2010/12/01

JIMMIES JUL - 1 DECEMBER


Det avlägsna ljudet av en mobiltelefon som går från vibrerande till en stegrande ringsignal vill inte väcka den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson. I en väldigt skön säng, kramandes en kudde med ett örngott i form av den svenska flaggan ligger Jimmie och sover väldigt, väldigt skönt. Medan Jimmies ariska flickvän Louise ligger och trycker ner sin blonda kalufs med den mörka hårbottnen i Jimmies famn så drömmer Jimmie vackra drömmar om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo och en tilltänkt sommarolympiad i Sölvesborg...

Men mitt i alla drömmar så slår till slut ringsignalerna igen dörren för Jimmies fortsatta drömmande, Jimmie vaknar med ett ryck och sliter tag i mobilen för att svara. Nummerpresentatören visar att det är Jimmies nya rekryt Alexandra Brunell som ringer när natten nu är på väg att bli morgon trots att mörkret över Sölvesborg är konstant. Alexandra ringer från trakterna av Stureplan och låter lite lätt överförfriskad när hon undrar varför Jimmie har flytt staden där han numera har sin arbetsplats. "Men Jimmie, varför är du inte här hos mig i skuggan av Svampen?" Jimmie svar på ett extremt morgontrött och grötigt sätt som inte Alexandra kan förstå ens med bästa vilja.

Men Alexandra Brunell, bloggerska och nyrekryterad partiarbetare hos Jimmie och SD, fortsätter, "Jimmie... Vad gör du? Vad har du på dig? Saknar du inte mig ändå?" och Jimmie fortsätter svara på det extremt morgontrötta och ännu lite grötigare sättet, och Alexandra pratar på trots att hon inte fattar ett smack av vad Jimmie säger. "Jag har iallafall på mig min snyggaste outfit, Jimmie - för partiets skull faktiskt..." och Jimmie brölar något som inte heller går att förstå men inte heller att missförstå när han resolut avslutar konversationen med ett knapptryck på mobilen.

Jimmie kliver upp ur sin säng, stoppar ner handen innanför sina blågula Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet och tar ett par resoluta steg över det kalla golvet för att blicka in i den Åkessonska garderoben. I dag är det den första december och Jimmie firar den dagen genom att klä sig i samma skrud som han hade när Riksmötet öppnades så högtidligt och när Jimmie som hastigast fick se Storkyrkan inifrån. Jimmie klär på sig en folkdräkt från Listerlandet, mumlar något för sig själv om att det nog ändå var tur att Alexandra ringde så att han hinner med sin morgonrutin och förberedelserna inför den Åkessonska julen - som idag innebär pepparkaksbak med kärestan Louise.

Morgonrutinen är densamma som alla de dagar då Jimmie är hemma i Sölvesborg. Jimmie tar sin gamla, hederliga svensktillverkade cykel av märket Monark och trampar ner till Tredenborg där han ställer sig på post och blickar ut över Hanöbukten med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de plirande blekingska ögonen. Jimmie spanar efter flyktingbåtar varje morgon, eller ensamkommande ensamsimmande flyktingpojkar som försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies blick söker av horisonten, med kikaren i den ena handen och med mobilen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobiltelefon, alltid redo att ringa ifall några inkräktare skulle komma över havet som skiljer Sverige från den farliga omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Hanöbuktens och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen, julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att två timmar vid Hanöbukten får vara nog den här dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju vid horisonten. Nej, hem till Louise, hem till pepparkaksbaket som är det första steget på vägen mot den riktigt svenska julen.

När Jimmie kommer hem så möts han av en blick som ger honom obehagskänslor. Framför TV:n, i den sköna TV-soffan, sitter Louise och äter frukost - och den här dagen äter hon passande nog frukostkorv utan bestick men med en fuktig blick. Louise fuktiga blick är fixerad på TV-skärmen där hon ser på ett gammalt avsnitt av "Fresh Prince i Bel Air" - och alla på skärmen är svarta som natten. Först när Jimmie höjer rösten och undrar varför inte SVT24 är på så reagerar Louise med en kväljning när hon sväljer frukostkorven hel samtidigt som de fuktiga ögonen på en mikrosekund blir torra, intetsägande och skenbart ofokuserade av Will Smiths mörka vältränade kropp och avväpnande leende.

Louise lyckas snabbt skifta över till just SVT24 och en direktsänd paneldebatt om burhönsens sociala umgänge ur ett genusperspektiv. Jimmie suckar, och låtsas glömma vad han nyss såg - för nu är det full fokus på pepparkaksbakandet!

De två SD-stjärnorna går hand i hand ut i köket, tar fram pepparkaksdegen, kaveln, bakplåtarna och de där vassa mallarna som man använder för att skapa gubbar, gummor, hjärtan och grisar. Jimmie föredrar grisarna, eftersom han vet att han aldrig lär behöva bjuda någon islamist på sina pepparkakor när de har den skepnaden. Louise föredrar pepparkaksgubbarna, men hon drar sig inte för att improvisera lite heller. Louise pepparkaksgubbar har alla tre ben, men så långt tänker inte Jimmie när han kör in den första bakplåten i ugnen...

Tiden går, doften av nygräddade pepparkakor lägger sig över Jimmies bostad men när Jimmie ser vilken färg hans grisar och Louise gubbar har fått så blir han spritt språngande galen. Från att ha haft samma färg som en blond svensk hunk på en medelshavsplaya så är Louise gubbar bruna som den värsta negern. "Fy fan" fräser Jimmie så att spottet yr, totalt omedveten om att pepparkakan genom alla tider har varit just brun. Men medan Jimmie är upprörd så tittar Louise på sina trebenta gubbar med samma fuktiga blick som hon hade när hon tittade på Fresh Prince för en timme sedan. Medan Jimmie bara känner avsmak för pepparkakorna och har lust att slå sönder varenda en av de spröda kakorna så biter Louise med ett nöjt leende på läpparna av det tredje benet på sin första gubbe.

Men det är ingen jul utan pepparkakor tänker Jimmie när han ringer till sin pressekretare Erik Almqvist för att be om råd i den kniviga situationen. Erik flåsar våldsamt när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han badar bastu med några schyssta killar ur Alcazars fan-club på ett ställe som heter Casanova. Erik behövde slappna av efter att ha sänkt Soran Ismail med en välriktad pungspark, en spark som var motiverad av att Soran var "jobbig som fan. Och så lite brun också..."

Men Erik har ingen lösning på hur Jimmies avsmak för bruna pepparkakor skall hanteras på bästa sätt, så Jimmie ringer den skarpaste människan i umgängeskretsen - partisekreteraren och "väckarklockans" chef - Björn Söder.

Den kniviga situation finns inte som inte Björn Söder har en lösning på, och även den här gången så hittar Björn Söder lösningen. "Vilken färg vill du ha på pepparkakorna Jimmie?" frågar Björn. "Vita naturligtvis" halvskriker Jimmie tillbaka och Björn kontrar snabbt med "Det kan vi snabbt fixa till, från äckligt bruna till vita och söta - precis som min nya rekrytering Alexandra" . Jimmie blir nyfiken och svaret från Björn Söder blir 4 liter florsocker, 10 äggvitor och ett gäng droppar ättika. Björn vill att Jimmie och Louise skall doppa sina skapelser i så kallad kristyrsmet. "Genialiskt!" utbrister Jimmie och börjar leta i skafferiet efter florsocker.

Björn Söder hinner inte avsluta sin konstaterande mening om att Jimmies pepparkakor är som ursvensken - brun på insidan men vit utanpå - innan Jimmie har knäppt bort partiets stora tänkare. Som tur var hade Jimmie ett gigantiskt lager av både florsocker och ägg, så det är inga problem att göra iordning kristyren och påbörja arbetet med att göra det bruna vitt...

Medan Jimmie doppar pepparkaka efter pepparkaka i kristyrsmeten så ser Louise med en sorgsen blick till att det tredje benet försvinner på alla bruna gubbar innan de blir vita - allt för att det skall finnas någon realism i en annars orealistisk högtid. Jimmie sjunger muntert om tre gubbar från pepparkakeland som vandrade hand i hand medan han jobbar. De tre gubbarna som vandrar hand i hand, det måste ju vara Jimmie, Björn Söder och Erik Almqvist?! Jimmie provsmakar en kristyrad pepparkaksgris, men smärtan i käften blir outhärdlig av allt socker.

Det gör fruktansvärt ont i Jimmies mun, och återigen nödgas han ringa upp mannen med svaren på alla frågor - Björn Söder. Jimmie halvgråter när han berättar att han får ont i tandgarnityret av de vita pepparkaksgubbarna, vad skall han ta sig till? Björn Söder ser ingen utväg, vill Jimmie äta fina vita pepparkaksfigurer så får munnen uppleva en sorts pina. Men det måste ju bero på orent rörsocker från något orent blatteland. Björn Söder lovar Jimmie att omedelbart ta sig till partihögkvaretert för att författa ett pressmeddelande om ett att Sverigedemokraterna står upp för rent vitt socker, inte orent brunt socker som plågar munnen på riktiga svenskar.

Nöjd med detta leder Jimmie sin Louise ut i vardagsrummet där de båda ta plats bakom Jimmies välstämda piano. Tillsammans sjunger de en av Jimmies modifierade favorit-julsånger, den om de tre pepparkaksgubbarna. Partiledare Åkessons stämma ekar mellan husväggarna i Sölvesborg, och ingen av stadens innevånare kan undgå att uppmärksamma att just Jimmie bor i staden vid Hanöbukten. "Tre grabbar, tre grabbar från Pepparkakeland. Till Sverige, till Sverige vi komma hand i hand. Men Achmed och bocken blev tagna av polis. Den tredje vill inte riskera att få smaka Jimmies ris!"...

10 kommentarer:

Stefan sa...

Den där jimmie är en riktig rasist, hö hö.

Anonym sa...

Om nu Jimmie Åkesson har så fel i sin kritik mot Sveriges sätt att ta hand om flyktingbarn (läs: förljugna 20-plussare), borde då inte Fredrik Reinfeldt ta en debatt med honom i direktsänd tv, och även vinna denna duell? Men Fredrik tar inte denna debatt med Jimmie (förutom när han tvingas i riksdagen) för han vet att SD har rätt i sak, och att han kommer gå förlorande ur slaget. Men dagen då du, Tokmoderaten, gör några dålig investeringar, tvingas sälja villan i Danderyd o flytta till ett "kulturberikat" område, kommer du att märka i vilken vardag vi Svensson har levt i, i alla år. Den består av nerbrända skolor, rån, våldtäkter, osv.

Anonym sa...

Fy fan vad bra, tokmoderaten. Keep it up!

Martin J sa...

Som vanligt ingen saklig kritik mot SD utan all kritik går ut på att smutskasta och fabricera det ena löjligare än det andra argumentet mot detta enda parti som vågar gå emot strömmen och säga vad en stor del av folket tycker och tänker. Jimmie är en hjälte och har ett mod att stå upp för sina åsikter i ord och handling som du aldrig ens kan drömma om.

Tokmoderaten sa...

Anonym 1: Jag bor inte i Djursholm, jag bor i Sundbyberg - i en lägenhet...

Martin J: Tack för berömmet! Dina ord värmer!

E sa...

Är inte moderaterna feminister nemera? Varför all denna sexism och kvinnofientlighet kring Louise Erixon?

Kan väl också nämnas att den så vitt jag vet enda undersökningen som behandlat storleksskillnder på penisar kopplat till etnicitet, konstaterade att vita penisar i snitt var en cm LÄNGRE än svarta.

kimpa sa...

Underbart att den Antonssonska julkalendern är tillbaka.skall läsa den varje dag.Ser med spänning fram mot nästa avsnitt.

Tokmoderaten sa...

E,

Du läser något mellan raderna som inte jag har skrivit.

ua sa...

Ser att du hittat en ersättare för Mona till din inspiration! ;)

svenerland sa...

Väl formulerat Tokis - men det var tusan vad du väckt liv i kommentatörerna från SD.

För övrigt kan jag meddela att det inte alls är bara "vanligt folk" som möter invandrare. Jag såg en burka på Stureplan på väg till gymet häromdagen - dags för Jimmi att komma med kikaren! Snart kommer det att vara flera hundra burkor runt svampen.