TACK Å ADJÖ, FÖRSVARSFÖRMÅGAN...

Det var ju hyfsat länge sedan jag filosoferade om försvaret av Sverige. Men nu är det dags igen, för nu tycks den sedan länge urvattnade värnplikten snart vara ett minne blott... I unga dagar var jag förespråkare för en yrkesarmé av främst kvalitativa skäl. Jag visste hur de professionella brittiska soldaterna körde över de argentinska beväringarna på Falklandsöarna, och befriade ögruppen trots numerär underlägsenhet och trots att de argentinska förbanden grävt ner sig på höga berg i starka försvarspositioner. Men för att införa ett yrkesförsvar med förmågan att fullgöra alla de uppgifter som jag anser att försvaret måste klara av, med skyddet av Sverige som den klart viktigaste, så krävs trots allt långt fler soldater än det Sverige idag kan prestera. Ett trovärdigt försvar kräver 50-60.000 anställda soldater och officerare och hur når vi dit med dagens budget? Inte alls är svaret, och jag är inne på värnpliktslinjen igen...

En tillbakagång till den värnpliktsutbildning jag själv fick i mitten på 80-talet är förvisso inte eftersträvansvärd, med horder av omotiverade och dåligt utrustade soldater. Den svenska armén i slutet på 80-talet påminde en hel del om den argentinska armé som förödmjukades våren och försommaren 1982. Nej, mönstra alla 18-åriga unga herrar och de intresserade damerna, plocka ut de som vill göra värnplikten och välj pärlorna... Gör det attraktivt att göra värnplikten, med garanterad högskoleplats efter fullgjord tjänstgöring, eller en kontraktstjänst i försvaret. För att kunna anpassa försvaret efter omvärlden krävs instrument för att kunna öka styrkan snabbt när det blir ännu kallare i det världpolitiska klimatet, och det görs ju inte med en minimal yrkesarmé med noll reservförmåga. Att dessutom Hemvärnet, det kvarvarande skyddet av landet, har sin rekryteringsbas ur de utbildade värnpliktiga tänker man inte på. Problemen för Hemvärnets rekrytering kommer som ett brev på posten, och med expresspost.

Den nu läckta utredningen säger att man skall hålla pliktlagen vilande tills eller när oron närmar sig Sverige. Skrattretande säger jag, man kommer inte ha tid att snabbutbilda folk, än mindre utrusta med bra matriel. Att dessutom en majoritet av politikerskrået i Sverige tycks ha fått några gener från strutsen i sin uppsättning och därför stoppar huvudet i sanden för att slippa se den ibland obehagliga sanningen gör det ju inte lättare att försöka höja garden när så behövs. Den nu uppskjutna försvarsberedningen ser den konspiratoriskt lagde Tokmoderaten enbart som ett sätt att köpa tid för, tid som skall få svensken att glömma Georgien, att glömma bort hot mot Polen, Ukraina och Baltikum från arvsfienden.

Till den dagen jag ser tydliga steg för att garantera Sverige en förmåga att återigen värna landets gränser ser jag alla försvarspolitiker, ur alla partier som presumtiva landsförrädare. Man har utan några som helst skruppler gjort Sverige i det närmaste värnlöst, man vägrar se problembilder som en blind kan se och man gör absolut ingenting för att rätta till allt galet som skett. Jag som i min enfald trodde att ett Insatsförsvar skulle kunna göra insatser idag, imorgon och nästa månad. I Sverige handlar det om år... I Georgien såg inte Tolgfors ens 3 månader innan vad som var på väg att hända, inte ens 1 vecka innan vaknade Sverige. Man visste nog, men man låtsas inte om, man lever i en önskedröm.

Som vanligt är Wiseman läsvärd när försvaret förs på tal.