Medan Håkan satt och skrockade stolt i den där Istanbuliska hotellbaren över att ha gjort kulturfrågorna till sitt signum så satt de flesta andra och tappade hakan över Håkan. Tror han, Håkan alltså, på fullt allvar att kulturfrågorna är de frågor som kommer att fälla avgörandet i valet 2014? På vilket sätt skulle en ännu mer övertygad kulturvänster kunna skifta majoritetsförhållandena när Juholts målgrupp redan är avogt inställda till allt vad Alliansen tar sig för i de frågor där Håkan Juholt redan är en pragmatisk lobbyist? För min egen del kan Håkan Juholt gärna få fortsätta att vara kulturens och konstens försvarare. Så länge det alternativ jag sympatiserar med fortsätter vara det trovärdigaste alternativet i svensk politik när det kommer till jobbfrågan, finanspolitiken, utrikespolitiken och allt det där andra så kan Håkan få krama kulturvänstern ännu lite hårdare.
Idag kan vi även läsa att Håkan Juholt tycker att han genom sitt partiledarskap har kvaddat sin särbos liv. Håkan nådde ju sin nuvarande position genom ett gediget falskspelande där han först underminerade Monas trovärdighet efter valet, sedan i slutskedet av nomineringsprocessen skicka signalerna om att han minsann skulle tacka ja om han bara fick frågan. Håkan Juholt borde ha anat att särbons förskingring skulle explodera i ansiktet på honom den dagen då han på allvar blev en kandidat till att få styra det här landet.
Men det anade Håkan inte, trots att han kallar sig journalist - när han i själva verket hade skitjobbet annonssäljare till en början. Håkan läste inte de händelser som komma skulle rätt, och han var naiv och bristen på verklig journalistisk igenkänningsförmåga slog igenom och tanten hängdes ut som det hon en gång var. Håkan Juholt förstörde inte hennes liv genom att försöka blunda för det oundvikliga, Håkan Juholt satte möjligtvis en nygammal bild på särbon för att han trodde att smekmånaden skulle hålla i sig - för att han var så folklig, så rolig och gillar Elvis.
När nu Håkan Juholt lyfter frågan igen så häller han återigen fotogen på den brasa som vi som motståndare försöker få till för att elda upp den lilla trovärdighet som Håkan Juholt har kvar i sin roll som partiledare. Frågan var borta från nyhetsflödet, ingen av de som läser tidningen och går till jobbet hade en tanke på att Juholts kvinna hade ett förflutet som inte var så himla tilltalande - och då passar Håkan Juholt på att lyfta frågan igen. Gillar han att plåga sig själv, eller är det särbon som skall få höra hur korkad hon var när hon genom att göra det hon gjorde skapade problem för sin Håkan? Är det så att Håkan Juholts pressfolk är helt tokiga eller vad är det frågan om när han nu skall försöka sätta bilden av sig själv som gärningsmannen och särbon som offret?
Just den bilden är det jag ser iallafall, bilden där Håkan Juholt - mot bättre vetande - gräver upp en fråga som var död och begraven - och dessutom ikläder sig rollen som en moraliska målvakt som har förstört sin särbos liv genom att vara dum och naiv. Det är inte så man stärker sina odds för att bli partiledare Håkan Juholt. Man kan vara människa, man skall vara en människa för att få folkets förtroende men man skall vara en människa som inte är dum, naiv och efter ett helt vuxet liv i politikens sold inte har fattat hur media fungerar.
Suck... Vad har sosseriet gjort för att förtjäna detta efter allt det man redan har gått igenom under vintern. Kompromissen och nödlösningen visar varför han var en nödlösning och en kompromiss - och inget första-, andra-, tredje- eller fjärdehandsalternativ att ta över efter Mona. Det spelar liksom ingen roll att man är rolig när man är ännu roligare för motståndaren genom att man gör allt fel...
Länkar: AB, SvD, DN, DN Ledare,
Bloggar: Peter Andersson, Peter Högberg
Inlägg
