2008/10/11

HÅRDROCK - SATANS PÅFUND!


Hade jag haft äran att ha varit nere i Tchad, för att i kronans tjänst verkat för fred och stabilitet, och sedan tvingats flyga hem av en känd hårdrockare hade jag skrikt högt. Människor som lyssnar på hårdrock är antingen: a) besatta av onda andar eller av Satan själv b) psykiskt sjuka eller c) hörselskadade, och jag förmodar att Bruce Dickinson gillar den "musik" som Iron Maiden "framför". Alltså är valet enkelt, hellre ett antal nätter i metropolen N' Djamena än att flyga med någon som enligt mig har något, två eller alla ovanstående defekter.

Min antipati mot de människor som gillar hårdrock sitter djupt, sedan 80-talets första år när jag som ung synthpoppare fick höra glåpord och fick stryk av de långhåriga avskummen i sina jeansjackor med tygmärken och nitbälten. Jag är långsint och minns det som igår när ett gäng av de där Neanderthalarna gav sig på mig vid dåvarande BP på Ringvägen i Stockholm en mörk kväll. Jag hade varit och sett på Howard Jones på Eriksdalshallen, och ja det kan man kanske vara värd att hånas för men inte att få stryk för...

Jag lunkade där på Ringvägen med mina polare, och gick lite i förväg. Snedluggen, den långa svarta rocken, den svarta skinnslipsen och de välputsade myggjagarna visade vilken musik jag gillade, så var det ju på 80-talet. Döm om min förvåning när jag helt plötsligt ser kompisarna springa mot Skanstull på motsatt sida Ringvägen... När jag vände blicken framåt så såg jag 8-10 människoliknande varelser med långt ovårdat hår, smutsiga jeans och ansiktsutryck som man i dag bara ser i dokusåpor. Det var för sent att ta till flykten, det var bara att med högburet huvud passera denna hord av satans drängar. Stryk blev det, sparkar i röven och slag mot armar och rygg. Jag har ju aldrig varit snabb men när väl ambitionen var klar hos avskummet var det bara att löpa... Jag klarade mig bra trots allt, men avskyn för de människor som lyssnar på Heavy Metal sitter kvar ännu 25 år senare. Det värsta är ju att det verkar finnas många kvar, och att man trots sitt primitiva intellekt uppenbarligen klarar av att reproducera sig och skapa nya retarder.

Om hårdrockarna var så nära apan man kunde komma på evolutionsstegen, så var ju vi synthare högst upp på stegen. Vi var de extremt skötsamma, välklädda ungdomarna, och närmast att betraktas som svärmorsdrömmar hela bunten. Visst kunde vi spåra ut, ha kul och bete oss odrägligt. Men vi kunde detta medan vi var propert klädda och pratade normalt. Vi behövde inte headbanga för att få hjärnan att fungera korrekt, vi kunde kommunicera med varandra med det talade språket som verktyg, och inte med ett monstruöst brölande som kännetecknade de långhåriga och svagt utvecklade hårdrockarna...

Att vi sedan under våra musikaliska seanser framför en skivspelare och högar av maxisinglar spelade fickpingis till synthslingor från Kraftwerk eller Depeche Mode var väl ett fullt normalt beteende för en sofistikerad och djupt intellektuell person, eller hur...?

17 kommentarer:

Joakim Draköga sa...

Haha, att spöa synthare var ju bästa fredagsnöjet på 80-talet ;)

legrandfunk sa...

You're calling people who listen to heavy metal violent? If there's one think I loathe it's people like you who generalize and stereotype. It's dangerous. I listen to many heavy metal bands (and bands like Depeche Mode) and have never hit anyone.

So please get over your righteous blogging and go fly planes to Chad yourself, like other people who believe it's humane to give a helping hand.

Haha, I think your hatred for "heavy metal fans" is scarier than what happened to you back in the day.

Tokmoderaten sa...

Eftersom LeGrandFunk verkar fatta svenska svarar jag på modersmålet... Ta inte allt på så stort allvar. Läs gärna om Ironier och sarkasmer på sidhuvudet, jag driver gärna med allt och alla. Uppenbarligen går det inte fram till Dig, hur övertydlig jag än försöker att vara.

Sjusovaren sa...

Haha, söt provokation. ^^

*ska svara seriöst ändå*

Visst, det finns alltid vissa rötägg, men på samma vis som att alla AIK:are eller Djurgårdare inte är huliganer så är inte alla hårdrockare idioter och "elaka". Några av de varmaste människor jag träffat hittils under mina förhållandevis korta 18 år har varit hårdrockare. Senast jag stod i en kö för en hårdrock-konsert (I juli, för i inlägget nämnda Iron Maiden) så träffade jag nytt trevligt folk som var hur öppna som helst.

Jag lyssnar själv på hårdrock dagligen och spelar själv och jag anser att jag är en ganska trevlig person. ^^ Sen visst, att Depeche Mode har gjort en av mina absolute favoritskivor (Black Celebration) är inget jag sticker under stolen med, inte heller att det finns mycket bra musik utöver hårdrocken. I slutändan av denna osammanhängande och förvirrade kommentar så vill jag säga att visst, om detta är din åsikt och du står för den så är det väl jättefint att du har den. Dock tycker jag att det är synd, då hårdrock är en väldigt bra musikstil och hårdrockare är härliga personer i allmänhet, något du i nuläget går miste om. ^^

(Hoppas det blev rätt nu...)

Winston sa...

Vem påstår att Hårdrockare och dess musik skulle vara guds gåva till mänkligheten?
Höjer ex. Head Banging kvaliteten på mänsklig utveckling?
Nej även motståndare till Darwinismen ser detta primitiva rörelsemönster som en störning.
Winston Jr lyssnar gärna till musiken men tillstår att livstilen
är något mer nördig än synt.
Vad skall en gammal skröplig man säga om detta?
Kanska lite mer av FRAnsk musik?

Winston Sr III

Winston sa...

Hårdrock e cool.
Det finns en massa dönickar som gillar Heavy Metal.
Dom skrapar händerna i marken inte bara när dom head bangar.
Man behöver inte föra tråkiga intelektuella konversationer, utan liksom bara stöna fram guturala ljud. Skit häftigt!
Nej! nu kommer The old man.

På återgörande Winston JR IV

Tokmoderaten sa...

Johan,

Visst är Black Celebration bara bäst! I mina ögon det bästa albumet som DM presterat med mästerverk som titelspåret, Stripped samt New Dress.

Och ja, meningen är att provocera. Jag gillar ju faktiskt Def Leppards "Hysteria", men den är väl knappast Heavy...

V H sa...

Undrar om du hade försökt vara lika provokativ om du hade fått stryk av några turkjudenegerbögar på 80-talet...?

/
Jamaica Slim

Robert sa...

Hahaha, skitbra skrivet, ämnesvalet till trots... :-)

Sjusovaren sa...

Sen får man ju inte glömma A Question Of Lust eller Sometimes. ^^ Den sistnämnda ger mig gåshud och jag kan inte låta bli att sjunga med.

Jag gillar inte Def Leppard så mycket personligen. ^^ Några bra låtar, men solona är lite halv-kassa.

Jag tipsar för övrigt väldigt varmt om Iron Maiden-skivan Somewhere In Time, då den är lite "mjukare" och innehåller diverse syntar lite här och där, vilket kanske resulterar i en angenäm musikupplevelse? Vem vet? :)

dr. No sa...

Fan, det skulle behövts mer stryk för att få ordning på dig, det är ju uppenbart.

Men att Iron Maidens fans ser ut som den felande länken hela bunten vill jag inte gärna säga emot dig om.

Tokmoderaten sa...

A Question of lust och Sometimes...!? Smörsångerna på Black Celebration. Isf är ju både AQT och Here is the House bättre, Johan.

Emanuel sa...

En del verkar inte förstå satiren, jag tror anledningen är att det faktiskt inte var särskilt kul skrivet. Men jaja, Depeche är bra och Iron Maiden är bra och jag var så ung på 80-talet att jag inte var inblandad i några konflikter utan nöjde mig med att lyssna på musiken bara.

Tokmoderaten sa...

En del fattar inte satir, en del fattar inte humor...

Sjusovaren sa...

Hela skivan är bra. ^^ Inget fel på smörsånger heller, Martin lyckades hålla dem mörka nog för att undgå kvälj-träsket. Synd att de inte bokade in fler spelningar i Sverige, Arvika-festivalen känns måttligt lockade.

IprenmannenMC5 sa...

Tack till er grabbar som spöade denne miserabla individ den kvällen. Långt hår och hårdrock är livet, död åt posörer och synthare! Håll metal levande!

Tormentinhell sa...

Vid den mörke fursten!
Här sitter man och smutskastar varenda en av hårdrockarna ja..
Det långa håret är för att det ska se mycket bättre ut att headbanga, headbanga är ju ett perfekt uttryck för aggresiviteten och energin man får för musiken, istället för att kanske misshandla någon som du pratade om.
Death to the haters!