2010/12/03

JIMMIES JUL - 3 DECEMBER


Det avlägsna ljudet av en mobiltelefon som går från vibrerande till en stegrande ringsignal vill inte väcka den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson. I en väldigt skön säng, kramandes en kudde med ett örngott i form av den svenska flaggan ligger Jimmie och sover väldigt, väldigt skönt. Medan Jimmies ariska flickvän Louise ligger och trycker ner sin blonda kalufs med den mörka hårbottnen i Jimmies famn så drömmer Jimmie vackra drömmar om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo och en tilltänkt sommarolympiad i Sölvesborg...

Men mitt i alla drömmar så slår till slut ringsignalerna igen dörren för Jimmies fortsatta drömmande, Jimmie vaknar med ett ryck och sliter tag i mobilen för att svara. Nummerpresentatören visar att det är Jimmies nya rekryt Alexandra Brunell som ringer när natten nu är på väg att bli morgon trots att mörkret över Sölvesborg är konstant. Alexandra ringer från trakterna av Stureplan och låter lite lätt överförfriskad när hon undrar varför Jimmie har flytt staden där han numera har sin arbetsplats. "Men snälla Jimmie, varför är du inte här hos mig i skuggan av Svampen?" Jimmie svar på ett extremt morgontrött och grötigt sätt som inte Alexandra kan förstå ens med bästa vilja.

Men Alexandra Brunell, bloggerska och nyrekryterad partiarbetare hos Jimmie och SD, fortsätter, "Jimmie... Vad håller du på med? Vad har du på dig eller inte? Saknar du inte mig litegrann trots allt?" och Jimmie fortsätter svara på det extremt morgontrötta och ännu lite grötigare sättet, och Alexandra pratar på trots att hon inte fattar ett smack av vad Jimmie säger. "Jag har iallafall på mig min mest juliga outfit, Jimmie - för partiets skull faktiskt... Tänk vad kallt det är att gå omring här i en röd kortkortkort kjol, Jimmie. Offrar jag mig inte för vår sak, Jimmie?" och Jimmie brölar något som inte heller går att förstå men inte heller att missförstå när han resolut avslutar konversationen med ett resolut knapptryck på mobilen.

Jimmie kliver upp ur sin säng, stoppar ner handen innanför sina gulblåa Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet och tar ett par resoluta steg över det kalla golvet för att blicka in i den Åkessonska garderoben. I dag är det den tredje december och Jimmie firar den dagen genom att klä sig i samma skrud som han hade när han firade riksdagsinträdet för lite mer än två månader sedan. Jimmie klär på sig en genuint vacker folkdräkt från Dalarna, mumlar något för sig själv om att det nog ändå var tur att Alexandra ringde så att han hinner med sin morgonrutin och förberedelserna inför den Åkessonska julen - som idag att bygga ett pepparkakshus, inte brunt utan kristyrat till total vithet, tillsammans med kärestan Louise.

Morgonrutinen är exakt densamma som alla de dagar då Jimmie är hemma i hemstaden Sölvesborg. Jimmie tar sin slitna men pålitliga, hederliga svensktillverkade cykel av märket Monark och trampar ner till Tredenborg där han ställer sig på post i kylan och blickar ut över Hanöbukten med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de plirande blekingska ögonen. Jimmie spanar efter flyktingbåtar varje morgon, eller ensamkommande ensamsimmande flyktingpojkar som försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies blick söker av horisonten, med kikaren i den ena handen och med mobilen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobiltelefon, alltid redo att ringa ifall några inkräktare skulle komma över havet som skiljer Sverige från den farliga omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Hanöbuktens och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen, julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att en timme vid Hanöbukten får vara nog den här kalla dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju vid horisonten. Nej, hem till Louise, hem till pepparkakshusbygget som är det tredje steget på vägen mot den riktigt underbara svenska julen.

När Jimmie kommer hem, in i värmen, så möts han av en blick som ger honom obehagskänslor. Framför TV:n, i den sköna TV-soffan, sitter Louise och äter frukost - och den här dagen äter hon opassande nog en chorizo utan bestick men med en fuktig blick. Louise fuktiga blick är fixerad på TV-skärmen där hon ser på ett gammalt avsnitt av "Rötter" - och alla på skärmen är svarta som natten. Först när Jimmie höjer rösten och undrar varför inte SVT24 är på så reagerar Louise med en kväljning när hon sväljer chorizon hel samtidigt som de fuktiga ögonen på en mikrosekund blir torra, intetsägande och skenbart ofokuserade av Kunta Kintes mörka plågade kropp och de sorgsna men kraftfulla ögonen.

