2010/12/02

JIMMIES JUL - 2 DECEMBER


Det avlägsna ljudet av en mobiltelefon som går från vibrerande till en stegrande ringsignal vill inte väcka den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson. I en väldigt skön säng, kramandes en kudde med ett örngott i form av den svenska flaggan ligger Jimmie och sover väldigt, väldigt skönt. Medan Jimmies ariska flickvän Louise ligger och trycker ner sin blonda kalufs med den mörka hårbottnen i Jimmies famn så drömmer Jimmie vackra drömmar om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo och en tilltänkt sommarolympiad i Sölvesborg...

Men mitt i alla drömmar så slår till slut ringsignalerna igen dörren för Jimmies fortsatta drömmande, Jimmie vaknar med ett ryck och sliter tag i mobilen för att svara. Nummerpresentatören visar att det är Jimmies nya rekryt Alexandra Brunell som ringer när natten nu är på väg att bli morgon trots att mörkret över Sölvesborg är konstant. Alexandra ringer från trakterna av Stureplan och låter lite lätt överförfriskad när hon undrar varför Jimmie har flytt staden där han numera har sin arbetsplats. "Men Jimmie, varför är du inte här hos mig i skuggan av Svampen?" Jimmie svar på ett extremt morgontrött och grötigt sätt som inte Alexandra kan förstå ens med bästa vilja.

Men Alexandra Brunell, bloggerska och nyrekryterad partiarbetare hos Jimmie och SD, fortsätter, "Jimmie... Vad gör du? Vad har du på dig? Saknar du inte mig litegrann ändå?" och Jimmie fortsätter svara på det extremt morgontrötta och ännu lite grötigare sättet, och Alexandra pratar på trots att hon inte fattar ett smack av vad Jimmie säger. "Jag har iallafall på mig min mest vågade outfit, Jimmie - för partiets skull faktiskt... Tänk vad kallt det är, Jimmie. Offrar jag mig inte för vår sak, Jimmie?" och Jimmie brölar något som inte heller går att förstå men inte heller att missförstå när han resolut avslutar konversationen med ett resolut knapptryck på mobilen.

Jimmie kliver upp ur sin säng, stoppar ner handen innanför sina gulblåa Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet och tar ett par resoluta steg över det kalla golvet för att blicka in i den Åkessonska garderoben. I dag är det den andra december och Jimmie firar den dagen genom att klä sig i samma skrud som han hade när Björn Söder hade namnsdag och när Jimmie och Louise blev lite väl påstruckna i sina folkdräkter för att det skulle vara passande. Jimmie klär på sig en vacker folkdräkt från Jämshögs socken, mumlar något för sig själv om att det nog ändå var tur att Alexandra ringde så att han hinner med sin morgonrutin och förberedelserna inför den Åkessonska julen - som idag innebär stöpning av egna stearinljus med kärestan Louise.

Morgonrutinen är densamma som alla de dagar då Jimmie är hemma i Sölvesborg. Jimmie tar sin gamla, hederliga svensktillverkade cykel av märket Monark och trampar ner till Tredenborg där han ställer sig på post och blickar ut över Hanöbukten med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de plirande blekingska ögonen. Jimmie spanar efter flyktingbåtar varje morgon, eller ensamkommande ensamsimmande flyktingpojkar som försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies blick söker av horisonten, med kikaren i den ena handen och med mobilen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobiltelefon, alltid redo att ringa ifall några inkräktare skulle komma över havet som skiljer Sverige från den farliga omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Hanöbuktens och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen, julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att två timmar vid Hanöbukten får vara nog den här dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju vid horisonten. Nej, hem till Louise, hem till stearinljus-stöpandet som är det andra steget på vägen mot den riktigt genuina svenska julen.

När Jimmie kommer hem så möts han av en blick som ger honom obehagskänslor. Framför TV:n, i den sköna TV-soffan, sitter Louise och äter frukost - och den här dagen äter hon opassande nog en medvurst utan bestick men med en fuktig blick. Louise fuktiga blick är fixerad på TV-skärmen där hon ser på ett gammalt avsnitt av "Cosby" - och alla på skärmen är svarta som natten. Först när Jimmie höjer rösten och undrar varför inte SVT24 är på så reagerar Louise med en kväljning när hon sväljer medvursten hel samtidigt som de fuktiga ögonen på en mikrosekund blir torra, intetsägande och skenbart ofokuserade av Bill Cosbys mörka inte fullt så vältränade kropp men charmigt gubbiga avväpnande leende.

Louise lyckas snabbt skifta över till just SVT24 och en direktsänd hearing om feminismens betydelse för det nordkoreanska kärnvapenprogrammet. Jimmie suckar, och låtsas glömma vad han nyss såg - för nu är det full fokus på stearinljus-stöpandet!

De två SD-stjärnorna går hand i hand ut i köket, tar fram en kastrull som Louise häromdagen brände knäck i, en massa måttanpassade vekar, stearin och parafin. Jimmie får ett trängande samtal från Björn Söder som är orolig över att Alexandra inte har kommit till jobbet ännu, men Jimmie lugnar honom med att hon förmodligen ligger hemma i sin mest vågade outfit och är bakfull efter en natt vid Stureplan. Jimmie och Björn Söder diskuterar Alexandras påverkan på partiet, och i bakgrunden hör Jimmie Louise tralla nöjt medan hon stöper sina stearinljus.

Tiden går, doften av nystöpta stearinljus lägger sig över Jimmies bostad men när Jimmie till slut lyckas avsluta samtalet med Björn Söder och kommer ut i köket där Louise ser ut att vara nöjd med sina skapelser så blir han återigen spritt språngande galen. Stearinljusen har färgats bruna av den fastbrända knäcken i kastrullen, och Louise har gjort sin ljus så långa och grova att all ljusmassa är slut. Jimmies upprördhet över de bruna stearinljusen gör Louise lite rädd, hon tycker nämligen att de här ljusen är de snyggaste och mest tilltalande hon någonsin sett. "Fy fan" fräser Jimmie så att spottet yr, plågsamt medveten om att hans perfekta stearinljus är smala och vita - inte alls som de där missbildade och missfärgade ljusen som Louise håller emot sin kropp. Jimmie känner avsmak för ljusen och har lust att slänga in allihop i mikrovågsugnen för att på snabbast möjliga sätt förstöra skiten.

Louise darrar på läpparna när Jimmie sliter loss ljusen med ambitionen att förstöra dem. Louise vädjar om Jimmies empati, hon vill ha hemstöpta ljus i hemmet inför den genuint svenska julen. Jimmie faller till föga och kan gå med på att behålla ljusen, under förutsättning att de blir vita. Men hur lyckas man med det?

Det är ju ingen jul utan hemstöpta stearinljus tänker Jimmie när han ringer till sin pressekretare Erik Almqvist för att be om råd i den kniviga situationen. Erik flåsar våldsamt när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han dansar våldsamt med några schyssta killar ur Erasures fan-club på ett ställe som heter Pappa Ray Ray. Erik behövde slappna av efter att ha sänkt Aron Flam med ett välriktat slag på den krokiga näsan, ett slag som var motiverat av att Aron var "jobbig som fan. Och så lite lite brun också..."

Men Erik har ingen lösning på hur Jimmie skall få bruna stearinljus att bli vita , så Jimmie ringer tillbaka till den skarpaste människan i umgängeskretsen - partisekreteraren och "väckarklockans" chef - Björn Söder.

Den kniviga situation finns inte som inte Björn Söder har en lösning på, och även den här gången så hittar Björn Söder lösningen. "Vilken färg vill du ha på stearinljusen Jimmie?" frågar Björn. "Vita naturligtvis" halvskriker Jimmie tillbaka och Björn kontrar snabbt med "Det kan vi snabbt fixa till, från äckligt bruna till vita och vackra - precis som min nya rekrytering Alexandra" . Jimmie blir nyfiken och svaret från Björn Söder blir Jimmies stora förråd av Tipp-Ex. Björn vill att Jimmie och Louise skall doppa Louise hemstöpta, långa, grova och bruna stearinljus i Tipp-Ex. "Genialiskt!" utbrister Jimmie och springer snabbt ner i källaren för att hämta upp en dunk med Tipp-Ex...

Björn Söder hinner inte avsluta sin konstaterande mening om att Jimmies och Louise hemstöpta ljus är som ursvensken - brun på insidan men vit utanpå - innan Jimmie har knäppt bort partiets stora tänkare. Som tur var hade Jimmie ett gigantiskt lager av Tipp-Ex, så det är bara att påbörja arbetet med att göra det fula bruna till vackert vitt...

Medan Jimmie doppar stearinljus efter stearinljus i dunken med Tipp-Ex så ser Louise med en sorgsen blick på hur hennes fina och egenproducerade kreationer förändras av mannen som hon älskar - allt för att det skall finnas någon realism i en annars orealistisk högtid. Jimmie sjunger muntert en äcklig utländsk men ändock passande julsång om en vit jul medan han jobbar.

Jimmie provtänder ett Tipp-Ex-färgat stearinljus, men doften som sprids i huset blir outhärdlig av kemiska ångor.

Det gör fruktansvärt ont i Jimmies näsa, och återigen nödgas han ringa upp mannen med svaren på alla frågor - Björn Söder. Jimmie halvgråter när han berättar att han får ont i näsan av de hemstöpta och omfärgade stearinljusen, vad skall han ta sig till? Björn Söder ser ingen utväg, vill Jimmie ha hemstöpta och tidigare bruna stearinljus så måste han stå ut med stanken av brinnande Tipp-Ex. Men det är ju rent sagt åt helvete att det inte finns ett EU-krav på att alla stearinljus skall vara vita och smala tycker Björn Söder - "Vad har man EU till om det inte kan stå upp för det vita?" konstaterar Söder. Björn Söder lovar Jimmie att omedelbart ta sig till partihögkvaretert för att författa ett pressmeddelande om ett att Sverigedemokraterna står upp för vita stearinljus, standardiserade och inget trams som sticker utanför mallen för vad som är vackert, inga bruna, gula eller röda ljus som plågar synen på riktiga svenskar.

Nöjd med detta leder Jimmie sin Louise ut i vardagsrummet där de båda ta plats bakom Jimmies välstämda piano. Tillsammans sjunger de en av Jimmies favorit-julsånger, den om de den vita julen fast på det främmande äckliga språket engelska. I detta fall så är budskapet så vackert att man kan köpa något så osvenskt som en amerikansk julsång. Partiledare Åkessons stämma ekar mellan husväggarna i Sölvesborg, och ingen av stadens innevånare kan undgå att uppmärksamma att just Jimmie bor i staden vid Hanöbukten "I'm dreaming of a white christmas, just like the ones I used to know. May your days be merry and bright, and may all your christmases be white..."

1 kommentar:

Anonym sa...

Litterärt bra men hänsynslöst. Men Åkesson är ju ingen riktig människa enligt V, så han kan begabbas utan hämningar.

Mopsi