2009/05/27

WYKMAN, MUF & UTRIKESPOLITIKEN...

Hmmm... Finns det något hopp om att vi skulle kunna frita Raoul Wallenberg?

Jaha ja, vad säger man om sådant här då...?

MUF och Wykman har ju tidigare satt foten i en potta när man under det ryska anfallet på Georgien lät sin utrikespolitiska taleskvinna Rola Brentlin gå ut och försvara aggressionen på MUF:s hemsida, på Rolas blogg och i en hel del andra sammanhang. Det hela gick, helt absurt nog, ut på att Georgien inte hade rätt att agera inom sina egna internationellt erkända gränser när banditband med stöd av ryska fredsskapare började angripa civila georgier, poliser och militära förband. Det var ett lågvattenmärke för vårt ungdomsförbund, och i dag vill Wykman återigen synas i media... Och MUF som i vanliga fall är en alldeles fantastisk organisation av unga eldsjälar, och så får man media på sånt här?

Niklas Wykman anser att Sverige bör frita Dawit Isaac från det fängelse i Eritrea där han sitter utan att ha blivit dömd och med minst sagt grummliga anklagelser emot sig. Men har Wykman helt glömt bort att vår försvarsmakt av idag inte ens har förmåga att försvara vårat eget territorium? Har han glömt att försvarsbudgeten för varje dag kronan försvagas minskar rejält i värde? Har han glömt att just Eritrea är ett av världens mest militariserade länder tillsammans med Nordkorea? Det är inte genomförbart, det kommer kosta liv - många liv - att ge sig på ett dylikt uppdrag.

Det skulle ju förvisso vara spännande att se om insatsförsvaret skulle kunna göra en insats, Här (som i detta fall måste vara Asmara?) och Nu... Vi har SSG som är ett fantastiskt förband som säkert skulle kunna göra bra ifrån sig även i en fritagningssituation - men vad har vi mer? Vi har inte och kommer aldrig att få stormaktens förmåga att leka världspolis, vilket jag tycker är helt OK trots allt.

Det enda som Wykmans utspel borde leda till är att ge Jan Guillou ett nytt uppslag för vad Carl Hamilton kan ta sig för i någon framtida Coq Rouge-bok. Hamilton träffar den nya utrikesministern Wykman. Hamilton tränas i Etiopien. Hamilton reser till Asmara. Hamliton dödar eritreanska soldater och fångvaktare. Hamilton reser till Göteborg med "Dawit Isaac" i släptåg - alla är glada. Samtliga chefredaktörer möter upp på Landvetter. Plötsligt så upptäcker man att Hamilton gjort en Expressen och tagit fel på person, och att det är någon helt annan eritrean än Dawit som Hamilton fått med sig till Sverige. Hastigt och mindre lustigt hamnar personen i Migrationsverkets klor...

Länkar: SvD, AB, Expr

2009/05/26

LANDSORGANISATIONEN & BAATH-PARTIET...?


Många stora ledare som lever under en hotbild har ju skaffat sig dubbelgångare, personer som är lika ledaren till utseendet, till talet och beteendemässigt. En av orsakerna är ju att locka attentatsmän, fiender eller media i fel riktning och att klara sig oavsett vilka illdåd man kan tänkas råka ut för, en annan orsak kan vara att dölja att man är sjuk eller inkapabel att för tillfället leda landet eller rörelsen.

Nordkoreas kärnvapentokige despot Kim Jong-Il lär ha en handfull kortväxta och snarlika koreaner som dubbelgångare. Dessa lär ha använts flitigt när Kim Jong-Il enligt uppgift hade en hjärnblödning för ett tag sedan. Vi kan ju inte ens vara säkra på att det är just Kim Jong-Il som är trigger-happy i Nordkorea just nu, det kan ju vara någon vettvilling som agerar istället för den fredsälskande mästerregissören dessa dagar.

Saddam Hussein, Iraks före detta envåldshärskare som levde föga glamoröst i en jordhåla sina sista dagar i frihet avrättades ju av den nya Irakiska regeringen, eller var det verkligen Saddam? Saddam hade ju en liten armé av dubbelgångare som dansade i uniform på gatorna, som lockade oppositionella lönnmördare i fällor och som levde gott på sin likhet med just Saddam. Kanske var det en av dessa som hängdes inför mobilkamerorna...? Vem vet?

Nu har denna variant av politiska maskerader nått Sverige och nu handlar det inte om Baathpartiet eller det nordkoreanska kommunistpartiet - det handlar om den socialdemokratiska stödorganisation LO, lika effektivt maskerat till fackföreningsrörelse som Saddams dubbelgångare under åren maskerats till just Saddam. LO:s ledare Wanja Lundby-Wedin har ju varit i blåsväder hela våren, hotbilder har dessvärre seglat upp och allt kvinnan tar för sig blir bara fel. Enligt ryktena skall Mona Sahlin och Ibrahim Baylan dammsugit rörelsen på kvinnor med ett Wanja-likt utseende och fått dessa att flytta in i samma fastighet som Wanja eller i närliggande bostäder. Alla har sedan erbjudits arbeten på LO-Borgen vid Norra Bantorget, och står man vid Mäster Palm runt 16-tiden kan man se hur ett dussintal Wanjor lämnar borgen...

Det var en av dessa dubbelgångare som Expressen sprang på, en snarlik kopia men utan någon som helst mediaträning. Expressen blev blåsta, men tidningen anar nog snart att det är toppen av ett isberg man fotograferade i mörkret utan Wanjas bostad. Det finns fler, det finns så många att det inte är några som helst problem att hantera en övermäktig mängd styrelseuppdrag och samtidigt sitta i det Verkställande Utskottet samt leda sossarnas största stödorganisation, LO. Det som tycktes vara en betungande arbetsbörda för den stackars Wanja hanteras alltså enligt mina högt uppsatta källor av minst 8 Wanjor, varav den verkliga Wanja tycks befinna sig med en kopia av sin man i Italien mest hela tiden.

Efter denna succé sägs det också att Mona Sahlin börjat efterfråga ett antal dubbelgångare som kan ta över lite av ansvaret med att prata dagis-fröken-svenska med journalister, trampa i klaveret och shoppa halsdukar. Det närmaste man kommit så här långt är den tecknade figuren "Butthead" som dock vägrar låta sig användas som dubbelgångare. Jakten går dock vidare och jag kommer den dagen Mona hittat sin dubbelgångare snarast möjligt lägga ut en blogg i ämnet.



Länkar: SvD, DN, AB, AB2, Expr1, Expr2, Expr3, Mary

2009/05/25

DESPOTEN OCH BOMBEN

Nordkorea är sannerligen ett fascinerande land på många sätt. Ett land som nu har utfört sitt andra kärnvapenprov, ett land som gång efter annan beter sig som den där lilla 4-åringen i trotsåldern som skriker att "Du är dum i huvudet, pappa!" så fort man känner sig tvungen att att säga ifrån och ett land som enligt mig hittat rätt balans i sin statsbudget för att ge försvaret de medel de behöver - titta på Nordkorea herrar Borg och Tolgfors, där har vi något att lära oss av.

Sanningen att säga så är det ju egentligen rätt absurt att ett land som styrs av en diktator med uppenbara mindrevärdeskomplex och gigantiska platåskor innehar kärnvapen och håller sig med en av de största arméerna i världen medan folket svälter ihjäl, äter gräs och grus och lider under en kommunistisk diktatur som fortfarande dessa dagar får Stalin att framstå som edn hyfsat ömsinta och milda landsfader som Putin vill utmåla honom som.

Men är det egentligen så konstigt att Nordkorea vill ha sina kärnvapen? Nej, inte alls om man sätter sig in i de tankar som Kim Jong-Il måste gå och grubble på mest hela dagarna. Här handlar det ju om ett land och en ledning som utan att överdriva skulle kunna köra på mantrat "Vi mot världen!" - man är ju tämligen ensamma. Inte ens gamla vänner och ideologiska släktingar som Kina vill ju ta i grannen ens med tång nuförtiden, och vad den demokratiska världen tycker är ju långt mycket värre. Alltså känner sig Nordkorea ensamt, hotat och med ett ständigt krigstillstånd rådande. I den skruvade verklighet som Kim Jong-Il och hanses generaler befinner sig faller det sig då naturligt att utveckla och bygga kärnvapen, konstruera hyfsat avancerade missiler och satsa mer än hälften av statsbudgeten på militären...



På samma sätt fungerar ju Israel, som inte alls påminner om Nordkorea på något sätt. Israel känner sig med all rätt hotade av sina grannar, man är utsatta och anser sig behöva ha det mest avskräckande vapen som mänskligheten kan ha i sin hand. Jinge anser på sin blogg att det faktum att Israel har kärnvapen i princip legitimerar att den kommunistiska diktaturen skaffar dessa vapen. Jaha? Israels folk svälter inte, Israels folk kan gå och rösta och Israels folk är hotade av grannar som vill se den judiska statsbildningen utplånas. Israel tar sin egen säkerhet på yttersta allvar, med en försvarsmakt som med största sannolikhet kan avvärja alla hot mot landet och med de israeliska kärnvapnen som en starkt avskräckande arsenal om 1956, 1967 eller 1973 skulle repriseras. Därmed inte sagt att jag tycker att det är bra att Israel förfogar över dessa vapen...