Louise lyckas snabbt skifta över till just SVT24 och en direktsänd konferens från någon avlägsen byhåla där tre gråa varelser diskuterar om torrkokningens kostnader för räddningstjänsten i Gäddede och hur man kan komma tillrätta med problemet. Jimmie suckar, och låtsas glömma vad han nyss såg - för nu är det full fokus på att bygga ett snyggt pepparkakshus, vitt och gärna snarlik den tyska riksdagsbyggnaden!

De två SD-stjärnorna går hand i hand ut i köket, tar fram den äckligt bruna pepparkaksdegen, kaveln och all den där kristyren som lär behövas för att täcka över allt brunt och äckligt. Jimmie får ett trängande samtal från Stellan Bojerud som är orolig över att regeringen tänker höja alkoholskatterna, men Jimmie lugnar honom med att Bojeruds arvode från riksdagen lär täcka det ökade skatteuttaget på rusdrycker. Jimmie och Stellan diskuterar olika drycker och deras effekter på den svenska folksjälen, och i bakgrunden hör Jimmie hur Louise lämnar köket hastigt, Louise överger pepparkaksdegen som hon format till en korv men som hon inte hunnit med eller velat kavla ut. Louise springer ut på toaletten, låser dörren - alltmedan Stellan och Jimmie snackar vidare.

Samtalet avslutas efter en rätt lång stund, men Louise är fortfarande kvar på toaletten och Jimmie börjar bli orolig. Jimmie knackar försiktigt på dörren och frågar "Hur är det med dig älskling?" på sin brölande blekingska. Det Jimmie hör inifrån toaletten får honom att rygga tillbaka, bli skräckslagen och fundera på hur detta gick till. Svaret inifrån toaletten är ett högljutt gurglande ljud som stöts ut som i affekt, och Jimmie får för sig att han lyckas identifiera ljudet som arabiska. Louise har kidnappats av en kvinnlig islamist, en feminin jihadist på den Åkessonska toaletten, så måste det vara. Det orala oväsendet måste vara en lista på krav från densamma, krav Jimmie absolut inte kan förstå men som måste innebära vidöppna gränser och massor med moskebyggen. Jimmie kastar sig i skydd bakom byrån i hallen och ringer upp vakthavande på SÄPO, ringsignalerna går fram - hjälpen snart på väg...

Efter ungefär 20 minuter svarar en sömnig röst i andra ändan av etern och frågar håglöst "Å vad vill du nu igen Jimmie?!", Jimmie förklarar situationen och kräver att SÄPO agerar både för Louise skull och Rikets dito. "Höj terrorvarningsnivån, de är redan här" skriker Jimmie i luren och SÄPO lovar att skicka hjälp. Jimmie ropar i riktning mot toaletten "Louise, hjälp är på väg!" och svaret blir ett ännu mer våldsamt gurglande, kluckande och vrålande som ekar på ett obehagligt sätt. Jimmie är rädd, riktigt rädd. När kommer SÄPO, när kommer Nationella Insatsstyrkan? När...?

Tiden går, men hjälpen dröjer. Har otryggheten gått så här långt tänker Jimmie och ringer till sin pressekretare Erik Almqvist för att be om råd i den jobbiga situationen. Erik flåsar våldsamt när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han dansar sensuellt med några schyssta hunks ur Pet Shop Boys fan-club på ett ställe som heter Rio. Erik behövde slappna av efter att ha sänkt David Batra med en välriktad käftsmäll på den ljusbruna hakan, ett slag som var motiverat av att David var "jobbig som fan. Och så lite lite halvbrun också..."

Men Erik har ingen lösning på hur Jimmie skall få polisen att få arslet ur vagnen och komma till Louise undsättning , så Jimmie ringer tillbaka till den skarpaste människan i umgängeskretsen - partisekreteraren och "väckarklockans" chef - Björn Söder.

Den kniviga situation finns inte som inte Björn Söder har en lösning på, och även den här gången så hittar Björn Söder lösningen. "Kommer verkligen inte polisen, Jimmie?" frågar Björn. "Nej, de dyker inte upp" halvskriker Jimmie tillbaka och Björn kontrar snabbt med "Det kan vi snabbt fixa till. Ring bara upp polisen och berätta att du har bildbevis på att Lars Ohly kör med dubbdäck på Hornsgatan i Stockholm, bildbevis du vill lämna över nu..." "Genialiskt!" utbrister Jimmie och tar snabbt upp sin vanliga telefon och ringer upp Polisen igen.

Björn Söder hinner inte avsluta sin konstaterande mening om att den svenska polisen har lite svårt med prioriteringarna - innan Jimmie har knäppt bort partiets stora tänkare. Jimmie ljuger polisen rakt upp i ansiktet, men ändamålet helgar medlen när de lovar att komma direkt.

Efter en kvart tvärbromsar en polisbil utanför Jimmies hem och ut ur bilen kliver två bastanta närpoliser från Sölversborg. Jimmie blir besviken, han ville ju träffa SÄPO igen och Nationella Insatsstyrkan. Poliserna ringer på dörren, Jimmie öppnar och berättar att hans flickvän hålls fången av en kvinnlig jihadist som i skydd av mörkret gömt sig på hans toalett. Nu skriks det på arabiska inifrån toaletten, och det måste vara krav eller hot konstaterar Jimmie. Poliserna frågar om bildbeviset på att Ohly kör med dubbdäck på Hornsgatan, men Jimmie säger sig ingenting veta om något sådant. Humöret på poliserna sjunker på samma sätt som tempraturen utomhus - de känner sig lurade.

Trots att de känner sig blåsta så följer de med Jimmie till toaletten. En av polismännen sätter försiktigt örat mot dörren och lyssnar. Visst, det hörs konstiga ljud men det är inte arabiska konstaterar den språkbegåvade polisen - det är inget främmande språk överhuvudtaget. Jimmie halvskriker "Jo, det måste det vara! Louise hålls fången av någon farlig utländsk terrorist därinne! Gör något för i helvete era rövskallar, annars skall ge er dålig media så det sjunger om det!" Polisen tar tag i dörrhandtaget och sliter med ett våldsamt ryck upp den låsta dörren. Därinne väntar en fruktansvärd syn...

På huk över toaletten sitter Louise, utmattad och hulkandes. Det Jimmie inbillade sig vara en främmande jihadist som skrek på arabiska var i själva verket Louise som fått vinterkräksjukan. Poliserna, som inte vill bli smittade, ryggar snabbt tillbaka till sin bil och dunken med handsprit i bakluckan. De glömmer allt vad falsklarmning heter, de glömmer Jimmie Åkesson och hans nerspydda flickvän på toaletten. Men Jimmie själv är tårögd av lättnad över att Louise bara har vinterkräksjukan, att hon lever och att ingen terrorist har lyckats nästla sig in i hans bostad.

Men det gör fruktansvärt ont i Jimmies själ, och återigen nödgas han ringa upp mannen med svaren på alla frågor - Björn Söder. Jimmie halvgråter när han berättar att polisen vägrade komma och att Louise har fått vinterkräksjukan, vad skall han ta sig till? Björn Söder blir upprörd och börjar skrika i ren avsky över att partiets första dam har fått i sig något skit som måste ha sina rötter i utlandet. Björn Söder lovar Jimmie att omedelbart ta sig till partihögkvaretert för att författa ett pressmeddelande om ett att Sverigedemokraterna står upp mot vinterkräksjukan, en plåga som måste ha sitt ursprung i något muslimskt skitland.

Nöjd med detta leder Jimmie sin rätt illaluktande och solkiga Louise ut i vardagsrummet där de båda tar plats bakom Jimmies välstämda piano. Tillsammans försöker de sjunga en av Jimmies modifierade favorit-julsånger, den där Staffan har blivit Stellan. Partiledare Åkessons stämma ekar mellan husväggarna i Sölvesborg, och ingen av stadens innevånare kan undgå att uppmärksamma att just Jimmie bor i staden vid Hanöbukten. "Stellan var en stollig dräng, stollig dräng, stollig dräng. Han vattnade sina strupar en, strupar en, strupar en. Näsorna de tindra så klara. Gossar, låt oss olustiga vara. En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få..."

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag undrar mer hur den store hedersmannen till Moderat, allas vår käre liberal Abdirisak Waberi, firar jul? Du kanske vet? Och med hur många fruar firar han? Har han behövt tukta dom i sann juleanda?

Ditt inlägg kanske varit kul om ni städat egen gård först..

Thomas sa...

Intressant att herr Anonym som inte vågar stå upp för vem han är, inte har förmågan att uppfatta något harmlöst som politisk satir.

Tokmoderaten sa...

Tack älskade Thomas! Om du bara visste hur jag har fått sålla i floden av hotelser och elakheter från familjen Anonym.

Anonym sa...

Säkra på att det beror på rädsla? Rädd för vem isf? er eller? :D
Kanske inte skall vara så kaxig, hade du gnällt så mot någon face-to-face för att han inte uppgav fullt namn? Knappast.. ingen anledning för dig att leka tuff här.

Kan sen inte tala för alla andra i "familjen anonym" men somliga av oss kanske inte bryr sig så mycket om internet att vi fläker ut våra liv där och skapar en massa användarkonton och signaturer..? bara en tanke.

Jag är dock säker på att du får lida oerhörda kval från alla anonyma, Tokmoderaten. Inget har nog lidit som du.. Vojne vojne.

Ha det bra nu.

Anonym sa...

Hahaha.. Hur orkar du sitta och skriva om Jimmie och hans jul varje dag?
Är du besatt av Jimmie?
Wahaha... Akta så att du inte blir en stalkare.

Karl i Gnesta