2010/10/04

NÄR VÅGMÄSTAREN TVINGADES AV VÅGEN


Så här lite i efterhand så framstår ju hela valrörelsen 2010, själva valet och nu efterspelet av detsamma börjar likna en lång och ständigt pågående fars. I valrörelsen kom det utspel om butlers i tunnelbanan, om clowner på ålderdomshemmen, om ideologiskt vurmande om bröstpumpens förträfflighet. När sedan själva valet präglades av schabbel med rösträkning, bortglömda röster och massa annat som fick de flesta att börja fundera på om vår svenska demokrati verkligen var så felfri som vi vill tro...

Nu kommer efterspelet, där vågmästarna inte alls blev vågmästare vid sin första möjlighet och där kaos verkar bo granne med Riksgatan 1. Det var ett upprop där alla verkade finnas på plats, om man bortser från mannen som alltid är ute på annat, landsflyktingen Bodström. Alla var där och minst en i församlingen satt och var väldigt, väldigt kissnödig eller kanske rent av bajsnödig. Den nödiga ledamoten, vänsterpartisten Christina Höj Larsen, som hade sin första dag på det nya jobbet sprang efter uppropet ut från kammaren, bälgade i sig några koppar kaffe och fastnade sedan på Riksdagsdasset när hon skulle vara sina väljares förlängda arm för första gången.

Det kan tyckas vara repsektlöst mot de som valde henne, men samtidigt bör man beakta att nöden inte har någon lag. Själv tycker jag att Christina kunde ha gjort en "Gudrun på Rigoletto" istället, funnits på plats i händelsernas centrum med byxorna nere men i ett hyfsat avskilt hörn där hon ändå skulle ha hört hur hennes namn ropades upp tre-fyra gånger för att man ville ha upp att lämna sin röst...

Med Christinas slappa blåsa, Bodströms landsflykt och en rödgrön röst på Per Westerberg - som ryktas vara avlagd av Björn von Sydow - så föll vågmästaren av vågen. Helt plötsligt så spelade det liksom ingen roll vad Sverigedemokraterna valde eller inte valde, Westerberg hade sitt på det torra bland de ladamöter som folk trots allt kan tänka sig att ta i med tång.

Åkesson blev när detta gick upp för honom frustrerad och upprörd, "pajaserier" var ett uttryck som på sjungande blekingska ljöd ut inför den samlade presskåren. Jag förstår Åkesson, faktiskt. Här hade han fått chansen av Mona Sahlin att spela en roll som han känner sig bekväm i men så spelade hans mogna vägande ingen roll - SD:s agerande betydde inget, nothing, nada i Riksdagen runt lunch.

Själv är jag helt på det klara med att detta bara var början, att cirkusen hittills bara har slagit upp tältet och krattat manegen. Det kommer att bli fyra år med ständigt tilltagande pajaserier, med clowner och elefanter i en porslinsbutik. Inför en häpen publik av väljarna som valt sin artister får vi se hur lindansandet fungerar och hur väl dresserade "djuren" är inför cirkusdirektör Westerbergs ögon. Det kan bli ett spektakel utan dess like, tro mig - se bara på hur Mona Sahlin i denna första omröstning misslyckades med hålla ihop sina artister...

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD, SvD, SvD, DN1, DN2, Expr1, Expr2

4 kommentarer:

Martin J sa...

Och clownerna är de sju etablerade riksdagspartierna som genom sitt totalt demokratiföraktande och infantila beteende undergräver sveriges hela styrelseskick.

Martin J sa...

Vad tycker du förresten om din partikollega?

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.256844-jamstalldhet-inget-for-m

Och så påstår vissa att det inte sker en islamisering av Sverige. Snacka om kokta grodor.

Sven-Erland sa...

Vilken härlig tautologi ditt blogg-namn är: tokmoderaten. Som att säga socialdemokrat-sossen. Det ena innebär det andra.

Men ni kommer bli allt tokigare - vi progressiva krafter mobiliserar och högerregeringen är snart på fall. Inget talar för att Reinfeldt sitter mandatperioden ut - kampen har börjat!!!

Visionären sa...

Jag tror att denne kommentator, hos bloggaren Jinge av alla ställen, kommit sanningen bakom sossarnas rävspel på spåren:

"Själv så tycker jag att sossarnas taktikspel lämnar en bitter eftersmak i munnen.

Först så för man fram en kandidat till Talman som man vet att SD kommer att ha problem med att rösta på, men för att vara säker på att han inte blir vald så ser man till att en rödgrön byter sida och röstar på alliansens kandidat, som tillsammans med vår landsflyktige riksdagsman och hon som ”missade” säkerställer en alliansvinst oavsett hur SD agerar. Detta för att inte vinna med hjälp av SDs röster ifall de skulle vilja ge alliansen en näsbränna.

Sedan i andra omröstningen den om förste vice talman så för man fram den kandidat man egentligen ville ha från början och dumpar sin kamikaze kandidat som fullgjort sin plikt för partiet och Mona.

Sedan kommer vi till omröstningen om andre vice talman, där undrar jag naturligtvis vilka två som lade ner sina röster, var det två alliansriksdagsledamöter som sympatiserar med SD i hemlighet eller var det ytterligare taktik för att få det att framstå som om de finns SD sympatisörer bland borgarna."

Som sagt, de rödgröna krafterna mobiliserar, för att därefter snubbla på första hindret.

De tycks inte bara inkompetenta, utan även inkontinenta.

V