Nordkorea känner sig med rätta hotat, landets folk har lidit länge nog under förtryck och isolering. Hotet inifrån den dagen då det börjar krackelera i den järnridå som isolerar det nordkoreanska folket är nog avsevärt mycket större än dagens hotbild mot den till tänderna rustade nationen utifrån. Med det kontrollsamhälle som nordkoreanerna skapat, med sin egen världsåskådning och med ett folk som nästan inget om omvärlden vet så är dock den dagen väldigt avlägsen. Den dagen då amerikanskt bombflyg och kryssningsrobotar utraderar Nordkoreas förmåga att hota omvärlden med sina kärnvapen ligger nog dessvärre närmare, och ett nytt Koreakrig kan stå för dörren.

Länkar: SvD, SvD2, DN, AB1, AB2, Expr

2009/05/19

PÄR NUDER - VICE ORDFÖRANDE ANTONSSON TILL ER UNDSÄTTNING

Min nya vän, chef och vapenbroder Pär Nuder...?

Pär Nuder är en liten politisk spelevink som alltid har varit beroende av en stor, stark, korpulent och landsfadersmässig ledare att luta sig emot. Inte så konstigt då att Pär Nuder blev persona non grata när Mona tog över, svag, slank och allt annat än landsmodersmässig som hon ju är. Pär blev förvisso lite olycklig när makten tycktes glida ur hans två arbetarnävar, men belöningen skulle inte låta vänta på sig - bakom hörnet väntade ett uppdrag att ta över det nybildade koncernbolaget Sundbybergs Stadshus AB.

Uppdraget hade hög status, nästan lika hög status som att jobba med Mona Sahlin faktiskt. Men vad Pär inte visste att man från början hade tänkt sig en icke-politisk styrelse, med styrelseproffs och specialister.Men när Kommunstyrelsens ordförande Helene Hellmark-Knutsson lanserade just den sedan blöjåldern politiskt engagerade Pär Nuder som ordförande så vändes det upp och ner på alla begrepp om en opolitisk styrelse. Det moderata oppositionsrådet i Sundbyberg, Carl Grufman, gjorde sig tämligen omgående icke-önskvärd hos den tilltänkta ordföranden med följande pricksäkra och helt sanningsenliga kommentar i tidningen "Mitt i Sundbyberg":

"Vi är inte glada. Han har ingen erfarenhet av att leda och bygga upp bolag. Vad jag vet har han inte arbetat med någonting utanför politiken sedan han gjorde rösten till "Peter" i "Landet Narnia" för 30 år sedan."

Pär Nuder funderade och lämnade några nästan lika dräpande kommentarer om herr Grufmans ålder och sedan dess har valet av styrelse till Sundbybergs Stadshus AB gått i stå.

På en helt annan plats, men i samma stad fanns det en man med stora maktambitioner som skulle kunna vara den sista räddningsplankan för Pär Nuder - vice ordföranden i Globaliseringsrådet Fredrik Antonsson! Denne herr Antonsson har i sin nya roll i Sundbybergs Globaliseringsråd funderat en hel del om hur man snabbt, enkelt och utan konflikter skulle kunna lösa Palestinafrågan. Antonsson har börjat medla mellan Hamas och Israel genom att skicka diverse genomtänkta förslag till inbox@hamas.nu och till benji.netanyahu@hotmail.com. Av någon outgrundlig anledning har inga svar kommit till Antonsson.

Vice ordförande Antonsson fyller uppenbarligen det vakuum som uppstått i såväl den inhemska som internationella politiken efter ordförande Perssons pensionering och nya liv som bonde/godsägare. Skulle inte denna karbonkopia av Persson på alla plan utom det ideologiska kunna få Pär Nuder att känna sig trygg och hemtam i styrelsemiljön hos Sundbybergs Stadshus AB? För precis som Persson var som landsfader och politiker så verkar nu denna Antonsson för allas välstånd och välmående. Både Persson och Antonsson är dessutom domderande, maktfullkomliga, hyfsat korpulenta, politiska genier, elaka och med samma ambitioner i livet - att som godsherre ha en tillgiven kvinna som servar en med sprit mest hela dagarna. Att sedan Antonsson är på väg in i medelåldern rent fysiskt i expressfart borde ju underlätta för Nuder att acceptera denna man vid sin sida - trots att den mentala åldern på Antonsson ligger någonstans mellan Kiss-å-Bajsåldern och byxmyndighetsåldern.

Antonsson delar sedan precis som Nuder en ambition att befinna sig i Helene Hellmark- Knutssons, Kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, närmaste krets - så nära det bara är möjligt faktiskt. En annan aspekt som borde kunna göra att ett eventuellt samarbete mellan just Nuder och Antonsson skulle kunna vara att båda två har baltblod i sina ådror - och blod är ju tjockare än vatten som bekant.

Därför, borde inte Antonsson vara den naturliga kandidaten till posten som Pär Nuders högra hand, att på Nuders högra sida sitta och skall komma därifrån för att döma levande och döda i Sundbybergs stad...? Borde inte det vara det naturliga valet när nu Nuder vägrar samarbeta med den Grufman som kränkt honom något enormt...? Jag anser ju det, men eftersom jag också är den Antonsson som borde vara det naturliga valet så finns det ju vissa krav som jag måste få tillgodosedda för att acceptera uppdraget.

1) Jag kräver att styrelsen låter sy upp en kostym åt mig föreställande Lejonet Aslan i spandex och i storlek XXXL.
2) Jag kräver att ingen i styrelsen har några som helst invändningar mot att jag använder denna kostym som min arbetsdräkt under styrelsemöten och studiebesök.
3) Jag kräver att Pär Nuder varje fredagskväll kommer till mina barn för att läsa högt ur C.S Lewis sju böcker om landet Narnia tills dess att dessa hyperaktiva bastarder somnat.
4) Jag kräver att Pär Nuder uppsöker en ärlig, modemedveten och psykiskt frisk optiker för att på styrelsens bekostnad få ett par nya glasögon.
5) Jag kräver att aldrig, någonsin och i nyktert tillstånd kallas för "Köttberg" av styrelsens ordförande.
6) Jag kräver att få provsitta riksdagens gubbhylla, alldeles oavsett om den håller för min kroppshydda.

Om dessa krav, som kan anses vara ytterst modesta och anspråkslösa, tillgodoses avser jag att ställa all min kompetens, sociala förmåga och ödmjukhet till Sundbybergs Stadshus AB:s förfogande. Jag är övertygad om att koncernen och Nuder behöver mig lika mycket som jag behöver styrelsearvodet och koncernen. Är det början på ett partiöverskridande lyckligt förhållande som vi nu ser i och med detta blogginlägg?

Jag vill tro det Pär, det är bara att ringa...

2009/05/18

IBBE MED SKYGGLAPPARNA...


Så har Marita Ulvskogs efterträdare Ibrahim Baylan gjort en "Kajsa Adenbäck", han har uttalat sig på ett sätt i ett av TV4:s nyhetsprogram som får mig att tro att han antingen inte vet hur hans parti bedriver politik eller med vad. Kajsa Adenbäck, som är sosse och ordförande i Sundbybergs äldrenämnd, gick ut i TV4 häromveckan och försvarade massiva besparingar inom vård, skola och omsorg medan pengar skulle plöjas ner i Kultur- och Fritidsnämndens verksamhet. Kajsa tyckte det var en god idé att låta just kommunens krympande kassa gå till en utomhuspool, ett kommunalt café, en baseballarena samt en konsthall som alla arbetslösa skulle kunna ha som dagliga utflyktsmål...

Ibrahim Baylan däremot var starkt kritisk alldeles nyss mot att politisk TV-reklam var något som i och med Europa-parlamentsvalet gör sitt inträde i Sverige. Våra vänner i KD och FP har tänkt använda TV-mediet för att nå ut med sitt budskap, och i KD:s fall visa upp sin väldigt vackra toppkandidat kan man misstänka. Detta gillade inte Ibrahim Baylan alls, Ibbe tyckte det var riktigt dåligt.

Skälen som Ibrahim Baylan anförde var:

1) TV-reklam kostar massor med pengar, ofantliga summor och helt plötsligt så är det en stark skattkista som ger möjlighet att nå ut med sina budskap.

2) Ändamålet med politiskt "TV-reklam" kommer vara att smutskasta de politiska motståndarna, håna och häckla...

Om man nu tittar på det parti som Baylan själv företräder, så ser man ju snabbt att Baylans fördömanden är en närmast tvångsmässig form av hyckleri som kommer från SAP:s partihögkvarter på Sveavägen. Tittar man krasst på förutsättningarna så kan man se följande:

1) TV-reklam kostar pengar, massor med pengar. Vilket parti har den största plånboken av våra politiska partier? Vilket parti är det som använder fackföreningsmedlemmarnas medlemsavgifter för att bedriva valrörelse med? Vilket parti har en väl utbyggd lotteriverksamhet som pumpar in pengar i partiet? Svaret är ju Socialdemokraterna... Visst, vi moderater har det också hyfsat gott ställt, men det är ju genom medel från aktiva bidragsgivare till skillnad från SAP däre en LO-anställd som råkar ha sina värderingar hos ett alliansparti eller rent av Vänsterpartiet får se sina medlemspengar finansiera affischer på Mona och Wanja...

2) Vad använder då SAP sina tvångsinkasserade pengar till om inte att smutskasta, håna och häckla? Visst, jag borde hålla tand för tunga som jag skriver och går på men sanningen är ju den att de senaste valens sosse-propaganda nästan uteslutande gått ut på skrämma väljarna med vilka elakheter som väntar när väl de fruktansvärda borgarna tar makten.

Sålunda klingar det fruktansvärt falskt när nu Baylan är ute och fördömer de två små och kapitalsvaga partierna KD och FP för att de söker nya vägar att nå ut till väljarna - vem är han att döma? Har han sett filmerna redan, eller är han synsk den där Baylan? Nej, det är hyckleri när det är som värst - ungefär som när Baylan som partirepresentant för ett parti som kallar sig feministiskt tycker att den bästa kvällsunderhållningen man kan hitta när man är i Göteborg är sexklubben Chat Noir...

2009/05/17

TAKTIKEN SOM GÅR HEM...

Extreme make-over? Flytspackel? Steloperade käkar?

När sosseriets mediastrateger märker att det börjar gå åt helvete så är en återgång till en välbeprövad, fungerande och smart strategi ett måste. För när har det egentligen gått bäst för SAP de senaste åren? När har de varit som starkast? Jo, när ledaren leker kurragömma eller spelar huvudrollen i en svensk nyinspelning och könskvoterad variant av "Osynliga mannen".

Sedan Wanja-gate har ju Mona Sahlin varit undangömd av sossarna, långt ifrån journalister som kan höra den ena floskeln och klavetrampet efter det andra ur den Sahlinska munnen. Helt uppenbart är det att det går bäst när Mona marginaliseras, göms undan och inte får tid i media. Nu när EU-valrörelsen står för dörren så kommer Mona vara tvungen att visa upp sig några gånger iallafall, och det lär om mina teorier stämmer avspegla sig i kommande opinionsundersökningar. Att Monas parhäst i valet till Europaparlamentet är Marita Ulvskog kan nog förstärka de negativa vågor folk får när man ser de tu på planscher, sminkade närmast till oigenkännlighet och med varsitt varggrin i ansiktena. Marita är ju en av de få etablerade politiker som i sin förmåga att uttrycka sig är jämförbar med undertecknad, plump, grov, elak och milt galen. Vem har glömt de bevingade orden "Han agerar som en våldtäktsman, som skyller på offret" om lille Lars Leijonborg i den senaste valrörelsen...

I dag är det Syttende mai, och som om inte det räckte för att få mig på dåligt humör så visar SIFO:s senaste siffror att något har hänt, att man lyckets stoppa fallet genom att gömma Mona, sossarnas fria fall har dämpats av och just nu är partiet i en liten uppstuds. För hur länge och varför, det kan nog ingen svara på - men en oroande orsak är ju att den unga generationen tydligen duperats totalt och nu tror sig ha funnit sin frälsning på den röd-gröna sidan. Visst spelar regeringens hantering av FRA-lagar och IPRED in, inte tu tal om annat. En hopplöshetskänsla när en fjärdedel av de unga också är placerade i utanförskapet kan säkert också spela in, och är man ung så kanske man går på sosse-retoriken om att allt blir bättre när väl Mona skall försöka styra landet med en gammal kommunist och två bakåtsträvare. Alldeles oavsett vad som fått de unga att söka sig vänsterut så måste nu Alliansens strateger tänka några varv för att se hur just vår framtid kan lockas tillbaka till de som står för framtidens politik.

Opinionssiffrorna visar på en lite större skillnad mellan blocken men det handlar inte längre om de fasansfulla differenser som var fallet för mindre än ett år sedan. Det är jämnt, det kommer att bli en spännande, tuff, elak men rolig valrörelse 2010. Det kommer bli en valrörelse som tvingar fram Mona i rampljuset och demaskerar hennes lagbygge av ovilliga, det kommer att bli en valrörelse om vilka som är bäst satta att ta hand om ett litet land, i en del av av en värld som lider av den värsta krisen sedan 30-talet. Det kommer handla om vilka som har en nykter syn på hur man möter en kris och med vilka visioner man gör det. Efter regn kommer ju som bekant solsken... Det kommer handla om förmågan att leda, det kommer handla om förtroende och i alla undersökningar som handlar om dessa förmågor så leder våra företrädare stort mot Monas lag.

Den dagen frågan ställs på sin spets, bakom ett skynke i en vallokal så kommer tankarna hos de osäkra att snurra, och ovissheten kommer vara stor. Det kommer att bli spännande, det kommer kanske att avgöras med målfoto - och det är då politiken är som roligast (ja, förutsatt att man vinner då...). För hur kul är det att som moderat i Täby, som sosse i Sandviken eller som vänsterpartist i Fagersta att vara ute och kampanja och redan veta att spelet redan är hemma i hemkommunen?

Länkar: SvD, DN, Expr, Krassman

EN TÖNT, EN FIOL, EN NATIONALDAG...

Det är inte ofta ni kommer få se mig hylla Norge och norrmännen men i natt kan man väl inte låta bli. För trots att jag stör mig på den fånigt leende tönten som står där med sin fiol och ser så löjligt lycklig ut som bara Ola Norman kan göra när det går åt uruselt för "söte bror", trots att de trallande körsångerskornas trallande och verdervärdiga rörelsemönster retar gallfeber på mig och trots att jag aldrig unnar Norge några framgångar överhuvudtaget så måste jag erkänna - i dag var den lilla ruttna nationen på andra sidan fjället bara bäst! Att samla röster i massor från hela Europa är stort, närmast osannolikt och en bragd i den tävling där kompisröstandet annars är en närmast helig tradition.

Så har vi då vår svenska operakvinna Melena som gapade på så gott hon kunde, dock utan att väcka några andra känslor än empati bland TV-tittarna runt om vår kontinent. För alldeles oavsett vad SVT:s hjärntvättade kommentatorer än tycker så är den svenska insatsen återigen ett gigantiskt fiasko, helt djävla värdelöst och rent ut sagt pinsamt. Många var vi som trodde att det kanske skulle bli något bra av Melena och tjutandet men så ibelv det ju inte, i år heller... Under ledning av Christer Björkman har Sverige, denna före detta stormakt i Melodifestivalhistorien, reducerats till en driftkucku. Vi skulle kanske ha skickat Caroline af Ugglas ändå? Hon såg ju iallafall töntigare ut än norrbaggen med fiolen, eller vad skall vi ta oss till för att slippa skämmas kommande år?

Nåväl, medan norrmännen får hybris och glädjer sig åt sin egen storhet och söte brors svaghet så sitter iallafall jag och är nöjd över att jag är halv-est. Mitt andra hemland kommer före Sverige, trots att de estniska skönheterna sjunger på sitt obegripliga modersmål medan Melena använder båda världsspråken engelska och franska... Kom nu inte och säg att det inte är ett svenskt praktfiasko, för det är det när man kommer på plats 21 av 25!

Mitt absoluta favoritbidrag i Melodifestivalhistorien är Lettlands bidrag år 2000 "My Star" med Brainstorm, och den låten vill jag tillägna Kommunstyrelsens Ordförande i Sundbyberg Helene Hellmark Knutsson. Se och njut...



Grattis Norge, och ha den äran på Ert 17:e Maj. Själv vill jag bara gå och lägga mig efter en tung dag...

Länkar: AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3

2009/05/13

FÅR "KONSTFACKS-TOKAN" DET HON FÖRTJÄNAR?

Anna Odell får ännu lite mer uppmärksamhet...

Är det bara jag som har suttit framför TV:n och tuggat fradga över de suddiga filmsekvenserna från en mörk och skrämmande Liljeholmsbro. I bildrutorna ser man hur en till synes förvirrad kvinna beter sig hyfsat förvirrat och ger intrycket av att vilja hoppa från bron. Medmänniskor passerar, men medmänniskor försöker också ge kvinnan stöd och hjälp. Det som de empatiska medmänniskorna inte vet om är att de samtidigt filmas, att den förvirrande kvinnan skapar "konst" genom en psykotisk charad utan dess like. Folk bryr sig, folk vill hjälpa men allt är bara teater när den är som sämst...

Polisen kommer, med två civilbilar och senare också med målade polisfordon. Minst tre polispatruller binds upp av Anna Odell medan hon skapar "konst", tre polispatruller som med allra största sannolikhet hade haft vettigare saker att göra än att bli omedvetna deltagare i "konstskapande". Polisen försöker prata, polisen försöker lugna men kvinnan Odell med sina gedigna erfarenheter av psykisk sjukdom skäms inte över att binda upp en rejäl andel av huvudstadens poliser på en kall bra medan kvinnor misshandlas, barn har sprungit bort eller en man bli rånad i någon annan del av den kalla huvudstaden - för Anna är konsten viktigast och att medmänniskorna utnyttjas cyniskt bekymrar henne inte det minsta.

I konstens namn slåss Anna med poliserna som är där för att hjälpa henne, hon slåss med personalen på en överansträngd psykakut som vill ta hand om henne. Hon spottar, fräser, bits och rivs och när polisen lämnar över är det en redan slutkörd personal på St Görans psyk som blir statister i hennes "konstskapande". Som om de inte redan innan hade det för djävligt, som om det inte fanns verkliga patienter i överflöd i deras korridorer och väntrum att bry sig om? Men alla får stå tillbaka, för nu skapar Anna Odell "konst" och då får man som skötare ta sina smällar.

Som anställd i vården kan man köpa när folk med verkliga psykiska åkommor kallar en för fula saker eller försöker slåss, det hör till sjukdomsbilden ibland och har man valt att arbeta i den svängen så är man fullt medveten om att det händer titt som tätt. Men när en "konstnär" som för tillfället och trots sitt beteendemönster påstår sig vara frisk i huvudet och dagen efter låter meddela att all skit hon ställt till med bara är "konstskapande", ja då förstår jag att man blir tokig. Det räcker ju liksom med att de sjuka vill slåss ibland, skall nu påstått friska konstnärer också komma in på den turbulenta arbetsplatsen och veva med sin färgbestänkta nävar?

