2009/11/20

ALLT MUTERAR FÖRR ELLER SENARE


Dagens nyhet är naturligtvis att den så kallade "Svininfluensan" muterat, och att detta skett i Norge av alla gudsförgätna platser på jorden. Den muterade "Svininfluensan" har enligt uppgift ett vildare och mer brutalt sjukdomsförlopp och kan böka sig lite längre in i lungorna, in i de små sköra alveolerna - sålunda är det inte mer än rätt att den muterade varianten får namnet "Norsk Vildsvinsinfluensa".

Tidningarna tävlar om att skrämma upp folket, och visst är det både läskigt och djupt tragiskt att till synes friska individer i sin bästa ålder snabbt förvändlas till respiratorkrävande vårdtagare på något av våra sjukhus. Det finns de i bekantskapskretsen som har nära och kära som drabbats hårdare än de flesta andra av influensan, men det är fortfarande sällsynt och när kvällstidningens löp har rubriken "Så överlevde vi Svininfluensan!" och tre bilder på tidigare sjuklingar så kan man ju lätt få för sig att det är unikt att överleva sjukdomen som sådan. Så är ju inte fallet, för de flesta är det som vilken vanlig influensa som helst - den är inte ens mer dödlig än den vanliga säsongs-flunsan som dyker upp varje men med skillnanden att det är hyfsat unga som stryker med nu, medan den andra tar gamla och sjuka.

Sanningen är ju den att både säsongsflunsan och vinterkräksjukan skördar fler liv än vad man gissar sig till att Svininfluensan kommer att göra, men det skrämmer ju inte upp folket lika mycket. Och när nu viruset muterar slås det på stora trumman för att väcka alla som somnat in i tristessen över att behöva läsa sida upp och sida ner om det här. Det tillhör liksom livets gång att allt muterar och förändras för att klara av nya utmaningar.

Se bara på politiken, där mitt Moderata parti har muterat från Moderaterna till de nya Moderaterna och blivit det nya arbetarpartiet. Partiet behövde förändras, och mutationen tog fart och vi lyckades "smitta" fler - med en så pass bra smittspridning så att vi vann valet 2006. Centern är ett annat parti som muterat, från landsbygdens förkämpar till en nischad gruppering med viljan att kontaminera hela centrala Stockholm med transor och festande - där verkar dock smittspridningen ha stoppats genom "Federley"-vaccinet...

Både Folkpartiet och Kristdemokraterna håller som bäst på att mutera, tecknen syns redan nu på liberalernas landsmöte i Växjö medan KD vill smitta ner Verklighetens Folk. Här återstår att se hur stor spridningen blir, om det finns hopp om en pandemisk effekt på väljarna?

Socialdemokratin försöker mutera, och det går väl sisådär... Man håller fast vid skattehöjningar som den enda vägens politik, och när man vägrar att anpassa sig till den verklighet som finns så är ju varje hopp om att kunna utvecklas i takt med tiden en hopplös process. Det finns dom som påstår sig ha muterat, men där orginalet är så pass fasansfullt att det inte går att bli värre, och det är Vänsterpartiet. Vänstern påstår sig ha muterat och gjort upp med sitt kommunistiska förflutna, men när själva roten till sjukdomen finns kvar och bara byter skepnad för att det skall se bättre ut så är det ingen förändring eller mutation. Vänstern med Ohly är inte bättre än APK-viruset med Rolf Hagel som en gång i forntiden blev resultatet av en kommunistisk celldelning. Försvinner Ohly, ja då kan man med största sannolikhet mutera sig till framgång igen.

Allt muterar - folk, länder, språk, kulturer och sjukdomar. Det är så att säga livets gång, det är bara att gilla läget och anpassa sig. "Improvise, Overcome, Adapt!" som den amerikanska marinkåren har som ett inofficiellt men ack så sant motto. Det som gäller i krig, gäller i livet och gäller i kampen mot sjukdomar och andra politiska partier.

Länkar: SvD, SvD2, DN1, DN2, AB, Expr

2009/11/18

NÄR DET SMAKAR SOM BÄST...


