2010/12/11

JIMMIES JUL - 11 DECEMBER - SALEMSMARSCHEN


I bakgrunden hörs ljudet av en telefon, med största sannolikhet en mobil sådan, som går från vibrerande till en efterhand ökande ringsignal. Trots ett de mer alltmer våldsamma ljudvågorna så vill inte den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson, vakna upp ur sin törnrosa-sömn. I en mycket skön och ergonomiskt korrekt soffa i en av Riksdagshusets mörkaste skrymslen, kramandes sin folkdräktsmässa med ett gigantiskt brätte ligger Jimmie och sover mysigt skönt. Jimmie somnade ensam, vädigt ensam och övergiven av alla de andra ur den svenska politeradeln som firade Nobeldagen i Stadshuset, den majetstätiska byggnaden bortom såväl Vasa- som Centralbron...

Men medan Jimmies sov så kom hans ariska flickvän Louise och lade sig bredvid för att trösta sin ensamma pojkvän, mannen som ingen vill veta av. Medan Louise drar sina fingrar genom Jimmies hår så drömmer Jimmie fina drömmar om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo och nästa års Nobelfirande när Jimmie dansar tryckare med den ursvenska drottningen Silvia.

Men mitt i alla drömmar så slår slutligen ljudvågorna in i Jimmies trumhinnor, och de fina drömmarna möter sitt Suomussalmi. En yrvaken Jimmie sliter med ett ryck tag i mobilen för att svara. På displayen ser Jimmy att det är hans minst hårfagre och mest skärpta medarbetare som ringer, Björn Söder. I ögonvrån skymtar Jimmie en blond varelse som han identifierar som sin mest tilltalande rekrytering, Alexandra Brunell och Jimmie väser fram "Inte nu Alexandra, jag måste snacka med Björn Söder..." och den blonda kvinnan springer ner genom korridoren hysteriskt vrålandes att hon "minsann tänker döda den där Alexandra!"...

Men Alexandra Brunell, välkänd, välläst bloggerska och nyrekryterad partiarbetare hos Jimmies Sverigedemokrater, ligger och värmer sig bredvid Björn Söder, och denna Björn förstår att Jimmie har lite personlig krishantering att ta tag i. "Du, det var Louise som låg bredvid dig. Hon kom upp med Swebus igår faktiskt. Men nu har vi annat att fixa - du måste till Salem innan polisen får upp sin järnring runt byhålan" säger Björn och det är först nu Jimmie fattar att klockan bara är kvart över fem på morgonen. Om en timme går pendeltåget från Centralen som skall ta Jimmie och Björn Söder till en observationsplats högst upp på Salems svampformade vattentorn varifrån de kan leda sitt alternativa luciatågs gatlopp förbi autonoma grupper som inte gillar detta firande. Lite bråttom blir det, och Jimmie tar och krafsar runt i den ostrukturerade frisyren.

Jimmie kliver upp ur den väldigt sköna soffan, stoppar ner handen innanför sina blågula Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet samtidigt som han knäpper bort Björn Söder på andra sidan den mobila telefonen. Jimmie tar ett par släpiga steg över det sköna golvet och stoppar ner sina nätta fötter i de fotriktiga skorna, rättar till knätofsarna och rättar till resten av folkdräkten i en spelgel på herrtoaletten. "Men var är Louise?", funderar Jimmie. I sitt inifrån låsta tjänsterum hörs en snyftande Louise som fortfarande lovar att ta livet av Alexandra trots att Jimmie lovar att ingenting har hänt och att ingenting någonsin kommer att hända mellan ledaren och tjänaren. Men Louise lyssnar inte på det örat, och Jimmie måste ta sig till huvudstadens centralstation illa kvickt.

Jimmie tar en avstickare ner till Skeppsbron för att under 10 minuter se till att han får några minuter av gränsövervakande även denna morgon. Jimmie är besatt av sin frivilliga gränsövervakning och denna tidiga morgon blickar han ut över Stockholms ström där flyktingarna närsomhelst kan skölja över Sverige som en tsunami trots att det är lördag. Jimmie ställer sig på post och låter ögonen svepa ut över vattnet med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de koncentrerade blekingska ögonen.

Jimmie spanar som vanligt efter de flyktingbåtar som någon gång måste komma. Självfallet så passar Jimmie också på att titta efter de ensamkommande och ensamsimmande flyktingpojkarna som försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies fokuserade blick söker av vattnet mellan Kastellholmen och Södermalm, med kikaren i den ena handen och med den för dagen avstängda mobila telefonen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobila telefon, alltid redo att ringa ifall några presumtiv snyltgäst skulle komma över det hav som skiljer Sverige från den skrämmande omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Strömmen och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen, julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att de där tio minuterna faktiskt får räcka vid Strömmen för den här dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju i vattnet. Nej, mot Centralen och pendeltåget mot Rönninge station, en resan genom ett mångkulturellt Sverige som inte Jimmie vill veta av, och med helvetet Södertälje som ändhållplats för tåget. "Hoppas att Björn har tänkt på maskering?" tänker Jimmie medan han med snabba steg tar sig över de hala gatorna som leder till en julpyntad centralstation.

När Jimmie kommer fram till "spottkoppen" så möts han av Björn Söder som ännu en gång visar sig vara oumbärlig. I en påse från Buttericks har Björn två naturtrogna tomtemasker som med fördel kan användas för att vilseleda eventuella antagonister som är på väg till Rönning och Salem för samma evenemang men med en liten annorlunda agenda. Björn och Jimmie sätter på sig sina tomtemasker och hastar mot den perrong varifrån de skall åka pendeltåg.

De två fryser och huttrar, tåget är försenat och Björn Söder förbannar Catharina Elmsäter-Svärd och Christer G Wennerholm i samma ögonblick som ett tåg skymtar borta vid Clarion Sign. Någon minut senare sitter de två på tåget och fnissar åt att tågvärden pratar sämre svenska än drottning Silvia, en halvtimme av fnissande ligger framför de två - som skall behöva lyssna på namn som Älvsjö, Stuvsta, Tullinge och Tumba på nysvenska innan de når målet i det fagra villasamhället Rönninge. Björn Söder bläddrar i en kvarlämnad morgontidning och börjar skratta hysteriskt när han läser nyheten att Salem är Sveriges tryggaste kommun. "Den som gjort den här undersökningen vet inte vad han babblar om!" skrockar Björn hånfullt.

Tumba passeras och alla avstigande passagerare längs resvägen har skakat på huvudet och undrat vad det är för tokar som åker tåg i tomtemask och pratar ännu mer obegripligt än tågvärden på några grötiga dialekter. Men när Rönninges perrong närmar sig så hörs tågvärden igen, och den här gången meddelas det att tåget på order av polisen inte kommer att stanna och att nästa uppehåll blir Östertälje. "Vad sysslar de med, Björn!" kläcker Jimmie uppgivet ur sig med sin allt mer förtvivlade blekingska dialekt. Björn Söder blir svaret skyldig och fattar ingenting eftersom han trodde att den här cirkusen inte skulle sätta igång förrän vid lunchtid. Rönninges vackra sky-line och tråkiga centrum passeras i 120 kilometer i timmen, men trots farten så hinner de två tomtarna se ett halvdussin polisbussar framför Rönninge Kaffestuga.

Jimmie blir uppriktigt oroad över att inte hinna fram till sin ledningsplats uppe på Vattentornet i Salem, men Björn Söder berättar för Jimmie att det finns marginaler att ta av och att luciatåget inte kommer att marschera iväg förrän facklorna lyser upp en himmel som blivit mörk igen efter en ljus dag. De två kliver av i Östertälje, i sina tomtemasker tack och lov eftersom Björn Söder gång på gång påtalat att de nu är i laglöst Lago-land. Det känns som om kaoset är nära och Jimmie vill konsultera någon annan än Björn om hur man skall lösa situationen.

Men det är ju ingen jul utan någon form av kaos tänker Jimmie när han slår siffrorna till sin pressekretare Erik Almqvist för att be om råd i den här förtvivalde situationen. Erik stånkar och stönar våldsamt när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han dansar rockring hemma i sin lägenhet med Mark Levengood. Erik behövde slappna av och prata av sig efter att ha försökt köra Jesper Odelberg med rullstol över kajkanten vid Patricia. Det var en åtgärd som enligt Erik motiverades av att Odelberg var "jobbig som fan, och störig. Sedan tyckte jag nog att var svart också, men det kan ha varit mörkret också..."

Men Erik har ingen lösning på hur Jimmie och Björn skall ta sig från Östertälje till Rönninge, förbi polisens järnring runt Sveriges tryggaste kommun. Erik stånkar medan han fortsätter att dansa rockring samtidigt som han krasst konstaterar att han inte kan göra mer.

Då tänker Jimmie på den skarpaste människan i hela umgängeskretsen - partisekreteraren Björn Söder.

Den jobbiga situation finns inte som inte Björn Söder har en lösning på, och även den här gången så hittar Björn Söder lösningen på sin mobiltelefon och en applikation med en detaljerad karta över omgivningarna. Det går att gå, det finns en väg in i Rönninge bakvägen och Jimmie accepterar en promenad på 6-7 kilometer genom skogen för att kunna hålla koll på sina ungdomar i Jimmie-Jugend som skall paradera i ett alternativt Lucia-tåg. Björn och Jimmie halkar fram längs Östertäljes gator, förbi Glasbergasjön och Dånviken, upp i skogen vid Mårdnäs och över ett berg till Fruängen och vidare till Rönningevägen. Björn Söders karta leder de två in i skogen vid Lilldalsvägen och det luktar krutrök i skogen, och i en sänka ligger det en dimma av pyrotekniska restprodukter i form av just krutrök. "Det måste vara de autonoma som tränat här!" säger Björn Söder till en alltmer irriterad Åkesson som i lågskor och knätofs jobbar sig ram genom en rätt djup snö.

De två når plogade vägar vid Statoil i Rönninge och man ser Vattentornet i bakgrunden, målet är nära! Inga poliser syns i närheten när Jimmie och Björn Söder möts av JJ-ledaren William Petzäll vid foten av den stora svampen som är Salems vattendepå. Snabbt upp på toppen, av med tomtemaskerna och en genomgång av läget på en översiktskarta. Fiendens förmodade positioner i rött, polisens grupperingsplatser i blått och den planerade framryckningsvägen för det alternativa Luciatåget i brunt. Jimmie blir lite oroad över att hans ungdomar skall börja sjunga "Jimmie Åkesson, tja-la-la-laa!" under marschen, men Petzäll intygar att det inte kommer att finnas några spårbara kopplingar mellan partiet, Jimmie-Jugend och det tåg som ändå måste göra sin plikt. Perukerna är fastklistrade och bomber-jackorna gömda i skogen vid Krampan - inga spår till SD kan hittas av den övernitiska ordningsmakten.

Timmarna går, smällar hörs här och där. Polisbilarnas sirener bryter ibland igenom ett oroligt sorl nerifrån den järnvägsstation där Jimmie och Björn inte fick kliva av. Jimmie börjar bli upphetsad, det är spännande och han röjer sig nästan när ett gäng iförda palestina-sjalar och anförda av Ali Esbati springer förbi i riktning mot Skogsängsskolan för att där lägga sig på lur. Det går en kvart, det går en halvtimme, det går en timme och till och med tre timmar innan trummorna hörs i fjärran och fackelskenet lyser upp en annars mörk och öde kväll i Salem.

När rapporterna kommer ifrån tåget att ingenting verkar gå fel så måste Jimmie stoppa ner sin högerhand innanför brallorna för att rätta till kvällsståndet. Det här känns nästan lika bra som på valnattten! Perukerna sitter fast, alla har på sig sina Hedlandet-munderingar och ingen - faktiskt ingen - har börjat sjunga Horst Wessel-sången. Fasaden håller, SD är där men ändå inte och man frotterar sig med likasinnade vänner från det farliga utlandet samtidigt som tok-vänstern gör bort sig. Polissirenerna hörs, smällar och protester från de autonoma - men Jimmie-Jugend marscherar i det fördolda. Jimmie ler, skakar William Petzälls hand och sätter på sig tomtemasken igen innan det är dags att repellera ner för vattentornet, och den där öppna Mercedesen som lyckats ta sig fram mot alla odds.

Nöjd med dagen släpar Jimmie upp i baksätet, trött men glad. Bilen rullar sakta i väg på Salems gator, med Björn Söder och Jimmie Åkesson som passagerare. Jimmie är pömsig och på väg in i drömmarnas värld samtidigt som han i fjärran hör vad han tycker vara en alternativ version av den aktuella sången om Lucia - "Natten går tunga fjät runt gård och stuva. Kring jord som solkors förgät, skuggorna ruva. Då med vårt mörka bus, stiger med tända hus. Sankta Louise, Sankta Louise..."
Fotnot: Nästa del av kalendern kommer sent under den tredje advent. Inspirationen tryter litegrann faktiskt...

5 kommentarer:

Visionären sa...

Vad trist du blivit med dina långa haranger om Jimmy Åkesson. Jag för min del orkar inte läsa igenom skiten. Så viktig är han väl inte ändå?

Som den fosterlandsförrädare han visat sig vara genom att i senaste omröstning ansluta till sossar, miljöpartister och kommunister, tror jag inte att han längre har så mkt att hämta hos borgerliga väljare.

Så lägg ner dina ängsliga skriverier om femtekolonnaren!

V

Tokmoderaten sa...

Jag förstår dig fullt ut Visionären, faktiskt. De senaste episoderna har inte ens jag tyckt varit roliga att skriva...

Men likväl, det är ett projekt över 24 episoder som måste fullföljas på något sätt. Du kommer se en radikal förändring imorgon, sedan får vi se om inspirationen återkommer.

Tack för visat intresse!

Anton sa...

Hejsan tokmoderaten, jag brukar läsa din blogg och tycka den är bra. Men det här senaste 10 dagarna, vad är det för skräp?

Personangrepp på SD istället för att argumentera mot deras politik, kan vi inte lämna det åt något annat parti? Det låter lika tomt som när folk skriker "rasist!" så fort SD öppnar munnen, och ger dem bara sympatier och skjuts mot att bli tredje största parti.

John sa...

Tycker de första episoderna var superbra - "tunnelbana till sölvesborg" till exempel. Som norrlänning (om än utvandrad sådan) uppskattar jag ju givetvis alla som driver med stockholmare och deras okunskap om världen utanför Stockholm (Ja, det finns en värld utanför stockholm - och nej vi bor inte i iglos eller kåtor).

Tips för inspirationen: Hur löser man som sverigedemokrat att Jesus var jude och troligen inte helt vit? Kan man fira jul ändå? Sedan har vi ju lucia... hon var ju inte svensk hon heller. Och saffran är inte svenskt. Lussebullar med rågmjöl istället?

Hoppas du återfår inspirationen :)

Tokmoderaten sa...

Tack för era synpunkter som jag tar åt mig och lägger i vågskålen inför min värdering om hur mycket krut jag ska lägga på det här...