Åklagaren har i allafall kommit fram till att Anna Odells agerande bör prövas av rättvisan, av samhället. Falsklarmning, våldsamt motstånd och oredligt förfarande lyder de tre åtalspunkterna och eftersom dokumentation av brottet finns i själva "konstverket" så ser jag ingen annan möjlighet än att hon fälls rakt av. Själva rättegången kan förhoppningsvis få Odell att förstå ett och annat när hon får höra personal och poliser vittna om hur de upplevde den där kvällen i januari, hur kränkta de blev av att utnyttjas... Kan Anna Odell förstå vad hon gjort? Jag tvivlar starkt, för enligt en galen konstnär kan ju allt vara konst. Kanske skall man till och med se på rättegången som ett fortsatt konstskapande, det kanske är Odells mening?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr1, Expr2

FN - WTF!?

Enligt trovärdiga källor så har FN låtit klona fram en kopia av Pol Pot som skall leda FN:s Råd för mänskliga rättigheter.


När vi nu nås av nyheten att Kina, Kuba, Saudiarabien samt Ryssland som de föregångare dessa länder är kommer att få ingå i det fina, framåtsträvande FN-rådet för mänskliga rättigheter så är det ju svårt att bli förvånad.

FN är en organisation som sett sina bästa dagar för länge, länge sedan om det ens funnits några glansdagar. FN av idag är så tandlöst att om man tittar en uteliggare som inte besökt någon tandläkare under alla de åren då sossarna lovade och lovade en tandvårdsreform men aldrig kom till skott så framstår uteliggarens garnityr ändå som mycket mer tilltalande än "vår" organisation för alla världens stater. Följande filmklipp ur Team America visar verkligheten på ett skruvat sätt, hur tyranniet ser på FN och vad FN gör när någon sätter sig på tvären...



Avveckla FN, men med förnuft är min viljeriktning. En organisation som utan att blinka väljer in länder där förtrycket är en naturlig del av vardagen så underminerar man den lilla tilltro som finns för just FN. Därför, Sverige ut ur FN - Sverige in i NATO!

Länkar: SvD

MALENA, MELENA OCH DEN RÖDA ARMÉN... REVIDERAT


Det var en chansning, det var det verkligen. Att låta vår moderata EU-kandidat Järkeborns hårfagre pojkvän trolla fram en pop-opera så speciell att till och med de forna COMECON-länderna skulle få för sig att rösta på kapitalisterna från norr... Och det lyckades han med, så här långt iallafall.

Men är det verkligen gräddan av svensk musik vi skickar ut i vår omvärld för att pinka in vårt musikaliska revir? Nej, alls icke. Skulle vi måhända ha plågat våra europeiska systrar och bröder med Caroline af Ugglas? Kan vi övertala Per Gessle eller Robyn att ställa upp för landet nästa år? Eller skall vi för en gångs skull skicka ett verkligt kvalitetsbidrag signerat Jocke Berg och framfört av Eskilstunas stolthet Kent? Jag röstar för det sista alternativet...

I fjol så föll vi hårt för att många i vår omvärld undrade om Charlotte Perrelli var en verklig kvinna eller ifall det var en synnerligen misslyckad transa som sjöng för Sverige. Många undrade så pass länge, och så pass mycket att man glömde bort låten "hon/han/det" sjöng och helt sonika fick vi inga röster. En kollegas släktingar från Chile var fullt och fast övertygade om att det verkligen var en misslyckad transa. Och i år, så skickar vi Malena till Moskva. Återigen kommer små frön av nyfikenhet spridas över vår kontinent...

När man tittar på Malena så tänker iallafall jag: Oj, vilka muskler, oj vilken pondus och oj vilken kvinna med oj vilken röst! Hon ser ju lite manhaftig ut, själv skulle jag vilja ha hennes armar och överkropp - brösten har jag redan fått... Men snacket lär väl gå om henne med i omvärlden, kan en kvinna vara så manhaftig? Själv anser jag att Malena varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag och varje vecka året om slår Charlotte Perrelli med hästlängder. Hon både sjunger bättre och ser f-n så mycket bättre ut. Perrelli ser jag fram emot att möta välspacklad i Spökhuset på Grönan någon gång under sommaren, hon skrämmer slag på mina barn och skrämda barn brukar vara lugna barn.

Så till "showen" från Moskva. Vedervärdigt undermåliga artister i strida strömmar följdes av Röda Arméns manskör, dansande kossacker, en MIG-31 i skumplast (som av en händelse ett av de flygplan som flitigt kränker georgiskt luftrum...) samt en rosa stridsvagn med röda draperier hängande ovanför. När mellanakten påbörjades så trodde jag först att det kanske, kanske skulle utvecklas till något humoristiskt men ack nej - det har utvecklades till ett ultranationalistiskt "blow-job", helt sjukt och helt ovärdigt bästa sändningstid på TV. När man borde sitta och fundera på vilka melodier som var minst usla så tänkte man istället på sommar-OS 1936 i Berlin, det senaste tillfället i världshistorien när en nations rikshybris nådde dessa oanade höjder.

Georgien bör vara glada att man blev uteslutna och slapp åka till ett land där de krigiska traditionerna manifesterades fullt ut på en sådan fredlig tillställning som en melodifestival. Och de stackars georgierna blev uteslutna för att man med lite fantasi kunde få deras låt-titel att andas ett visst mått av kritik mot värdnationens ledare. Det var för politiskt, men att låta stridsvagnar, gapande soldater och ett stridsflygplan i skumplast vars förebild bombat georgiska flyktingar var enligt Svante Stockselius och hans EBU helt i sin ordning. Det är ju inte utan att man känner att Tingeling-driften faktiskt låg helt rätt itiden, det var det äkta Ryssland som Dorsin och hans Grotesco-gäng visade upp i vår final. Ryssland - ett land utan vett, sans och god smak!

Slutligen så hade jag mina sympatier hos Armeniens Inga och Anus, vilket härligt par...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr1, Expr2

2009/05/12

EN NY LIVSPARTNER...?

Kajsa Adenbäck (till vänster) och Helene Hellmark Knutsson (till höger) leker i kuddrummet på fritids i Hallonbergen i sin ungdoms dagar... Redan då var det tydligt vem som bestämde.


När jag i morse bemödade mig att ta fram dammsugaren och ge mig ut på en livsfarlig jakt efter de enorma och köttätande dammråttor som tagit mitt sovrum i besittning så hörde jag en bekant röst på TV:n i bakgrunden - det var allas vår Kajsa Adenbäck som återigen fick visa upp sig i morgon-TV. Självklart handlar det om att Kajsa numera är ordförande i Sundbybergs äldrenämnd, en nämnd som ansvarar för Sveriges i särklass sämsta äldreomsorg. Denna nämnd har nu av Kajsas chef Helene fått i uppdrag att spara 32 miljoner kronor för att kunna lyfta på från jumboplatsen...

Socialdemokrater och krav på basala kunskaper i skolan har ju aldrig gått hand i hand, men här visar det sig med all tänkbar tydlighet att man fått det här med matematik om bakfoten. För medan de områden som de flesta människor vill se satsningar på, som skolan, vården och omsorgen, får se sina anslag minska med i runda slängar 100 miljoner kronor så anser Kajsa Adenbäck, de äldres högsta politiska företrädare att det är helt OK att man gräver ner 45 i ett utomhusbad på Golfängarna, att man bygger en baseballarena för 8 miljoner och en konsthall för 60 miljoner. Detta medan hennes egen nämnd som sagt får 32 miljoner mindre att röra sig med.

Men medan jag tittade på TV så såg jag förbi politikern Kajsa, som viljelöst stod framför kameran och försvarade det som hennes chef Helene sagt till henne att säga, att det är viktigare att det arbetslösa har möjlighet att gå på baseball, ligga vid poolen eller gå på konstmuseum än att de äldre får en dräglig tillvaro eller att våra elever får gå till skolan i förvisningen att stadens styre vill att de skall ha möjligheter att lära sig det som det behöver för att slippa hamna vid en pool, en baseballarena eller i en konsthall...

Jag tyckte synd om Kajsa, jag led med henne för jag kan inte tro att denna Kajsa egentligen vill svika stadens äldre. Samtidigt så slog min sedvanliga cynism till med full kraft. Medan jag gick med dammsugaren i näven och tänkte på mitt icke-existerande sexliv, min gnabbande särbo som bara klagar på att allt jag gör är fel, uselt och ogenomtänkt så slog det mig som genom ett blixtnedslag - jag och Kajsa, jag och en kvinna som är snäll, tillmötesgående och uppenbarligen helt viljelös. Funderingarna har ju ännu så länge mest handlat om att göra ett skiftbyte, att byta ut särbon mot en starkt troende katolsk kvinna från Polen som ser som sin uppgift att tjäna sin man såsom mannen tjänar Gud. Eller varför inte en timid och bugande thailändska utan kontaktnät och i en trevlig beroendställning till just mig som sedan kan ta sig an mitt välbefinnande och mina hushållssysslor. Men så såg jag Kajsa, och tänkte på språket samt att vi redan nu bodde i samma stad... Kajsa Adenbäck det kanske skulle vara något? Och skulle Kajsa acceptera att dela mig med min gnällande särbo, som jag trots allt älskar?

Men skulle Kajsas dominerande chef Helene tyst acceptera att just Kajsa bröt sig loss, hittade en ny härskare som kunde få henne att dansa vackert till ljudet av en blå pipa? Knappast, det skulle nog inte gå - Kajsa satt fast i Helenes koppel och kunde inte ta sig loss. Jag accepterade faktum, fortsatte jakten på dammråttorna med tårarna rullande nerför mina äppelformade kinder...

2009/05/11

STACKARS, STACKARS HELENE...

Helene tar med glädje del av hur Sundbybergs effektiviseringar av skolan kommer ge vår stad samma storlek på klasserna som i vår vänort Taboão da Serra.