Värdet 7.2% är för mig synonymt med en kall, skummande pilsner, inköpt på monopolet, nyss upphälld i ett frostat glas och med en rätt så moderat skål med grillchips bredvid - alltså när livet är som bäst. Men just idag så har de siffror som är 7.2% snarare den effekten på mig som brukar vara fallet efter 10-12 sådana där godheter i frostade glas - huvudvärk och illamående...

Jan Helin på Aftonbladet trodde nog att han var smart när han lät Jimmie Åkesson spy ut sin islamofobiska galla över en helsida i sin tidning. Jan Helin trodde måhända att folket skulle vända Jimmies parti ryggen när demaskeringen var så brutal som den blev. Alla gick ut och angrep Jimmie, jag gjorde det tillsammans med en sosse vid namn Krassman, och alla trodde vi väl i vår enfald att folket skulle fly ifrån Sverigedemokraterna. Nu blev det inte så, och det är nästan så att man skulle vilja ställa Jan Helin till svars för att SD denna kväll har lika många procent som en optimal pilsner.

"Vi mot dom" handlar det om, det handlar om att Sverigedemokraterna har fått en roll som de martyrer de vill vara, som de som mobbas av etablissemanget. Sverigedemokraterna lever gott på det just nu, och så lär det fortsätta så länge de här siffrorna håller i sig. Med ett gäng små partier som balanserar runt 4%-spärren som är jag rädd att SD:s framgångar i opinionsundersökning efter opinionsundersökning kommer leda fram till populistiska förslag, som inte är förankrade i den verklighet vi lever utan snarare i den overklighet som SD vill få oss att tro att vi lever i.

Uppenbarligen är det så att folk går och tycker och tänker lite till mans som Sverigedemokraterna argumenterar, annars skulle partiet inte ha någon grogrund. Och anledningen till att folk lite till mans går och tänker som de gör beror ju på att alla etablerade partier av någon outgrundlig anledning inte har velat ta tag i en integrationspolitik som genom åren lämnar så mycket mer att önska, där utanförskapet föder rotlöshet och kriminalitet, och där några Svensson står och tittar på utifrån för att i Sverigedemokratisk anda börja med att skuldbelägga kollektivt.

Hade "våra" partier, de så kallade etablerade partierna kunnat diskutera varför ungdomsgäng i Göteborg bestående av rotlösa ungdomar med utländsk bakgrund beter sig som de gör utan att se sig själva som rasister bara för att man fördömer dessa kriminella handlingar, ja då hade inte ett parti som dömer folk för deras ursprung eller deras religion haft en grogrund. Kan man lyfta frågor som handlar om varför vårt samhälle ser ut som det gör, och komma med konstruktiva förslag för ett bättre Sverige som inte går ut på "kasta ut dom" utan på hur vi undanröjer bilden av "vi och dom" - då sparkar vi också undan benen på de som av rädsla och förakt tror att den kollektiva bestraffningen är rätt väg att gå för ett tryggare Sverige.

Jag skräms över att 7.2% av väljarna, enligt ett opinionsinstitut, tycker att Sverigedemokraterna är det bästa som finns på den palett av partier som erbjuds...

En sådan här kväll när den tidigare underbara sifferkombinationen 7.2% numera förknippas med de intolerantas parti är det nästan svårt att glädja sig åt att sosseriets kongress hade samma effekt för dom som att hälla ett ölfat fyllt med glidslem på en rutschkana och kasta sig nerför densamma. Det är svårt, men känslan av tillfredsställelse över att mer än 4% lämnar SAP när de får media och tillfälle att berätta vad de vill, ja den finns där inne i en kropp som nu längtar efter den goda varianten av 7.2%... Skål! Tervist!

Länkar: SvD, DN, AB, Min terapeut

NYA TIDER, NYA MOTSTÅNDARE, NYA HOTBILDER

Tusken-Talibanen URoRRuR'R'R med sin blinda hustru i röd burka på väg att ta bussen ut ur Mazar-e-Sharif...

I morgon så är det allas vår försvarsminister Sten som skall sitta i korselden mellan min beundrarinna Sanna Rayman och hennes rödgardistiska skönhet till kompanjon, Katrine Kielos. Det är nästan så att jag avundas Sten faktiskt, tänk att få sitta där framför kamerorna och vara med om hur två kvinnor i sin bästa ålder försöker ta all heder de kan av dig. Mumma säger jag, och hoppas att de två inom kort bjuder in just mig för en seans. Den behöver ju inte sändas på aftonbladet.se eller svd.se, den kan vara något mer privat, lite mysigare och helt uppåt väggarna. Tänk att bli förnedrad av de tu, jag ryser och längtar...

Redan denna kväll kan man läsa en handfull frågor till Sten Tolgfors från läsekretsen. Mina frågor har av någon outgrundlig anledning sållats bort av kvalitetsskäl eller kan det vara så att de har censurerats just för att de lyfter frågeställningar som är för läskiga och skräckinjagande för att det naiva och fredsälskande svenska folkets oskyldiga ögon skall få ta del av det som verkligen händer i Afghanistans karga dalgångar och ökenlandskap?

Från mina källor i Mazar-e-Sharif har jag nämligen fått nyheter som borde väcka oro bland Rikets och Försvarsmaktens ledning. Jakten på upprorsmakare och banditer har gått in i ett nytt skede, ett skede där våra 500 tappra soldater kommer möta uppgifter av utomjordiska dimensioner.

Det finns ju dom som tycker att George Lucas filmer om Stjärnornas Krig är löjeväckande och lite väl fantasifulla, det finns dom tror att dessa filmer har noll gemensamt med verkligheten - och jag var en av dom. Men häromveckan så uppdagades det att i en isolerad dalgång cirka 220 kilometer västerut från provinshuvudstaden finns en ny motståndare för ISAF att kväsa... Det hela började med att en helikopter från Andorra fick syn på en kolonn av välkamouflerat kavalleri ridandes på något som av den något nördiga navigatören identifierades som "Banthas". Helikoptern utsattes för stenkastning och något som man kunde tolka som laserbeskjutning, och avvek snabbt från platsen. En norsk spaningspatrull anlände efter några timmar till platsen och kunde endast finna stora oidentifierbara bajshögar samt spår från ett hittills okänt djur. Spåren ledde in i en dalgång ännu ej utforskad av ISAF...

Rykten började gå att Talibanerna i trakten hade hittat en ny allierad. Att sedan denna allierade knappast hade med verkligheten att göra gjorde ju att de hänförda norrmännen och de andorranska piloternas berättelse möttes med ett nervöst hånskratt från andra länders ISAF-soldater. Men en sen eftermiddag kom historien om de utomjordiska "talibanerna" att besannas, när en tysk militärpolis lyckades ta den bild ni kan se ovan - en Tusken Taliban med sin hustru i röd burka och blindkäpp vid en busshållplats i centrala Mazar-e-Sharif. Tusken-Talibanen tillfångatogs och avslöjade under tortyr att en allians bildats mellan Talibaner och sandfolkets stridande förband "Tusken Raiders". Helt plötsligt framstod det tidigare så lugna svenska ansvarsområdet i norra Afghanistan som en riktig krutdurk, där stubinen brinner snabbt...

Med dessa nya, djävulska fiender inom det svenska ansvarsområdet så är det ju naturligt att vi svenskar anpassar vår taktik, finslipar vårt uppträdande och agerar efter de förutsättningar det innebär att slåss mot sandfolket. Dessutom uppkommer att antal frågor som jag ville ha svar på av försvarsminister Sten Tolgfors, men där tystnaden har varit total.

- Kommer svenska förband kunna vara passiva om sandfolket angriper Jawa-folket?
- Kommer svenska förband att använda vapenmakt för att hämnas den svenska medborgaren Pernilla Augusts plågsamma död som Anakins mor i Star Wars 2: Attack of the Clones?
- Kommer de helikoptrar som vi inom några år högst eventuellt kan skicka till Afghanistan ha skydd mot laserbeskjutning?
- Kommer de lätta svenska förbanden bytas ut mot tyngre förband som kan möta en kavallerichock av tusentals Sandfolkskrigare på sina Banthas?
- Har kontakt tagits med George Lucas för att få information om de nya fiendernas eventuella taktik och svagheter?
- Finns det någon tanke med att Sanna Rayman uppenbarligen transformerats till prinsessan Leia med sina kringlor i håret?


Det var sex frågor där jag saknar svar, och där folket bör informeras om vad som väntar när våra tappra soldater konfronteras med Sandfolket för första gången. Om vi tyckte att talibanerna var läskiga och ondskefulla så är det ingenting mot vad som komma skall...

Länkar: SvD

ATT VÄLJA SIDA - ATT VÄLJA VÄG...


Medan presidenten utan makt, Medvedev, gnuggar sina ögon och blickar ut över ett Stockholm med sitt kungliga slott i blickfånget så lyfter SvD denna morgon frågan om Sveriges säkerhetspolitiska vägval - vår solidaritetsförklaring att inte stå vid sidan om och fega ur som vi gjorde för 69 år sedan när grannländerna ockuperades av totalitära regimer en efter en.

Vår solidaritetsförklaring, att inte stå passiv om något grannland angrips, är något jag sympatiserar med fullt ut även om jag skulle vilja att ett svenskt och finskt NATO-medlemskap var det som verkligen pissade in frihetens revir i vår del av världen. Och hur fin vår solidaritetsförklaring än må vara så är den inte värd pappret den är nedtecknad på, websidorna där man kan läsa densamma - det är tomma ord från ett land som gått från att vara nära säkerhetspolitiskt till extremt tärande...

Det fanns en tid då Sveriges säkerhets- och försvarspolitik nämndes med respekt av våra grannar, en tid då vårt flygvapen tillhörde de största och bäst utrustade i Europa och när konungariket var allt annat än det säkerhetspolitiska vacuum vi är i dag. Det fanns en tid då balterna som nyss fått sin frihet såg upp till oss svenskar, men det var då. Nu hånler man istället åt ett rikt land som inte längre har några som helst ambitioner att bidra till stabilitet och trygghet i närområdet, man skakar föraktfullt på huvudet åt det Sverige som snyltar på andra länders försvarsansträngningar för att själva kunna reducera sin egen försvarsförmåga till en ren pappersprodukt. Det fanns en tid då Sverige var starkt, i dag har Estland 5 gånger så många artilleripjäser som detta Sverige...

Sverige har genom en vettlös, ogenomtänkt och naiv försvarspolitik lagt ut sitt eget beskydd på det tidigare broderfolket i Finland samt de små länderna på andra sidan havet som haft vett att gå med i NATO. Finland förstår, efter sina erfarenheter i historien, att försvaret av landet är en viktig fråga och inget man kan behandla som vilken budgetpost som helst.

I Sverige har vi den något udda processen att vi ger Försvarsmakten ett anslag ur statsbudgeten, för att sedan ge samma myndighet en hotbild som passar detta anslag. Att sedan myndigheten åläggs så många olika uppgifter att pengarna aldrig räcker till, för att sedan hudflängas av de politiker som inte har förstånd att förstå att man tilldelar uppgifter efter den hotbild som finns, och därefter tilldelar medel för att klara av dessa uppgifter. Men så funkar inte Sverige, för här har vi en synsk finansminister som sett den eviga freden och därför kunde gå ut i Almedalen och där ytterligare reducera den patetiska ursäkt till nationell försvarsförmåga som det här landet har.

Sverige klarar i dag inte ens att se till att 500 av våra tappra och duktiga soldater i land långt bort från Sverige har helikoptrar för sjuktransporter eller ens de läkare som skulle behövas för ett akut omhändertagande. Sverige klarar inte ens att låta våra u-båtar öva, våra ytstridsfartyg få den utrustning de behöver eller vårt flygvapen flyga i övningssituationer. Sverige har en armé som av alla länder med krigsmakter i Europa bara är mindre än Luxemburgs och Lettlands...

Inte ens en rysk invasion av ett grannland kan få Sverige att vakna till. När Georgiens lätta förband massakrerades av tunga ryska pansarkilar, ja då drar vi i Sverige slutsatsen att vi också skall ha lätta förband. När det blir tydligt att Gotland, vår utpost i öster, lämnats helt åt sitt öde, ja då skickar vi 14 stridsvagnar till ett förråd på ön - utan besättningar, utan understöd och utan något som helst vett. Gotland behöver nu mer än någonsin en ständig svensk militär närvaro, och då räknas inte några hundra hobbykrigare ur Hemvärnet. Utanför Gotland kommer nu en gasledning att byggas, en gasledning som ryssen redan övat försvar av - med våldsamma landstigningar och storartade luftlandsättningar, och vi i Sverige förrådsställer några stridsvagnar som ändå var dömda till malpåsen enligt vår nya doktrin där tunga vapenssytem är onödiga och löjliga.

Vår solidaritetsförklaring är löjlig eftersom vi inte ens har ambitionen att kunna försvara oss själva, och än mindre kunna stötta våra grannar om den maktlösa presidentens land fortsätter utvecklas i negativ riktning. Sverige är ett land där det enda kännetecknet när det gäller försvars- och säkerhetpolitik är en absurd form av hyckleri. Andra får gärna bidra till att årt land känns tryggt, medan vi själva i bästa fall lägger våra ansträngninger i Afghanistan eller Adenviken.

Sten Tolgfors svar på frågan om vi skulle stötta balterna militärt i den händelse de ber om det säger väl egentligen allt: "- Om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas skulle vi ta beslut i varje enskilt fall. Hur man agerar beror på situationen. Det kan vara allt från civila insatser till olika former av stöd som också kan vara av militär karaktär".

"Ta beslut i varje enskilt fall" - ingenting säger alltså att vi går in med den hjälp som lär behövas.
"kan" - kan... inte skall, inte bör. Sten är medveten om att vi inte ens har förmågan att skydda våra egna medborgare, hur skall vi då kunna lägga krut på ester, letter, litauer eller finnar?

Jag ser den svenska flatheten från det senaste stora kriget gå i repris, och det värsta är att vi ingenting lärt oss av den historia som borde säga oss så mycket...

2009/11/17

DUBBELÖRNEN HAR LANDAT


I kväll landade han här i Sverige, "president" Medvedev av Ryssland. In i det längst var det oklart ifall han skulle orka komma hit, till ett land som varit öppet kritiskt mot att ryssarna invaderade Georgien. Men när så miljöminister Carlgren slog den sista spiken i kistan och godkände gasledningen och alls dess följdeffekter för vår Östersjö, ja då gick det plötsligt bra att flyga över samma hav...

För min egen ryssofobiska del kunde gott Medvedev stannat hemma, stannat i Ryssland tills dess han befriat sig från sin mentor och Rysslands informelle ledare Putin. Den Medvedev som besöker oss dessa dagar må vara hoppet om ett ett bättre Ryssland, ett friare Ryssland - men tyvärr är detta bara drömmar i stil med Obamas eviga hallucinerande. Den dagen Medvedev bryter sig loss från höken Putin, den dagen kommer även jag dra en lättnandens suck - men innerst inne vet jag att den aldrig, någonsin kommer...

Det finns några textrader av Martin Gore, besjungna i "The Darkest Star" som på något sätt speglar mina hur jag ser på Medvedev, Ryssland i mitt tillstånd av 39-gradig feber.

"Oh, you sad one
Playing the Angel
Isn't so easy where you're from

Oh you wild one
Devil's companion
You won't stay satisfied for long

I don't want you to change anything you do
I don't want you to be someone else for me

Oh, you dark one
Eternal outsider
Caught in the spider's web you've spun

Oh you blind one
Gentle and kind one
Seeing the world as a loaded gun

I don't want you to change anything you do
I don't want you to be someone else for me

Stay as you are the Darkest Star
Shining for me
Majestically

I don't want you to change anything you do
I don't want you to be someone else for me" - Martin Lee Gore

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, DN2, DN3, DN4, AB, Expr

SKA OPPOSITIONENS GNÄLLANDE FORTSÄTTA ?


Så har då vår regerings fyra olika partier nått samsyn och en ny kommissionär från Sverige lär snart vara på väg med flyg mot Bryssel. Återigen blir det en lugn och timid kvinna - denna gång i form av den folkpartistiska EU-ministern Cecilia Malmström. Ett riktigt bra val i mina ögon, även om jag här kan avslöja att Malmström var ett andrahands-alternativ...

Jag blev i ett tidigt skede av rekryteringsprocessen högst informellt men ändå seriöst tillfrågad om inte jag skulle kunna tänka mig ett välavlönat och glamouröst arbete i Bryssel. Eftersom företrädaren Margot Wallström var folklig, populär i alla läger, lågmäld, ödmjuk och respekterade sina politiska motståndare på ett fint sätt så föll det sig naturligt för regeringen att fråga mig som har alla de där attributen i min personlighet. Att jag dessutom hade haft posten som Vice Ordförande i Sundbybergs stads Globaliseringsråd var ju också en bonus, ett tecken på att jag definitivt var mogen rollen som Sveriges nya kommissionär. Dessutom var det tydligt att det var dags för en man denna gång, "varannan man". Jag skulle tala osanning om jag inte erkänner att erbjudandet attraherade mig något enormt, men det fanns flera skäl som fick mig att tacka nej och nu ge Cecilia Malmström möjligheten att växa som människa.

Skälen var jag ju att jag trivs att jobba med barnen på Astrid Lindgrens barnsjukjhus, och även om de flesta av de topp-politiker från olika länder man som kommissionär skall umgås, förhandla och vara "hej" och "du" med oftast är infantila och mysiga så är de ingenting mot de barn jag jobbar med i dag. Dessutom har jag fyra söner som inte ville bryta upp från sina idrottsaktiviteter och skolklasser. Men droppen som fick bägaren att rinna över till förmån för ett "Nej tack" var att jag har fått tecken på att partisekreterare Schlingmann ser min blogg som ett nödvändigt vapensystem för att vinna det viktiga valet på hemmaplan om lite drygt 10 månader.

När det nu inte blev jag som axlade Margots mantel så kan man ju vara säker på att Mona, Maria, Peter och Lasse unisont kommer att börja att gläfsa och gnälla på det mesta. Det kommer att handla om processfrågor, det kommer att handla om kön eller storleken på detsamma, det kommer vara gnällande i sin perfektion - en konstart som de Rödgröna utvecklat under sin år i bitterhet. Nu kommer gnällandet med största sannolikhet handla om att Malmström har fula glasögon, bråkiga ungar eller är för liberal... Och varför kunde inte Bodström ha fått den här tjänsten för att fylla ut sin undertecknade agenda och för att kunna lära sina ungar franska och flamländska på plats?

Jag tror att Cecilia Malmström, av samma årsmodell som undertecknad, kommer att bli en fantastisk kommissionär. Om regeringen Reinfeldt har varit med om ett att utse ett antal ministrar där man kunnat fråga sig om vad man håller på med så är detta beslut korrekt och respektingivande och går inte att jämföra med plumpheten att placera en vapenvägrare som försvarsminister till exempel... Och där lät jag plötsligt lika gnällig som de rödgröna, förlåt mig! Nu när man gjort ett bra val, så stämmer även jag upp i hyllningskören.

Jag tycker faktiskt att sossen Margot också har varit väldigt bra i rollen som Sveriges kommissionär och vad Margot än tar för sig så är jag säker på att hon kommer förgylla tillvaron för sina nya medarbetare och samarbetspartners. Margot är väl värd att hyllas för sin envetna motvilja att ta över stafett-pinnen efter Göran Persson. Det är Margots förtjänst att vi i dag har en partiledare för Sveriges största parti som har marginellt högre förtroendesiffror bland folket än röde Lars. Alliansen är skyldig Margot ett stort Tack för hennes egoism och avsaknad av empati för den rörelse som nu som en konsekvens av kvotering får dras med Mona Sahlin.