2009/04/30

MIN HJÄLP TILL WANJA


I morgon är det rörelsens helgdag, och eftersom rörelsen under en stor del av 1900-talet var samma sak som det statsbärande partiet så föll det sig väl naturligt att i Sverige, liksom i flertalet COMECON-länder ha den första dagen i maj månad som allmän helgdag. I länderna bakom Järnridån föll det sig naturligt att ha en helgdag då alla medborgare med eller mot sin vilja skulle ut och manifestera medan vi i Sverige trots allt hade en relativt stor andel av befolkningen som inte hade samma ideologi som de flaggviftande skarorna varför just första maj var en bra dag att bota bakfyllan på efter en våt valborg.

Förra året så lockade Sundbybergs sossar med benäget bistånd från Solna cirka 135 deltagare till sitt paraderande - 135 personer av en sammanlagd folkmängd på 100.000 personer utnyttjade helgdagen till det som den var tänkt för. Är det riktigt bra att ha en helgdag för att 135 personer, dvs 0.14% av städernas sammanlagda befolkning vill manifestera politiskt, är det en helgdag värd att värna? Varför inte bara säga att den första lördagen i maj månad duger bra som promenad- och populismdag?

Nåväl, nu är det som det är och kanske är jag bara avundsjuk att vårt parti inte fått en allmän helgdag att ge uttryck för vårt missnöje med makten - vi har ju under en stor del av 1900-talet haft mer kritik att framföra mot just den politiska makten än de som snott åt sig en helgdag. Att likt sossarna gå ut och demonstrera mot sig själva, vilket ju faktiskt varit fallet under en klar majoritet av den tid som 1:a Maj har varit en helgdag ter sig för mig något absurt, ett tecken på en politiskt schizofreni...

Men i morgon är det så dags igen och jag längtar efter att höra ifall huvudtalaren i Sundbyberg har tagit åt sig av mina råd, mailade till LO. Det är nämligen Wanja som kommer till Sundbyberg i år, och det kan väl möjligtvis få fler att marschera och för att lyssna på det politiska hyckleriet när det är som värst...

Jag hade tänkt lägga ut denna text i morgon, men jag tror att jag kommer att ha fullt upp att kommentera tonvis med svammel då så ni får ta del av "Mitt tal åt Wanja" redan innan ni super ner er och går och skrålar något framför en brasa... Läs, analysera och njut:

"Kamrater, vänner, Sundbybergare,

Tiden har kommit för oss att markera vår avsmak för det samhälle som alliansen nu skapat, ett samhälle där fackpampar tillåts sitta i dussintals styrelser och klubba igenom höga bonusar åt allt och alla - det är alliansens fel, precis som allt är alliansens fel! Det är alliansens fel, och i synnerhet Per Schlingmanns fel att just jag sov mig igenom styrelsemöte efter styrelsemöte - bara att se karl'n gav mig ju mardrömmar som jag vaknade av - och var skulle jag sova om inte hos AMF?

Kamrater, det är så synd om oss just nu - ingen förstår oss och vi vet inte varför. Hur skall vi kunna bli tydliga mot de väljare som eftersträvar just tydlighet när det är Mona och jag som skall försöka formulera vår vilja, våra ambitioner? Kan det bli tydligt, kan det måhända bli så otydligt att man faktiskt tror att det är tydligt eller skall vi fortsätta på den inslagna vägen av korkade utspel tills väljarna börjar tycka så synd om oss att de tar oss till sitt hjärta i ren empati...?

Kamrater! Det är ju rätt få av våra väljare som har förstått sambandet mellan den pågående finanskrisen, lågkonjunkturen och den politik som de unga, snygga killarna med de lika unga och snygga kvinnorna i regeringen har bedrivit. Det är ju faktiskt så att det ÄR Anders Borgs fel att världen idag ser ut som den gör, tro mig. Anders Borg är faktiskt samma person som Damien i Omen-filmerna, Lucifers son och samhällets fiende nummer ett. Varför tror ni att herr Borg annars envisas med att behålla sin hästsvans trots att han blir till allmänt åtlöje på ministermötena? Jo, Anders Borg har ett födelsemärke i nacken - ett märke som bevisar just det jag nu säger - Belsebub Borg är hans verkliga namn och tre sexor göms av hans fläta!

Kamrater! Svininfluensan är här och ni vet ju vilka vi betraktar som svin - Alliansen! Självklart måste ju Maria Larsson, Mats Odell och Göran Hägglund ligga bakom den här pandemin. Varför vill de annars förgöra apoteksmonopolet och göra det möjligt för kapitalisterna att öppna sina egna undermåliga apotek som tjänar stora pengar på folks rädsla för just denna pandemi. Svininfluensa, ett mer passande namn tror jag aldrig att jag hört faktiskt... Med ett monopol hade smittan stoppats vid våra gränser, så är det kamrater!

Kamrater! Det känns underbart att vara i en stad där socialdemokraterna i nära samarbete med sina framtida koalitionsvänner har makten, med ett starkt väljarstöd i ryggen. Sundbyberg är en stad där gatorna och partiet är ett, en stad där träden och fullmäktigeledamöterna delar samma visioner, en stad där vi är stolta över en hög skatt - en skatt som kommer medföra att stadens medborgare snart kan bada i gåsträck och där en en konstbunker byggs. Sundbyberg är en stad som genom att anställa massor av kommunalråd drar sitt strå till stacken mot den arbetslöshet som alliansen cyniskt skapat för att förslava de arbetande massorna.

Kamrater! Till alla Er som stått här med era hätska plakat, visat mig långfingret och bett mig dra hem till Anders Borg - jag känner ert stöd, jag känner mig stark och jag vet att om ni bara lyssnar på mina förklaringar kommer att förstå att jag har simultankapacitet nog att sitta i 24 styrelser, vara ordförande i LO och sitta i partiets verkställande utskott och överallt sköta mig oklanderligt. Jag är Wanja, det inte jag kan det kan ingen annan heller. Tack kamrater, tack för gratisfrukosten denna morgon - nu drar jag till Norra Bantorget och berättar för kamraterna i huvudstaden att Sven-Otto Littorin äter arbetslösa tonåringar till frukost, att Jan Björklund ser skolmassakrer som en del i kampen mot flumskolan och att Maud Olofsson i själva verket är en häxa på 612 år...

Upp till kamp..."

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, AB1, AB2, Expr1, Expr2

2009/04/29

BARA I DET "RÖDA" SUNDBYBERG...


...staden som styrdes av socialdemokartin i 87 långa år innan Alliansens valseger 2006 kan man på den lokala pizzerian hitta en sallad som hyllar en f.d statsminister. Bilden ovan kommer från Solsta Pizzerias meny.

...accepteras de som andra sossar klassar som "löss", dvs. politiska avhoppare av det socialdemokratiska styret som nya galjonsfigurer - med en av dem som enligt sosse-vokabulären skall klassas som en "lus" som ordförande i valnämnden.

...klubbar man i en av de djupaste kriserna världen sett igenom satsningar på en konsthall för 65 miljoner, ett nationalstadion för baseball för cirka 8 miljoner samt en poolanläggnining för cirka 50 miljoner - alltmedan "majoriteten" ålägger Äldreomsorgen att spara 3 miljoner och Socialtjänsten cirka 5 miljoner.

...tvångskommunaliseras det bästa äldreboendet när staden redan innan av Socialstyrelsen utsetts till den kommun i riket som har den sämsta äldreomsorgen - en omsorg som skall spara 3 miljoner...

...ber stadens bildsköna Kommunstyrelseordförande om en ny vänort i ett varmt land att resa till när vintern är som tyngst här hemma. En resa till Brasilien som kostade stadens skattebetalare 50.000 kronor.

...låter man en egen kamporganisation, i detta fall Unga Örnar, utan upphandling driva fritidsgård och sköta kolloverksamhet.

...tycker man att det är en jämn fördelning mellan boendeformer i Central Sundbyberg (61% hyresrätter, 36% bostadsrätter), i Lilla Alby (61% hyresrätter, 39% bostadsrätter) och i Storskogen (96% hyresrätter, 3% bostadsrätter) att man förvägrar hyrestagarna i dessa stadsdelar och boende i den kommunala allmännyttan att omvandla sina bostäder till bostadsrätter.

...anser man att ett belyst vattentorn med ett kommunalt café är en perfekt sak att lägga skattepengar på.

...har man ett "Miljöparti" som totalt glömt bort prefixet till -parti. I vilken annan stad skulle ett Miljöparti stå upp och applådera när betongsossarna bygger ett kraftvärmeverk på gränsen till ett naturreservat och naggar alla grönområden i kanterna?

...finns det ett kommunalråd som skrattar högt åt att ett demokratiskt val helt plötsligt är betydelselöst, och som sedan fyller på med "Sundbybergsborna bör vara ganska glada att det blev som det blev".

...finns det en gnällig, dj-vla moderatbloggare som aldrig lägger bitterheten åt sidan - förrän nu. Nu blickar jag framåt, nu tar jag nya tag inför 2010. Då var då, nu är nu - den politik sosseriet driver kommer jag skärskåda även framöver men "lössen" skall inte få förstöra mer för mig.
Tack för ordet, det fria ordet har vi ju trots allt fortfarande kvar...

MONAS MENLÖSA MANTRA...?

Nästa gång Malmö får stå som värd för en Davis Cup-match så har Ilmar och Malmö stad bestämt att Mona Sahlin skall representera Sverige, med publik och utan demonstrationer...

Idag kom hon fram igen, kvinnan som lekt kurragömma sedan i påskas visade upp sig i media igen - Mona har återigen gjort entré på den politiska manegen igen. Och som hon gör det! Jag tappar nästan min trippelhaka i förvåning över det djupt seriösa, fantastiskt genomtänkta och underbart progressiva i SAP:s egen skuggbudget. Återigen visar SAP och Mona upp för väljarna varför just de bör styra Sverige, för de är de enda som har utrustats med trollspön som hokus filiokus skapar 100.000 nya jobb och praktikplatser i en tid då våra exportföretag har fått se sin orderingång blåsa bort i den världsomspännande depressionen...

Nu är det ju så att jag trots att jag befinner mig på Monas motståndarsida har mycket goda kontakter med många av de sossar som i dag inte vill känna av någon kris i rörelsen och som är helt tillfreds med att man har en partiledare som börjar leka kurragömma när det blir motvind och en kampanjarbetare i Wanja som man gärna hyllar trots att hon tappat bort sin ideologiska kompass i något av de otaliga styrelserum där hon brukar ta sina "Power-Naps". Dessa sossar, som uppskattar min blogg något enormt, vill självklart att väljarna skall få reda på var dessa 100.000 jobb skall skapas - och jag blir forumet för att nå ut med dessa siffror.

Till att börja med vill Mona öppna upp en gigantisk, statligt ägd halsduks- och sjalfabrik som kommer behöva anställa minst 15.000 personer - varav 10.000 i produktionen, 4.000 på produktionsforskningssidan samt 1.000 i byråkratin. Monas förkärlek för vackra halsdukar slår alltså igenom totalt, och som kineserna under Mao som alla var klädda i samma gröna eller mörkgråa uniform så kommer Svensson framöver få tillgång till fina, statliga halsdukar. En annan personalkrävande satsning är att A-lotterierna kommer att anställa minst 10.000 lottförsäljare för att utmana Svenska Spels Trisslotter ordentligt.

En kraftsamling på ungdomarna sker genom att Unga Örnar får statsbidrag för att anställa 20.000 fritidspedagoger men inriktning på folkupplysning och indoktrinering, och ytterligare 10.000 pedagoger anställs till ABF för att kunna hantera den fortsättning som av den första satsningen lär behövas. Dessutom kommer SAP:s kampanjorganisation förstärkas med 3.000 personer, 2.500 kommer anställas av en nyskapad och rörelseägd reklambyrå som har till uppgift att få folk att inse att Mona har en stark ställning och att det inte är kris i rörelsen och 4.500 anställas i en ny chokladfabrik där en svensk motsvarighet till Toblerone kan tillverkas. Kooperationens gamla fabrikslokaler i Kalmar för Nordchoklad dammas ut och renoveras...

De kvarvarande 35.000 utlovade jobben är tidsbegränsade praktikplatser på alla de platser där satsningar skett enligt ovan. En gigantisk satsning med andra ord, en satsning som kostar pengar. Därför avser firma Östros och Sahlin att spara på Bilprovningen, i ett första steg genom att avveckla densamma i Nacka Kommun för boende i staden som arbetat inom politiken i hela sitt liv och aldrig haft ett "riktigt" arbete. Besparingar på vård, skola och omsorg talar man tyst om ännu så länge men det säger sig själv att man tänker ta efter "Sundbybergsmodellen" där besparingar på 3 miljoner på äldreomsorgen och framöver cirka 5 miljoner på socialtjänsten utmynnar i en konsthall för 60 miljoner och en poolanläggning för i runda slängar 50 miljoner. Utbildningsinsatser för att omskola lärare, vårdbiträden och socialsekretare till konsthallspersonal och poolvakter omsörjs av ABF inom tilldelat anslag.

Sedan hoppas man naturligtvis med att kunna höja skatterna över hela linjen i samarbete med sina motsträviga koalitionsbröder. Allt som allt en genomtänkt och smart väg att få Sverige ur krisen.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Joachim, Kent,

2009/04/28

LIGHT-TERRORISM...


De allra flesta av oss ser väl brandmännen som några av de verkliga hjältarna i vårt samhälle, de som med stora risker och uppoffringar gör allt i sin makt för att hjälpa oss när vi är i nöd. Det finns en fascination, en respekt för dessa vardagshjältar som har gjort att barnens ögon tindrar när brandbilarna passerar förbi under utryckning - säg den unga pojke som inte någon gång har sagt sig ha brandmannen som drömyrke?

Samhället blir hårdare, galnare och den respekt som vi alla har trott oss ha för brandmännen är på väg att försvinna bland vissa idioter i de mest stökiga av segregationens förorter i våra storstäder. I Malmö åker sällan räddningstjänsten in i Rosengård utan att polisen med sig eftersom brandbilarnas ankomst brukar mötas med stenkastning och fyrverkerianfall, i Göteborg strök häromveckan en man med eftersom ambulansen inte vågade åka fram till en adress där utryckningsfordon tidigare stenats och poliseskorten dröjde och i Stockholms nordvästra förorter börjar även respekten för räddningstjänsten att urholkas radikalt. Att "buset" kan se polisen som sina naturliga motståndare är väl lite lättare att förstå även om jag anser att varje sten, smällare eller snöboll mot en polisbil är att betrakta som ett planerat angrepp på det demokratiska Sverige och bör straffas därefter. Men att "buset" utvidgat sina angrepp till att omfatta även ambulanser och brandbilar övergår mitt förstånd, de kommer ju dit för att hjälpa "busets" grannar och vänner när de är i nöd... varför stenar man hjälpen?

Att ett antal brandmän i Malmö nu väljer att sluta på sina arbeten har jag full förståelse för, det kan inte vara roligt att dag efter dag gå till jobbet och frukta för den stund när larmdonet ljuder och adressen visar sig vara i Rosengård - en plats där även brandkåren ses som en fiende av ett patrask som inte fattar bättre. Kom nu inte och mal på om en ungdomsgeneration i utanförskap, och unga killar utan något framtidshopp för när det gäller att se vilka som finns till för att hjälpa så måste även en sådan individ förstå vad som är vad, och vad resultatet kan bli den dagen räddningstjänsten står och avvaktar när en lägenhet står i full fyr.

De som kastar sten på brandbilar, ambulanser och även polisfordon bör lagföras och få det strängaste tänkbara straffet man kan dömas till alldeles oavsett hur gammal man är. Det handlar om handlingar som är att betrakta som terrorism - ett angrepp på vårt samhälle och vår vilja att låta alla människor leva i trygghet. Hur trygga känner sig de som bor i Rosengård när de vet att räddningstjänsten knappt vågar åka in i stadsdelen? Hur trygga känner sig de brandmän och ambulanssjukvårdare som hör stenarna regna medan man drar ut sin slang eller plockar ut sin bår? Stenkastandet är inget annat än Light-terrorism och bör straffas därefter. I den mån det handlar om ungar som ännu inte nått straffmyndighetsåldern så bör föräldrarna få ta konsekvenserna.

Att vara brandman i en stad som Malmö kan inte vara lätt. Man har ett kommunalråd som lägger sig platt för folk som genom upplopp och våld vill sätta stopp för det öppna samhället och våra tidigare värderingar. Hotar autonoma med att angripa ett fredligt idrotssevenemang så beordrar Reepalu och hans gelikar att ingen publik skall släppas in med välkänt resultat. Det är samma sak för räddningstjänstens personal som nu väljer att sluta, de känner inget stöd - de känner sig övergivna av ett politiskt ledarskap som inget vill se, som inget vill höra och som inget vill säga i en stad där otryggheten breder ut sig...

Länkar: SvD, DN, SydS, Expr

2009/04/27

TEKNIKEN GÖR UPPROR!

De kommer att ta våra kvinnor, de kommer att ta våra liv!

Som om det inte skulle räcka med en annalkande Pandemi med svin som ursprung? Som om inte Finanskrisen och den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet plågar oss tillräckligt? Som om inte vår tillvaro redan var jobbig nog - Nu kommer mardrömmarna med Science-Fictionbakgrund att börja blomstra igen...

Händelsen med den galna roboten är nästan två år gammal. För två år sedan började en robot, tillverkad av mänskligheten att revoltera mot sina skapare, och det var här i Sverige. En stackars arbetare misshandlades svårt av den bestialiska maskinen och jag tycker mig i detta se en möjlig föraning för vad som komma skall. Detta var ett första test av vår förmåga att värja oss mot de våldsamma krafter som i mångt och mycket bär en enorm frustration inom sig. I hela två år har vi andra levt i ovisshet om vad som hände den där dagen. Ett cyniskt spel med oss människor som dagligen omges av robotar och hushållsapparater - vad kunde inte ha hänt mer...? Själv har jag ju sett hur dammsugaren hugger efter mina genitalier ibland, hur rakapparaten angriper mitt näshår och hur olika högteknologiska apparater gör allt för att få mitt psyke att haverera. Jag har sett tecknen, men oviss om det våldsamma Robotangreppet mot den stackars arbetaren så har jag inte velat ta dessa uppenbara tecken på allvar.

Robotorna har uppenbarligen fått känslor, i detta fall ilska och i andra fall frustration över att inte vara bra nog. När nu våra bilfabriker står för kraftiga neddragningar så förväntar jag mig att en stor del av de robotar som hjälper till i produktionsprocessen kommer att revoltera mot att man inte värderas högt nog, att man inte får arbeta. Den dagen det från SAAB:s fabriker väller ut ilskna robotar på jakt efter de hjälplösa människor som de kommer åt kom då ihåg vem som varnade Er...




Länkar: SvD, DN

FÖRLÅT MIG!


Det finns folk, som måhända med rätta, har stört sig på att jag kommenterat ett influensautbrott i Mexico på ett alltför raljerande och ironiskt sätt - och jag vill då ta chansen att göra en ordentlig pudel. Mitt "Förlåt mig!" är uppriktigt och det har inte varit min ambition att driva om en sjukdom som uppenbarligen tagit ett antal liv och som sprider sig snabbt över världen.

Andemeningen i mitt inlägg handlade snarare om hur pressen snabbt bidrar till att få ett sjukdomsförlopp att skapa onödig panik av. När de "vanliga" influensorna, de utan djurprefix, bubblar upp någonstans i Asien så är det lika många om inte fler än de 100 som det nu talas om som stryker med och uppmärksamheten i media när Socialstyrelsen berättar att våra äldre, sjuka och svaga kan fara så pass illa av sjukdomen att de dör är icke-existerande...

Alldeles oavsett vad folk dör av eller vad som får media att gå igång så vill jag lyfta frågan om medias makt. För hur mycket text ser vi i Aftonbladet eller Expressen om att det medan 100 mexikaner tragiskt och onödigt fått sätta livet till i en ny influensa så har tusentals barn svultit ihjäl i Afrika eller gått hädan för att rent vatten är en ouppnåelig dröm - och var kan vi människor göra störst insatser? Men jag lider med folket i Mexico som nu upppenbarligen har fått se något som närmast är att betrakta som en statshysteri bryta ut...

Och så till något helt annat: Hade min mor fått sin vilja igenom för 41 år sedan så hade jag denna dag firat min namnsdag. I dag är det alla tusentals Engelbrekt:ars dag i Sverige - Ett fyrfaldigt leve för dom! Hurra...

2009/04/26

SVININFLUENSAN REDAN I SUNDBYBERG?

Denna kvinna som greps på gränsen mellan Mexico och USA visar tydliga tecken på att ha den s.k "Svininfluensan"... Se upp!

Jag tror nog att jag måste skapa lite panik i hemtrakterna, ty jag känner mig inte riktigt kry faktiskt. Det har varit feber hit, yrsel dit och en allmän sjukdomskänsla i största allmänhet under flera veckor. Penicillin som inte biter och nya kurer gång efter annan till ingen nytta känns det som. Det är fortfarande samma ömkliga och patetiska person som sitter framför datorn och försöker må bättre genom att skriva av sig sin ångest och bitterhet med hätska utfall mot en rörelse på vänsterkanten som inget ont gjort, som inget ont vill men som ändå drabbats av en åkomma i paritet med svininfluensan - ett svagt ledarskap...

Just min symptombild och mitt vidriga sätt att formulera elakheter har fått mig att tro att jag de facto är mannen som förde in svininfluensan i hemstaden. Visst, jag har inte varit i Mexico men jag har varit på Tacosbaren i Solna Centrum för inte alltför länge sedan, och har man ätit Tex-Mex borde man ha varit exponerad eller...? Att sedan jag med allra största sannolikhet väljs av Kommunfullmäktige till Vice Ordförande i stadens framåtsträvande Globaliseringsråd i morgon gör mig ju ännu lite mer lämpad att ta en pandemi till Sundbyberg. Sedan finns det en hel del folk som betraktar mig som ett svin bara sådär i största allmänhet och är man ett svin och har influensa - ja då måste det väl vara svininfluensa?

Pressen är ju duktig på att jaga upp folk till ett hysteriskt tillstånd, speciellt kvällstidningarna tävlar i skrämmande bilder och en ständig uppdatering av hur många som struckit med. En så länge kan vi konstatera att antalet som dör jämfört med hur många som smittats är marginellt värre än en normal influensa med något Kina-namn. Men finns det ingen finanskris, inga blodiga krig eller galna utspel av Mona Sahlin att ta upp så kör på en influensa med ett djurprefix...

Tack och lov har Aftonbladet tagit sin journalistiska gärning på allvar i ett antal djupt seriösa artiklar som jag fastnade för, och som berörde mig mer än svininfluensan. Först vill jag ödmjukt erkänna att jag har läst Playboy. Inte en gång, inte två gånger utan rätt många gånger. Med en opassande rodnad i mitt feta ansikte så vill jag dock poängtera att det var för länge sedan och att det enbart var för de välskrivna artiklarna och spännande intervjuerna som jag köpte dessa tidningar. Att det sedan fanns tilltalande kvinnor här och där bland den informativa texten berörde mig föga, förrutom när jag såg en nymf från Baywatch skymta förbi. Erika Eleniak heter skönheten och kvinnan var vacker med kläder, utan kläder och på TV i en kombination av tillstånden.

Denna kvinna, informerar Aftonbladet nu oss om i sin ambition att vara ett språkrör för världshändelser, har varit beroende av laxermedel! Oj, men vem har inte varit det blir följdfrågan? OK, är man så snygg så passar det sig kanske inte riktigt... Tur man inte anade det när man råkade slänga ett öga på de mästerliga fotografier som hastigt passerade mina ögon när jag försökte hitta den där intervjun med Weird Al Jankovic. Tänk om fantasin hade satt i gång och man hade fått för sig att det någonstans i bilden gömde sig ett Microlax...? Äckligt värre va? Vad blir nästa steg, att avslöja att Fredrik Reinfeldt är beroende av McDonalds äppelpajer? Att Sven-Erik Österberg knaprar tillväxthormoner eller att Jens Orbacks mormors syster skapat en ny könssjukdom som fått namnet Hästvårtor?

Något som inte är äckligt men rätt fantastiskt är att just denna dag, den 26 april, är Vaginans dag. Även här delar Aftonbladet med sig av sina informationskanaler för att låta oss alla få veta att Kitty Jutbring, som inte har mycket gemensamt med Erika Eleniak, dagen till ära skall gestalta en hårig vagina på Debasers scen. Underbart, själv vill jag hylla denna dag genom att gå upp på vinden och leta rätt på min gamla flyttkartong med de där skönlitterära tidningarna som på svenska skulle kunnat kallas för Lekpojken...

Grislänklar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, AB4, Expr1, Expr2

VAR ÄR MONA?



Anslag från Göteborg, upphittat häromdagen...

Säger man Mona och frågar Svensson vad man tänker på så svarar 14% att man tänker på Toblerone. När det gäller mig kan byta ut Mona mot Alf, Berta, Carl, Doris eller Engelbrekt - jag tänker alltid på Toblerone! Den triangelformade biten som smälter i munnen, som är estetiskt tilltalande och som är bland de bästa chokladbitarna man kan tänka sig. Men när 14% av svenskarna kombinerar en välsmakande triangulär chockladbit med den partiledaren av alla som ger en icke alltför angenäm bismak i munnen när man säger Mmmmmmona så har det inte med kärlek att göra, det handlar om långsinthet...

Inte många gillar Mona idag, väljarna flyr och förtroendet för henne som ledare rasar - och jag tror att vi bara har sett början på en politisk tragedi. En tragedi som en dag i september 2010 kommer sluta med att vi ser en rödgråten Mona kasta in handduken efter ett valfiasko. En syn som kommer att ge den minnesgode Déjà Vu-känslor och återigen dra upp Toblerone-minnena till ytan. För finns det hopp när den annars pålitliga kampanjorganisationen LO är skadeskjutet och när knappt hälften av de egna sympatisörerna inte har något som helst förtroende för sin "ledare"...?

Tänk hur det såg ut för ett år sedan, när Mona var hyllad, när SAP:s vägen mot makten stakats ut av valgeniet Sören Holmberg och när just Mona var tyst och väljarna inget visste om vilken politik sosseriet stod för. Men efter att bilden nu börjat klarna efter en oändlig radda av oklarheter, när väljarna nu har sett att en röst på Socialdemokraterna är en röst på Ohly eller Peter Eriksson som ministrar, när det tydliggjorts att alla löften är tomma och nästintill ofinansierade, när den populistiska svadan inte längre lurar ens de egna - ja, då vänder det fort.

Och vad händer nu, när Mona leker kurragömma med väljarna och kniper käft så till den milda grad att man får ta fram hammare och stämjärn till Första Majtalet för att få upp en käkmuskel som låst sig gravt.
Det är ju inte många dagar kvar till den politiska promenad- och talarfarsen som en röd tradition, och då måste ju Mona upp i stolen igen och öppna käften - och fan vet hur många tilltänkta väljare som med skräck i ögonen och med händerna för öronen rusar ner längs Avenyn, ifrån Mona Sahlins malande i Poseidons knä på Götaplatsen i Göteborg? Och valrörelsen inför EP-valet börjar ta fart, och Mona måste väl visa sig lite här och där då också - kan man önska sig mer? Partistrateger och Baylan hade säkert sett att man hade kunnat gömma undan Mona ett bra tag till...

Att ta ut en seger i förskott är livsfarligt, se bara på Sören Holmbergs svammel för ett år sedan, och jag brukar vara negativ till min läggning och jag målar hellre fan på väggen än börjar drömma om en underbar valnatt igen. Det finns mörka moln, moln som blåser in över konungariket från alla riktningar och som kan ändra allt igen. Det blåser in från baltiska banker, amerikanska biltillverkare och ett EU där vissa länder tror att protektionism är vägen ut ur krisen, och Sverige drabbas.

Att jag känner mig tryggare med den regering vi har än med den Mona vill leda när det blåser upp är väl föga överraskande, men nu verkar det som att svenskarna i gemen fattat det jag gjort för länge sedan - att tomma ord och ett samarbete med två partier som inte har några som helst ambitioner att jobba Sverige ut ur krisen diskvalificerar Monas lagbygge. Ett lagbygge där ledaren springer och gömmer sig när det börjar blåsa upp...

Länkar: Expr, SvD1, SvD2, AB, Kent, Mary, Göran

2009/04/22

EN VÅT DRÖM FÖR KONSERVATIVA...


Jag tillhör den skaran av människor som betraktar mig som konservativ till min läggning, och måhända är det detta som även avspeglar sig i min musiksmak. År 1981, på en badstrand i Rönninge hörde jag för första gången i mitt liv Depeche Modes plingande melodislingor strömma ut ur en vacker flickas bandspelare - och jag var fast. Låtarna från Speak and Spell tog mig med storm, kärleken var total och dessutom besvarad...

För genom åren, de 28 år som förflutit sedan den där dagen då jag hade svårast att välja om jag skulle lägga fokus på den underbara musiken eller min 13-åriga klasskamrats kropp i bikini, så har jag följt med Depeche Mode på deras resa i med- och motgång. Under åren har de utvecklats, och jag har gjort mitt bästa för att utvecklas med gruppen. Under uppväxten bestämde jag mig för att köpa allt jag kunde hitta på vinyl av DM, och jag hade nog allt den dagen då jag behövde pengar och inte längre hade plats för någon kubikmeter med skivor. Allt såldes till en samlare, som säkert var glad - själv förbannar jag ännu den dagen.

Den skivan som jag älskar mest är faktiskt Black Celebration, ett underverk i mina öron. Med låtar som "Stripped", "A question of time", "New Dress" samt de underbara titelspåret så står den ute lite, lite mer än de andra. Och den jag älskar minst är Exciter, en känsla jag nog delar med de flesta devoterade fansen. Men jag älskar allt, oavsett hur det låter sitter jag okritiskt och låter ett idogt lyssnade få mig att älska det där som jag inte föll för direkt...

Häromdagen var det så dags igen, ett underbart skivsläpp och den nya nya Sounds of the Universe har rullat konstant på datorn, på CD-spelaren och i mobilen... Det var ett sådant alster som det faktiskt tog lite tid att kära ner sig i, men eftersom de flesta spåren redan läckt till Youtube och jag var nyfiken i en strut så var det med andakt jag lyssnade igenom spåren. Bästa spåren i mina öron är "Perfect", "In Sympathy" och "Corrupt". Minst bra är "Fragile Tension" och "Jezebel"... Det sammanlagda betyget blir: Fan så mycket bättre än Exciter, svagare än Black Celebration, Songs of Faith and Devotion och Violator men i paritet med Playing the Angel, Ultra och Some Great Reward. Stark fyra eller svag femma med det gamla betygssystemet. Men som den konservative mannen jag utvecklats till så är Sounds of the universe en härlig tillbakagång till tiden när synthen var helig, när trummaskinen enformigt ackompanjerade låterna och när gitarren var ett dödligt gift...




Otroligt nog så anser jag att de bifogade bonusspåren står sig mycket bättre än några av låtarna på själva CD:n. Såväl "Oh Well", "Light" som "Ghost" skulle ha lyft albumet ytterligare en aning - och speciellt "Ghost" har jag kärat ner mig i. En text som får mig att grubbla på ifall det är så här sosseriets ledning i Sundbyberg tänker på mig apropå mina bizarra drömmar... Eller vad säger Ni som känner mig?

"I'm the ghost in your house
Calling your name
My memory lingers
You'll never be the same
I'm the hole in your heart
I'm the stain in your bed
The phantom in your fingers
The voices in your head

One touch is all it took
To draw you in
To leave you hooked
One kiss, you paid the price
You had a taste
Of paradise

Now you're running in circles
Chasing imaginary footsteps
Reaching for shadows
In the bed where I once slept"


Det är sådana avtryck jag vill lämna, det är som ett spöke som lämnar fläckar på lakanen jag vill leva vidare!

Länkar: SvD, DN, AB, Expr

ATT HÖJA ETT VALDELTAGANDE...

En socialdemokrat i Norrköping ägnar sig åt något som man med lite fantasi kan få till valfusk...

Svensson är ju i allmänhet rätt likgiltig inför att gå och uttrycka sin åsikt i valet till Europaparlamentet. Då kommer naturligtvis vi Moderater med nytänkande och friska idéer om hur vi nästa gång det blir dags, 2014 närmare bestämt. Det handlar om att rösta med ett sms, en teknik som mitt andra hemland Estland redan provat i kombination med internet-röstande.

Eftersom socialdemokratin alltid skall vara emot de förslag som kommer från oss, ärans och hjältarnas företrädare i det blåa, kärleksfulla partiet så kommer man naturligtvis skicka fram Sven-Erik Österberg för att buttert avfärda påhittet som nonsens och trams eller locka fram en Ibrahim Baylan till någon morgonsoffa där vi kommer att få höra att det tredje steget i jobbskatteavdraget i kombination med den avskaffade förmögenhetsskatten och de sänkta ersättningsnivåerna i A-kassan ligger bakom det faktum att endast en tredjedel av svenskarna beräknas rösta i EP-valet.

Förmodligen kommer SAP efter ett uselt EP-val starta minst 3 olika rådslag för att hitta orsaken till ett lågt valdeltagande bland de egna och för att hitta egna lösningar, där svår teknik inte skall behövas blandas in. Resultatet lär väl bli att det skickas ut horder av socialdemokratiska valarbetare in på demensboenden, sjukhem och andra instutioner där synsvaga, viljelösa och apatiska människor kommer få ett valkuvert och en valsedel att stoppa och vips så stiger valdeltagandet...

Det har ju hänt förut, faktiskt men då handlade det väl mer om att vinna valet än att höja valdeltagandet. Platsen då var Hässelby, året var 2002 och två sossar kämpade envist för att ge alla förvirrade och dementa möjligheten att genom ett valsystem med enbart ett valbart parti ta sitt demokratiska ansvar och rösta. Då var då och nu är nu men det finns ju fler sätt en just genom regelrätt valfusk där man kan se att slutklämmen på partinamnet inte är något annat än falsk marknadsföring. Just där är ju min hemstad Sundbyberg ett uppenbart exempel, eller hur skall man annars tolka det socialdemokratiska kommunalrådets kommentar om ett moraliskt förkastligt avhopp som raderade ut ett klart valresultat: "Sundbybergsborna bör vara ganska glada att det blev som det blev" skrattar hon fram när det framkommer kritik mot att en av avhopparna skall ta över som ordförande i valnämnden.

Länk: SvD

2009/04/21

MATRIARKATETS MENLÖSA YTLIGHET...

Här ligger jag och solar topless på Franska Rivieran, iförd ett par fina badbyxor från Dressman, på ett skönt badlakan från COOP Forum och med munnen full av en god baguette från den lokala bagaren i St Cyr-sur-Mer.

Jaha, jag är inte 41 år och tunnhårig, fet och fruktansvärt dryg? Nähä, jag skall alltså vara en ung kvinna strax under de 20 åren, stylad och bildskön och fruktansvärt ytlig...? För det är ju uppenbarligen så den genomsnittliga bloggaren ser ut, med en profilbild som är redigerad i Photoshop och som andas den översexualiserade bild av just kvinnor som dessa matriarkets egen armé av bloggare allt som oftast spyr ut sin galla över.

De som läser mig vet väl vid det här laget att jag inte följer bloggosfärens "mainstream", det finns till och med högt uppsatta politiker på Helgeandsholmen som anser att jag rentav är unik och nyskapande. Så jag är nog trots allt den där dryga, bittra gubben som jag har fått för mig att jag är trots att den stinna ölkaggen sedan några år förhindrat mig från att undersöka ifall det är en snopp eller snippa som sitter där nere någonstans på kroppen.

Hela 80% av bloggarna som lättar på sina klädkåta hjärtan och makeup-fixerade funderingar är alltså kvinnor, och jag tycker mig se en gemensam, ondskefull taktik i just detta. För medan vi män som bloggar lyfter allvarliga frågor, som politik och samhällsutveckling så försöker våra motparter utan Petter-Niklas att få samhället att förändras genom tips om var man hittar den finaste handväskan eller vilka bindor som läcker mest när man ägnar sig åt spinning. Och så undrar sedan feministerna varför kampen för jämställdheten gått i stå... Fienden finns i Era egna led, Gudrun! Det är de kvinnliga bloggarnas fel att kvinnan framstår som en imbecill varelse som knappt borde få ha körkort eller ännu mindre rösträtt.

Den genomsnittliga bloggaren är till 82% utrustade med ett täckt kön, närmare hälften är mellan 16 och 20 år, 40% vet inte ens vad de skulle rösta på om de lyckades förstå det här med demokrati - och jag kan alltså med glädje konstatera att jag är närmast unik, att jag bryter gränser och sticker ut från den fruktansvärt tråkiga skaran av patetiska kvinns.

Men det finns ju några små guldkorn även på den kanten, och det är ju de kvinnor som genom träget arbete brytit ytlighetens bojor och sökt sig till en samhällsdebatt och ett politiskt forum där verkligheten handlar om en påstådd klasskamp, ett verkligt utanförskap och olika ideologiska lösningar på de problem som vi män anser vara så långt mycket viktigare än vilket kaffe en knappt byxmyndig tjej drack på stan häromdagen och vilka skor hon hade på sig just då. Men de kvinnor som skriver som oss män, är de verkliga kvinnor eller är de "light"-versioner av Tiina Rosenberg? Jag vet inte vad jag skall tro, för trots att min vän Erica ser kvinnlig ut och attraherar mitt heterosexuella kynne så finns det ibland ett manhaftigt sätt i hennes formuleringar som får mig att känna en tillhörighet med henne som jag bara känner med mina killkompisar.

De unga kvinnorna håller på att ta över i bloggosfären och det fyller mig med skräck! Kommer normen att skriva bli den förbannade ytlighet som vi dag ser? Kommer Krassman inom kort börja kommentera Monas halsdukar eller sitt eget läderställ? Kommer Sten Tolgfors recensera de nya och upphetsande uniformerna som våra soldater i Afghanistan klär så fint i? Kommer Carl Bildt skriva ett inlägg om hur gott kaffet är i Sarajevo och vilka strumpor han hade på sig när han träffade Angele Merkel senast? Nej, vi måste sätta stopp - Här och Nu! Bloggosfären är värd en tuffare och mer manlig miljö, det behövs en gedigen kamp för att sätta stopp för de tjejer som nu håller på och tar över de nya medierna. För fyra år sedan var bloggosfären mansdominerad, och inläggen andades allvar, medmänsklighet och var i princip kliniskt fritt från dravvel. Nu är situationen en annan, och vi ser effekterna redan nu...

För det kan väl ändå inte vara så att folk i gemen uppskattar att läsa om kläder, mat och gråtande barn när man kan läsa om nordkoreanska kärnvapen, Mona Sahlins grodsamling eller IPRED och FRA? Det kan väl inte vara så illa, ty då är ju Armageddon ingen dålig utväg för en mänsklighet som ledda av ett par modetokiga fåntrattar vandrar hand i hand mot den säkra undergången - en framtid där ett par skor på rätt fötter väcker mer uppmärksamhet än att Mugabes livvakter brottade ner en paparzzi-riksdagsledamot på en avlägsen ö...

Länk: AB, AB2, DN

2009/04/20

VEM KAN SÄGA NEJ TILL HELENE...?

"Titta, kom och titta. Kom sätt er här omkring. Det dröjer säkert ännu en stund, innan sömnen kommer med John Blund - han vill visa oss någonting..."

Jag gnuggade sanden ur ögonen, den där sövande sanden som den gamle, skäggige f.d. STASI-agenten John Blund hade hällt i mina melerade ögon kvällen innan. Ett par djupa gäspningar, den obligatoriska morgon-prutten och jag började bli mig själv efter en natt med konstiga drömmar... Vad skådar då de nyss avsandade ögonen i dörrposten? En vacker, blond kvinna iförd en röd och vacker negligé med ett broderi som jag bara kunde tyda som den där nya och missbildade SAP-Rosloggan, blinkade vackert med ögonen mot mig och lade huvudet sådär förföriskt på sned. Hon stod där och strålade, och jag undrade om det verkligen var så att jag inte längre kunde skilja på vad som var drömmar och var som verklighet?

