2010/12/04

JIMMIES JUL - 4 DECEMBER


I fjärran hörs ljudet av en mobiltelefon som går från vibrerande till en allt mer stegrande ringsignal. Trots ett eskalerande ljudflöde så vill inte den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson, vakna ur sin törnrosa-sömn. I en väldigt skön och mjuk säng, kramandes en kudde med ett örngott i form av den blågula svenska flaggan ligger Jimmie och sover extremt skönt. Medan Jimmies ariska flickvän Louise ligger bredvid och hämtar sig från gårdagens jobbiga släng av vinterkräksjuka så drömmer Jimmie vackra drömmar om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo och en tilltänkt sommarolympiad i Sölvesborg...

Men mitt i alla drömmar så slår slutligen ringsignalerna igen dörren för Jimmies sköna drömmar. En yrvaken Jimmie sliter med ett ryck tag i mobilen för att svara. På displayen ser Jimmy att det återigen är hans vackraste och mest hänförande rekrytering som ringer, Alexandra Brunell. Samtalet kommer precis när natten är på väg att bli morgon, en morgon som inte syns i det mörka Sölvesborg. Alexandra ringer som vanligt från trakterna av Stureplan och låter lite lätt alkoholpåverkad när hon kvittrar i luren från en stad som Jimmie har flytt men där han numera har sin arbetsplats. "Men Jimmie, varför finns du inte här hos mig, i skuggan av Svampen?" Jimmie svarar på ett extremt morgontrött och grötigt sätt som inte Alexandra kan förstå ens med bästa vilja.

Men Alexandra Brunell, välkänd, välläst bloggerska och nyrekryterad partiarbetare hos Jimmies Sverigedemokrater, fortsätter som om ingenting kunde stoppa det muntra fyllesvammlet, "Jimmie... Vad håller du på med? Är du trött Jimmie? Saknar du inte mig jättemycket när du är där nere i byhålan?" Jimmie fortsätter att svara på det extremt morgontrötta, obegripliga och ännu lite grötigare sättet. Alexandra maler på trots att hon inte fattar ett smack av vad Jimmie säger. "Jag har gjort reklam för partiet i natt faktiskt. Jag har på mig en snygg blågul outfit, Jimmie - för partiets skull faktiskt..." och Jimmie brölar något som inte heller går att förstå men inte heller att missförstå när han resolut avslutar samtalet med ett knapptryck på mobilen.

Jimmie kliver upp ur sin säng, stoppar ner handen innanför sina blågula Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet. Jimmie tar ett par släpiga steg över det iskalla golvet och blickar in i sin garderob. I den har han har sin alldeles egna kollektion av svenska folkdräkter. I dag är det den fjärde december och Jimmie skiftar från gårdagen nerspydda folkdräkt till en helt ny variant

Som vanligt tar Jimmie sin gamla, hederliga svensktillverkade cykel av märket Monark och trampar ner till Tredenborg för att klara av morgonrutinen med frivillig gränsövervakning över den Hanöbukt där flyktingarna närsomhelst kan skölja över Sverige som en tsunami. Jimmie ställer sig på post och blickar ut över vattnet med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de plirande blekingska ögonen.

Jimmie spanar efter de flyktingbåtar som måste komma någon morgon. Han tittar naturligtvis också efter de ensamkommande ensamsimmande flyktingpojkar som sannolikt försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies fokuserade blick söker av horisonten, med kikaren i den ena handen och med mobilen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobiltelefon, alltid redo att ringa ifall några inkräktare skulle komma över havet som skiljer Sverige från den farliga omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Hanöbuktens strand och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen. Julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att tre iskalla timmar vid Hanöbukten får vara nog den här dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju vid horisonten. Nej, hem till den emliga Louise, och hem till julstädet som blev ännu lite jobbigare att rodda nu när Louise vinterkräktes ner hela hemmet igår. Men en ordentlig julstädning var ju ändå ett måste, det naturliga fjärde steget på vägen mot den riktigt svenska julen.

När Jimmie kommer hem så möts han av en blick som ger honom obehagskänslor. Framför TV:n, i den sköna TV-soffan, ligger Louise och hon äter trots allt frukost - och den här dagen äter hon opassande nog de där små prinskorvarna som var öronmärkta för julbordet med grannarna, hon äter helt utan bestick men med en fuktig blick.

Louise fuktiga blick är fixerad på TV-skärmen där hon ser på ett den gamla filmen "En prins i New York" - och alla på skärmen är svarta som natten. Först när Jimmie höjer rösten och undrar varför inte SVT24 är på så reagerar Louise med en kväljning när hon sväljer en prinskorv hel. Samtidigt förvandlas de fuktiga ögonen på en mikrosekund blir torra, intetsägande och skenbart ofokuserade av Eddie Murphys mörka tilltalande kropp och avväpnande skratt.

"Vad sysslar du med Louise!" suckar Jimmie med sin uppgivna blekingska dialekt. Louise blir svaret skyldig och förstår ingenting eftersom hon snabbt lyckades skifta över till just SVT24 och en repriserad dokumentär om en same som vräkts ur sin kåta på grund av sexuellt umgänge med en ren. Jimmie suckar djupt, och låtsas glömma vad han nyss såg - för nu är det full fokus på att hitta någon som kan julstäda när Louise är i oskick!

Jimmie är uppriktigt glad över att det så kallade RUT-avdraget har gjort att svarta jobb har blivit vita. Mer sånt tänker Jimmie medan han ringer upp den lokala städfirman för att få snabb hjälp. Det måste vara något fel på telefonlinjen funderar Jimmie efter att ha beställt ett vitt städjobb, det lät orent på något sätt som han inte kunde sätta fingret på. Men lik förbannat, ett vitt jobb är alltid bättre än ett svart jobb tänker Jimmie när han sätter sig vid köksbordet för att lösa ett utvecklande korsord i en gammal Völkischer Beobachter i väntan på den vita städaren.

Det ringer på dörren och Jimmie öppnar för att släppa in dörren, men utanför står det en kolsvart varelse i pälsmössa och med en mopp över axeln. Jimmie tappar hakan och förklarar att han hade beställt vit städhjälp, något som den svarte mannen utanför på närmast felfri svenska förklarar att Jimmie minsann skall få om han bara släpper in honom i huset. "Över min döda kropp" säger Jimmie samtidigt som han funderar på hur det kunde bli så här fel. "Var jag inte tydlig nog? Vitt är ju vitt och svart är ju svart, skall det vara så svårt att begripa...?"

Louise hör hört oväsendet i hallen och tittar nyfiket ut från vardagsrummet. När Jimmie ser Louise stå där så verkar hon helt borta, och blicken är febrigt fuktig. "Gå och lägg dig älskling, det har blivit något missförstånd med städningen ser du..." och Louise tassar besviket tillbaka in till TV:n som återigen visar den där rullen med Eddie Murphy. I hallen fortsätter en väldigt udda diskussion där Jimmie vägrar inse att svart kan vara vitt och att vitt kan vara svart. Till slut tröttnar Jimmie och drar igen dörren framför näsan på en häpen RUT-arbetare...

"Fy fan! Tror de att jag är färgblind eller? Rövskallar!" fräser Jimmie så att spottet yr, totalt omedveten om att han just sumpade chansen att få julstädat hemma den här dagen. Jimmie ringer upp firman som skickade svart städhjälp när Jimmie beställde vit men de verkar inte heller förstå vad Jimmie menar och hela julstädningen verkar vara i farozonen.

Men det är ingen jul utan ett julstädat hem tänker Jimmie när han ringer till sin pressekretare Erik Almqvist för att be om råd i denhär prekära situationen. Erik stönar våldsamt när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han sitter och äter hummer med ett par trevliga mogna män ur Village Peoples fan-club på en båt som heter Patricia. Erik behövde slappna av efter att ha sänkt Henrik Schyffert med en vältimad dansk skalle, en skalle som var motiverad av att Schyffert var "jobbig som fan, och sossig. Sedan tyckte jag nog att han lite brun också..."

Men Erik har ingen lösning på hur Jimmies hem skall städas vitt när det tycks vara svarta som kommer för att städa. Eriks smaskar på en hummer-klo medan när han krasst konstaterar att han fattar lika lite som Jimmie. Då ringer Jimmie upp den skarpaste människan i hela umgängeskretsen - partisekreteraren och "väckarklockans" chef - Björn Söder.

Den kniviga situation finns inte som inte Björn Söder har en lösning på, och även den här gången så hittar Björn Söder lösningen. "Vilken färg vill du ha på städaren Jimmie?" frågar Björn. "Vit naturligtvis, jag har ju försökt beställa vit städning men de fattar ju ingenting, rövskallarna!" halvskriker Jimmie tillbaka och Björn kontrar snabbt med "Det kan vi snabbt fixa till, från svart till vitt - precis som min underbara rekrytering Alexandra"

Jimmie blir nyfiken och svaret från Björn Söder blir en flygbiljett för Alexandra från Stockholm till Kristianstads flygplats – Everöd International. "Genialiskt!" utbrister Jimmie och tycker att det skall bli underbart med en frisk kvinna i närheten.

Björn Söder hinner inte knappt avsluta sin konstaterande mening om att Jimmie borde försöka få media på det uppenbara misslyckandet med RUT-reformen, där svart fortfarande är svart och där vitt inte syns alls, innan Jimmie godkänner att Björn Söder skall agera. Björn Söder lovar Jimmie att omedelbart ta sig till partihögkvaretert för att författa ett pressmeddelande om ett att Alliansen inte står för vad dom lovar, att man man talar vackert om att göra tidigare svarta tjänster vita men man levererar ingenting.

Nöjd med detta släpar Jimmie sin Louise ur soffan, till pallen bakom Jimmies välstämda piano. Tillsammans försöker de sjunga de en av Jimmies modifierade favorit-julsånger, den där låten Goder Afton... Partiledare Åkessons stämma ekar mellan husväggarna i Sölvesborg, och ingen av stadens innevånare kan undgå att uppmärksamma att just Jimmie bor i staden vid Hanöbukten. "Goder afton, Goder afton, både herre och fru. Vi önskar inte alla en fröjdefull jul! Goder afton, Goder afton, här får ingen vara gäst! Vi önskar alla rasrena en fröjdefull fest!"

Länkar: AB, AB, SvD, Expr1, Expr2

Inga kommentarer: