken...

... och så fortsätter det. Och sedan så undrar folk varför mina söner har klippkort till BUP? De som växer upp i en sådan trygg miljö, och verkar så harmoniska?
Obs. Konversationen är väl inte helt korrekt återgiven...


2008/09/23

ÖSTROS POLISANMÄLD - HEJA MUF!


Bara man ser på karln, speciellt när han ler, så får jag en sådan där obehaglig känsla inombords. Det är något i den kalla blicken, något i det hånfulla sättet han ler och sättet han talar på med en ton av överlägsenhet.

Den det handlar om är Thomas Östros - ekonomisk talesman hos sosseriet sedan Mona gav Nuder en spark i röven med sådan kraft att den lilla mannen fortfarande är i omloppsbana runt Tellus.

När SSU markerar sin avsky mot friskolor genom att flagga för att man vill öppna socialistiska hjärntvättsanstalter så kommer nu våra unga vardagshjältar i MUF och drämmer till den där Östros med en polisanmälan. Anmälan gäller förberedelse till stöld, och handlar om att den obehagliga mannen från de norrländska vidderna tänker hudflänga Svensson med höjda skatter på i runda tal 70 miljarder... Det är 15.000 kronor per skattebetalare det, och det lär kännas. Så visst är det stöld som planeras. Enligt studier kan det dock finnas en bra effekt av att beskatta Svensson till svältgränsen och det är att man får "komma till" oftare när det är tomt i plånboken. Jag offrar dock hellre "Petter Niklas" välmående för rätten att själv bestämma över mina surt intjänade slantar, men andra "kåtbockar" kan ju kanske förskjutas vänsterut på den politiska kartan...

Sedan kan man fråga sig ifall det är rätt medicin att polisanmäla politiska motståndare med tanke på att polisen redan är överbelastad med arbete. Det finns andra sätt att lyfta frågan. Mitt förslag är att alltid ha en dedikerad MUF-are med ett fint plakat som följer Östros varthän han än går. Texten på plakatet kan till exempel vara "Här går en möjlig tjuv! Ger Du honom chansen 2010 kommer han sno en hel del av dina pengar." Det väcker nog uppmärksamhet det med, eller...?

FINLAND I DAG - SVERIGE I MORGON?


Återigen har Finland drabbats av ett fruktansvärt våldsdåd, riktat mot elever och lärare i en skola. Jag känner för de drabbade men undra sedan varför just Finland har drabbats, inte bara en gång utan nu två gånger, av detta meningslösa våld...

Det händer ju genom åren hänt rätt ofta i USA att galningar tar sig in på skolor och börjar skjuta besinningslöst omkring sig, men med de två illdåden i Finland inom ett år så har man nog i vårt östra grannland än sämre statistik än USA om man slår ut det per innevånare. En person triggar andra och en "epidemi" kan sättas i gång. Och det inträffar på landsbygden, varför...?

När, för det kommer hända även här, Sverige drabbas av detta kommer vi få se repriser även i vårt land. En galning får de andra att följa efter i hans fotspår. Det handlar om rotlösa unga människor som inte ser någon mening med livet och som vill sätta ett avtryck i historien enligt min amatörpsykologiska analys. Det borde inte vara svårt att identifiera presumtiva våldsverkare på skolorna, och mota Olle i grind. Vid Enskede Gård Gymnasium fanns det för något år sedan två elever som hade långt gångna planer på att anställa ett blodbad i sin skola. Planerna avslöjades, man tog killarna i förvar och markerade tydligt att de hade ögonen på sig. Dessutom framkommer uppgifter att den finska polisen förhört gärningsmannen efter att denna framfört hot via nätet. Om så är fallet bör man väl analysera varför man lät mannen gå vidare med sitt uppsåt, varför man inte tog hans vapen i beslag och om man inte är såpass sjuk i huvudet att man behöver bevakas om man hotar med en massaker i ett sådant öppet forum som internet ändå är... Man grubblar nog inom den finska polisen just nu.

Mina tankar går till Finland och de drabbade. Skräcken återskapades denna dag, och många föräldrar kommer grubbla under lång tid framöver ifall skolan är den trygga miljö för inlärning som den ska vara. Det som hänt i Österbotten idag kan hända i Sverige idag, imorgon eller nästa vecka...

KÖTTFÄRSHJÄLTEN - PARODI PÅ HJÄLTEDÅD


"– De jag fruktade mest för var gamla och sjuka. Om de får i sig bakterier kan det bli nådastöten" och "– Jag gjorde det alla pratar om att göra, men inte gör" är två bevingade citat från en "svensk hjälte", en tävling man nu har i Aftonbladet. Mannen som förklarar sig själv som mänsklighetens räddare, alla gamla och barns helgon är numera pedagog, och tidigare anställd vid charken på ICA Maxi och heter Daniel. Själv tycker jag att det finns annat som är mer lönt att hylla när man letar efter hjältar. Men Daniel blir fortfarande igenkänd och bjuden på öl när han är ute och rör sig. Mina ögon tåras...

Visst är det uselt av livsmedelsbranschen att märka om köttfärsen, visst kan någon bli illamående eller få rännskita av att äta gammal köttfärs men är det så där livsfarligt som Daniel vill få oss att tro? "Om de får i sig bakterier kan det bli nådastöten" - Yoghurt någon? Proviva? Det handlar inte om hjältedåd, det handlar möjligtvis om civilkurage att avslöja när ens arbetsgivare inte sköter sig. Men hur många blev sjuka av ICA:s köttfärs? Hur många barn och gamla fick sätta livet till innan "köttfärshjälten" stoppade barbariet? Någon...? Nej, inte mig veterligen och hade så varit fallet hade nog Janne Josefsson hittat sjuka och avlidna och analyserat deras tarmflora i direktsändning.

Här handlar det om en man som inte förstår vad hjältedåd är. Det är liksom lite skillnad på att springa in i elden och bära ut en familj ur en brinnande lägenhet än att avslöja köttfärsen på ICA som en MÖJLIG hälsofara... Det är en större välgärning att göra HLR på en okänd person när hjärtat slutat slå än att ringa "Uppdrag Granskning" och lätta på sitt samvete. Det finns tusentals situationer där enskilda insatser är hjältedåd värda att belöna, men jag kan inte se hur ett samtal till TV är det...?

Jag kan ju ha fel, jag är inte felfri. Men med risk att framstå som en skrävlare tycker jag mig vara en större vardagshjälte i mitt arbete på Intensiven på SöS än en person som orsakar en masshysteri över en dag gammal köttfärs.

2008/09/22

EN DEL AV SOSSARNAS TRAFIKLÖSNING?


Alldeles nedanför mitt fönster passerar Landsvägen, den mest trafikerade gatan i Sundbyberg. Redan i dessa dagar är trafiken stillastående under rusningstid, men det kommer att bli värre - mycket värre. Tvärbanan skall dras fram i mitten av denna gata, men det kan jag ju egentligen inte klaga på eftersom jag är för att vi även får detta transportmedel till Sundbyberg. Men det kommer inte att bli lättare att köra bil på Landsvägen, definitivt inte...

Snart påbörjas dessutom bygget av gallerian Lorry där Landsvägen möter Vasagatan. En stor byggarbetsplats mitt i trafikflödet. I berget under Lilla Alby, på andra sidan Landsvägen från den framväxande Lorrygallerian kommer man spränga, schakta och bygga ett stort garage med in- och utfarter på -Trumvirvel- Landsvägen! En väg som avlastar Landsvägen en aning är Hamngatan vid Bällstaån. Denna är man tvungen att stänga av inom kort då nya bostäder växer fram. Man skapar ett trafikkaos utan dess like och hoppas att tillräckligt stora problem skall få bilisterna att välja andra vägar.

Jag ser ingen lösning, ingen kan se någon lösning - inte ens de sossar och miljöpartister som sitter med händerna för öronen och jollrar när detta förs på tal. Man ägnar sig åt önsketänkande av värsta sort. Förvisso tror jag att det kommer finnas andra vägar att ta, men de kommer också korkas igen när trafiken genom Sundbyberg stryps med pianotråd.
Måhända är det denna utveckling som gått upp för den man som i dag körde in i friser- och nagelsalongen på Landsvägen. Det kan ju faktiskt vara så att han letade efter alternativa vägar. In genom frisören, en tvär vänstersväng för att sedan passera Systembolaget, Sushibaren och min favoritpub Bishops Arms i höjd med toaletten och sedan plöja igenom den jästa degen på bageriet, köra över "kronvraken" som huserar på Bel Ami och ut på Gjuteribacken mittemot Rädda Barnens kontor. Flyter trafiken på Landsvägen där så kan han svänga ut på densamma, är det stopp väljer han med fördel Gjuteribacken och svänger istället ut på Landsvägen vid Humblegatans gångvägsanslutning.

Och så säger man att människan inte kan hitta lösningar på svåra problem? Vissa försöker uppenbarligen i allafall...

DEN MÄNSKLIGA FÅGELHOLKEN


Jag erkänner utan omsvep: Jag är tjatig när det gäller ERNST Kirchsteiger, men är det egentligen så konstigt. Det finns två människor som får mig att må illa när jag ser deras anleten i pressen, Mona Sahlin och ERNST. ERNST syns ju dessutom hela tiden, och avsevärt mer än det andra kräkmedlet. Man kan ju fråga sig vad det är för sjuk personkult som kvällspressen försöker odla fram? Och vad är egentligen ERNST för typ av varelse som sitter och fnittrar infantilt åt att rikets psykhaverier tatuerar in hans porträtt på sina bukar och anordnar små ERNST-klubbar?

En ERNST-klubb...? Vart i hela världen är Sverige på väg egentligen? Att tassa omkring barfota och upprepa små löjliga försök till djup prosa i skenet av flammande stearinljus är aväl ändå höjden av det patetiska...? ERNST för sin del uppskattar att människor inte har något annat att göra än att avguda den man som gav ordet "Fjant" ett ansikte, han tycker det nämligen är ballt att folk dyrkar honom. Man dyrkar gudar eller sina musikidoler, inte en gubbe som tror han är den nya "Don Juan" och som lipar när han blir biten av en krabba. Man avgudar folk som uträttat stordåd för mänskligheten, inte en tokfan som slipar golv, sätter upp gardiner och väver mattor i det fria med en sådan exaltering att man tror att utlösningen är nära förestående i de Kirchsteigerska jeansen. Men tydligen finns det folk som avgudar ERNST trots allt, och de måste per definition vara sjuka i huvudet.

Titeln på detta blogginlägg kommer sig av det faktum att ERNST alltid skrattar med munnen på vid gavel, och att en stor fågel mycket väl skulle kunna bosätta sig i ERNSTs käft som alltid glappar eller brister ut i ett oprovocerat asgarv, ett typiskt symptom för en genuin galning. Det är bara att lyfta blicken och skåda in bilden ovan för att förstå, eller hur...?

POLISEN vs PÖBELN


Jag satt häromkvällen och tittade på nyhetsrapporteringen från Malmö och det upplopp som faktiskt ägde rum i staden. Ja, det var faktiskt ett upplopp men polisen gjorde ingenting... Man fanns där, man tittade på med stora ögon och ville inte störa pöbeln medan pöbeln misshandlade folk eller slog sönder en bank. Allt detta enligt en ny arbetsmodell som polisen skall jobba efter heter det. Och snart skall vi vara ordförandeland i EU, någon som minns senast det begav sig? Då slog pöbeln sönder halva Göteborg trots att polisen efter sin förmåga försökte stoppa vandalismen och våldet. Nästa svenska stad med ett EU-toppmöte kommer inte finnas kvar i kartböckerna framöver ifall den nya modellen får fäste i polisens taktikböcker.

För vad har vi polisen till om det inte är för att skydda oss andra mot de som lever utanför lagens råmärken? Har polisen något existensberättigande när man tittar på medan en banklokal demoleras? Det spelar liksom ingen roll att man som ordningsmakt är färre, man måste visa vilja och sätta gränser. Att det Sverige som vänder andra kinden till och vägrar sätt upp normer och gränser nu är förankrat bland de högre polisbefälen gör mig närmast apatisk inför framtiden.

Tack och lov verkar ju fotfolket ha en annan syn på hur man skall skydda samhället, och 40 poliser i Malmö anmäler nu sin egen ledning. Väldigt bra, men tyder det inte på att ledningen är inkompetent när man inte ens fattar vad man är satt till att göra. Att sedan be sina poliser på gatan att ta av sig sina skyddshjälmar är ju på gränsen till mordförsök! Vad blir nästa steg från polisledningen i Malmö när det är dags för nya kravaller? Att låta ordningsmakten springa in i folkhopen sjungandes låtar av Röda Bönor eller Nationalteatern medan man slänger av sig sina uniformspersedlar i en absurd strip-show?

Hade detta hänt i Stockholm hade jag kunnat ana ursprunget eftersom huvudstaden har satt en gammal förskollärare och fritidsfröken som länspolismästare i Carin Götblad. Det är nämligen i de miljöerna som en taktik som handlar om samtal och daltande hör hemma, inte mot ungdomsgäng som förstör och misshandlar, inte mot rivaliserande kriminella grupperingar i Göteborg eller mot MC-gäng som lever sitt eget paralella liv vid sidan av lagen. Men det verkar som daltandet tar över helt i detta land, och resultatet kommer bli skrämmande...

2008/09/21

ANDAR HOS ANWAR OCH PÅ IVA...


Ingenting är ju så spännande som det här med spöken. Tänk bara på de "fantastiska" TV-produktioner som tagits fram, främst i England, med ett filmteam i en "hemsökt kåk". Man filmar varandra hysteriskt mycket, med en sån där mörkerkamera som gör att alla ser ut som spöken, man skriker och man tjoar över minsta vindpust och beter sig allmänt som psykiskt instabila varelser.

Visst tror jag på spöken, det gör man när man jobbar natt på SöS. Ofta känner man kalla vindar blåsa förbi när man går i en öde korridor klockan 3 på natten, ibland känner man sig iakttagen trots att ingen finns i närheten men det kan ju lika gärna vara chefen som satt upp en kamera för att se hur vi sköter oss...
På ett sjukhus är det ju många själar som lämnar sina kroppar, det är många som dör alltså. Därför borde det väl vara fullt normalt att någon orolig ande eller flera rör sig i den byggnad som är min arbetsplats.

Häromkvällen stod en kollega till mig i medicinrummet, den undersköna latinosyrran Carmen. Helt plötsligt tjoade hon till och sade att det var någon som dragit henne lätt i håret. För en gångs skull var det inte undertecknad som i sitt ständiga tillstånd av sexuell frustration var framme och kladdade, nejdå... Carmen var definitivt ensam i det där medicinrummet, och någon hade dragit henne i håret - hon var så säker! Om Carmen kände sig lite illa till mods, så drog iallafall jag en lättnadens suck. Gud vad skönt att kunna skylla på spöken den dagen som klinikledningen vill anklaga mig för att vi enligt den nyligen genomförda medarbetarenkäten har en ökande trend när det gäller sexuella trakassarier på avdelningen. Jag, som är de grova ordens fiende nummer ett och lever enligt samma etikregler som en nunna... Ja, det måste vara spöken som tafsar hos oss.

En rik herre vid namn Anwar bosatt i England har drivits ut ur sitt hus av andar enligt Aftonbladet. Skönt att andarna inte visar någon hänsyn för de mer bemedlade när man sätter i gång trakassarierna, det skall ju inte bara vara pöbeln som hemsöks av elände. Själv skulle jag inte ha något emot att ha en ande hemmavid. En frustrerad och attraktiv kvinnoande som inte fått leva ut sina lustar under jordelivet och därför tar för sig från den andra sidan är synnerligen välkommen till Lilla Alby. Vik hädan exorcister, här skall det levas i ett liv i flera dimensioner...

ERBARMELIGE ERNST...


Det var ju ett tag sedan sist, men nu återkommer den lissmande, patetiskt leende ERNST med sitt tvålfagra ansikte i kvällspressen igen. Uppenbarligen var det inget större fel på bygget av trädäcket som ERNST byggde med en nagelsax och en fotfil av sin egen samling av glasspinnar...

Trädäcket räddas ifrån rivning av länsstyrelsen, ERNST klarar sig från fängelse och allt är frid och fröjd. Vi kan alla se fram emot en ny säsong av "Sommar med ERNST" nästa år. Efter att i år ha våldfört sig på en väderkvarn och sett till att våra skattepengar slösats i en utredning om ovan nämnda trädäck. Vad som väntar nästa år kan vi bara spekulera i, men det blir svårt att överträffa årets alla eskapader med den blodiga krabbattacken som ett våldsamt klimax. Får jag gissa så kommer vi få se ERNST göra ett vandrarhem av en fornborg, en bordell av Gripsholm, ett koncentrationsläger av Birka samt bli angripen av en 2-meters gädda när han badar näck i vassen ty när ERNST är i farten bjuder TV på en "Dance Macabre"...

Under de månader denna Blogg varit verksam så har jag skrivit en hel del om ERNST, även om det icke på långa vägar kan mäta sig med de spaltmil som Aftonbladet och Expressen formulerat ihop. Själv hade jag förhoppningar om att ERNST skulle lysa med sin frånvaro i riksmedia när väl hans skitprogram hade sänt sitt sista avsnitt, men då dök ERNST upp med sina gjutjärnsbestick och allehanda annat dravel. I ERNSTs värld finns han inte om han inte syns, hörs eller skrivs om. ERNST Kirchsteiger är narcissismens nya överstepräst, och det är en roll han fyller upp på bästa sätt. Det är ju bara att ta en titt på karlns hemsida för att bli spysjuk, där idolbilder blandas med citat som får karln att framstå som psykiskt sjuk.

Gud bevare oss alla för nästa säsong av "Sommar med ERNST" och alla skriverier därom...

Mina tidigare ERNST-bloggar finns här, här, här, här, här, här och här för den som är intresserad.

2008/09/19

JAG STOD UPP FÖR VALFRIHETEN!


Mina första skolår tillbringade jag på Frejaskolan i Gnesta. Skolan ligger vackert på Gnestahöjden, med centrala Gnesta nedanför backen. På grund av platsbrist hade min klass fått ett klassrum i en fristående byggnad, en gammal affärslokal. Det var en trevlig lokal, klassen lugn och det enda som egentligen oroade oss barn var närheten till Majgården...

Majgården var ett hem för vuxna förståndshandikappade. De klarade av sitt dagliga liv hyfsat, ialla fall en del av dem. Några släpptes ner på byn helt själv med uppdraget att proviantera i den lokala Konsum-butiken. Allt som oftast gick dessa promenader bra, och vi barn gömde oss bara när de kom upp för backen på väg hem till sitt hem på Majgården. Man var ju lite rädd, eller kanske snarare avvaktande inför dessa nya bekantskaper och detta trots att vår fröken sa att de var helt ofarliga och vanliga människor som bara behövde lite hjälp av ett eller annat skäl. Sakta men säkert försvann vår ängslan och vi började säga "hej", och fick allt som oftast ett glatt avgrundsvrål till svar.

En solig vårdag i ettan ändades denna positiva utveckling. Eftersom det var varmt hade vi fönstret öppet till klassrummet och hade lektion i en skön och luftrik miljö. Ingenom fönstret klättrade helt plötsligt en av våra nyvunna bekanta in med en Konsum-påse i handen, med ett makabert leende och en stor, rå potatis i den andra. Fröken skrattade förläget och sade att "Nu har Du väl ändå kommit fel?".

Nej då, han var på helt rätt plats i sin egen världsbild. Han skulle bjuda vår fröken på den där råa potatisen oavsett om hon ville ha en tugga eller inte. Med ett ansträngt leende försökte fröken värja sig mot tvångsmatningen, men efter en kort stund försvann leendet från hennes nu svettiga ansikte. Där stod en stor karl och omfamnade henne och som trodde han var snäll när han försökte bjuda på potatis. Rejält besvärad bad vår fröken en av killarna i första bänkraden att springa och hämta vaktmästaren...

Vi andra satt förstelnade av skräck och såg potatiskampen utspelas framför våra ögon, och det tog flera minuter innan vaktmästaren kom och lyckades mota ut den nu hysteriskt skrattande mannen ur vårt klassrum. Jag var bara 7 år, men minns det som i går - det var mitt livs första trauma och efter denna episod var aldrig någonsin fönstret öppet igen...

Bredvid det där hemmet där "potatismannen" bodde fanns lokalen där eleverna tvångsfostrades i blockflöjtsspelande. Kanske var det min rädsla för att vara nära "potatismannen" som gjorde att jag var den enda i klassen som stod på mig och vägrade blockflöjt, kanske var det min självinsikt om hur fruktansvärt omusikalisk och orytmisk jag är som slog igenom. Ännu i dessa dagar framstår jag som ett musikaliskt missfoster, jag älskar att lyssna på musik - även om det finns de som anser Synthpop vara något annat, men jag kan inte producera några toner själv och än mindre röra mig till musiken med rytmiska rörelser...

Men jag var alltså den enda i klassen som vägrade blockflöjt, och jag är stolt över att ha stått upp för min åsikt, min egen vilja. Redan där stod jag upp för mina ideal, jag bjöd upp till kamp mot kollektivismen, den inskränkta valfriheten och de första små stegen mot att bli moderat var tagna och detta trots att jag tvångsenrollerats i Unga Örnar av min röda mor.

Nu förs debatten om man ska tvinga elever att pyssla med musik, konst och slöjd. Som en omusikalisk person med tummen mitt i handen är min åsikt solklar - låt de som är som mig, som aldrig kan lära sig, slippa plågan. Ge dom något vettigt att göra, och kulturell skolning är ju bara vänsterflum egentligen. Ge eleverna språk, ge dom samhällskunskap men befria de omusikaliska från sång och dans! Befria de ohändiga från slöjd och låt de som aldrig får till något annat än streckgubbar undvika konsten.

2008/09/18

RAPPAKALJA OM FÖRSVARET FRÅN REGERINGEN


Sverige är ett välsignat land på många sätt. Vilken annan västerländsk demokrati har en sådan fantastisk finansminister, som med sin miniräknare kan påverka skeendena i världspolitiken och som har en oöverträffad klärvoajans till sitt förfogande. Genom att åratal i förväg fastslå nedskärningar i försvarsmaktens budget så skapar Anders Borg fred och trygghet i vår del av världen för evig tid...

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Vilken annan regering än den svenska kan få det till att man genom att minska matrielanslaget med 3.8 miljarder på 3 år, och av det återskänka 1.2 miljarder till förbandsverksamheten ökar försvarets förmåga? Har man månne en egen matematisk formel på finans- och försvarsdepartementen som gör att differensen på 2.6 miljarder i själva verket inte uppstår.

Sverige är ett underbart land på många sätt. I vilket annat land bygger man moderna och fina korvetter för flera miljarder för att sedan strunta i att utrusta dessa med luftförsvarsförmåga? Visst, de är byggda med Stealth-teknologi men man kan ju ändå råka se dom när man flyger förbi. Men vår regering vet väl att inget land någonsin kommer angripa ett svenskt fartyg, man vet ju allt.

Sverige är ett beundransvärt land. I vilket annat land har man så pass begåvade människor på Försvarsdepartementet så att man inte ens behöver fråga Försvarsmaktens expertis vilken matriel man behöver och vilken man kan undvara? Visst ja, det är säkert Borg som har berättat allt, med sin gudomliga vishet bakom pannbenet. Anders vet, att om vi sparar på matriel för 3.8 miljarder och ger 1.2 miljarder tillbaka så blir försvaret bättre på alla sätt.

Men är Sverige sådär jättebra egentligen? Nädå. Här frodas naiviteten och verklighetsfrånvändelsen som den värsta influensaepidemin. Här vägrar man se ens saker som bevisligen sker, som en rysk invasion av ett grannland som något som bör bekymra oss. Att sedan Ryssen ökar sina försvarsanslag med 25-30% årligen spelar liksom ingen roll, så länge vår klärvoajanta finansminister står för hotbildsanalyserna och tilldelar medel därefter.

Någon kanske mumlar om att man visst ser allvarligt på det som nu sker i vår omvärld även i den svenska regeringen genom att ge försvarsberedningen tid att analysera det som hänt och händer. Cynikern i mig säger att man äskar tid för att få folk att förtränga Rysslands uppvaknande som en totalitär stat med stormaktsambitioner, att man kommer linda in det som sker i rappakalja och med patetiska miljöargument för en fortsatt utarmning av den svenska förmågan att skydda sina egna medborgare. För det är så man har tänkt, det är så man fungerat och jag kan inte för allt i världen se hur vi får ett bättre försvar genom att skära bort i runda tal 1 miljard per år från försvaret.

Visst kan man ha synpunkter på hur försvaret genom åren skött sin ekonomi. Men verksamheten är speciell, och man styrs av politiker som klåfingrigt vill vara med och peta i alla detaljer. Tänk bara på när Flygvapnet ville avstå sitt deltagande i en övning i USA för att spara pengar till flygverksanheten hemmavid. Men vilka kom då och sa: Nähä, ni skall till Staterna men inte fan får ni täckning för det. Jo, den regering som jag stödjer...

Just nu är jag bitter in i absurdum, jag är less och desillusionerad. Det handlar om mycket mer än försvaret, men detta är ett svek av värsta sort i mina ögon. För en vecka sedan lovade regeringen guld och gröna skogar, i dag vet vi att detta var tomma ord. Att en alliansregering fortsätter i samma spår försvarspolitiskt som den röd-gröna röran är upprörande. Att Lars Ångströms ande ännu i dessa dagar vilar över försvarspolitiken gör mig matt och uppgiven.


2008/09/17

OM TOKMODERATEN VAR FINANSMINISTER...


...skulle ju Sverige vara en fantastisk plats att bo på!

I Aftonbladet får man lämna egna förslag på budget, och självklart vill även allas Er favoritmoderat vara med och visa hur en budget med tanke, empati och framåtskridande kan se ut.

Enligt Aftonbladets mall har jag 30 miljarder att spendera, men i och med att jag skapar en ny och mycket välgenomtänkt skatt och några straffavgifter så anser jag att jag har 42 miljarder till mitt förfogande. Läs, förvånas och njut av en budget så vacker att man blir rörd till tårar.

Intäkter:
Skatt på fackföreningsavgift: 10 miljarder kronor.
Ideologisk straffavgift på utbildningskostnad för utbildning hos ABF: 500 miljoner kr.
Ideologisk straffavgift för avgifter till Unga Örnars sommarläger: 500 miljoner kr.
Ideologisk straffavgift på medlemsavgift till Hyresgästföreningen: 1 miljard kr.

Satsningar:
Försvarsmakten: Resursförstärkning, återskapad nationell förmåga: 15 miljarder kr.
Polisen: Resursförstärkning: 2 miljarder kronor.
Rättsväsendet: Investering i ett "Livstidsfängelse" på Svenska Högarna: 800 miljoner kr.
Energiförsörjning: Återstart av Barsebäck samt byggnation av 3 nya reaktorer i Stora Vika: 3.2 miljarder kronor.
Infrastruktur: Byggande av Ostlänken, byggande av motorväg Rv 40 Jönköping-Ulricehamn, E4 hela sträckningen Jönköping-Helsingborg samt bro mellan Fårösund och Fårö över Norra gattet: 10 miljarder kronor.
Vård: Satsning på prehospital sjukvård med en läkarbemannad ambulanshelikopter per 500.000 inv: 1 miljard kronor.
Skola 1: Mobilstörningsutrustning vid alla grundskolor och gymnasier: 2.5 miljarder kronor.
Skola 2: Utökad lärartäthet på skolorna: 1.5 miljarder kronor.
Bistånd: Ekonomiskt stöd till Georgiens försvarsmakt: 2 miljarder kronor samt 12 JAS-39.
Skattesänkning 1: Moms på Fast-food, läsk och sötsaker avskaffas: 3 miljarder.
Skattesänkning 2: Jobbskatteavdraget, steg 3: Avdrag riktat till manliga undersköterskor på Intensivvårdsavdelningar i Stockholmsområdet: 1 miljard kronor ( ger ca 800.000 kronor i sänkt skatt per år till målgruppen, och i de fall man inte kan sänka skatten med detta belopp utgår istället resterande del som ett "Livskvalitetstipendium", skattefritt...)

Tänk om detta kunde realiseras, hur bra opinionssiffror skulle då Alliansen ha...? 75-80% av väljarna? Lite lågt räknat...

ANTISEMITISM ÄR I GRUNDEN AVUNDSJUKA


Jag har alltid sett judar som något vidrigt, ett folk som suger ut andra människor i sin strävan att nå världsherravälde och som har fula mössor och ännu fulare polisonger...

Så skulle man kunna ha låtit om man levt under 30-talet och hade gått på den tyska retoriken om den judiska rasens fördärvliga leverne. Generation efter generation har sett juden som en mänsklig variant av fästingen. Att man sedan möjligtvis kan lasta judarnas förfäder för att man valde frigivning av Barabas istället för vår Guds oskyldige son är ju preskriberat sedan ett antal år...

I mångt och mycket ser jag roten till antisemitismen i ren och skär avundsjuka, då judar är ett drivet folk med höga ambitioner och som ofta realiserar dessa. Företagsledare efter företagsledare har judendomen som sin religion, däribland min favorit Hugh Hefner, Playboys skapare och alla mäns egen husgud... Och nu ökar antisemitismen igen, som vanligt när lågkonjunkturen slår till och man vill hitta någon framgångsrik att skylla på. Och det är det dags för nu, som vanligt med juden vid skampålen.

Själv högaktar jag det judiska folket, vars överlevnadsförmåga är helt osannolik. Att stå ut med den behandling som detta folk fått gå igenom genom åren är inte bara starkt, och den styrkan lever idag vidare i staten Israel. Visst har jag synpunkter på hur Israel uppför sig mot Palestina, med ett ibland alltför våldsamt agerande på de ockuperade områdena. Att man dessutom slänger upp sina bosättningar lite här och där på Västbanken och sedan bygger en ny Berlinmur är inte direkt något som skapar förutsättningar för en gryende fredsprocess. Men Israel är en välfungerande demokrati mitt i en hord av diktaturer, diktaturer som dessutom önskar att Israel försvann för gott.

Judens antagonist, muslimen, är ju också utsatt för omvärldens ifrågasättande ögon. Ordet muslim är ju i princip en synonym till terrorist nuförtiden. Det är ju lika felaktigt som att döma alla medlemmar i Filadelfiakyrkan efter Helge Fossmo. Att sedan Usama bin-Laden leker kurragömma i de pakistanska bergen och skriker "Jihad!" varannan minut är dessvärre något som världens alla muslimer får lida för dagar som dessa.

Folk är folk, galningar finns överallt oavsett vilken gud man råkar tro på...

I DAG BLEV JAG ÖVERRASKAD...

Ringen markerar "Etylikerreviret" på Sundbybergs torg... Varning härmed utfärdad.


På väg till Stadsbyggnadsnämnden i Sundbyberg så tänkte Tokmoderaten fylla på sin avmagrade buk, och varför inte då på stadens McDonalds. Promenaden från Lilla Alby i riktning mot mitt gastronomiska tempel i korsningen Järnvägsgatan-Stationsgatan ledde mig förbi Sundbybergs torg.

Detta torg är samlingsplatsen för stadens fylltrattar, allt som oftast oförargliga men så icke i dag. Det brukar vara ett gäng men i dag var det bara en närvarande etyliker på plats, och kanske speglades hans ensamhet i hans aggressiva och hätska beteende. Han gjorde utfall mot förbipasserande, han skrek högt och obegripligt och ragglade omkring i sitt lilla revir om ca 4 kvadratmeter. Han störde den allmänna ordningen, och på det humör han var kunde han möjligtvis gå över gränsen och gå längre än att hota folk verbalt. Han var lika förvirrad som den älg som polisen fått ta av daga i grannstaden...

Själv tog jag upp min mobil och slog 11414, och inte 112. Just då var han inte i färd med att slå någon, han var bara på fel plats i fel sinnesstämning och då missbrukar man inte 112. Men att få kontakt med polisens ledningscentral över växeln tar sin tid... Fyllot hade dock sitt inpinkade revir och höll sig där - gapandes och viftandes. Efter en rätt lång stund svarade en sympatisk kvinna, fick all info och sa att hon skulle göra vad hon kunde. Med min insikt om hur polisen har det så förväntade jag mig ingenting faktiskt, möjligtvis att man åkte förbi om 2 timmar och såg att han slocknat, beställde ambulans och lämnade platsen... Det var min bild av polisens effektivitet i kombination med en kronisk resursbrist. Jag slog för skojs skull på tidtagningen på mobilen och stövlade i väg till McD...

Med en McFeast Chili i näven tog jag plats på McD:s övervåning, med utsikt över järnvägsspår och torget, och där sprang han och viftade bakom träden. Men vad händer...? Jo, efter endast 6 minuter kommer en ny fin polisbil rullande in på torget! Sex minuter, det är grejer det... Och när jag frossat klart stod det två poliser och pratade, eller försökte kommunicera med den ensamme mannen. Jag tycker mig ha märkt att polisen funkar bättre och bättre, de är mer synliga bland folk, de kommer snabbare och sakta men säkert börjar kanske ett sargat förtroende att återskapas. Alliansens förtjänst? Ja, så måste det ju vara... ;-)

Men internt jobbar tydligen polisen i motvind, med ett fack som motarbetar sina medlemmar ( det gör väl facket överallt? ) och med ett nytt avtal som leder till att endast folk med sociofobi och total avsaknad av mänsligt umgänge kommer stå ut med att jobba som poliser. Jag har skrivit om det tidigare, att polisen måste jobba när behoven är som störst men då istället kompenseras med mer ledighet och ett generöst OB-tillägg.

Och vi vill väl ha poliser som är som oss andra i största allmänhet, eller...?

2008/09/16

STOCKHOLM MOT RESTEN...


...och i detta fall sviker jag min hemstad och tar parti för de synpunkter och argument som kommer från landsbygden.

Det handlar självklart om det milt sagt korkade förslaget att ta bort den narkosläkare som medföljer länets ambulanshelikopter vid larm.

Under nattpasset som avslutades i morse hade vi den numera välbekante Alf Regberg som narkosjour på IVA SöS, min arbetsplats. Alf var arg, Alf var rasande och orsaken var ett antal argument som han läst i Gustaf Anderssons blogg i ämnet. Denna Gustaf Andersson hänvisade gång på gång till "expertisen" men bemödar sig inte ens att lyssna på de som i dag utför arbetet, helikopterläkarna. Det är ju lite som att rådfråga kundtjänstdisken på COOP när man skall måla om hemma, för att sedan strunta i vad målaren vill ha och på vilket sätt han vill jobba...


Är det ett signum för alliansens ledare i landstinget, att inte ta intryck av vad de i verksamheterna tycker och tänker? För uppenbarligen bryr sig inte Gustaf Andersson ett smack om vad helikopterläkarna har för synpunkter. Hur kan man annars tolka den nonchalans han visar inför de mail och brev som skickats till honom, och mött noll och ingen respons?

Det är ju i själva verket så att den akutläkarbil man vill införa har ett helt annat uppdrag än det uppdrag som åligger helikoptern. Medans helikoptern jobbar mot fall i väglös terräng och de värsta tänkbara sjukdomsfallen och olyckorna är tanken med en läkare i bil att denna skall flänga runt i Stockholm och prioritera de fall som är aktuella för intransport till sjukhus med ambulans. Syftet är alltså att styra om folk från akutens lokaler, ditkörda med ambulans och se till att den som behöver hjälp får det på rätt nivå... En bra idé men trots allt totalt inkompatibel med det arbete som helikoptern i dag utför. Men plötsligt fattar man varför bilen placeras centralt i Stockholmsområdet, eftersom det är där man kan sålla frenetiskt bland de som åker ambulans till akuten i onödan.

Dags för ett omtag kanske? Båda enheterna behövs, för sina olika arbetsuppgifter men ingen ersätter den andra ens dugligt. Och eftersom målet inte är ( pyttsan! ) att spara pengar så kan väl Gustaf Andersson ge Stockholm både och kanske...?

EN STATSMINISTER SOM SPRETAR...


I kväll sitter min namne Reinfeldt hos Kristian Luuk och berättar om vilken musik han har växt upp med, vilka låtar som betyder mycket för statsministern och jag kan väl erkänna att han känns lite spretig och lättviktig.

Med låtar av Uggla, Alphaville, Simple Minds och Abba ( länkar till bättre alternativ skrivna av samma artister... ) så är det ju inte några grupper som har ett budskap som appelerar till statsministerns öron. Ytlighet och trams är väl snarare synonymer till den sörja han har valt... och här kommer väl alla rabiata Abba-freaks att reagera men hur mycket samhällskritik och djuplodande texter har Björn och Benny fått ner egentligen? Inte mycket, inte mycket alls... Det är ju bara att lyssna på den där "Du är min man" så ryser man in i märgen, psykisk tortyr på svensktoppen vecka efter vecka.

Efter att ha sågat Reinfeldts låtval så måste jag ju lägga upp bollen för straffspark mot mig själv, och redovisa fyra låtar som har gjort avtryck på mig och som jag hade valt ifall jag varit aktuell för Luuk. I kronologisk ordning:

1. Depeche Mode "Photographic". Ingen djup låt det heller, men det som fick mig "devoted" för all framtid. Sköna synthslingor och en hårresande text.

2. Imperiet "Var e vargen". Sommarjobbade i min ungdoms dagar på KF:s skivlager i Björkhagen, och upptäckte denna låt i maxisingelformat. Helt fruktansvärt underbar på alla sätt!

3. Depeche Mode "Enjoy the silence". Min och Therese låt, för alltid! Många underbara minnen är förknippade med detta underverk från nyförälskelsens dagar...

4. kent "Dom som försvann". En låt med en ball barnkör som växer för varje avlyssning. Dedikerad till Michael Spira och Arne Wijkman, avhoppade moderater i Sundbyberg.

...och som extranummer

5. Ebba Grön "Staten och kapitalet". Den enda låt jag försökt framföra på Karaoke. Platsen var Factory Nacka Strand och SöS Julfest. Min kommunistiske arbetskamrat Erik släppade upp mig på scenen, och körde järnet. Jag doade lätt i bakgrunden och grubblade på om detta verkligen var politiskt korrekt... men va fan när är jag det egentligen?

HEDRAS DEN SOM HEDRAS BÖR


Ibland undrar man ifall rubriksättarna i media är helt dumma i huvudet. "Sahlin har fått 248.000 väljare att fly alliansen" skriver DN i rubrikform. Pyttsan! Hade det berott på Mona Sahlins attraktionskraft som partiledare hade lämmeltåget nämligen gått i motsatt riktning och 4%-spärren hade nog varit nära.

Att däremot socialdemokraterna som parti har sugit tillbaka många av de väljare som gjorde höger om när man tröttnat på Göran Persson i valet 2006 framstår väl som ett tragiskt faktum. Tragiskt just därför att man sökt sig tillbaka till exakt samma parti som det var under godsherren från ÖfvreTorp med samma avsaknad av visioner och samma slentrianmässiga syn på hur landet skall styras. Sosseriet har sina rådslag, där man i mångt och mycket kalkerar regeringens på många ställen framåtsträvande politik, men man har som sagt inga idéer själva. Och det faktum att man kommer få en "härlig" bonus den dagen man röstar fram Mona till statsminister, i form av Lars Ohly och Peter Eriksson, borde väl få folk att nyktra till ju närmare valdagen vi kommer...

Själv har jag ju upprörts av hanteringen av Försvaret och FRA-frågan men jobbar hellre inifrån för att leda rätt igen, andra flyr... Andra ser löftesbrott i bensinskatten och den nya varianten av att ta ut avgifter av fastighetsägarna. Det finns många missnöjda, det syns ju i opinonssiffrorna. Men tänker alla dessa missnöjda på alla vallöften som infriats? På att det är den politik som man gick till val på 2006 som genomförs och som då hade folkets stöd? Tydligen inte, och vi med hjärtat till höger har en grannlaga uppgift framför oss när det gäller att leda "Svensson" rätt igen...

Just nu är det mörkt i opinionen, men även den mörkaste natten övergår förr eller senare i en vacker morgon. Jag lever på hoppet att svensken i gemen skall förstå sambanden mellan den politik som förs och den nya vardag vi nu skapar. En vardag med fler i arbete, med bättre studiero i skolorna, med krafttag mot brottsligheten, med en satsning på en eftersatt infrastruktur och med större valfrihet i alla situationer.

2008/09/15

ATT SNABBT FÖRVANDLAS TILL EN CYNIKER


Jag var så lycklig den där dagen när en barsk men alltigenom underbar finsk kvinna ringde mig på mobilen och berättade att jag hade klarat mig igenom den hårda urvalsprocess som man som sökande får gå igenom när man vill börja som SOS-operatör. Platsen var lekrummet på Silja Europa, och alltmedan mina barn rev inredningen sken jag upp som en sol. Tänk, en man med simultanförmåga och den mannen var jag...

Nåväl, det finns ju några till och dom blev mina arbetskamrater i berget under Johannes Brandstation. Ett härligt gäng som på många sätt blev som en del av min familj, och behandlades på samma sätt - tyvärr... Jag trivdes bra, jobbet var stimulerande och man kände varje dag att man hade gjort något värdefullt för sina medmänniskor. Sedan kan man ju fråga sig om medmänniskorna gjorde något värdefullt för mig eftersom 75-80% av alla anrop man svarade på handlade om allt annat än nödsituationer. Det kunde vara så att man glömt sitt paraply på bussen, att man dyngrak inte blev insläppt på krogen och ville ha poliseskort in i lokalen, eller att man inte hade råd med taxi hem och simulerade ett sjukdomstillbud för att få åka ambulans hem ifall man bodde nära ett sjukhus osv. Man tappade tron på människan som sådan, även om de där 20-25% som verkligen behövde samhällets stöd ändå gav jobbet mening.

Ett brinnande engagemang utvecklades sakta men säkert mot cynism. Jag minns speciellt mina resor hemåt på tåget efter ett påfrestande arbetspass. Fullmåne och löning, och olyckan var gjord... Efter sådana pass kunde jag sitta och blänga på medpassagerarna och undra vad dom hade ljugit ihop för historia under sitt dagliga 112-samtal ( man dömer ju andra efter sig själv... ), eller varför man inte kunde förstå vad nöd i själva verket innebär...

Att Sverige inte har varit i krig på nästan 200 år och att "Svensson" därför inte har en aning om vad elände är var en tanke som ofta snurrade omkring i mitt kaosartade inre.

Tydligen är vi trots allt inte ensamma i västvärlden med att ha svårt att nå fram till våra systrar och bröder om när det är rätt och riktigt att slå 112 på telefonen. I Skottland till exempel har man samma "miffon" på andra sidan linjen. I Skottland handlar det om kaninöron, i Sverige om nageltrång. Man blev bara matt...

Man hade dagligdags att besvara samtal från ungar som gapar könsord, utsatta människor i kris som inte har någon annan att prata med, berusade idioter som är missnöjda med allt i livet och framförallt med att bolaget har stängt på söndagar , folk som skriker på främmande språk och inte kan förmedla vari hjälpbehovet består på vare sig engelska eller svenska eller människor i varierande grad av psykiskt kaos som svammlar oavbrutet. Mitt i denna "sörja" av oväsentligheter dyker det plötsligt upp en lägenhetsbrand, en förlossning över telefon, en pågående misshandel eller ett hjärtstopp. Det var den stora utmaningen, att slå om från en vänlig avhyvling till en rådgivningsfunktion samtidigt som ambulans dirigeras mot platsen av en kollega.

Jobbet med att stödja medmänniskor i nöd hade varit så mycket, mycket lättare om man lyckades få folk att förstå vad som är nöd...

ETT SYNNERLIGEN IDIOTISKT BESLUT - REPRIS


Jag skrev om det här med det idiotiska påhittet att ta bort narkosläkaren från A998, som är ambulanshelikopterns namn, redan i somras. På förekommen anledning repriseras inlägget nedan:

"Läkarmedverkan i ambulanser är inte normalt på land. Varför skulle människor i skärgården behöva läkare mer?" God morgon yxskaft! Det är alltså detta, närmast avundsjuka, argument som rättfärdigar beslutet att ta bort narkosläkarna från länets ambulanshelikopter. Orden kommer från landstingsrådet Gustav Andersson, centerpartist, som tydligen är totalt omedveten om att helikoptern faktiskt kan landa på fastlandet också...

Att så snabbt som möjligt nå länets alla delar med en kvalificerad läkare görs ju bäst med helikopter. Med bil tar det ca 40 minuter att ta sig till Nykvarn med blåljus från centrala stan, till Hallstavik mer än en timme, med helikopter är man på båda platserna inom 15 minuter från larm... Och fördelen med just helikoptern är att man kan nå båtar och öar om läkaren skulle behövas där, och försök att göra det med bilen kära Gustav Andersson.

Överallt annars i landet så är det snarare så att man verkligen tillser att ambulanshelikoptern blir den spetskompetens inom den pre-hospitala sjukvården som den är ämnad att vara. Att få ut en begåvad läkare till en skadeplats kan vara A och O när det gäller att rädda liv, och helikoptern får ut doktorn snabbast. Sedan spelar det ju ingen ingen roll om man landar vid trafikplats Salem, Drottningholm eller på Ljusterö...

Här har politikerna i landstinget fattat ett beslut som man uppenbarligen inte har tänkt igenom ordentligt, eller i värsta fall inte förstått att man drivit igenom. Jag har faktiskt fått sådana signaler från folk från landstingsfullmäktige som jag har pratat med, att man inte alls vet om att man faktiskt röstat för att avväpna ambulanssjukvården sin mest dugliga resurs... Själva beslutet är skrämmande dumt, och än mer skrämmande om det fattats utan att man anat konsekvenserna. Riv upp, gör om och se till att vi i Stockholm har en ambulanshelikopter som kan göra skillnad mellan liv och död. Därmed inte sagt att narkossyrran på helikoptern är till ingen nytta men ibland behövs skadeplatsläkare eller läkarkompetensen hos vårdtagaren. Det måste även vi i Stockholm kunna erbjuda... Överallt, närsomhelst."

Frågorna till våra landstingspolitiker blir alltså:
1. Är ni medvetna om att man kan använda helikoptern i centrala Stockholm också?
2. Är en människas liv mindre värt i norra Roslagen eller i Skärgården än i Gustav Anderssons eller mina egna kvarter??? Det är nämligen kontentan av att dessa stackare kommer få kvalificerad vård betydligt senare än sina vänner i centrala stan som har ett akutsjukhus nåbart inom några minuter? Gustaf Andersson, ansvarigt landstingsråd, bor behagligt nära St Göran och behöver aldrig bekymra sig om hur lång tid det tar innan han får läkarhjälp. Därmed inte sagt att narkossköterskan på något sätt är okvalificerad, men en läkare är en läkare...

Därmed vill jag yttra att jag även i denna fråga har en divergerande åsikt än mina partivänner i landstinget i denna fråga. Jag står upp för de läkare på min arbetsplats som bemannar helikoptern: Alf, Ola, Patrik mfl. De gör ett fantastiskt jobb, låt dem fortsätta med det!

För övrigt hycklar sossarna i den här frågan också, de har skurit i helikopterverksamheten när de tog bort den extra helikopter som behövds när skärgården invaderas av sommargäster. Det var lika svagsint det, men riktigt till Gustaf Anderssons "dumstrutsfaktor" når inte ens Dag Larsson trots sin politiska hemvist...

HJÄLTEDÅD OCH SNEDVRIDEN DEBATT


Att vara politiskt engagerad innebär inte att man alltid kan hålla tyst och förlika sig med den linje partiet bestämt sig för att anamma. Jag är moderat av hela mitt konservativa hjärta, jag står bergfast i min ideologi men det innebär inte att jag likt en nickedocka ler som ett fån och nickar gillande om allt vad regeringen tar sig för...

Jag har ju varit extremt tydlig att jag har varit och faktiskt fortfarande är skeptisk till den "försvarspolitik" som Alliansen anammat efter röd-grönt mönster. När det gäller att kunna värna Sverige håller jag aldrig käft, aldrig någonsin!

Då signalspaning och underrättelsetjänst är en del av Sveriges skydd kan man ju tycka att jag borde vurma för den där FRA-lagen, eller Anti-terrorlagen som vår partisekreterare vill kalla den. Men nej då, den köper jag inte. Helt enkelt därför att jag inte tror att den ger vår underrättelseinhämtning ett smack, och för att lagen som sådan öppnar upp för ett övervakningssamhälle som jag inte vill se. Finns det brottsmisstankar när det gäller hot mot rikets säkerhet från personer bosatta i Sverige vars mail därför behöver läsas, och vars telefonsamtal då avlyssnas så är det endast en myndighet som skall syssla med sådant och det är SÄPO...

Samma åsikt hade Karl Sigfrid, trevlig moderat riksdagsman från Solnas Bergshamra. Denne hedervärde man stod upp för sitt värnande av den personliga friheten och mot övervakningssamhället. Under detta värnande fick han ta emot spott och spe från en hel del folk, orättfärdigt i mina ögon. Karl Sigfrid stod upp för sina ideal, och människor som gör det är alltid beundransvärda. Karl Sigfrid är vår moderate hjälte i FRA-frågan! Jag är stolt över att ha tryckt hans hand...

Och hur i all världen skall vi kunna förorda ett personalvalssystem där varje enskild kandidat måste ge avkall på sina ideal i en fråga som man har en begfast åsikt om för att partiet råkat ändra sig eller kommit fram till något annat? Visst är det viktigt att man som majoritet får igenom sin politik, men de missnöjda måste få fram sina åsikter utan att idiotförklaras eller ses som lönnmördare. Politiken behöver meningsutbytet för att fortsätta utvecklas, annars dör demokratin långsamt och ingen kommer bry sig om att säga sina innersta åsikter...

2008/09/14

"SKA VI BYTA GREJER MED VARANN...?"


"...du ger mig en terrorcell och du får Astas mail, terrorcell mot Astas mail?" Sången är väl bekant för de flesta med barn, även om bytandet har fått en annan innebörd när det är vår signalspaning genom FRA som vill byta grejer...

Enligt utrikesminister Bildt byter FRA även information med diktaturer, och är det gentligen något att bli upprörd över? Visst kan man ha synpunkter på om det är så där extremt korrekt att byta info med en sådan som Khaddafi eller Lukasjenko men om det ger oss information som innebär att vi i Sverige bättre förstår eller ser hotbilder som kan tänkas dyka upp mot vår inre och yttre säkerhet, så OK då... Om det därmed innebär att vi ger diktaturen information som underlättar för förtryckarstaten att slå ner på sina oppositionella eller andra besvärliga personer så bör svaret vara "Nej tack!".

Jag ser hellre att vi köpslår med diktaturer än att vi börjar ge oss på de svenska medborgarnas medborgerliga rättigheter, genom att läsa personliga mail från icke brottsmisstänkta svenskar som råkar ha sin mailserver utomlands... Går vi den vägen, mot FRA-lagar, så ger vi avkall på den personliga integriteten och våra grundläggande mänskliga rättigheter. Sakta men säkert blir demokratin Sverige ett kontrollsamhälle där gränsen mot diktaturens säkerhetssystem blir hårfin. Visst, vi väljer våra folkvalda i rättvisa val men vi kommer har en övervakning riktad mot de laglydiga medborgarna som skulle få en halvparetisk Kim Jong-Il att gnugga sin friska hand mot den som numera enbart är en ledlös köttbit och tråna med blicken.

Tolgfors påstår däremot att vi bara byter underrättelseinformation med länder som står oss nära. Jaha, står vi inte nära någon diktatur? Någon som glömt en av de bästa meningarna som en sosse någonsin yppat? Björn Rosengren beskrev ju vårt västra grannland, numera styrt av en vänsterreaktionär regim från Oslo, som den sista Sovjetrepubliken. Träffande minst sagt.

Den 16 september anordnas det demonstrationer mot denna ogenomtänkta lag, och det lika korkade beslutet att klubba igenom detsamma i rikets högsta beslutande församling. Jag brukar inte uppmuntra folk att gå och protestera mot en regering jag annars sympatiserar med. Detta är dock en fråga där regeringen måste göra ett omtag, fixa till och återvinna det förtroendekapital som man bränt bort bland oss frihetsivrare. Som försvarsvän vurmar jag för en välfungerande underrättelsetjänst med signalspaning. Men rikta spaningen rätt då för guds skull!

2008/09/13

ETT DRAG I NÖDBROMSEN...?


Så faller bit efter bit på plats när det gäller "tillnyktringen" avseende vår försvarsförmåga eller är det så...?
Efter den ryska aggressionen mot Georgien, med efterföljande imperialistiskt svammel så har Alliansens ledarkvartett bestämt sig för att inte genomföra de tidigare aviserade nedskärningarna i förbandsverksamheten. Men samtidigt avser regeringen spara en halv miljard på försvaret i budgeten detta år...
Går det ihop? Är det ekonomiska vanstyret i försvaret så allvarligt att man från regeringshåll tror att man kan spara en halv miljard och ändå få en bättre verksamhet...?
God morgon yxskaft säger jag. Omställning kostar pengar, specialutrustning för våra utlandsmissioner som är så viktiga för regeringen kostar multum men det vill man liksom inte låtsas om. Det är ju lättare att sparka på den som ligger, i detta fall en sargad försvarsmakt. Men visst, även jag tror säkert att man kan få betydligt bättre effekt på de 37 miljarder vi lägger ner på försvaret än vad vi får i dag.

Men vi har ju trots allt en gigantisk bit kvar innan en försvarsvän som jag blir ens det minsta nöjd. Vi pratar ju nämligen om ett så pass gravt misskött försvar, med en så pass liten numerär att det helt enkelt inte finns någon trovärdighet i förmågan att kunna bidra till stabilitet eller skydda landet. Det skulle vara ett naturligt nästa steg, att börja återskapa ett nationellt försvar som kan anpassas efter de hot som uppstår. Men Sverige tar inga steg, Sverige trippar omkring på den säkerhetspolitiska scenen som en fjolle i sockiplast som inte vill se de elaka killarna lägga upp sina mobbingplaner...
Jag skriker inte efter ett nytt invasionsförsvar, utan efter ett insatsförsvar med en insatsförmåga. Detta insatsförsvar behöver kunna vara gripbart omgående med en hyfsat stor numerär, och med ett reservistsystem som snabbt kan se till att man kan verka över hela landet samtidigt. Detta reservistsystem SKALL INTE vara dagens hemvärn, såsom det är idag. Hemvärnet, eller de Nationella skyddsstyrkorna som de möjligtvis kommer kallas framöver har enbart försvarsstrid eller bevakning till uppgift medan Arméns brigader måste kunna utföra alla de uppgifter man kan ställa på ett modernt, välutbildat och fullfjädrat förband.

Jag har skrivit om detta tidigare och jag fortsätter tjata om det: 2 stående brigader, med ytterligare 2 snabbt gripbara ( 2 dygn ) och 2 med en något längre ( ca 1 vecka ) mobiliseringstid ger oss 6 mekaniserade brigader. Inte mycket, men fullt realistiskt och så mycket bättre en den enda brigad vi har i dag och då efter cirka ett års samträning...

Vad avser Flygvapnet och Marinen är det viktiga just nu att kunna nyttja de förband som man skulle kunna sätta upp med tillgängliga flygplan och fartyg. Visst behövs det fler u-båtar och korvetter men det får bli en senare fråga. Så länge Armén bara har artilleri för en brigad så är det just på land satsningen måste ske initialt. Om flyget får sina 140 JAS-plan i luften, och marinen sina korvetter ut i skärgårdar och på öppet hav istället för i torrdockor och malpåsar så duger detta ett tag framöver...

Man tycks ju i regeringskretsar äntligen ha fattat vilken granne vi har i öster i alla möjliga forum, och därför sagt sig börja tänka om när det gäller försvaret. Den politiska retoriken från utrikesminister Bildt är tydlig, men vi skall likväl se till att den matriel våra soldater slåss med får köpas till rea-pris eller vara av andra-handssortering. Än tydligare blir det ju att en förändring måste ske när Ryssland inte ser ett NATO-medlemskap som något som bekymrar landet när man tar till våld för att skydda sina intressen. Detta enligt president Medvedev, som klart och tydligt sagt att det inte spelar någon roll om Georgien är med i NATO eller inte. När Ryssland behöver ta sig an Georgien gör man detta alldeles oavsett vilka organisation Georgien är med i... !
"Det finns starka skäl att analysera de vidare konsekvenserna av sensommarens konflikt mellan Ryssland och Georgien. Så kommer också att ske. Av detta följer inte automatiskt att det nu finns skäl att drastiskt ändra bedömningen av möjliga hot mot Sveriges säkerhet" skriver Alliansens ledare. Synnerligen naiva undertoner i mina öron, då ribban för våldsanvändning stater emellan sänkts betydligt när en av aktörerna är den Ryska federationen med sina nyimperialistiska ledare.
Skönmålandet måste få ett slut, och säkerhetspolitiken bygga på realism istället för önskedrömmar. Jag hoppas innerligt att analyserandet av det som sker i Kaukasus leder oss dit, men det är en förhoppning som mycket väl kan utvecklas till en baksmälla...

Dessutom jämför Medvedev det georgiska försöket att kväsa separatisterna och stoppa beskjutningen mot georgiska byar och posteringar med attacken mot World Trade Center. Vilka likheter ser han egentligen...? Hur sjuk kan man vara...?
Enligt vedertagen rysk modell så finns ju ryska intressen varhelst ryssar finns, så Estland och Lettland, med sina stora ryska minoriteter inom sina gränser, kanske inte är så trygga trots allt trots sitt NATO-medlemskap...

Brinner det till i Baltikum är vi helt plötsligt rätt nära stormens öga. Vill vi stå där handfallna den dagen?

2008/09/12

LÄNGE LEVE LÅGPRISFLYGET!


SAS glansdagar under Jan Carlzon känns väldigt avlägsna när man nu för tiden inget annat läser än om kriser, neddragningar och lönesänkningar... Förr i tiden var SAS något vi skandinaver kunde vara stolta över, så icke längre. Ett flygbolag med uppenbara problem att attrahera kunder, med gamla och miljöfarliga flygplan och med utvecklingskurva som är som berg- och dalbanan Balders första nedförsbacke.

Hur kan det har blivit såhär? Varför krävs det nu en sammanslagning med Lufthansa för att få spillrorna av SAS att överleva? Jag är ju inte på något sätt en flygexpert men jag kan ju dra slutsatser efter mitt eget flygande. Innan uppenbarelsen så flög man väl någon gång vartannat år och då med SAS till dyra pengar. Resan kunde antingen gå till vänner i Dublin, eller till London för en weekend-resa, men det blev alltid svindyrt.

Uppenbarelsen kom, och stjärnan lyste över Skavsta när Ryanair etablerade sig där. Först i början med resor enbart till London, men det dög för en anglofil som undertecknad. Numera så utmanar väl Ryanair SAS på nästan alla linjer egentligen, bortsett trafik inom Norden. Där har vi ju dock andra aktörer som Norwegian och Sterling som pressar det gamla SAS. Men Ryanair är mitt flygbolag, och jag reser mer till en minimal kostnad. Hade det inte varit för detta Ryanair så hade utlandssemestrar med familjen varit lika sällsynta som de dagar jag går för full fart på jobbet...

Jag vet att det finns de som gärna betalar fyra-fem gånger så mycket eller mer för att flyga SAS till London, för att veta vad man skall sitaa och för att få en kopp kaffe och en äcklig smörgås. På Ryanair får du förvisso slåss om platser, du får ingen föda ombord om du inte betalar dyrt för den men resan kan man ofta hitta gratis. Jag väljer en lite lägre servicenivå till ett mycket lägre pris och en lite längre resa till flygplatsen, i detta fall Skavsta...

I mina ögon har inte SAS lyckats möta upp lågprisflyget, det är därför problemen i dag är närmast ohanterbara. Att slå sig ihop med Lufthansa är ett måste, lycka till!

2008/09/11

TOKMODERATENS TOPP-5 PIZZERIOR



Varthän jag än vänder min kos så söker jag upp den lokala pizzerian för att ytterligare späda på mitt stigande BMI. Under detta hetsätande har jag funnit några guldkorn, pizzerior utöver det vanliga som gör detta självdestruktiva frossande till en njutning inte bara för stunden.

Under mina resor utomlands har jag kommit fram till att vi i Sverige har de godaste pizzorna i Europa. Tunna, smakrika och beroendeframkallande... Favoritpizzan är som svenskens smak Kebabpizzan men även andra smaker gör sig bra.

Om Ni skulle vilja resa runt i Stockholmstrakten så har jag fyra guldkorn i huvudstadens närhet att rekommendera, samt en riktig pärla i Göteborg. I tur och ordning:

1. O'Pizzicato på Swedenborgsgatan mittemot Södra station i Stockholm. Underbara pizzor och mycket bra service. Barnvänligt!
2. Pizzeria Hörnet, Tyresö Centrum i samma kåk som Vårdcentralen. Bästa Kebabpizzan i Stockholmsområdet! Lägg bara till färska tomater för att optimera njutningen...
3. Pizzeria Arena, Östra Storgatan i Gnesta. Vid infarten från Södertälje serveras groteskt stora och synnerligen välsmakande pizzor. Miljön rätt sjabbig, men det vägs upp av maten med råge.
4. Solsta Pizzeria, Järnvägsgatan i Sundbyberg. Värt en resa till den gudsförgätna sosse-staden med sina välkryddade och välsmakande pizzor.

och i Götet...

5. La Vacca på Folkungagatan 13, nära Ullevi. Enormt gott, enormt hemtrevligt och suveränt.

Tittar man efter motpoler till de ovanstående så finns nog inte haket kvar. Men jag minns när gatuköket i Fårösund 1987 som första inrättning i byn började med pizza till min stora glädje under min tid i kronans tjänst. Jag blev rätt besviken när jag upptäckte att det i själva verket var en mikrad fryst pizza från Findus som serverades... Tjugo kronor dyrare än i Bungehallen tvärs över gatan med 3 gurkskivor och en halv tomat bredvid. Skamligt lurendrejeri...