Det var ju inte alltför länge sedan som Sundbybergs Kommunfullmäktige hade den goda smaken att välja just mig till Vice Ordförande i stadens globaliseringsråd. Ordförande i samma råd är min politiska motståndare, Helene Hellmark Knutsson - Sosseriet. Eftersom detta Globaliseringsråd har till uppgift att sätta Sundbyberg på världskartan ännu lite mer så känns det trots allt extremt och stimulerande att på alla sätt få "jobba" under vår bildsköna, vältaliga och helt fantastiska "borgmästarinna" i detta grandiosa arbete. Jag skall ta mig an uppgiften med största seriositet, något annat finns inte på min agenda...

Men det finns de både bland mina egna, bland alliansbröder/systrar samt meniningsmotståndarna som har fått för sig att jag är en oseriös person, en man som satts i Globaliseringsrådet enkom för att förstöra, håna och underminera. Så är alls icke fallet, jag är där enbart av rent egoistiska skäl - för att jag vill hänga på till nya vänorter världen över med min "borgmästarinna" som ledsagare. Eller så finns jag där för att hålla koll på hur våra vänner i det röda laget spelar spelet om världsherraväldet.

I morse när jag vaknade så var det som om jag hade varit vaken lite tidigare, och pratat i telefon. Jag kunde inte minnas vad jag pratat om och med vem, men jag kände mig hyfsat säker på att det hade varit ett spännande samtal eftersom jag var extremt yr i huvudet av en rejäl felfördelning av mina blodtillgångar, alltför lite fanns i skallen... Efter en bastant frukost bestående av ett glas Cola Zero samt en näve jordnötsringar så tog jag en promenad till Sundbybergs egen spåkärring, med förhoppningen att hon skulle kunna gräva fram det samtal som gömde sig djupt i mitt undermedvetna. I en sunkig Förvaltarlägenhet om ett rum med kokvrå på Prästgårdsgatan började min seans, sanningen uppdagades!

Klockan var 06:12 när mobilen ringde, sömndrucken svarade jag i densamma och hörde hur det snyftades i andra änden av etern. Någon hade en jobbig morgon, det var uppenbart...

- Hallå, vem är det? frågade jag nyfiket medan jag kliade mig innanför de alldeles för små kalsipperna.
- Hör du inte det din dumskalle, det är din ordförande i Globaliseringsrådet - det är ju Helene!
- Oj, f'låt Helene. Du väckte mig och jag vet knappt vad som är dröm eller verklighet just nu. Du verkar ledsen Helene, är det något jag kan göra för dig? jaag vill ju att vårt samarbete i rådet skall bli fruktsamt för oss alla.
- Ja Fredrik, snyftade kvinnan i luren. Du har en ledare som bara gnäller på alla mina välfärdssatsningar, överallt och hela tiden - han får för mycket media den där snorhyveln Carl! Och så Bonnierfamiljen, dessa kapitalistsvin med sin politikerblogg och sin TV-kanal som inte annat gör än angriper mig. Och så har vi ju Sanna Rayman, hon den bittra tokan på Svenskan, vad förstår hon av mina satsningar? Gråten övergick i någon form av frustrerat raseri medan orden nådde mina välskapta öron...
- Men Helene, välfärdssatsningar är väl ändå inte rätt ord...
- JO! Det är satsningar för min välfärd! Jag älskar konstmuséer, jag älskar baseball och jag älskar att ligga vid poolen och känna doften av Kanadagässens restprodukter. Det är välfärd, Fredrik, välfärd för mig och några till!
- Men du fattar väl att Calle inte trivs vid poolen, hans kropp attraherar ju inga väljare så som din gör? Sedan är han ju helt körd när det gäller idrott också, han håller ju på Färjestad i ishockey så baseballarenan ligger inte för honom heller.
- Nu börjar jag förstå, viskade Helene. Han vill att eleverna skall bli smartare och att de äldre skall ha en dräglig tillvaro? Är det välfärd för den klagande Carl det?
- Ja, eftersom han är med i Mensa och närmast överintelligent så vill han att så många som möjligt av stadens elever skall komma i närheten av hans superförmågor. Sedan har en empatisk ådra som gör att han bryr sig om de äldre faktiskt.
- Obegripligt, totalt obegripligt suckade Helene. Hur väljer ni era politiker i Moderaterna egentligen, förstår ni inte att en ledare måste ha förmågan att prioritera, vara känslokall och sätta ner foten när folket skriker efter absurda satsningar... Se på oss, vi ser vad Sundbyberg behöver och vad jag behöver och tonläget hade nu skiftat från snyftande till triumfatoriskt.
- Jag tycker nog att det är vi som har rätt...
- Det har Ni inte skrek Helene, det har Michael och Arne också upptäckt. Vi har rätt, jämt-alltid-i evighet. Och varför gnäller Politikerbloggen på min resa?
- Möjligtvis för att inte jag fick följa med, svarade jag ödmjukt. Det ser bättre ut när folk från alla politiska läger får ut och resa jorden runt.
- Men det skall jag ändra på, nu får ju du hänga med på framtida uppdrag. Tror du att Alliansen håller snattran då Fredrik? frågade Helene
- Knappast, men jag kommer iallafall inte döma dig så hårt på min blogg om jag får steka mitt bacon under den brasilianska solen sade jag medan tröttheten tog ett bastant grepp om mig igen.
- Bara det är ju underbart, vi måste resa snart igen så du blir snäll Fredrik...
- Zzzzzzzzzzzz, snarkade jag högt.
- Sover du Fredrik? Hallå!?
- Zzzzzzzzzzzz, fortsatte jag omedvetet.
- Din feta borgargris, somna mitt i ett samtal. Oförskämt suckade Helene innan hon bröt förbindelsen.

Och jag låg i min sköna säng, släppte morgonväder och drömde vidare. Jag sov så gott att när jag vaknade vid 10-tiden inte mindes den ovan nämnda konversationen annat än som ett väldigt vagt minne. Jag anade att något viktigt hade utspelat sig, mobilbatteriet var nästan urladdat och det senaste numret som ringt upp mig var dolt. Det hade ringt 06:12 och bara ett synskt psykfall på Prästgårdsgatan kunde ge mig svaren om vad som hade sagts under en seans av den skönaste hypnosen man kan tänka sig.

Texten ovan är spåtantens anteckningar från en servett med spår av rödbetssallad, skrivet med blyerts och med ett antal obegripliga illustrationer på sidorna. Efter att ha betalat 50 kronor och en förköpsremsa på SL åt tanten så fick jag servetten och hennes välsignelse att publicera det samtal som uppenbarligen ägde rum denna morgon. Själv minns jag inget än, och förmodligen är det en försvarsmekanism som slagit till...

Och i natt kommer jag förmodligen drömma något om mig själv som agent 007 med Filippa som Bond-brud. Hallelujah! Och om inga försvarsmekanismer slår till så kommer jag att redogöra för detta under morgondagen. Roger Moore vill ju se just statsministerfrun som ny Bond-flamma...

Länkar: PolBl1, PolBl2

VERKLIGHETSFLYKT?

På planschen bakom Helene står det som synes "JA, till sänkta kostnader" och då menas naturligtvis kostnader för vård, skola och omsorg. På en annan plansch i närheten stod det "NEJ, till sänkta kostnader för politisk byråkrati, konst och kultur och baseballarenor"...

I dag så skriver KSO-Helene på två ställen, hon skriver på sin blogg om hur fantastiskt Paris är med sina konstmuséer - hur glada människorna i Paris är för att de har sina enorma konsthallar, sin kultur och hur stolta Parisarna är mest hela tiden. Men tro mig Helene, om Paris befolkning skulle få se konsthallarna byggas ut medan skolor och äldreboenden fick ett gigantiskt sparbeting över sig så skulle dessa annars så lyckliga och stolta människor storma ut på gatorna, anställa kravaller och bete sig allt annat än lyckligt. Fransmännen är utåtagerande till sin läggning och skulle ALDRIG acceptera något av det som nu sker i Sundbyberg...

Sedan skulle jag vilja påpeka att det är en viss skillnad mellan världsmetropolen Paris och min hemstad Sundbyberg. Sundbyberg är på många sätt en bättre plats än Paris, men vi kan aldrig mäta oss med världsmetropolens kulturliv, hur gärna Helene än vill tro att en baseballarena och konsthall skall få vår folkhälsa att som genom ett trollslag bli bättre. I dag har Sundbyberg den sämsta folkhälsan i länet och bland den sämsta i landet - och det tror Helene att vi råder bot på genom att bygga en pool som kommer förvägra våra utslagna att komma in genom ett saftigt inträde, eller en konsthall som ligger för långt från bolaget för att locka stadens mest olyckliga innevånare att gå på en spirituell tillfriskningsvandring i vår konstbunker.

Att faktiskt tro att vi i Sundbyberg skulle bli lyckligare av att bada i en utomhuspool full med gås-träck eller gå på en konsthall i Marabouparken är inget annat ren cynism från den politiska ledningens sida. Om man samtidigt låg vid poolkanten och brände sitt ister medan tankarna var hos ungarnas nedkörda skola och om man vandrade i en konstbunker och tittade på tavlor medan ens gamla mormor var inlåst på ett äldreboende med minimalt med personal och ingen möjlighet att ens gå ut eller få hemlagad mat - hur lycklig blir man då, Helene? Själv skulle jag vara betydligt lyckligare om jag bodde i en stad där ledningen hade vett att prioritera det som betyder mest när det är knapert i plånboken. Det är vi på Allianssidan som ser var man verkligen behöver prioritera när medlen inte räcker till allt man vill ha, medan Helene med vänner ägnar sig åt en verklighetsflykt...

Sedan skriver Helene ett försvarstal i SvD, efter det att Sanna Rayman lyft Sundbybergs absurda prioriteringar till riksmedia. Ber att få citera, och kommentera Helene ur dagens SvD:

Sundbyberg är en av de kommuner i Sverige som verkar klara sig bäst i krisen. Vi har under flera år arbetat målmedvetet med att få hit fler skattebetalare, fler jobbtillfällen och med att anpassa verksamheterna efter den nya tidens utmaningar. ( Sämst skola, sämst äldreomsorg, sämst folkhälsa trots 87 år av obrutet maktinnehav - Sundbyberg under S klarar inte ens av nutidens utmaningar!)

Sundbyberg har idag god ekonomisk likviditet – det vill säga vi har mycket pengar på banken. Det betyder inte att det är klokast att ha dem kvar där eller att använda dem i löpande drift. När lågkonjunkturen är här behöver vi investera för att få igång ekonomin igen. Det är dessutom nu det är billigt att investera och att rusta skolor och äldreboenden. Det är att planera långsiktigt. ( Det är inte skolan, det är inte äldreboendena eller socialtjänsten som får mer pengar av Helene, det är baseballarenan, poolen på Golfängarna, det kommunala caféet i vattentornet, det är en fördubbling av de heltidsanställda politikerna, det är en satsning på en konsthall och allt annat än det som våra barn, äldre och utsatta behöver just nu...)

Sundbyberg är en av de kommuner i Sverige som lägger allra mest pengar per elev i skolan. Resultaten är dessutom på väg att långsamt förbättras. De effektiviseringar som staden gör i skolan handlar om allt från energibesparingar till lokaleffektiviseringar. Vi höjer kvaliteten i skolan bland annat genom att rusta lokaler och öka lärarbehörigheten. Idag är Sundbybergs mål om 100 % lärarbehörighet ganska unikt. ( Skolan är lik förbannat sämst i länet när det gäller studieresultat, skolan ska spara 26 miljoner nu och hur det skall räcka till att rusta loklaer samt anställa fler lärare kan ju Helene kanske förklara...)

Finanskrisen drabbar Sveriges kommuner hårt. Vi vet att aktivitet i ekonomin, jobbsatsningar, människors livskvalitet och investeringar i såväl välfärd som hälsa och kultur är viktigare än någonsin i en lågkonjunktur. Vi kan inte sitta och vänta som regeringen valt att göra. Då fördjupas och förlängs lågkonjunkturen och dessutom står vi dåligt rustade när det vänder. ( Vilken tur att Sundbyberg, Sveriges minsta kommun till ytan och den 69:e största till folkmängd genom sina satsningar på en pool, ett konstmuseum och en baseball-arena ser till att lågkonjunkturen bli kortare och mindre djup i vår omvärld. Helt plötsligt ser jag sanningen, Sundbyberg leder världen - eller är det bara en groteskt variant av hybris?)

Länk: SvD, SvD2, HHK, Grufman

2009/05/10

VALET 2010 - FRAMTIDENS TV-PROJEKT?


Härmed så skyddar jag denna idé, kom ihåg var just Du läste den först...

Därefter så vill jag be alla mina läsare med någon fot i mediavärlden om hjälp, tror inte Ni att denna idé skulle bli bra TV? Både samhällsinformation och nöje på en gång, eller...?

Att jag älskar Falklandsöarna har väl knappast undgått någon av de trogna läsarna, och nu tänkte jag kolla ifall 5:an, 4:an, 3:an eller Stats-TV vill köra mitt koncept, uppfunnet över en tallrik snabbmakaroner, köttbullar, stora mängder svartpeppar samt några moderata klickar ketchup. Till måltiden, och för att öka inspirationen, dricks ett eller flera delikata glas chilenskt vin.

Idén är en variant av politikens Robinson - med toppnamn ur alla riksdagspartier - på den vackra ön Pebble Island norr om den västra Falklandsön. Det ena laget kommer förslagsvis att bo i den avlägsna stugan på bilden ovan, kallad Marble Shanty medan det andra laget bor i en övergiven byggnad i Pebble Island Settlement. När tre av de sju partirepresentanterna röstats ut så flytta man in i Pebble Island Lodge för en lite mer bekväm tillvaro. Tävlingarna kommer visa partiföreträdarnas styrkor och svagheter, kunskaper och brister samt ge väljarna en bättre bild av vilka människor som de faktiskt valt som sina företrädare...

Varje dag under en veckas kommer en av de tävlande röstas ut, och partiet kommer få betydligt mindre tid i media på grund av att man har undermåliga företrädare. Och efter en vecka så står han eller hon där - Politiker-Robinson 2010!

Som programledare hade jag naturligtvis tänkt mig själv, och för att balansera upp det politiska litegrann - jag kan ju bli partisk ibland - så skulle jag vilja ha med mig Kristian Krassman som bloggar ifrån det röda perspektivet. Sedan skall man ju fylla deltagarlistan, och dessvärre tror jag att det är kört när det gäller att få ner partiledarna. så vad blir då över. Partisekreterarna? kanske, men lite för grabbigt och gubbigt i mina ögon. Visst det skulle vara kul att se Anders Flanking och Ibrahim Baylan brottas om ett ätbart pingvinägg, eller att se Schlingmann vända sin kappa efter de Falkländska stormarna...

Nej, följande personer skulle nog kunna göra succé på Pebble Island:

Moderaterna: Göran Pettersson - För det är han värd efter att gett mig "15 min's of fame"
Folkpartiet: Birgitta Ohlsson - Tackar aldrig nej till konflikter...
Centern: Fredrik Federley - Tackar aldrig nej till mediautrymme...
Kristdemokraterna: Lennart Sacrédeus - Tackar aldrig nej till att skapa konflikter...

Miljöpartiet: Mehmet Kaplan - Vältalig och massmedial...
Socialdemokraterna: Veronica Palm - Snygg, verbal och kontroversiell...
Vänstern: Rossana Dinamarca - Brukar sticka ut näsan och beröra...

Skulle inte det bli bra TV så säg? Tänk om romantiken börjar spira mellan Sacrédeus och Veronica Palm, vad säger då Roger Mogert? Tänk om Fredrik Federley omvänder Göran Pettersson? Tänk om Birgitta Ohlsson börjar fuska i tävlingsmomenten?

Jag inväntar nu TV-kanalernas anbud, vad är man beredda att betala för min idé? Vill man köra på våren 2010, och skapa ett nytt historiskt forum i valbevakningen?

Politiken måste hitta nya vägar för att nå ut, detta skulle väl attrahera sådana som man skulle behöva tortera för att få att sitta ner och titta på en partiledardebatt. Vad tror Ni? Visst skulle det bli succé?

2009/05/09

ETT RABIAT RYSSLAND?


I dag, medan led efter led av ryska soldater paraderade - under det gamla Sovjet-tyranniets fanor - så öppnade Putins nickedocka, Rysslands formella ledare Medvedev munnen och upprepade det som mäster Vladimir hade lärt honom...

"- Vi försäkrar att varje aggressivt utspel mot våra medborgare kommer att bli besvarad".

Sug på den du som inte betraktar dig som Ryssofob. Förra sommaren så handlade det om innevånare i den suveräna staten Georgien som av Putin fått ryska pass, och som hux-flux blev ryssar. När sedan den georgiska militären slog tillbaka mot separatister, terrorister och rövarband så kom ju Putins och Medvedevs legioner in över den internationellt erkända gränsen för att skydda "sina medborgare".

Det finns ett antal länder i vårt omedelbara närområde där det finns ryska medborgare i drivor, länder som av Moskva ses som fascistoida till sin läggning redan nu - Baltstaterna... De ryska medborgarna i dessa länder kan närhelst Moskva hittat på ett Casus Belli påräkna sig ett fantastiskt skydd från det andra hemlandet i Öster.

Jag har ju min släkt i Estland, jag har släktingar i Estland som arbetar i den estniska försvarsmakten och som idag tackar Gud för att Estland liksom grannarna hunnit in i såväl NATO som EU. Samtidigt som man är glad för sitt medlemsskap i dessa säkerhetsbefrämjande organisationer så är en del av den estniska folksjälens största beståndsdel en form av cynism, måhända formad av landets allt annat än lyckliga historia. Kommer de stora länderna i NATO, EU att bry sig om ett litet land med knappt 1.2 miljoner innevånare när gas och olja står på spel? Kommer man starta ett Tredje Världskrig för ett folk på knappa miljonen som borde vara vana vid att styras av en maktgalen despot? Man är osäker, och det är jag faktiskt också...

Men då finns ju den regionala stormakten Sverige, världens goda samvete som lovat att hjälpa till när ofreden drabbar våra grannar. Med vår enorma försvarskraft så kommer vi broderfolken till hjälp, det har ju utlovats i regeringsförklaring efter regeringsförklaring. Att 40% av marinen är på väg till Somalia är ju inget som oroar, och att armén behöver ett år på sig att sätta sina fåtaliga bataljoner på krigsfot oroar inte heller ty vi har ju flygvapnet... Ett flygvapen utan fungeramde stridsledning och med minimal flygtid för våra piloter. Ofreden i vårt närområde står inte bankar på Narvas stadsport idag, eller i morgon - men den kan komma fortare än vad vi tror. Se på Georgien bara.

Ett land som lovar saker måste ha täckning för det man lovar, men Sverige ljuger sina grannar rakt i ansiktet. Vi lovar ett stöd som inte finns, vi lovar något bara för att vi efter 200 år i fred tror att ofreden aldrig kommer tillbaka till Sverige igen. Själv anser jag att en basal kurs i hur Sverige genomled det senaste världskriget som Europas driftkucku, vindflöjel och mest lättpåverkade land borde vara obligatorisk läsning för de ministrar som beslutar hur vårt försvar skall se ut, hur det skall organiseras och vilka medel man får sig tilldelade. Den dagen vi förstår att vi inte kommer att få den tid vi behöver till anpassning när det börja blåsa upp, den dagen kanske vi tar vår egen och våra grannars säkerhet på allvar igen.

"- Vi försäkrar att varje aggressivt utspel mot våra medborgare kommer att bli besvarad" sa Medvedev i dag medan trupperna paraderade förbi. Gäller det också en rysk fiskare som grips av gotländsk polis för fylla, gäller det ett gäng ryssar anställda av ett lettiskt byggföretag som får den svenska fackmobben efter sig - ja, då lever även vi i Sverige farligt... Och, ja - jag är ryssofob!

Länkar: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB

ROGER MOORE SER SANNINGEN I VITÖGAT

Roger Moore som hedersgäst på Blondinbellas mammas släktträff innan han började hysa otrevliga känslor mot bloggarna och deras nära & kära...

Jag har alltid tyckt att Roger Moore har varit den klart bästa 007:an som har visats på den vita dukan. Betydligt bättre än torrbollen Connery, bra mycket roligare än Brosnan och några miljarder gånger än Dalton men enbart marginellt mer tilltalande än Daniel Craig. Varför? Jo, humorn och glimten i ögat - ett sätt att göra Bond-filmerna till något mer än bara action. Att sedan Moore fick vara med i de sämsta filmerna kan väl inte han lastas för... Vem glömmer Moonraker?

Men i dag, i pappersupplagan av LO:s flaggskepp Aftonbladet så berättar Roger Moore något fantastiskt, något som får mig att uppskatta karl'n ännu lite mer - han berättar sanningen om oss som bloggar. Jag ber att få citera:

"Har du sett de där personerna som skriver bloggar? Om du såg dem skulle du förstå varför de skriver bloggar. Och varför de är så bittra och hatiska mot allt och alla..."

Mitt i prick skulle jag vilja säga, precis så är dom - alla dom som bloggar. Hat och bitterhet är lika livsnödvändigt för den som bloggar som syret och en Angus-burgare är för oss andra. För det kan väl inte vara så att jag är en av de där som klassas som bitter och hatisk? Sådan är väl inte lilla jag, eller? Nej, det måste vara Jinge, Krassman eller Blondinbella han syftar på - så måste det ju självklart vara. Puuuhh...

Länkar: SvD1, SvD2, AB (Plus-artikel som kostar slantar...)

2009/05/08

PRINSESSAN SANNA OCH KAMPEN MOT DET ONDSKEFULLA IMPERIET

Det krävs väl knappast någon fantasi för att se att det är Jabba the Tokmoderat och prinsessan Sanna som här ryckts ur mitt undermedvetna drömmande...?

Det finns ju ögonblick då tillvaron förändras på några sekunder, ett av dessa tillfällen var i Conventums lokaler i Örebro när jag helt ensam, övergiven och närmast tafatt hade krupit upp i ett hörn i en foajé och kände mig helt malplacerad. En skön kvinna sökte ögonkontakt, och helt plötsligt hade jag fått veta att Sanna Rayman - ledarskribent på den renläriga Svenskan - uppskattade min obskyra blogg. Sanna svepte förbi och yppade snabbt något om att hon verkligen gillade Tokmoderatens blogg, och helt plötsligt växte jag från en liten fet kyckling till en stor, fortfarande rejält fet, tupp som spatserade omkring med näbben i vädret och kände sig rätt nöjd med att just jag var så bra...

Senare på kvällen satt jag snett bakom Sanna Rayman på ett partaj av stora dimensioner. Sanna såg ut som prinsessan Leia i sin håruppsättning, och jag visste inte om jag skulle ta på mig rollen som Han Solo, Luke Skywalker eller den mest passande gestaltningen Jabba the Hut för att gå fram för att visa mitt lilla lasersvärd och kanske konversera lite mer med en kvinna som kanske skulle kunna se förbi mitt anskrämliga ytte och se mig för den ömtåliga lilla skribent som jag är. Men mina fyllepolare höll mig kvar, och inte förrän jag såg Sten Tolgfors släppte de loss mig för en holmgång om vårt försvar...

Natten kom, och fyllan satte sina spår i mitt sedvanliga drömmande. Det blev en dröm i Star Wars-tappning, så verklig efter min skymt av Sanna Rayman tidigare på natten. Självklart så förvandlades jag hastigt och lustigt i drömmarnas värld till mitt Sci-Fi Alter-ego Jabba the Hut, medan Sanna Rayman satt nedanför min ståtliga kroppshydda fastkedjad för att inte fly. Men prinsessan Sanna satt mest och beklagade sig över tillståndet på sin hemplanet. Prinsessan Sanna kom från det ondskefulla Röda Imperiets planet - Sundbyberg. En planet där ondskan styrde, och där den kvinnliga och extremt bildsköna kejsarinnan Helene satt i sin fästning högt uppe i det gamla H2O-Tornet. Tornet hade renoverats för 6 miljoner till ett imperieägt café där en konstig orkester spelade upp till dans. Kejsarinnan Helene blickade ut över sitt rike och log sitt mest hänförande och förtrollande leende medan hon såg putsen rasa ner från eftersatta skolor, hur vinden blåste rakt igenom ett nedlagt äldreboende...

På den andra sidan av planeten, nära boplatsen Ör så stod kejsarinnans närmaste man, Darth Jogell och beundrade bygget av en majestätisk anläggning. En ny form av Dödsstjärna för 8 miljoner av de beskattade trälarnas pengar byggdes framför Darth Jogells ögon och frustande andetag i form av en oskyldig baseballarena. Från de stora strålkastartornen i anläggningens hörn fanns dock möjlighet att närhelst det blev ont om pengar enkelt "stråla bort" någon onödig skola eller något gravt eftersatt äldreboende. Att stråla bort sådant som den rabiata motståndsrörelsen kallade för "kommunal kärnverksamhet" hade redan lyfts upp på agendan av kejsarinnan Helene, dock var man ännu inte på det klara med hur mycket av socialtjänst, äldreomsorg och skolor som skulle behöva få sig en kanonad av Darth Jogells gigantiska Laserkanon. Det enda som var klart var att laserkanonorna skulle gå varma för att man skulle ha råd med alla sina egocenriska satsningar.

Allt detta berättades av en prinsessan Sanna för en häpen Jabba the Tokmoderat, i form av undertecknad, som satt och gapade. Gapandet berodde dels på det jag hörde och dels över att jag fick se prinsessan med kringlor i håret och en alltför avslöjande rymdbikini. Jabba the Tokmoderat förstod i all sin vishet att prinsessan hade det svårt på sin hemplanet, att det faktiskt rent av kunde vara så att den där halskedjan var onödig - för vem vill väl återvända till en sådan misär? Just när Jabba inte trodde det kunde vara värre berättade prinsessan om kejsarinnans påhitt om en nya underjordisk anläggning för 60 miljoner där olika konstverk från planetens delar skulle visas upp för de stackare som inte längre hade någon skola, något äldreboende att vara i...

Men vad kunde Jabba göra annat än att känna empati för den stackars prinsessan och drägla över hennes kvinnliga uppenbarelse. Men polletten föll ner hos det perverterade fettot och Jabba släppte prinsessan fri. "Åk i väg Sanna, far härifrån. Skriv ner dina berättelser för resten av galaxens innevånare, berätta om tyranniet och deras felsatsningar. Skriv ner och publicera detta i en tidskrift som läses av de respekterade, av de kloka och av de lärda. Snart har du dina bundsförvanter hos dig och då kan Ni stoppa tramset en gång för alla. Yoda Grufman finns där för dig, den gode talaren och folkupplysaren Obi-Wan Holmér likaså... Ni kan sätta stopp för kejsarinnan, om Ni bara för den plågade befolkningen att öppna sina ögon. Din penna är mäktigare än ett lasersvärd, tänk på det prinsessan Sanna!" sade jag och låste upp den opassande halskedjan med mina feta, fumliga fingrar.

Kedjan föll till marken, och med lätta och graciösa steg sprang Sanna i väg genom katakomberna med sin penna i ena handen och ett block i den andra. Från underjorden släpade det perverterade fettot Jabba upp en av kejsarinnans språkrör som tagits tillfånga, en imbecill kvinna vid namn Katrine Kielos som också skrev mycket men i princip bara dynga. Denna också rätt bildsköna skribent fick ta plats vid som den feta Jabbas nya kuttersmycke.

Medan jag i form av Jabba satt och dräglade över en liten ömklig kvinna som på en påfrestande dialekt och en ohejdbar svada bad för sig själv att prisjägaren och falskmyntaren Boba Östros skulle komma och rädda henne så kom då drömmandet till sitt aprupta slut. Jag vaknade med hela huvudkudden full av dräggel, med ett rejält morgon..... samt på ett synnerligen gott humör. Jag hade släppt prinsessan Sanna fri, och den dagen hon skulle ta kampen mot kejsarinnan Helene var nära förestående - det kände jag på mig. Den dagen då kampen började, den var i dag. Sanna Rayman visade denna dag att pennan är starkare än svärdet. Tänk att man är en sanndrömmare ändå...

Länk: SvD, Grufman, Sanna

2009/05/07

"HUR VET MAN ATT MAUD ÄR MAUD..."

Center - Underbart...

Centern är en av våra trevliga alliansvänner, en vän att hålla i handen och ta en promenad med för att filosofera om hur vedervärdiga våra motståndare på vänsterkanten är. Centern leds av en kvinna, en kvinna som tar för sig, som låter rätt jobbigt och där jag faktiskt har viss förståelse för att det finns de som uppriktigt stör sig på kvinnan. Kvinnan är Maud Olofsson, kvinnan är vår näringsminister och kvinnan skall trots sitt påfrestande röstläge ha all heder för att ha tagit sig an uppgiften att modernisera ett parti där motstånd mot Öresundsbroar och kärnkraft länge fick mig att fundera på om just Centern var de gröna khmererna...

Dagens Centerparti, precis som våra andra alliansvänner lider faktiskt en hel del av att vi Moderater i mångt och mycket framstår som det enda regeringspartiet i media. Vi har en statsminister som är tydlig, stark och ambitiös i min namne Reinfeldt. Den moderate finansministern Borg syns och hörs med största sannolikhet mer än de tre partiledarna för KD, FP & C i mediabruset. Våra vänner måste belönas de med, för sina insatser och jag hoppas att Jan Björklunds insatser för den svenska skolans omvälvning kommer ge avtryck i väljarstödet, jag hoppas att Göran Hägglunds kabinett belönas för sina insatser att ge Sverige ett apotekssystem som har kunden i fokus och inte monopolet. Och så har vi då Maud och de övriga centerministrarna...

Maud hon syns och hörs ju, men var är Andreas Carlgren eller Eskil Erlandsson, var är hon infrastrukturtanten som jag alltid glömmer namnet på - Thorstensson eller? Men var och när märks centerns politik i vår regerings politik bland väljarna? Jo, det märktes ju när Maud och gänget fattade att kärnkraft inte är tillnärmelsevis så vidrigt som den energi vi importerar från danska och tyska kolkraftverk - då kom ju gnällandet från vissa gamla centerstofiler. I dag är det Börje Hörnlund, en gammal halvröd skugga från tiden när just Centern var emot allt och nästan alla, som sågar Mauds ambitioner att bygga det Nya Centern...

Jag tror att Centern behöver göra just det, en extrem make-over där man fixar en ny agenda utan att ge avkall på sin gamla ideologi med vissa justeringar. Centerns "peak" under Fälldin talar ju för att partiet skulle kunna vara mer än ett stukat, marginaliserat parti som får kämpa för att komma upp i 8% av väljarkåren. Centerns "förfall" under Karin Söder, Olof Johansson och Lennart Dahleus har ju hejdats upp av Maud och hennes intentioner. Jag hoppas att mina centervänner den sista söndagen i september 2010 kommer att ha ett rejält leende på sina läppar, dels över en alliansseger och dels för att Centern har gått framåt - precis som de andra statsbärande partierna i Allians för Sverige.

För övrigt så har Centern den absolut mest tilltalande kvinnan som sitter i ett fullmäktige, där har "min" Helene ingen chans, och det är den underbara och undersköna Benita Funke i Täbys kommunfullmäktige. Den dagen Maud inte vill vara kvar så kan man ju ta denna politikens egen nymf och lyfta henne till den gröna centertronen. Det skulle bli succé - lovar!

Slutligen ett helt fantastiskt filmklipp från Youtube om Maud som får bli min egen hyllning till Maud och Centern inför deras riksting i den alltför hotellglesa staden Örebro. Dessa rasande roliga ord ur Petra Medes mun fick mig att tycka nästan lika bra om fröken Mede som fru Funke i Täby eller KSO-Helene i hemstaden...



Länkar: SvD, DN, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2

2009/05/06

SVINSJUKAN I SVERIGE - BÄVA MÅNDE KONUNGARIKET!

Amerikansk kvinna med långt framskriden och obehandlad Svininfluensa festar till synes oberörd loss bland friska vänner...

Hujedamig! Så var den här, den fruktansvärda pandemin som sveper över planeten och skördar liv som ingen annan sjuka gjort sedan den Spanska sjukan. Sjukdomar med djurprefix, såsom "Fågelinfluensan" och "Svininfluensan" skapar per automatik kaos och förrvirring, uppgivenhet och nära-dödenupplevelser vid varje oprovocerad nysattack från medpassageraren på buss nummer 509...

Nu är den här, och de svartaste av de svarta rubrikerna plockas fram i gammelmedia - detta trots att den här "pandemin" avslöjats som betydligt mindre farlig än den vanliga vinterkräksjukan eller mässlingen när det gäller antalet människor som stryker med i sviterna, Men det skall slås på stora trumman, Svensson skall skrämmas upp och med största sannolikhet får vi inom 24 timmar se regeringen få stå vid skampålen och förklara hur just svininfluensan lyckades ta sig in i Sverige, och vi kommer att få se Sven-Erik Österberg eller Thomas Östros lägga skulden på samma regering för att vi i Sverige inte lyckats hejda utbrottet...

Nu kommer det alltså fram att vi i Sverige har minst en person som är smittad av denna farsot, men jag gissar att det finns en till person som en liknande åkomma, den så kallade och tidigare ignorerade Grissjukan som innebär att man tvångsmässigt kletar ner sitt hotellrum med sina fekala restprodukter, gärna utomlands och att man får en variant av Tourettes syndrom där man kallar sina politiska motståndare för pedofiler bland annat. Just den senare diagnosen har jag också ett lindrigt förstadium till, även om jag ännu inte nått fram till sjukdomens klimax när man använder sig av sexuella avarter för att beskriva motståndaren. Ännu så länge håller jag mig till grisar och bara det kan ju vara nog så opassande. Förhoppningsvis funkar den av partiet insatta tvångsmedicineringen så pass att det stannar vid grisar och svin och inte eskalerar... Mer om Grissjukan finns här, här och här.

Länkar: SvD, DN, AB, Expr

VARFÖR VÄRNPLIKT?

En värnpliktig malaj i den allmänna värnpliktens tidevarv, en man som började gräva värnpliktens grav...

När jag 1982 som 14-åring började intressera mig för kriget om de underbara Falklandsöarna så var en av slutsatserna jag senare drog att yrkessoldater var att föredra även för Sverige. Eftersom vältränade och anställda brittiska soldater hade slagit en argentinsk, numerärt överlägsen och i berg nedgrävd armé av värnpliktssoldater utan några större problem så ansåg jag att det var bevis nog för att avskaffa den svenska värnpliktsmodellen där alla, oavsett motivation eller förmåga, skulle in i försvaret.

Under min tid som kadett och officer fick jag hyfsat sanbbt revidera mina uppfattningar, våra värnpliktiga killar var oftast av rätt virke och problem med motivation berodde oftare på att utbildningen inte var tillräckligt stimulerande än att man hade några dubier om att det var rätt att med vapen i hand försvara hemlandet. Jag minns särskilt när vi under min 13-månaders värnplikt sommaren 1987 hade en brittisk amiral på besök på 12/70-batteriet på Asunden utanför Slite, han hyllade det svenska systemet. På en direkt fråga om inte utgången på Falklandsöarna hade avslöjat värnpliktsarméns medfödda svaghet var svaret ett rungande "No!" - det var skillnad på argentinska bondgrabbar utan utbildning, utan ett bra ledarskap och de norska, svenska och finska killar som hade en bra bas att stå på och som hade en duglig officerskår som lyfte förmågan.

Själv är jag inne på en modell av selektiv värnplikt, där de mest lämpade och motiverade i urvalet får fullgöra sin utbildning under 12 månader. Antalet som tas ut för tjänst skall vara tillräckligt många för att kunna ha 2 brigader i utbildning, 1 brigad i aktiv tjänst (kontraktsanställs av de värnpliktiga ur utbildningsförbanden och svarar för insatsförsvar på hemma- och bortaplan), 1 brigad i omedelbar reserv (mob.tid 1-2 dygn) samt 2 brigader i en lägre beredskap om någon vecka. På så sätt får vi 6 brigader till vår fallfärdiga armé, till en rimlig kostnad och med en möjlighet att snabbt höja vår förmåga. Med Tolgfors idé om 8 bataljoner med ytterligare 4 i någon avlägsen framtid så kan vi efter många om och men möjligtvis få fram en brigad med några självständiga bataljoner vid sidan om.

Att överge brigaden som arméns stomme var ett gigantiskt misstag och inget som rörligheten de facto tjänar på. Man kan lätt ta en bataljon ur brigadorganisationen och flytta denna. Små, lätta bataljonsstridsgrupper kan slå en motståndare av kompanis storlek - är det någon som tror att vi kommer möta kompanier i strid? Brigaden kan slå bataljoner, och försvara sig mot större förband - det är brigader vi behöver, Här och Nu!

Sverige är ett stort land till ytan och med en rätt liten befolkning. Värnplikten under invasionsförsvarets tidevarav var en nödvändighet, men är så även i framtiden om än i en helt annan tappning. Med rätt folk i uniform, med tillräckligt många under vapen så kan vi se till att Sverige återigen blir ett land som stabiliserar norra Europa och inte upplevs som ett militärt vacuum som vi gör i dag. Sverige strör vackra ord omkring sig men gör absolut ingenting för att leva upp till alla grandiösa ambitioner. Vi har i dag en armé som är mindre än Litauens, som har färre artilleripjäser än Estland och en regering som trots detta lovar att Sverige finns där som hjälp den dagen det börjar blåsa upp till storm igen...

Är det något som Sverige är bra på så är det hyckleri och att glömma sin historia. Vi är i dag i samma läge som 1939 när kriget bröt ut, avrustade, svaga och hjälplösa. Då var det Per-Albin som ljög folket i ansiktet med att vår beredskap var god, idag är det Tolgfors som försöker dupera folket att tro att vi har en förmåga värd namnet...

Länkar: SvD, Wiseman