2010/12/07

JIMMIES JUL - 7 DECEMBER


Långt borta hörs ljudet av en klocka som ringer, med största sannolikhet en dörrklocka, som går från ihållande ringningar till ett crescendo i snabba ringningar. Trots ett de mer alltmer plågsamma ljudvågorna så vill inte den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson, vakna upp ur sin törnrosa-sömn. I en varm och ombonad säng, kramandes sin kudde med ett örngott i form av den blågula svenska flaggan ligger Jimmie och sover väldigt skönt. Medan Jimmies ariska flickvän Louise ligger bredvid och fortfarande hämtar sig från det plågsamma skovet av den eländiga vinterkräksjukan så drömmer Jimmie fina drömmar om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo och den planerade sommarolympiaden i Sölvesborg...

Men mitt i alla drömmar så slår slutligen ljudvågorna in i Jimmies trumhinnor, och de fina drömmarna möter sitt Waterloo. En yrvaken Jimmie sliter med ett ryck tag i mobilen för att svara, men det är inte mobilen som ringer - det är dörrklockan. Genom nummerpresentatören ser Jimmy att det inte är någon som försöker få kontakt med honom över etern, ringsignalerna har övergått i ett våldsamt bankande och kommer från ytterdörren. På andra sidan dörren står, äntligen, Jimmies skönaste och mest hängivna rekrytering och ömsom ringer, ömsom bankar - Alexandra Brunell är framme. Jimmie kliver upp ur den fantastiskt härliga sängen, stoppar ner en av sina övre extremiteter innanför sina blågula Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet. Jimmie tar ett par släpiga steg över det iskalla golvet, och traskar iväg mot ytterdörren och en snart inbankad dörr och en dörrklocka som ringer in sin egen förtida död.

"Jimmie, släpp in mig innan jag får panik!" hörs från andra sidan dörren medan Jimmie fummlar med säkerhetslåset och alla sju de säkerhetskedjorna. Jimmie öppnar dörren och får se att Alexandra har kommit till staden. Men hon luktar inte så gott som hon brukar lukta, hon är inte lika söt som hon brukar vara - vad är det som har hänt egentligen funderar Jimmie samtidigt som Alexandra bär in sin fina kabinväska och sin städutrustning i farstun.

"Varför kunde du inte hämta mig, ingen verkar ju vilja ha med mig att göra härnere. Jag försökte få tag i en taxi, men chaufförerna pratade konstigt och skrek att jag skulle åka hem dit jag kom ifrån. De var hotfulla, Jimmie. De skrek att de hade tillräckligt av 08-or på Österlen. Sedan åkte allihop från taxistolpen utan passagerare!" Jimmie svarar på sitt sedvanligt extremt morgontrötta och grötiga sätt samtidigt som han kliar sig i håret på ett sätt som inte Alexandra kan tolka ens med bästa vilja.

Men Alexandra Brunell, välkänd, välläst bloggerska och nyrekryterad partiarbetare hos Jimmies Sverigedemokrater, fortsätter trots att Jimmie verkar vara halvdöd eller åtminstone sjukligt morgontrött - "Jimmie! Jag var jätterädd. Om du är trött Jimmie så måste du skärpa dig nu! Om du visste att jag var tvungen att tjuvåka med en gristransport hit, och att jag sov i ett lönnrum i en kyrka med två killar från något land som påminde om min kompis hundras, afghan... nånting typ." Jimmie fortsätter att svara på det där väldigt morgontrötta, rent av obegripliga och ännu lite grötigare sättet innan poletten trillar ner.

Helt plötsligt fattar Jimmie varför Alexandra ser rätt härjad ut, och varför hon inte luktar så gott som hon brukar. Jimmie skriker i falsett när han blir galen - "Ut ur mitt hus, orena kvinna! Du måste saneras innan du släpps in, det fattar du väl? Rövskalle!", Jimmie använder den kvast som Alexandra har med sig när han på ett känslokallt sätt och med driver ut Alexandra på den kalla gårdsplanen utanför. Jimmie drar igen dörren samtidigt som han skriker "Jag kommer snart! Vänta där!"

Jimmie stoppar ner en av sin vänsterhand innanför de blågula Björn Borg-kalsongerna för att rätta till morgonståndet som trots allt lever vidare. Jimmie tar ett par släpiga steg över det frostiga golvet och blickar in i sin garderob. I den har han har sin välfyllda samling av svenska folkdräkter. I dag är det den sjunde december och Jimmie skiftar från gårdagens vackra folkdräkt till något som passar när han skall sanera en kontaminerad kvinna - en dräkt som drängarna på Listerlandet bar innan de utvandrade till ett annat land för länge sedan...

Tisdag, vardagsrutinerna får vänta när en svensk kvinna är smutsig. Jimmie cykel fick stå kvar i förrådet, men trädgårdsslangen plockades fram och Alexandra såg med skräck i blicken hur Jimmie i drängdräkt förberedde att spola av henne med iskallt vatten i den iskalla Sölvesborgs-luften. "Har man sovit i samma rum som två afghaner så måste man renas" skrek Jimmie i exstas medan han försökte få ner nyckeln i låset som skulle släppa ut vattenstrålen. Samtidigt som Alexandra får närkontakt av första graden med en iskall vattenstråle så hörs Jimmies röst skräna "Rent! Renare!! Renast!!!" och samtidigt så skriker Alexandra på ett sätt som får Sölvesborgsborna att stänga sina fönster, stänga av ventilationen och sätta på lokalradion.

Blöt som en dränkt katt släpps Alexandra in i den Åkessonska bostaden, den som hon skall städa. "Torka dig, värm dig och känn dig varmt välkommen" säger Jimmie på ett sätt som andas både värme och sarkasmer. "Jag skall bara göra en sak, men när jag kommer hem så kan vi diskutera städningen och PR-strategier" säger Jimmie innan ytterdörren slår igen.

Morgonrutinen skall utföras och Jimmie är oroad över att ha missat några inkräktere på väg in i Sverige när han som vanligt tar sin gamla, hederliga svensktillverkade cykel av märket Monark och trampar ner till Tredenborg för att spana av havsbandet. Jimmie är seriös i sin självpåtagna gränsövervakning över den Hanöbukt där flyktingarna närsomhelst kan svepa in över Sverige som en snöstorm. Jimmie ställer sig som förstenad på post och låter ögonen svepa ut över vattnet med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de koncentrerade blekingska ögonen.

Jimmie spanar mer noggrannt och längre denna morgon. Jimmie spanar efter de flyktingbåtar som någon gång måste komma och när han ändå håller på så passar han också på att kika efter alla de där ensamkommande och ensamsimmande flyktingpojkarna som försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies fokuserade blick söker av horisonten i fjärran, med kikaren i den ena handen och med den för dagen avstängda mobila telefonen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobila telefon, alltid redo att ringa ifall några presumtiv inkräktare skulle lyckas ta sig över det hav som skiljer Sverige från den skrämmande omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Hanöbuktens och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen, julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att sex iskalla timmar vid Hanöbukten får vara nog den här dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju vid horisonten. Men nu får det vara nog, hem till den fortsatt emliga Louise och Alexandra, och hem till det julstäd som Alexandra äntligen skall få ta hand om bara hon lyckas ta sig hem till Jimmie. Det är en julstädning som har blivit ännu lite jobbigare nu när Louises spyor grott fast både här och där de legat alldeles för länge. Men en ordentlig julstädning är ett måste, det naturliga fjärde steget, som blev både ett femte och ett sjätte steg har förvandlats till det sjunde steget i spåren av författarens bristande fantasi. Men likväl det är det ett sjunde steg på vägen mot den riktigt svenska julen - och Jimmie är förväntansfull.

När Jimmie kommer hem så möts han av en blick som ger honom de vanliga obehagskänslorna. Framför TV:n, i den sköna TV-soffan, ligger Louise och hon äter faktiskt frukost - och den här dagen äter hon opassande nog en falukorv som hon hittade i frysen. Som vanligt äter Louise utan bestick men med en blick som var lika blöt som Alexandra efter Jimmies sanering.

Den fuktiga blicken är fixerad på TV-skärmen där hon ser på ett en DVD med ett gammalt avsnitt av Räkna med bråk - ett program som med sitt namn på ett kusligt sätt förutspår dagens händelser. Nästan alla skådisarna i huvudrollerna är lika svarta som Jimmies blick. Först när Jimmie höjer rösten och undrar varför inte SVT24 är på så reagerar Louise med en kväljning när hon sväljer den där falukorven hel. Samtidigt förvandlas de plaskväta ögonen på en mikrosekund till torra, intetsägande och skenbart ofokuserade ögon som inte vill kännas vid Steve Urkels alldeles för korta byxor.

"Vad sysslar du med Louise!" kläcker Jimmie uppgivet ur sig med sin allt mer förtvivlade blekingska dialekt. Louise blir svaret skyldig och fattar ingenting eftersom hon snabbt lyckades skifta över till just SVT24 och en repriserad dokumentär om Fidel Castros kubanska folkhemsbygge i en sedvanligt svenskt skönmålande version . Jimmie suckar djupt, och försöker förtränga vad han nyss såg - för nu är det full fokus på att få Alexandra att börja städa.

Jimmie är uppriktigt oroad över att Alexandra inte kommer att mäkta med att städa huset på ett sätt som det anstår ett partiledarresidens som det Åkessonska hemmet. Louise berättar i förbigående att Alexandra inte verkar veta vad som var fram och bak på sopkvasten och att Alexandra inte fattade hur man satte på dammsugaren. När Jimmie hittar Alexandra så försöker hon förstå om grönsåpa har något med en dokusåpa att göra. Men nej, hon fattar inget av hur man skall städa, men det är ju trots allt så nära vit städhjälp man kan komma. Men Jimmie känner kaoset komma krypande, imorgon skall han trots att allt lämna Sölvesborg för att inspektera sitt ungdomsförbunds lucia-förberedelser på en nedlagd militärbas någonstans i Södermanland. Det måste vara städat tills dess

Men det är ingen jul utan någon form av kaos tänker Jimmie när han ringer till sin partivän Erik Almqvist för att be om råd i den här förtvivalde situationen. Erik stånkar våldsamt när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han jobbar på sina danssteg på dansgolvet tillsammans med ett par charmerande män ur Rikard Wolffs fan-club på en klubb som heter Morfar Ginko. Erik behövde verkligen slappna av efter att ha försökt sänka Hasse Brontén genom sparka honom på ankeln, ett angrepp som var ett motiverat av att Brontén var "jobbig som fan, och riktigt irriterande. Sedan tyckte jag nog att han var lite väl solbränd också..."

Men Erik har ingen lösning på hur Alexandra skall fås att städa som det skall städas hos ledaren. Erik stånkar medan han dansar någon sorts enformig rytmisk dans när han krasst konstaterar att han inte absolut inte kan göra något åt Alexandras bristande städförmåga

Då ringer Jimmie naturligtvis och återigen upp den skarpaste människan i hela umgängeskretsen - partisekreteraren Björn Söder.

Den jobbiga situation finns inte som inte Björn Söder har en lösning på, och även den här gången så hittar Björn Söder lösningen. "Jag skall ju ändå plocka upp dig för resan till Jimmie-Jugend imorgon, och jag vet hur man städar - riktigt rent, kliniskt rent. Jag är en mästare på renhållning och rengöring Jimmie. Improvise, Overcome, Adapt!" halvskriker Björn, stolt över att få göra ännu en insats i ledarens tjänst. "Jag kommer redan i eftermiddag, om du bjuder på middag som tack för hjälpen!" Jimmie accepterar att Björn Söder tar hand om julstädningen. Men han har ju inte mat så det räcker, det blir nog att köpa kebab på Pizzaboden tänker Jimmie "Undrar om Björn gillar kebab, det måste han väl ändå? Det gör ju alla riktiga svenskar!"

Timmarna går men till slut ringer det på dörren. Björn Söder är framme och Björn Söder är en effektiv man som vet hur man städar som en man. Söder är handlingskraftig när han går loss på inredningen med allehanda städverktyg. Medan han städar så funderar han på hur han skall formulera ett pressmeddelande om att jämställdheten har gått alldeles för långt när svenska män tvingas städa efter svenska kvinnor. "SD kräver att svarta städtjänster återinförs skyndsamt" kommer Söder fram till medan han moppar det sovrum där Alexandra sover som en liten griskulting, utmattad efter en natt på härberget.

Medan han städar så gnolar Björn Söder på en gammal vacker julsång som passar in just här just nu. Söder är tondöv så det låter lite si och så när han på skånska sjunger "Glans över golv och vägg, stjärna i fönstret, du som på Österlen tändes av Jimmie!" Men så plötsligt. i fjärran känner Björn Söder den avskyvärda doften av kebab, och han springer rasande i riktning mot doften.

Och ja, det är en cliffhanger...

Inga kommentarer: