tag:blogger.com,1999:blog-7384952552086776150.post7395965362245882514..comments2024-01-31T15:31:14.829+01:00Comments on Tokmoderaten: FÖRSVARSGNÄLLANDE OCH FÖRSVARSFÖRSLAGTokmoderatenhttp://www.blogger.com/profile/07120104902572255514noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-7384952552086776150.post-57959175621083081722011-10-11T12:28:39.339+02:002011-10-11T12:28:39.339+02:00Jag är inte tillräckligt insatt i de övriga försva...Jag är inte tillräckligt insatt i de övriga försvargrenarna, men skulle vilja kommentera och föreslå en del för marinens, (närmare bestämt flottans) del:<br /><br />- Visborg gick till skroten tidigare i år, men planer finns för att bygga två stödfartyg som ska ersätta Trossö och Carlskrona. (se Marinbloggen 6/10-2011). Ett tredje skrov är önskvärt för att hela tiden ha två tillgängliga nationellt och ett tredje antingen på insats eller översyn.<br /><br />- Gällande ytstrid tror jag inte att det går att få ett Visby-skrov till. Det finns planer på att bygga om Göteborg och Kalmar till patrullfartyg,och Stockholm är i praktiken i slutet av sin livslängd 2016 Jag tror inte det är lönt att bygga om dem. Det kan vara idé att titta på till exempel norska Skjold eller finländarnas Hamina, om vi vill ha upp antalet skrov. Vill vi ha något större finns tyskarnas Braunschwieg. Är vi ute efter storleksklassen fregatt är danskarnas Absalon eller de nya Iver Huitfeldt intressanta. I slutändan handlar det om vilken inriktning vi vill att flottan ska ha. Är det nationellt försvar är det flera mindre, robotbestyckade enheter samt patrullfartyg som behövs. Är internationella insatser huvudspåret bör vi överväga att göra som Damnark, och satsa på färre men större enheter. <br />Bevakningsbåtarna är bra fartyg men små, väderkänsliga, har begränsad uthållighet och inte speciellt mycket "klipp" i sensorer och vapen. Tre-fyra skrov till förutom ombyggda Göteborg i storleksordningen drygt 70 meter och med helikopterplatta skulle behövas för att ha uthållig närvaro både i Östersjön och Västerhavet. <br /><br />Av minjakter är fem av sju Landsort ombygda till Koster-klass. En uppgradering av de två sista är inga problem. Två fartyg av Styrsö-klass är ombyggda till röjdykfartyg av Spårö-klass (som planeras att modifieras vidare inom några år) och två har gått till andra uppgifter. Finland håller just nu på att anskaffa en klass minröjningsfartyg med "extra allt", som kan vara intressant.<br /><br />Jag tycker att du fäster alldeles för lite vikt vid Göteborg och för stor vid Karlskrona. Göteborg är vår handelsmässigt viktigaste hamn, med oljehamnen Brofjorden ett stenkast bort. All trafik till och från Östersjön som inte går genom Kielkanalen måste dessutom passera området. Där om någonstans behövs en kraftig marin närvaro. Göteborg ligger dessutom närmare resten av världen räknat i ombaseringstid och är lämplig som utskeppningshamn vid insatser Förutom allt detta finns det fins gott om varvsresurser för underhåll, och alla tänkbaratyper av övningsterräng finns i närområdet. Karlskrona är på flera sätt mindre lämplig som bas - trång, K-märkt, dåligt med övningsområden och ett varv som ofta lämnar en del övrigt att önska. En sjöstridsflottilj bör därför basera permanent i Göteborg, med möjlighet till basering i Karlskrona. <br /><br />Svårigheterna ligger egentligen inte i ekonomin. Pengar finns alltid om att få om man bara vill, det är en ren prioriteringsfråga från politiskt håll. Jag ser i stället tillgången till personal som den trånga sektorn, framför allt på lägre nivåer. Vi har redan nu svårt att bemanna flottan, och det kommer inte att bli lättare med en utbyggnad. Vi är ju tyvärr inte organiserade i med tanke på att snabbt kunna bygga ut (jmfr Tyskland efter Vk1). Manskap är däremot återigen en fråga om politisk vilja., då jag gissar att stora delar av organisationen måste bemannas av värnpliktiga. Däremot skulle en blandning vara bra, där ett par enheter har stående besättningar redo att skickas på instatser med extremt kort varsel.<br /><br />Som utbildningsanläggning kan Karlskrona fungera bra i det här sammanhanget. Sjöstridsskolan har förnämliga lokaler och utan andra förband som kräver utrymme kan SSS få allt det utrymme som behövs, vilket lär bli nödvändigt med tanke på de ökade utbildningsvolymerna. Det kräver förstås en del investeringar, men erfareheterna från FB04 visar att DET inte är något problem. <br /><br />/Jakob LöfqvistAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7384952552086776150.post-17083252517787196112011-10-11T08:06:10.613+02:002011-10-11T08:06:10.613+02:00Fortsätt, fortsätt!
"Jag kommer, jag kommer ...Fortsätt, fortsätt!<br /><br />"Jag kommer, jag kommer - jag är nmästan dääääär"<br /><br />/HolmaHnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7384952552086776150.post-58922560080295892422011-10-10T20:56:52.572+02:002011-10-10T20:56:52.572+02:00Du har detaljerade drömmar, när jag har spånat om ...Du har detaljerade drömmar, när jag har spånat om sådant på soldf osv har jag inte klarat av att vara så namnkunnig.<br /><br />För mig är det viktigaste att institutionerna som bygger upp försvaret fungerar då det finns en risk att de behövs på fullt allvar när politiken och ekonomin ansträngs framöver. Det behöver finnas ett fungerande flöde av personal, materiel och kunskap genom organisationerna. Nu när värnplikten och mobiliseringsförsvaret är nedlagt gäller det att utveckla Grundläggande Militär Utbildning med nog många utbildningsplatser, värva till insatsstyrkorna och hemvärnet och på olika sätt hålla tag i den personal som finns så den är tillgänglig för insatsförbanden, hemvärnet och kanske även en del mobiliseringsbar förmåga. Insatserna utomlands är väldigt värdefulla för att tvinga försvaret att agera på allvar, det är svårt att upprätthålla den känslan så det räcker inte med en enkel order.<br /><br />Mitt önskeförsvar skulle ha en arme som utgår från en militär enhet som är stor nog för att totalsabba men kanske inte överleva en Rysk landsättning och som är tillräckligt stor för att skydda någon eller några hamnar och flygfält från fientlig kontroll. Ungefär det som behövs av standardförband för att ge Gotland en rejäl invasionströskel. Detta kräver eget luftvärn, ledning och för maximal förmåga per soldat artilleri, stridsvagnar och stridsfordon. Jag har ingen aning om det blir en stor bataljon eller liten brigad. <br /><br />Jag skulle önska två sådana enheter för varje försvarsområde, två för Malmö, två för Göteborg, två för Stockholm och två för norra Sverige. Helst skulle dessa åtta enheter ha tolv enheter med materiel där en finns i förråd på Gotland och en vardera i Estland, Lettland och Litauen.<br /><br />Med nästan en tredjedel av den kvalificerade materielen i Baltikum skulle vi ha substans i solidaritetsförklaringen och något att komma med inom Nato och kan ställa motsvarande krav på de andra natomedlemmarnas planering och förberedelser för att hjälpa oss.<br /><br />För utlandsverksamheten skulle det bli rimligt att kontinuerligt ha en åttondel av armén på mission. Förband har en cykel av förnyelse och det borde vara rimligt att hela tiden kunna mobilisera en fullständig grupp inom varje försvarsområde och vid en spänningshöjning i omvärlden två.<br /><br />Flygvapnet borde fungera på motsvarande sätt med en förmåga att ha en åttondel på insats med okänd längd och i alla fall en fullskalig krigsbas utöver fredsbaseringen för var och en av de fyra flottiljerna.<br /><br />Sedan finns det en mängd önskvärda specialfunktioner och förmågor som nu i bästa fall finns i ental som demonstrationsförband, jag vet inte vad av det som är mer eller mindre viktigt men jag är säker på att det behöver finnas en standardiserad grundorganisation i tillräcklig mängd, annars funkar det inte efter att någon har börjat skjuta hål i organisationen.<br /><br />Om något är riktigt viktigt som att försvara det svenska fastlandet behöver det kunna utföras på flera olika sätt. Om den extremaste viktiga uppgiften är att kunna försvara Gotland och garantera att ett krig ger en ömsesidig ekonomisk utplåning genom upphörande av sjöfarten i Östersjön behöver det både finnas ubåtar, flygvapen med sjömålsrobotar, sjömålsrobotar på Gotland och fastlandet och helst även minsystem. Detta är den lokala konventionella extremen för principen att rusta på ett sådant sätt att krig blir uppenbart ekonomiskt olönsamt för alla inblandade inklusive nationalistiska hetsporrar.<br /><br />Appropå armeenheterna som jag beskriver ovan behöver de ha kapacitet att leda hemvärnsbataljoner så de kan stödja dem med enkla uppgifter. Det blir en blandning av det bästa pansar som kan köpas för pengar och folk som åker minibuss men det är ok då det är den mest ekonomiska frivillaga lösningen.<br /><br />Flottan är så liten att den faller utanför mycket av de här resonemangen, egentligen behöver sådana funktioner samordnas med nordiska grannar så det går att få en stor nog volym för att få effektiv drift.Magnus Redinhttps://www.blogger.com/profile/11434285602139155027noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7384952552086776150.post-21598232529179736652011-10-10T19:24:18.588+02:002011-10-10T19:24:18.588+02:00Om du - rent hypotetiskt - kan skaka fram all den ...Om du - rent hypotetiskt - kan skaka fram all den deg som krävs för att finansiera denna drömbild så återstår ändå att ringa Poolia.<br /><br />Försvaret har idag inte personal tillräcklig att ens bemanna den förkrympta organisation som är beslutad av riksdagen.<br /><br />Fartyg ligger stilla vid kaj, stridsfordon rullar inte, flygplan och helikoptrar står på backen på grund av det besvärande vakansläget inom myndigheten.Birger Jarlhttps://www.blogger.com/profile/15560233338462246603noreply@blogger.com