2010/12/09

JIMMIES JUL - 9 DECEMBER


Långt borta hörs ljudet från en trumpet som stöter ut något som skulle kunna vara en revelj, med största sannolikhet tutad av en av ungdomarna i SDU - också kända som Jimmie-Jugend. Det låter som en revelj men ändå inte tycker Björn Söder där han ligger i samma kammare som sin ledare Jimmie. Men trots de alltmer plågsamma ljudvågorna så vägrar den nyaste av partiledarna i Riksdagen, Jimmie Åkesson, att vakna upp från de drömmar som har förgyllt hans natt efter en lång dags resande. Jimmie har återigen drömt om sitt tusenåriga rike, om partidagarna i Sjöbo, om en planerad sommarolympiad i Sölvesborg men också om hur hjälpte Louise att blondera håret.

I en tältsäng som bär tydliga spår av en orolig natt, maniskt kramandes en kudde med ett örngott i form av den blågula svenska flaggan ligger Jimmie och sover jätteskönt. Medan Jimmies medarbetare Alexandra ligger tätt intill Jimmie i tre sovsäckar för att tina upp efter en resa genom Sverige i en öppen Mercedes av årsmodell 1936 så pratar Jimmie i sömnen om gränsövervakning och visumtvång, om stängda gränser och öppet hat...

Men mitt i alla dessa drömmar så slår slutligen ljudvågorna in i Jimmies trumhinnor, och de mardrömmar möter tack och lov sitt Goose Green. En yrvaken Jimmie sliter med ett ryck tag i mobilen för att svara, men det är inte hans mobil som ringer - det är Jimmie-Jugend som blåser till revelj i det läger där alla unga SDU-are tränar alternativt luciatåg. Genom att snabbt titta till nummerpresentatören ser Jimmy att det inte är någon som försöker få kontakt med honom över etern, reveljen har tystnat och endast Jimmie verkar vara nyvaken. Den här dagen skall Jimmie inspektera Lucia-lägret i de sörmländska skogarna och övervaka generalrepetionen av det alternativa Lucia-tåget i Rönninge och Salem den 11 december.

Jimmie kliver upp ur tältsängen som efter en hel gårdag i en öppen Mercedes av årsmodell 1936 otroligt nog kändes väldigt skön. Han tar sig ur den härliga sängen, stoppar ner en av sina övre extremiteter innanför sina blågula Björn Borg-kalsonger för att rätta till morgonståndet. Jimmie tar ett par släpiga steg över det fuktiga golvet, och går fram till Björn Söder och skriker sin partisekretare i örat: "Dags för gränsövervakning! Se till att få röven i rörelse!"

Björn Söder flyger upp ur sängen, stoppar ner vänsterhanden innanför sina gulblåa Björn Borg-kalsonger för att rätta till sitt morgonstånd, gäspar Jimmie i ansiktet som en tydlig missnöjesmarkering. Men sedan går det fort, Jimmie och Björn tävlar om vem som klär på sig fortast - och Björn vinner naturligtvis eftersom Jimmies folkdräkt är mer komplicerad att klä sig i. Knappt 10 minuter efter det att Jimmie och Björn Söder har klivit upp så är de på väg mot Stendörren och kustbandet i en gammal vacker öppen Mercedes av årsmodell 1936...

Färden går på slingriga vägar förbi Laxne, Vängsö, Norrtuna, Södertuna, metropolen Gnesta - där Jimmie faktiskt tvingar Björn Söder att stanna vid Pizzeria Vita Villan som enligt SDU hade Sveriges bästa kebaber. Medan Jimmie äter en utsökt Kebab framför ögonen på en rasande Björn Söder så känner han stolthet över sina ungdomar som har så god smak när det kommer till mat. Bilen kränger fram och tillbaka på den hala vägen medan Jimmies kebabsåser droppar ner på den historiska skinnklädseln. Björn Söder rattar sig förbi Mälby, Lästringe och vidare ner till Studsvik och Stendörren. Äntligen kan Jimmie ställa sig på post igen, hoppas bara inte spåren som syns i snön på de fina hängbroarna som leder ut till den yttersta ön kommer ifrån någon inkräktare tänker Jimmie. Men efter att konstaterat att det står Ecco på skoavtrycken så finner Jimmie det som osannolikt att det är någon jihadist som landstigit just här just nu.

Jimmie är nöjd med den kompromiss som tagit honom hit och inte till den vanliga posteringen vid Tredenborg. Jimmie halkar över hängbroar och kobbar ut till den yttersta punkten av Äspskär för att spana av havsbandet, samtidigt som Björn Söder åker till Studsvik för att grovt uppskatta möjligheten att där tillverka den första svenska atombomben. Jimmie menar allvar med sin självpåtagna gränsövervakning över den Kråkfjärd där flyktingarna närsomhelst kan skölja in över Sverige som en mänslig våg. Jimmie ställer sig på post och låter ögonen svepa ut över vattnet med sin gamla tyska armékikare av märket Carl Zeiss framför de koncentrerade blekingska ögonen.

Jimmie spanar ännu mer noggrannt men något kortare denna morgon. Jimmie spanar efter de flyktingbåtar som någon gång måste komma och när han ändå håller på så passar han också på att kika efter alla de där ensamkommande och ensamsimmande flyktingpojkarna som försöker ta sig in i Sverige precis som alla andra människor från överallt. Jimmies fokuserade blick söker av horisonten i fjärran, med kikaren i den ena handen och med den för dagen avstängda mobila telefonen i den andra handen. Jimmie har ett kortnummer till Kustbevakningens ledningscentral på sin mobila telefon, alltid redo att ringa ifall några presumtiv inkräktare skulle lyckas ta sig över det hav som skiljer Sverige från den skrämmande omvärlden...

Medan Jimmie står där vid Kråkfjärden och spanar funderar han över julen och allt som skall hinnas med innan dopparedagen, julstressen slår till och Jimmie bestämmer sig för att två iskalla timmar på Äspskär får vara nog den här dagen - inga konstiga "lakritsbåtar" eller simmande "lakritstroll" syns ju vid horisonten. Men nu får det vara nog, dags att åka tillbaka till Krampan, Jimmie-Jugends läger och en förfrusen Alexandra Brunell. Björn Söder möter upp Jimmie med den öppna bilen och färden går på exakt samma väg tillbaka, och Jimmie tvingar återigen Björn Söder att stanna vid Pizzeria Vita Villan för att Jimmie skall få en kebab till lunch.

När väl Jimmie kommer tillbaka till Krampan så möts han av en syn som ger honom något annat än de vanliga obehagskänslorna - Jimmie möts av unga män, med rakade skallar, i räta led och med med en kadaverdisciplin som får Jimmies ögon att tåras. De räta linjerna gör vänster om på samma sätt som Jimmies parti skall göra när man med hjälp av sossarna skall sätta Reinfeldt-ministären på plats angående driftskostnaderna för den svenska politiska byråkratin. De räta linjerna börjar marschera i takt med hjälp av några trumslagare. Jimmie är rörd, Jimmie är stolt men Björn Söder vrider lite obekvämt på sig...

"Vad är det för fel på det här då, Björn?" hasplar Jimmie upphetsat ur sig med sin blekingska dialekt. Björn blir inte svaret skyldig och låter Jimmie förstå att om det kommer ut att det är Jimmies ungdomsförbundare som har ett alternativ Lucia-tåg i Salem så är år av PR-arbete förgäves. Björn vill inte se några skalliga killar i grova skor och bombarjackor, Björn vill se kvinnor och män i vanliga kläder och med hår på huvudet. Jimmie kliar sig i håret och förstår dilemmat. Björn och Jimmie går i riktning mot lägerchefens barack för att försöka styra upp det hela, då bara två dagar återstår innan generalrepetionen skall bli verklighet.

In genom en bräcklig dörr tar sig Jimmie och Björn till lägerchefen William Petzäll. På väggarna syns kartor över Rönninge och Salem och troliga autonoma ställningar. Unge herr Petzäll ställer sig i givakt när ledaren kliver in. Björn Söder förklarar de olika problemen för Petzäll medan Jimmie nickar instämmande. Problemet finns där men man har ont om tid att hitta en lösning. Björn Söder föreslår att man skickar iväg några ungdomar till Hedlandets outlet för att köpa billiga, vanliga kläder till de marscherande massorna. Jimmie godkänner detta, men funderar samtidigt på hur man skall lösa hårlöshetsproblemet - Rogaine har ju en alldeles för långsam effekt... Kaos igen tänker Jimmie uppgivet.

Men det är ju faktiskt ingen jul utan någon form av kaos tänker Jimmie när han ringer till sin partivän Erik Almqvist för att be om råd i den här förtvivlade situationen. Erik låter forcerad när han svarar, och Jimmie undrar vad han är och vad han håller på med. Erik förklarar att han sitter och dricker rosa champagne med tre hunkar ur Christer Björkmans fan-club på en bar som heter Bad. Erik behövde verkligen slappna av efter att ha försökt sänka Thomas Järvheden genom att sparka honom i röven, ett angrepp som var ett motiverat av att Järvheden var "jobbig som fan, och riktigt fånig. Sedan tyckte jag nog att han var lite väl brun också..."

För en gångs skull så Erik en lösning på Jimmies problem, och Jimmie skiner upp som en sol när Erik berättar att en av hans bästa vänner har ett helt källarförråd med gamla skabbiga men ack så funktionella peruker. Erik lovar att åka dit och börja packa ihop dom, bara någon kan komma dit och hämta allt. Jimmie tittar på Björn Söder, och skojar till det att Björn kan få välja peruk först av alla bara han hämtar Eriks kompis peruksamling i en källare i Skärmarbrink. Björn suckar djupt, tycker det känns fjolligt men ser ändå en lösning på ett annars allvarligt problem.

Den jobbiga situation finns inte som inte Björn Söder hjälper till att hitta en lösning på, och den här gången så får Björn Söder åka öppen Mercedes genom ett Stockholm i rusningstrafik för att fixa biffen.

Timmarna går men till slut kommer Björn Söder tillbaka med cirka 300 peruker i olika blonda kulörer, de mörka perukerna ville han inte befatta sig med. känna igen sig. Men det är sent, det är mörkt och ett rent, vitt och härligt snötäcke lyser upp de gamla stridsvagnsgaragen vid ett av den saliga MekBrig 10:s mobiliseringsplatser i Åkers Bergslag.

Facklorna syns mellan de stora garagen, och ungdomarna hörs sjunga "Jimmie Åkesson tja-la-la-la! Jimmie Åkesson, tja-la-la-laaaa" medan de provar sina nya kläder och sina fina peruker. Jimmie tittar nöjt på, det kan nog bli riktigt bra är en tanke som återkommer gång på gång i Jimmies skalle medan han tar kurs på tältsängen i det finaste gamla stridsvagnsgaraget.

Jimmie tar sig in i det av garagen där man bäddat något som ser ut som krubba till sin hjälte och ledare, Jimmie lägger sig och somnar innan han ens har hunnit höra den första versen av en julnattvisa framförd av hans yngsta vapendragare... "Jimmie Åkesson, välsignad vare han! Välsignad Åkesson, som kommer i Ians namn...!"

1 kommentar:

Anonym sa...

Man kan tycka vad man vill om SD. Dock, det är bara att erkänna att den flykting och biståndspolitik vi haft i Sverige de sista 30 åren vart en katastrof, intre minst ekonomiskt.

Kan inte du TM förklara för oss alla som undrar varför inte världens högsta skattetryck räcker för att ha en bra vård, äldreomsorg, polis mm? När man reser runt i andra länder inom Europa så inser man att vi inte får mycket för våra tokhöga skatter.

Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet bedriver till exempel en försvarspolitik som är fullständigt vansinnig. Varför har Sverige med världens högsta skattetryck inte råd med ett försvar? Varför lägger Sverige minst på försvaret i Norden, 1,24% av BNP UTAn att vara återförsäkrade hos NATO?

Var tar våra skattepengar vägen? Kan inte förklaringen vara i alla fall liiiite det som SD påpekar. Vår enorma invandring kostar många många miljarder vilket gör att vi inte har råd med den välfärd och offentlig verksamhet vi skattetyngda svenskar förtjänar??

//JH