2011/07/04

ALMEDALEN XI - DE FÖRSTA TIMMARNA


Min Almedalsvecka började på Pizzeria Verona i Nynäshamn och något som såhär i efterhand har gett mig en mage som mullrar och brummar mest hela tiden. Tiden skulle fördrivas innan båten skulle gå, mot Gotland, mot Visby, mot Almedalen - och vad passar då bättre än att äta...?

Terminalen, en liten platstol i en terminal som andades DDR. Där satt jag och andades in unken luft, andades ut spår av salami, köttfärs och vitlök medan jag väntade på mitt resesällskap. I revy framför mina ögon passerade först en solbränd, snygg William Petzäll med en ännu snyggare men inte alls lika solbränd ung kvinna. Petzäll verkade spänd, men inte alls så ostadig som jag hade inbillat mig - och TV-skärmarna i terminalen klarade sig utan att vältas i golvet. Strax efter Petzäll stormade ytterligare en SD-are in i terminalen, med frisyren i fullt kaos men med en välfriserad snygg ung kvinna i släptåg. Det var Erik Almqvist, och det var tydligt att SD-expressen hade anlänt till Nynäshamn i god tid innan båten avgick mot Gotland, Visby och Almedalen.

Kö-kaos. Är det något som jag som konservativ längtar tillbaka till så är det de välordnade köerna jag växte upp med - alldeles oavsett om det var när farsan hoppade jämfota på Bolaget, på det statliga apoteket eller på postkontoret. Nu finns bara anarki, där ingen bryr sig om vem som kom först - förrutom jag och några andra bakåtsträvare. Erik Almqvist har anammat kö-anarkin och trängde sig ordentligt i det oorganiserade kaoset i den DDR-inspirerade terminalbyggnaden. "Skäms på dig!" tänkte jag innan jag började kramas med Erik Laakso som också trängde sig fram - men bara för att kramas med mig...

Snålheten bedrar visheten. Alltså blev det till att sova i en vanlig stol på restaurangtorget ombord på fartyget Visby, på väg mot Visby och Almedalen. Hängandes över ett bord - med fleece-tröjan som kudde och dubbelhakan som stötdämpare när någon överaktiv unge ramlade över mig under sin nattliga kurragömma-lekar - sov jag allt annat än gott och förbannade det faktum som gjorde att jag reste på ekonomibiljett medan Laakso, Lidby och Hagwall satt i hyfsat sköna fåtöljer. Men jag sov, kanske 15-20 minuter och var tillräckligt utsövd för att lägga märke till att hela Visby var insvept i dimma när vi klev av båten.

Genom Hagwall och några tidigare okända men välvilliga människors försorg så löste sig sömnen mellan 03:30 och 08:00 i en villa strax utanför det nedlagda regementsområdet upp vid Visborgs slätt. Alltför kort men ack så gott, riktigt skönt och det handlade faktiskt bara om sömn innan det var dags att ta sig in till Visby innerstad och dumpa bagaget på Bloggplats H12 innan vi tog riktning på gratis frukost i en kyrkoruin i sällskap med bland annat Per Gudmundson och Axess seminarium om det illusoriskt dysfunktionella förhållandet mellan liberalism och konservatism. Det var gott, men magen började mullra igen medan jag upptäckte ett gäng bekantingar.

Bloggplats H12 och det är min halvfasta hållpunkt i tillvaron under mina 48 timmar i Almedalen. Det är där jag sitter och bloggar nu, nätrötter sveper förbi och säger hej medan jag laddar inför eftermiddagens seminarium på samma plats - Hästgatan 12. Det är debut i Almedalen, det är debut som paneltupp och jag skall sitta bredvid Ali Esbati - jag är nervös och magen mullrar mer. Vill du se mig bryta ihop och göra bort mig totalt, kom till Hästgatan 12 klockan 15 i eftermiddag. Det kan bli minnesvärt...

Länkar: SvD1, SvD2, DN,
Bloggar: Hagbom

Inga kommentarer: