2010/12/08

JIMMIES JUL - 8 DECEMBER


Långt borta hörs ljudet från en antik väckarklocka som ringer, med största sannolikhet Björn Söders mat- och sovklocka, som går från ihållande ringningar till en orgie i stegrande ringningar. Trots de alltmer plågsamma ljudvågorna så vägrar den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson, att vakna upp från de mardrömmar som plågat honom hela natten - mardrömmar med ett ursprung i en rabiat partisekreterare som med våld tryckte ner fyra kebaber i hans flickväns käft.

I en säng som bär tydliga spår av en orolig natt, maniskt kramandes sin kudde med ett örngott i form av den blågula svenska flaggan ligger Jimmie och sover allt annat än skönt. Medan Jimmies ariska flickvän Louise ligger och hulkar lite försynt efter Björn Söders kebab-utbrott så drömmer Jimmie läskiga drömmar om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo och om hur hela denna tid präglades av Björns Söders antipatier för maträtten kebab...

Men mitt i alla dessa drömmar så slår slutligen ljudvågorna in i Jimmies trumhinnor, och de mardrömmar möter tack och lov sitt Dien Bien Phu. En yrvaken Jimmie sliter med ett ryck tag i mobilen för att svara, men det är inte hans mobil som ringer - det är Björn Söders mat och sovklocka. Genom att snabbt titta till nummerpresentatören ser Jimmy att det inte är någon som försöker få kontakt med honom över etern, ringsignalerna har tystnat och endast Jimmie verkara vara vaken. Idag skall Jimmie åka till ungdomsförbundets Lucia-läger i de sörmländska skogarna för att övervaka generalrepetionen av det alternativa Lucia-tåget i Rönninge och Salem den 11 december.

Jimmie kliver upp ur den vanligtvis fantastiskt härliga sängen, stoppar ner en av sina övre extremiteter innanför sina blågula Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet. Jimmie tar ett par släpiga steg över det iskalla golvet, och traskar ner i köket för att fixa en riktig svensk frukost, den ack så goda risgrynsgröten som av Jimmie fått namnet "Arisk diarré".

Det hörs steg i trappan, och uppenbarligen har även Björn Söder vaknat upp efter att ha städat halva natten och efter att ha läxat upp sin ledare för sin bristande matkultur. När Björn Söder ser risgrynsgröten nickar han godkännande åt Jimmie och utstöter ett rappt "God morgon store ledare!", men Jimmie är tyst - traumatiserad av det som han fick se Björn söder göra igår. Jimmie gillar ju kebab för bövelen. Björn Söder visar Jimmie dagens färdplan, en resa genom ett vintrigt Sverige - från Sölvesborg till skogarna mellan Gnesta och Strängnäs. Jimmie är fortfarande tyst, chockad över att hans egen partisekreterare var våldsam mot hans Louise bara för att de skulle till och äta kebab. Björn berättar att Alexandra skall följa med norröver, och då blir Jimmie lite gladare och får ur sig "Bra!". Jimmie vill gärna ha lite ögongodis i bilen tillsammans med sin gigantiskt stora påse med Ahlgrens bilar.

Jimmie stoppar ner återigen ner sin vänsterhand innanför de blågula Björn Borg-kalsongerna för att rätta till morgonståndet som trots Björn Söders närvaro allt lever vidare. Jimmie tar ett par släpiga steg över det snorhala golvet och blickar in i sin garderob. I den har han har sin välfyllda samling av svenska folkdräkter. I dag är det den åttonde december och Jimmie skiftar från gårdagens funktionella drängdräkt till något som passar när han skall inspektera ungdomsförbundet. Det får bli en folkdräkt med rötterna i Södermanland och Birger Schlaug-land, Vingåker.

Björn Söder vill att Jimmie skall vara redo att åka i vilken sekund som helst, den för tillfället specialrekvirerade bilen kan komma närsomhelst. Men Jimmie vägrar att ge upp vardagsrutinerna. Morgonrutinen skall prompt utföras och Jimmie är oroad över att han kommer att missa någon när han imorgen vaknar upp i sörmländska urskogen. Jimmie får svårt att koncentrera sig, men Björn Söder lovar att köra ner Jimmie till Stendörrens naturreservat i utkanten av den sörmländska skärgården så att han kan spana därifrån.

Nöjd med denna kompromiss tar Jimmie sin gamla, hederliga svensktillverkade cykel av märket Monark och trampar ner till Tredenborg för att spana av havsbandet, samtidigt som Björn Söder åker till en byggmarknad för att köpa några riktiga facklor. Jimmie menar allvar med sin självpåtagna gränsövervakning över den Hanöbukt där flyktingarna närsomhelst kan skölja in över Sverige som en mänslig våg. Jimmie ställer sig på post och låter ögonen svepa ut över vattnet med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de koncentrerade blekingska ögonen.

Jimmie spanar ännu mer noggrannt men kortare denna morgon. Jimmie spanar efter de flyktingbåtar som någon gång måste komma och när han ändå håller på så passar han också på att kika efter alla de där ensamkommande och ensamsimmande flyktingpojkarna som försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies fokuserade blick söker av horisonten i fjärran, med kikaren i den ena handen och med den för dagen avstängda mobila telefonen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobila telefon, alltid redo att ringa ifall några presumtiv inkräktare skulle lyckas ta sig över det hav som skiljer Sverige från den skrämmande omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Hanöbukten och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen, julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att en och halv iskalla timme vid Hanöbukten får vara nog den här dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju vid horisonten. Men nu får det vara nog, hem till den fortsatt emliga Louise och Alexandra, och hem för att ta farväl av Louise för några dagar. "Åka hem för att lämna hemmet, tänk så konstigt det kan bli" tänker Jimmie medan han kämpar sig hem på cykeln.

När väl Jimmie kommer hem till det hem han snart skall lämna så möts han av en syn som ger honom mer än de vanliga obehagskänslorna. Framför TV:n, i den sköna TV-soffan, ligger Louise och brottas med Alexandra, Louise har återigen börjat bitas och hon nafsar Alexandra i kinden och över örat medan hon skriker fula, runda ord till sin tilltänkta makes vänstra hand. Jimmie får gå in och rent fysiskt bryta upp det pågående slagsmålet.

Uppenbarligen är Louise orolig över att Alexandra skall följa med Jimmie i bilen, men inte hon själv. Uppenbarligen tyckte Alexandra att det var opassande att Louise skulle se på en DVD med Eddie Murphys show "Raw" samtidigt som hon skulle äta Hot Dogs till frukost. Uppenbarligen så exploderade massor med undertryckta känslor i en orgie av kvinnligt våld, och Jimmie tycker att det var rätt så spännande att se hur hans två favoritkvinnor gör upp.

"Vad sysslar ni med Louise!" kläcker Jimmie upphetsat ur sig med sin blekingska dialekt. Louise blir svaret skyldig och låtsas som om ingenting har hänt, och Eddie Murphy lämnar TV-skärmen snabbare än Alexandra slinker ut ur rummet mer några gedigna bitmärken som måste täckas med massor av foundation. Återigen visar TV:n SVT24 och en uråldrig historia om svampars sexualdrifter.

In genom dörren kommer Björn Söder, stressad och utåtagerande. Bilen är här, det är dags att resa till Jimmies ungdomar, och visst känns det lite kaotiskt när en halvspacklad Alexandra Brunell kastar sig ut i bilen samtidigt som Jimmie ger Louise en puss på kinden. Jimmie går ut och ser en gammal öppen Mercedes årsmodell 1936, och transporterad till Sverige som en tidig julklapp från det tyska bröderna. Den är öppen, och det är kallt ute, men vill man åka ståndsmässigt så fär man offra sig.

Jimmie hälsar på chauffören Hans-Dieter och tillsammans med Björn Söder och Alexandra Brunell tar han plats i det väl tilltagna passagerarutrymmet. Därefter rullar ekipaget norröver, på små slingrande svenska skogsvägar. Allt går bra tills dess Björn Söder ser att fordonet förvanskats med en diskret GPS. Björn Söder skriker "kulturskymning!", sliter loss den otidsenliga manicken från sitt dolda gömställe och kastar iväg hjälpmedlet långt ut i skogen. Ingen vet längre var de är, eller hur de skall åka i detta stora, glesbefolkade land. Allt blir kaos, Björn Söder sitter och surar och Alexandra har gått in i någon form av förfrysningskoma i sin franska städdräkt.

Men det är ingen jul utan någon form av kaos tänker Jimmie när han ringer till sin partivän Erik Almqvist för att be om råd i den här förtvivalde situationen. Erik stånkar våldsamt när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han sitter och badar bubbelbad med två snygga grabbar män ur Village Peoples fan-club på en bastuklubb i Högdalen. Erik behövde verkligen slappna av efter att ha försökt sänka Adde Malmberg genom slå honom hårt i magen, ett angrepp som var ett motiverat av att Malmberg var "jobbig som fan, och riktigt fjantig. Sedan tyckte jag nog att han var lite solbränd också..."

Men Erik har ingen lösning på hur man skall få bilen på rätt väg igen. Erik stånkar medan han bubbelbadar när han uppriktigt konstaterar att han inte absolut inte kan göra något åt deras vilsenhet.

Då ringer Jimmie naturligtvis och återigen upp den skarpaste människan i hela umgängeskretsen - partisekreteraren Björn Söder.

Den jobbiga situation finns inte som inte Björn Söder har en lösning på, men den här gången så hittar Björn Söder ingen lösning när han svarar i sin mobil knappt en meter ifrån Jimmie Åkesson. "Vi borde rimligtvis komma rätt om vi kör norrut, och jag har en kompass i min överlevnadskniv.. Improvise, Overcome, Adapt!" suckar Björn uppgivet. Björn lämnar över kompassen till Hans-Dieter som tar ut kompassriktningen och trycker gasen i botten.

Timmarna går men till slut börjar Björn Söder känna igen sig. Man passerar Nyköping, där Björns kompisar i Ultima Thule bor och verkar, nu är man iallafall i rätt län! Björn Söder trummar triumferande Jimmie på ryggen och utbrister "GPS hade aldrig nummer 18 när han åkte med den här bilen. En kompass duger alldeles utmärkt" . Metropolerna Runtuna, Aspa, Björnlunda, Gåsinge och Laxne passeras och snart är det dags att svänga in till vänster. När skylten Krampan 2 kilometer dyker upp några kilometer efter Laxnes lanthandel så jublar Björn Söder högt "Framme!" Alexandra Brunell vaknar till ur sin dvala och Jimmie är glad över att äntligen ha kommit fram.

Det är sent, det är mörkt och ett rent, vitt och härligt snötäcke lyser upp de gamla stridsvagnsgaragen vid ett av den saliga MekBrig 10:s mobiliseringsplatser i Åkers Bergslag. Facklorna syns mellan de stora garagen, och ungdomarna hörs sjunga "Jimmie Åkesson tja-la-la-la! Jimmie Åkesson, tja-la-la-laaaa". Jimmie kliver ur bilen till ungdomarnas jubel, tystar hyllningarna och säger "Jag måste få gå och sova. Jag är trött efter resan. I morgon skall jag se hur ni marscherar, hur ni vandrar med era facklor. Men min långa resa har varit jobbig så jag knyter mig. Natti, natti!"

Jimmie leds in ett av garagen där man bäddat något som ser ut som krubba till sin hjälte och ledare, Jimmie lägger sig och somnar innan han ens har hunnit höra den första versen av en julnattvisa framförd av hans yngsta vapendragare... "Jimmie Åkesson, välsignad vare han! Välsignad Åkesson, som kommer i Ians namn...!"

Inga kommentarer: