2011/10/05

I SPÅREN AV HOT & VÅLD, ELLER BARA LÄTTJA?


Det senaste tillskottet i vårt parlamentariska system har svårt att hitta rätt folk till rätt plats, att fylla upp alla sina stolar ute i kommunernas beslutande församlingar. Eftersom det är Sverigedemokraterna det handlar om, ett parti som har fem gånger så många förtroendevalda som inte längre vill ha något förtroende, kan man väl uppriktigt konstatera att det egentligen inte finns rätt folk till rätt plats. Men problemet är i mina ögon inte bara Björn Söders, Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas - problemet är också det demokratiska Sveriges problem.

Folket har valt in Sverigedemokrater i kommunfullmäktige här, i landstingsfullmäktige där och till Riksdagen och folkets vilja är politikerns rättesnöre oavsett hur korkad man än må tycka att stollen som röstar SD egentligen är. Stollar har också rösträtt, stollens rösträtt betyder lika mycket som akademiledamotens eller bankdirektörens och vill den samlade väljarkåren ha Sverigedemokrater i fullmäktige eller riksdagen så skall man naturligtvis få det. I riksdagen har inte SD några problem att besätta sina stolar, om man nu bortser från William Petzäll som inte längre vill kännas vid sina gamla kompisar, kompisar som i sin tur inte vill ta i Petzäll ens med en tång. Att sitta i Riksdagen är förenat med en hyfsad inkomst, övernattningslya, fria hemresor och om man har tur en gedigen "pensionsförsäkring" - sådant som är attraktivt för den som vill hålla på med politik på heltid.

Att sitta i kommunfullmäktige eller i landstingets dito är inte alls lika glamoröst, ersättningen är ofta ett skämt och det krävs att man offrar det mesta av sin fritid för att vara fritidspolitiker. Kanske var det just detta som inte SD-folket på gräsrotsnivå hade en aning om när de lät sig själva placeras på valbar plats på en valsedel, kanske är det detta som får så många att hoppa av - när man inte blir rik och när man får offra sin fritid. Fullt förståeligt om man inte haft ett humm om vad som väntade av sega och långdragna möten där man kan diskutera tariffer i sophämtningen i fyra timmar istället för att prata om de som SD ser som mänskliga sopor.

Men bör man inte ta väljarens vilja på allvar redan när man låter sig placeras högst upp på valsedeln i Sverigedemokraternas namn? Borde man inte stå upp för det förtroende man har fått? Är det verkligen rätt att svika sina väljare genom att låta stolen stå tom?

Naturligtvis är det inte så, och jag tror att partisekreterare Söder tycker att det är pinsamt att administrera ett parti där fem gånger så många förtroendevalda lämnar sina platser jämfört med de "etablerade" partierna, de som sedan länge vet hur verkligheten ser ut för en fritidspolitiker...

Men... Det finns säkert avhopp ur SD-leden som grundar sig på hot, på hot om våld och trakasserier från de som har svårt att förlika sig med att folket har valt in Sverigedemokrater i våra församlingar. Gnesta är en sådan plats, där en ung och ensam tjej representerar det hon bisarrt nog tror på men som hon har all rätt i världen att göra i en fungerande demokrati. Den unga SD-tjejen i Gnesta sitter kvar på sin SD-stol mig veterligen, men frågan är vad som händer nästa gång någon häller in bensin i brevinkastet och tänder på?

Det är ett demokratiskt problem, inte att folk väljer in SD-folk i våra politiska församlingar utan att det finns krafter som använder våld och hot när allt vi behöver göra att ta debatten och lyfta fram stolligheterna som SD står för. När SD-företrädare mobbas på arbetsplatsen eller hotas av okända människor i sin bostad är det ett svaghetstecken för den svenska demokratin. SD har vunnit sitt förtroende i fria val, och hur illa vi än må tycka om SD som politisk kraft är det med pennan och inte med svärdet vi skall ta oss an deras retorik och intolerans...

Om SD-folk ute i kommunerna lämnar sina positioner för att de inte längre tror på det som herrar Söder och Åkesson propagerar för så är det ett sundhetstecken för Sverige. Om de däremot lämnar för att de känner sig hotade och är utsatta för våldsdåd är det ett tydligt sjukdomstecken när det gäller den svenska demokratin - ett ännu tydligare sjukdomstecken än det att "vi" faktiskt valde in det senaste tillskottet i våra folkvalda församlingar.

Länkar: SvD1, SvD2
Bloggar:

2 kommentarer:

Martin sa...

Märligt att det skall ta flera år innan du kommer på att hotet, skadegörelsen, våldet och trakasserierna mot SD:s representanter är ett demokratiskt problem. "Sent skall syndaren vakna" och "hoppet är det sista som överger människan" är väl två ordspråk som passar bra här.

Att du sedan måste köra med de vanliga förlöjligandena och direkta felaktiga och bisarra påhoppen får man väl bortse ifrån denna gång.

Anonym sa...

Det borde vara fyllnadsval när någon förtroendevald hoppar av och det inte finns fler på röstsedeln som ställer upp. Annars blir det som Sovjetunionen.