2010/09/25

DEN SOCIALDEMOKRATISKA ÖKENVANDRINGEN


Igår kväll dök hon upp i TV-rutan igen, Mona Sahlin - och som hon gjorde det! Det var en Mona Sahlin som till och med jag kunde ta till mig som framträdde i "lillebrors" största TV-gutts program på den svenska statstelevisionen. Det var en Mona Sahlin som faktiskt och för en gångs skull kändes bekväm bakom TV-kamerorna. Det var en Mona som var avslappnad och vid gott humör trots att det bara var några dagar sedan hon ledde sitt parti till ett historiskt uselt valresultat. För att bearbeta traumat under valnatten så satte sig Mona och hennes man Bosse på andra sidan TV:n för att titta på en såpa, och hur folklig är man inte då...?

Sosseriet påstår sig ha tagit till sig valresultatet fullt ut den här gången, och samma sak hette det väl för nästan exakt fyra år sedan. Då klassades Göran Perssons sista val som en katastrof, han avgick och en ny, kvinnlig, ledare skulle förnya partiet. Förnyelsen bestod i maktdelning med ett Miljöparti som faktiskt inte har speciellt många beröringspunkter med den ursprungliga socialdemokratiska ideologin. Som strössel på glassen fick Mona också, mot sin vilja, ta emot en gammal kommunist och hans verklighetsfrånvända parti. Det var nog där och då drömmen om en valseger började dö.

Ordförande Persson gick och Ordförande Sahlin kom, och helt plötsligt så satt sosseriet där med en partiledare som ingen utom de mest besatta sossarna hade förtroende för. I undersökning efter undersökning så visade det sig att bara Falkvinge och Jimme Åkesson hade ett sämre förtroendekapital att förvalta bland väljarna, men så länge alla opinionssiffror såg fantastiskt bra ut så ville man från det röda laget inte låtsas om att detta var ett problem. Politik handar ju inte om person utan om vägval och så vidare. Att det inte fanns ett samband mellan en ifrågasatt ledares förmåga att leda och styra de politiska vägvalen rätt var den tydliga ståndpunkten när någon hade mage nog att ifrågasätta om Sahlin var rätt kvinna bakom ratten. Bagdad-Baylan talade monotont och upprepande, Bagdad-Baylan såg inga problem med att Mona Sahlin var kroniskt ifrågasatt. Allt gick ju bra, förnyelsen behövdes inte längre när Sören Holmberg gick ut och betraktade Alliansen som rökt redan några år innan valdagen 2010...

Efter den valdagen 2010, som förvisso lämnar en hel del i övrigt att önska, så visade det sig att Alliansen inte var rökt. Det visade sig att förtroendesiffrorna och opinionssiffrorna möttes någonstans där katastrofen från 2006 visade sig vara en promenad i parken mot det som kom med Mona Sahlin. Det som 2006 var en katatstrof var 2010 betydligt värre, men där Göran Persson lämnade in redan på valnatten så satt Mona kvar och log medan hon konstaterade att det var ett "uselt val". Förnyelsen skulle dammas av, krismöte efter krismöte tog vid och att allt skönmålande av Bagdad-Baylan bara var åt fanders var numera en sanning som slog hårt i sosseriets solar plexus.

Krismöte efter krismöte mynnade ut i en kriskommission som skall analysera varför sossarna underpresterade i det här valet. Kriskommissionen skall i sin tur uppenbarligen mynna ut i en extra kongress för partiet där man skall sitta och unisont tala i tungor, upphetsade av floskler och nonsensretorik samtidigt som Thomas Östros sjunger Bergsprängartango från presidiet. Sosseriet må ursäkta, men så länge man bär med sig bilden av sig själva som felfria och missförstådda så kommer ingen förnyelse att fungera. För det är ju just så det heter nu, att ingen har förstått vad man vill egentligen, att väljarna är korkade och media är elaka. Att ett historiskt uselt valresultat beror på att man är ett parti för en svunnen tid vill man inte ta till sig alls.

Medan kriskommissionen krystas fram och den kända medlemsfuskaren från SSU, mannen som snodde pengar från ungdomsförbundet till sin egen valkampanj - Ardalan Shekarabi - tittar fram ur krishanteringens sköte så sitter det folk här och där i en försmådd och kränkt partiorganistion och skriker på Monas avgång. Det är Stig Malm från Solna, det är en lantis här och en fackpamp där men budskapet är detsamma - Mona måste ta ansvar för valet 2010...

Själv tror jag att man gör det lite väl lätt för sig om man klassar Mona Sahlin som den största orsaken till att allt gick åt helvete förra söndagen. Mona lyfte ju när det som bäst behövdes och när valrörelsen redan såg körd ut, men det var en alldeles för sen formtopp. Vem skulle dessutom kunna ta över? Mångsysslaren Bodström vars flytt till USA skulle ge de 100.000 nya jobb som Bodström inte kan sköta från USA? Den illa sedda terriern Östros som blir bindgalen så fort en TV-kamera finns i närheten? Sven-Erik Österberg, som intrigerat lite i skymundan hela valrörelsen för att ligga i vinnarhålet när Mona skulle lämna in?

Nej, sanningen är den att det stora, fortfarande största, partiet inte har någon självklar kronprins eller kronprinsessa att falla tillbaka på. Men skulle jag få komma med ett tips som skulle kunna förnya partiet så vill jag lansera den där fagra kvinnan jag drömmer om ibland, Helene Hellmark-Knutsson. Helene verkar leva i nutiden, hon ser dagens probelm på ett balanserat och pragmatiskt sätt och med väljarnas verklighet som utgångspunkt. Precis som Helenes underbara uppenbarelse har räddat mig under oändliga och urtråkiga kommunfullmäktigemöten i Sundbyberg så skulle hon möjligtvis kunna rädda ett parti som behöver något nytt men som inte fattar varför eller hur...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Expr1, Expr2

5 kommentarer:

Johan Westerholm sa...

Fredrik

Helt underbart, du har lösningar på allt i ett parti som du inte ens delar ideologisk grundsyn på. Det är det absolut bästa exemplet på huvud i sanden-analys jag sett på år och dag.

SvD ledare konstaterar idag att Alliansen har ett starkt mandat för fortsatt reformering i hög takt. Samma tidning konstaterar dessutom att (SD) ligger närmare Alliansen i sitt politiska program.

Detta mäktar du inte med. Är det för att du, i likhet med SvD Ledarredaktion, börjar förändra din grundsyn på samhället eller att du är för feg för att säga nej?

mvh

Johan

Tokmoderaten sa...

:-D Du känner ju mig... Feg? Nä, inte i de här frågorna iallafall.

Johan Westerholm sa...

Upp till bevis i sådana fall. För SvD Ledarredaktion börjar kratta manegen för (SD) intåg i Alliansens öppna famn i dagens SvD.

Eller är du en av alla dessa "modiga opinionsbildare" som tyst kommer och se på? Seeing is believing och nu börjar stänken av brunt komma i allt sstridare ström om ni väljer att inte markera. Lagom till 2014 så har nog en och annan fläck kommit att bränna fast.

Grattis, eller det kanske är så att ni äntligen rycker av er masken?

Seeing is believing.

mvh

Johan

Karl sa...

Du vet inte säkert om det var Mona Sahlin du såg.
Kolla upp http://satirdildo.wordpress.com/ som rapporterar om bildmanipulering å det grövsta.

ua sa...

Funderar lite på att skicka ett paket med Pepcid till Sveavägen 68.
Vad tror du som jobbar inom vården?