2011/11/08

HÖGERSPÖKET OCH LYXFÄLLAN I REPRIS - DEL 1


Ett spöke är odödligt, förmodligen lika odödlig som den kroniska krisen i Grekland. Min spökskrivare Högerspöket skrev för längesedan två inlägg om hur Lyxfällan skulle kunna se ut om man hälsade på hemma hos den hjälpsökande familjen Europa - och det är utan tvekan två inlägg som är odödliga, som klarar att repriseras i stunder som denna när Grekland är på var mans och var kvinnas läppar. Så varsågoda - den första reprisen av Högerspöket och Lyxfällan. 

"Högerspöket hade egentligen tänkt att hålla huggtand för tunga, om han hade haft kvar den fram till valet. Dels av lojalitet till det Parti han tjänat, skyddat och fällt odödliga suckar över, men också för att en viss förnumstig fröken nosat sig alldeles för nära. Dessutom har han fått förklarat för sig att han bara är bitter, och inte alls lika rolig som det där köttberget som vanligtvis hemsöker den här bloggen.

Men högerspöket kan också vara rolig, absurd och ungdomligt hipp. Det tror han i alla fall själv, och kan dra sig till minnes att Jean d' Arc alltid brukade fnittra lite sådär fjolligt åt hans ordvitsar och spex. Så här kommer hans, i eget tycke, alldeles lysande parodi.

Det är ett ännu så länge ovisat avsnitt av TV 3:s program Lyxfällan. Lyxfällans hjältar, Mattias och Charlie, besöker den här gången den ekonomiskt dysfunktionella familjen Europa.

Värst ute är sonen i familjen, Georgios. Han har köpt en motorcykel, en komplett samling med Jenna Jamesons samtliga filmer, och dessutom dramatiskt gått ner i arbetstid. Allra helst vill han inte jobba alls, utan hellre ligga på stranden för att ragga brudar och äta Souvlaki och dricka Ouzo. Hans hedonistiska livsstil har finansierats med sms-lån och rememberkort. Detta har han lyckats dölja för sina ont anande föräldrar, som borde ha förstått att sonen Georgios faktiskt lever högt över sina tillgångar.

Han har tre systrar också, med nästan lika utsvävande livsstilar. Juanita, som lyxrenoverat sin lägenhet helt utan täckning, Tonicha, som är lat inte gillar att jobba, samt Francesca som egentligen aldrig har haft en ordnad ekonomi.

Då och då ringer den högfärdiga kusinen Jeeves, och är sådär brittiskt högfärdig utan att hans ekonomi är ett dugg bättre än Georgios, men han låtsas vara vid stadd kassa och har därför inte några problem med att lura Remember att ge honom nya glada krediter.

Pappa Fritz är ganska trött på sina barn. Även om han är gammal och har lite prylar att pantsätta är också han tungt skuldsatt. Fritz arbetar hårt, även om han också försökte gå ner i arbetstid för några år sen. Fritz känner inte alls för att skuldsätta sig ännu mer för att sonen Georgios ska kunna fortsätta leva ett liv i sus och dus med silikonbröst på 50-tums-platt-tv:n.

Mamma Dominique däremot, är mycket mer förstående. Kanske för att hon själv har en historia som shopaholic. Så Dominique förstår Georgios behov av att leva ett ungkarlsliv till fullo, Juanitas investeringar, Tonichas behov av ledig tid. Mamma Dominique tycker också att pappa Fritz borde vara mer förstående mot Francesca.

Mattias tar barnen åt sidan för att prata allvar med dem. Georgios tycker att det är mycket orättvist när Mattias med barsk blick påpekar att han inte kan köpa Traci Lords samlade produktion, bada i champagne och köpa en 100-tums-TV. Fastän banken har representanter på plats låser Georgios in sig på sitt rum och börjar slå sönder sina prylar, trots att det inte riktigt stärker hans möjlighet till fler krediter hos banken.

Samtidigt ger Tonicha lite lösa löften om att jobba mer och spendera mindre, men vill inte konkretisera sig. Juanita försöker övertyga Mattias om att investeringen i det där nedsänkta badkaret på sikt kommer att löna sig, och att hon borde kunna låna på det framtida värdet, trots att hon redan lånat till hela renoveringen. Francesca är ganska sorglös, hennes ekonomi har alltid varit såhär, så det är väl inte hemskt mycket att hetsa upp sig över.

Charlie pratar med Pappa Fritz och Mamma Dominique. Mamma Dominique känner sig ledsen och kränkt över Pappa Fritz bristande engagemang i barnens väl och ve. Man kan väl ändå inte sätta ett pris på familjelycka? Eftersom Pappa Fritz fortfarande är tveksam till att ge ännu mer pengar blir stämningen spänd. Charlie tar Pappa Fritz parti, fler lån löser inte problem med för hög skuldsättning. Det slutar med att mamma Dominique på äkta diva-manér står och slår sin manikyrerade lilla näve i bordet och hotar med skilsmässa. Inför detta hot viker sig Fritz. Mot Charlie och Mattias högljudda protester ringer hon runt och samlar ihop hela tjocka släkten.

Budgettavlan stjäls ur filmteamets bil och efter att mamma Dominique har gått runt och hotat med att misshandla var och en av deltagarna med sin baugette hamnar till slut tusenlapp efter tusenlapp på budgettavlan tills den sist brakar ihop av vikten. När misshandeln/låneförhandlingen började hade de deltagande på mötet redan skulder som var dubbelt så stora som deras årsinkomst. När misshandeln/låneförhandlingen var över hade de tillsammans lovat att skuldsätta sig en halv gång till. Släkten har dessutom gått med på att köpa skuldsedlar av de fyra barnen som om de vore säkra lån.

Mamma Dominique är riktigt nöjd. Georgios kan fortsätta sitt ungkarlsliv, om än i lite mindre omfattning, Tonacha behöver inte arbeta ihjäl sig, Juanita kan nog renovera köket för sjuttonde gången och Francesca kan fortsätta vara lite sådär sydländskt charmigt slarvig.

Pappa Fritz sitter och gråter medan Charlie sitter i ett hörn och skrattar hysteriskt. Mattias försöker få honom att lugna ner Charlie. Efter mycket möda och stort besvär får får Mattias till sist upp Charlie och leder honom ut ur familjen Europas hus. På väg bort från röran passerar de den bohemiska grannen Anders, med ring i örat och hästsvans. Han har god ordning på sin ekonomi, även om tiderna är tuffa just nu. Det förstår inte hans fyra styvbarn som är avundsjuka på grannfamiljen. Skrikiga Mona vill ha höjd veckopeng till alla som inte hjälper till hemma. Allt annat är orättvist skriker hon, på gäll och gnälligt tillgjord söderdialekt. Tvåäggstvillingarna Maria och Peter vill ha färre sysslor att göra hemma, och dessutom en häftig modelljärnväg. Lasse vill allrahelst ha samma ekonomiska förutsättningar som grannpojken Georgios, men det får han inte säga för Mona, Peter och Maria, så han håller mest med.

Charlie viskar skakad till Mattias: "Hoppas de där ungarna aldrig får något att säga till om i familjen Sverige, jag orkar inte komma hit igen"


Att det här inlägget är skrivet innan valet framgår tydligt för den som är insatt i svensk politik, innan Mona blev Håkan, innan Maria och Peter byttes ut mot Gustaf och Åsa men när Lars fortfarande väntar på sin efterträdare. Trots det är inlägget odödligt, precis lika odödligt som det jag ger er om någon eller några dagar. På ett pedagogiskt men samtidigt skarpsynt sätt visar den på hur EU och Europa av idag fungerar, något vi alla kan behöva inse medan tid finns...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2,
Bloggar: DHE

Inga kommentarer: