2011/04/06

ATT BLUNDA SÅ ATT DET GÖR ONT...


När Jenny Madestam igår tyckte att det nästan var jobbigt att se herrar Borg och Waidelich debattera för första gången i dikrektsänd TV så förstår jag henne fullt ut. Själv tycker jag att det är minst lika jobbigt, på gränsen till plågsamt att läsa vad några nätrötter skriver med anledning av det dom "såg", eller snarare trodde sig se alternativt ville se. Vem kan efter att ha sett en panisk Waidelich viftandes med armarna medan han likt en hackande grammofonskiva sände ut samma budskap gång på gång få till en rubrik som "TW ägde Borg" - där TW alltså betyder Tommy Waidelich.

En av de ledande nätrötterna kunde, Röda Berget i form av Peter Johansson kunde och utan att tveka så tog Peter livet av allt vad som heter verklighetsförankring och trovärdighet på sin blogg. Ursäkta mig, men såg han det jag såg? Det Jenny Madestam såg? Det de flesta andra såg? En överkörning med ångvält, ett lustmord och en klasskillnad som ingen trodde kunde vara så jobbig att se på i det politiska finrummet...?

Det verkar som om hela Netroots i spåren av min "uteslutning" gått in i kampanjmode där man i ambitionen att försöka lyfta fram sådana figurer som Håkan Juholt och Tommy Waidelich börjar blunda för hur man skall skriva och bete sig för att vara trovärdig inför läsarna. När man likt Röda Berget skriver att "TW ägde Borg" så kommer ingen ta honom på allvar när han nästa gång och då kanske fullt motiverat lyfter någon annan sosse eller en mer erfaren, mindre panikslagen Waidelich. Väljarna kan se, väljarna kan dra sina slutsatser och ren propagandism där man i en missriktad välvilja börjar anamma nordkoreansk mediahantering av sina ledare leder bara mot avgrunden.

På samma sätt kan man se hur Netroots-kollektivet igår gick till våldsamt anfall mot en förvisso rätt så imbecill och dålig journalist på partiorganet Aftonbladet. Det var Lena Mellin som igår lyfte fram nyheten att Håkan Juholt hade fått en usel start när det kommer till förtroendekapital hos samma väljare som Röda Berget idiotförklarar rakt på kvällen samma dag. Att ställa frågan varför sosseriet har valt en man som inte ens får en smakmånad med väljarna skulle inte Lena Mellin ha gjort - alls. Det är Lena Mellins fel att Håkan Juholt bara lyckas slå Jimmie Åkesson och Lasse Ohly. Det är Lena Mellins fel att Håkan Juholt inte ens under den tid då han borde sola sig i glansen i sin nya position kan folket att ha mer förtroende för honom - Håkan - än vad de hade för en Toblerone-kladdig Mona tre år tidigare. Allt är ju Lena Mellins fel som lyfter en nyhet som man istället borde relatera till och göra något vettigt av från sosseriets sida...

"Visst, Håkan Juholt har en uppförsbacke när det handlar om att vinna väljarnas förtroende. Att han under den smekmånad han borde ha med de nyfikna väljarna ligger på skrämmande låga nivåer när det kommer till förtroende är oroande om än inte så konstigt. Vem skulle kunna begära mer av en tidigare okänd politiker efter den kris och det kaos som Partiet har gått igenom under vintern?

Vi måste ge Håkan Juholt tid att sätta sig som den ledare vi valt honom till i välkårens medvetenhet. Först då kan vi se vilket förtroende väljarna kommer ha för Juholt, idag är det inte alls konstigt att rubrikerna är svarta och förtroendet är lågt. Något annat vore nämligen en sensation med tanke på hur den process som gjorde Juholt till vår ledare såg ut..."

Ungefär så tror jag att jag skulle ha formulerat mig om jag hade varit nätrot igår. Jag hade inte gapat och skrikt om att Lena Mellin ogillar, hatar eller föraktar socialdemokratiska ledare - eftersom det inte finns någon sanning i det påståendet. Tvärtom tror jag Lena Mellin innerst inne vill att det skall gå bra för socialdemokratin och att hon trots sina svagheter förstod att det med Mona Sahlin inte skulle kunna gå bra, och att Håkan Juholt möjligtvis kan ha undefär samma förutsättningar. När nätrötterna då börjar demonisera enskilda journalister för att de råkar berätta om de nyheter som inte Rörelsen vill höra blir bara läskigt och kontraproduktivt.

Frågan de bör ställa sig är ifall man har något att vinna på att lägga kraft på att kasta latrin över den som berättar de dåliga nyheterna eller om man skall förhålla sig till verkligheten som den ser ut och försöka göra något åt saken istället, angripa problemet med att Håkan Juholt har sämre stöd som nyvald än vad en nyvald Mona hade. För ju mer mer de ylar över oförrätter och medvetna påhopp från media när nyheten ser ut som den gör, desto mer klarnar bilden av ett parti där man återigen vägrar se sina svagheter och göra något åt dom. Bilden blir ännu tydligare av att det är media, väljarna och alla andra än de redan besatta sossarna som har fel bara för att de vill vara taskiga - och detta oavsett om det handlar om en panisk finansminsiterkandidat i TV eller en statsministerkanidat som väljarna saknar förtroende för.

Men gör samma fel igen, backa bandet men inte för att göra om göra rätt - utan för att återigen försöka sig på att spela rollen som det poltiska Sveriges martyrer, de ständigt missförstådda och de kroniskt hånade...

Länkar: SvD, Expr1, Expr2, AB1, AB2, DN,
Bloggar: Kent, Ekonomisten, Maria,

Inga kommentarer: