2010/09/20

KVÄLLSREFLEKTIONER I "KAOSETS" SPÅR


Vad skall man säga? Vad skall man egentligen tycka när inte ens ett dygn har passerat sedan den sista väljaren sade sitt genom att lämna in sina tre kuvert? Känslan av overklighet är ständigt närvarande, det är som en önskedröm som på bara någon mikrosekund förvandlas till en riktig mardröm. Statsministern tycker inte vi skall kalla situationen för kaos, och säkert har han rätt. Men i min skalle, i min tillvaro så kröntes veckor av valarbete med något jag känner är kaotiskt och oklart.

Mitt parti, vårt parti - de ännu lite nyare Moderaterna - gjorde ju ett val som vi aldrig har gjort förut. Men ett valresultat som var en triumf för oss känns ändå inte sådär underbart som det borde göra. Några kvaddade festen, någon som hette Jimmie agerade glädjedödare på ett sätt som borde få honom att fundera på om inte det vore en passande titel på unge herr Åkesson istället för partiledare...

Vi gjorde vårt absolut bästa, våra Alliansbröder och Allianssystrar gjorde allt de mäktade med från sin utsatta position lite i skymundan men ändå så är situationen sådan att den riktiga glädjen inte vill infinna sig. Detta trots att vi blev betydligt större än de rödgröna gänget och trots att vi lyckades skapa historia genom att bli omvalda, eller...? Jovisst, omvalda är vi men om inte onsdagens räkning av de sista rösterna ger oss en glad överraskning så sitter vi där med Svarte Petter i leken. Den enda riktiga glädjen är att från och med natten mellan den 19 och 20 september 2010 så är de gamla statsbärarna i sosseriet ett parti precis som alla andra. De åkte på en näsbränna som borde svida i minst fyra år, de gjorde precis som Mona Sahlin sade ett "riktigt dåligt val".

Jag hoppas att socialdemokratin den här gången tar sina problem på allvar, det gjorde man nämligen inte efter 2006 trots allt snack om förnyelse och rådslag. Kan man ha kvar Ibrahim "Bagdad Bob" Baylan? Denna man som så uppenbart visat att han lever i en parallell verklighet där inga problem någonsin finns och om de finns så trollas de bort med en egen opinionsundersökning - kan Baylan vara med och förnya något han vägrar att se?

Kan Mona Sahlin vara kvar, kvinnan som ledde socialdemokratin till ett historiskt uselt valresultat? Det Mona visade sista veckan av valrörelsen var den Mona Sahlin som hade haft en mycket större potential än den Mona Sahlin som syntes under alla sina framträdanden innan hon bestämde sig för att köra på, ta kurvorna hårt utan att behöva frukta konsekvenserna av en dikeskörning. Mona kunde bara köra bättre än innan, något annat gick ju inte och just när rädslan för att göra bort sig inte längre betydde något så var hon en helt annan person.

Men om nu en veckas formtopp är tillräckligt för att rädda Mona vet inte jag, och jag skall väl inte ha några synpunkter på hur sosseriet löser sina ledarskapsproblem. Men om Mona går och Sven-Erik Österbergs tisslande och tasslande i kulisserna bär frukt så skall vi på motståndarsidan vara rätt nöjda. Om man nu har utsett Mona till Alliansens bästa valarbetare så är nog Sven-Erik snäppet bättre faktiskt.

Sverige har en situation vi kunde varit utan, en situation där ingen är en vinnare trots att ett lag faktiskt har vunnit. I hemstaden Sundbyberg är det precis likadant, där ett lag har vunnit men där ingen kan känna sig som en vinnare. Det kommer bli en jobbig tid med massor utav utmaningar som ligger framför oss, men det kommer samtidigt bli helt sjukt och faktiskt lite spännande. Oavsett vad vi ser och vad vi ville se så kommer politiken i Sverige från och med nu vara allt annat än förutsägbart...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, Expr3, AB1, AB2, AB3, AB4

5 kommentarer:

karl sa...

Nu gäller det att dressera upp alla arga unga män i SD så att de marscherar i snörräta led efter Fredriks taktpinne istället för den där Jimmy Åkessons.

Ja, SD kan ju verkligen sätta käppar i hjulet om de inte får rätt vägledning.

Men jag litar på Fredrik, han klarar det här, lätt!

Ulvhilda sa...

Så så, torka tårarna nu och ta en titt på min fina firarjpeg istället :)
Det finns så mycket skit i världen, SD är bara ett i mängden.

Johannes Forsblom sa...

KD är Sveriges lataste parti!

Svenska Dagbladet publicerade under valdagen en intressant artikel om de sju dödssynderna i förhållande till riksdagspartierna.

Enligt den träffsäkra analysen ryms KD i dödsynden: Lättja! Eftersom KD lutar sig tillbaka och nöjer sig med att räkna till en, två, tre, fyra, fem procent, och att talet om verklighetens folk mest handlar om att politiken ska dra sig tillbaka från det offentliga livet.

Jag menar att den attityden passar bättre för dem som vill predika eller filosofera men inte för människor som tycker att politik är handling och vilja och ta ledning för ett land!

Författaren G K Chesterton sa en gång att "Den tolerante är en människa utan övertygelse".

Och mot denna bakgrund betyder det att KD tolererar att Alliansen vill korsfästa tio tusentals svenskar, och utförsäkra 40 000 sjuka under kommande mandatperiod!

Men var det inte Göran Hägglund som en gång talade om civilcurage? Och om skyldigheten att ingripa om man bevittnar att en människa far illa?

Daniel sa...

Det som gör mig orolig är att Trots att man hade Mona, med sig så vart endå S största parti. Ryggradsreflexen sitter kvar i allt för många ryggar.

Josef Boberg sa...

Sverigedemokraternas valframgång kan förklaras med: ”Medverka aktivt i att förstora ett samhällsproblem, genom att kontinuerligt påtala det - invänta reaktionerna - presentera lösningen = rösta in SD i Riksdagen” - och så blev det ju bevisligen (video ca 8 min) med SD som nytt vågmästarparti i Riksdagen.


Men VERKLIGHETEN tillhandahåller ju ALLTID en ideal lösning på ALLA samhällsproblem - som i detta fallet kan uppfattas vara: ”En besjälad person kan göra mycket - men två besjälade personer i sann förening kan förändra hela världen - bokstavligt talat !”



Så frågan blir ju nu om Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt är dessa Sveriges första TVÅ personer - som TILLSAMMANS bl a skulle kunna eliminera t ex RÄNTEBLUFFENS förödande effekter på Sveriges nationalekonomi ?


Så SD´s valframgång - rätt hanterad av de övriga riksdagspartierna - har ju tankelogiskt sett potential för att kunna bli en god ursäkt för - att det under de kommande fyra åren kan medföra - att en hel del kommer att ”vridas tillrätta igen” i Sverige, verkligen... :idea:

- menar Josef Boberg