Kvinnan i dörren var ju slående lik kommunstyrelsens så oändligt vackra ordförande Helene Hellmark-Knutsson, och all konversation fick mig snabbt att tro att så även var fallet.
"-God morgon, min adipösa och nyutnämnda ordförande för äldrenämnden. Har du sovit gott?" kom från den politiserade nymfen några meter bort.
"-God morgon, är det mig du syftar på? Och ja, jag har sovit gott men vad gör du här egentligen?" fick jag tafatt fram medan jag grubblade om den där morgonmöken kunde ha förstört mina möjligheter att etablera en ny form av koalition.
"-Vem annars, mitt ister" sade kvinnan som verkligen var skrämmande lik Helene och följde upp med "...Har du glömt att du också hoppat av till oss mot att jag gjorde dig till ny ordförande för äldrenämnden? Drack du så mycket Fredrik...?"
Då kände jag av betongskallen och började ana att något hänt som inte borde ha hänt, jag hade blivit sosse!
"-Nej då" ljög jag henne rakt upp i ansiktet "Klart att jag minns, och tack för förtroendet. Jag hoppas att jag kommer göra en lika spikrak karriär som Spira har fått se sig göra."
"-Nämen gubben då... Du kommer ju lyckas mycket, mycket bättre. Du är ju ung och vital trots att du börjar bli grå- och tunnhårig. Jag tror faktiskt att just du Fredrik är politikens framtid här i Sundbyberg" sade kvinnan som var så otroligt lik vår KSO och slank graciöst ut till mitt ostädade kök.

Efter några minuter kom den vackra kvinnan tillbaka in med en bricka i händerna med min sedvanliga frukost, en Toscasnäcka från Pressbyrån, ett stort glas kall Cola samt en näve Alvedon och slog sig ner på sängkanten bredvid mig där doftångorna efter morgonrökaren nu börjat lösas upp i det instängda sovrummet.
"-Du Fredrik, jag undrar ifall du skulle kunna hjälpa mig när jag nu hjälpt dig komma vidare politiskt. Vad säger du om att låta mig ta 3 miljoner av pengarna som var öronmärkta till de äldre i vår stad och bygga en fin konsthall? Jag vet ju att du älskar konst och kultur lika mycket som du älskar mig, eller hur...?"
"-Självklart, och vem kan säga nej till dig min sköna. Vad är väl några extra vårdbiträden eller mer aptitlig föda för de gamlingar som redan nu lider av Sveriges redan sämsta äldreomsorg mot lite nytänkande konstsatsningar i vår stad" erkände jag och kände hur skammen sköljde över mig. Min nya arbetsgivares prioriteringar, som jag förvisso kände till sedan tidigare, låg nu i öppen dager - en prioritering där de äldre får stå tillbaka för diverse bling-bling...

Det var en helt horribel kombination av en mardröm och sådan där dröm som man ler åt när man vaknar, så jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera när jag gnuggat sanden ur ögonen, den där sanden som den gamle, skäggige f.d. STASI-agenten John Blund hade hällt i mina melerade ögon kvällen innan. Jag tog ett par djupa gäspningar, och släppte den där obligatoriska morgon-prutten och öppnade mailboxen.

Déja Vu? Vad var det jag läste egentligen? Hade jag sett framtiden i mina drömmar, var det verkligen så att det den där kvinnan som jag inte kunde låta bli att placera i rollen som kommunstyrelsens ordförande faktiskt var på god väg att göra det hon så förföriskt hade bett mig om i drömmarnas värld...? För det verkar ju faktiskt som om det jag hade drömt är precis det som verkar vara i görningen i hemstaden, att man pungslår och utarmar en redan eftersatt äldreomsorg för att sväva ut i Konstens och Kulturens flumtillvaro. Sundbyberg, med såväl Nationalmuseum som Moderna Muséet på cirka 15 minuters avstånd med kollektiva färdmedel skall alltså sätta på sig spenderbyxorna för att markera att kulturen minsann står över prioriteringar i Sveriges dokumenterat sämsta äldreomsorg.

Kanske kan man också låta Konstfack med sina banbrytande projekt få ett litet annex i vår stad, en plats där man kan skapa konst genom att låta elever bryta sig in i T-banans depå vid Rissne för att där skapa nytänkande konst, eller låta en galen konstnär ta all fokus från läkarna på Kronans Vårdcentral genom ett simulerat sjukdomstillstånd. Konstfack och den politiska ledningen i Sundbyberg har nog rätt så mycket gemensamt när man börjar analyserandet. Själv ser jag en likhet som vi definitivt borde ta efter, nämligen att som i Konstfacksfallet engagera jurister som bollplank till verksamheten. Det lär nog snart behövas...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3

FÖRSTA MAJ HANDLAR OM ATT PROTESTERA...


Tanken med Första Maj har väl mig veterligen varit att driva ut de kuvade, hunsade arbetande massorna på gatorna med röda flaggor och hätska plakat för att denna arbetarrörelsens helgdag protestera mot orättvisor och elände. För mig så har Första Maj under alla de tragiska år då SAP suttit vid regeringsmakten framstått som en politikens "Freak-show" - protesterar man mot sig själva, för makten och socialdemokratin har ju under nästan hela 1900-talet varit samma sak i det här landet. Ett parti som styr landet under en solklar majoritet av tiden gapar i gemenskap med facket om orättvisor och förtryck men gör i sin andra roll som regeringsutövare inget åt problembilderna...

Om Första Maj under sosse-styret en närmast sorglig uppvisning i politikens egen form av mulipla personligheter så har väl "rörelsen" dessa dagar då Alliansen med geniun välvilja inför alla medborgare och med visheten som rättesnöre styr landet med trygg hand ändå lite mer rätt när man går ut och protesterar. Protesterna kommer med allra största säkerhet handla om hur fel det är att några andra än just Socialdemokraterna har mage att styra landet. Men nu visar det sig att protesterna kommer att handla om så mycket, mycket mer...

För protesterandet mot de upplevda orättvisorna och det "vidriga styret" kommer i år med största säkerhet utmanas av en proteststom mot den egna ledningen med Wanja och Mona i täten. Wanjas oförmåga att sätta sig in i alla sina välarvoderade styrelseuppdrag har ju så till den milda grad upprört gräsrötterna att de nu vägrar marschera i de demonstrationståg som den Första Maj kommer traska runt i landets städer och byar med en allt glesare och åldrande skara av sossar. En bra markering i mina ögon, och ett tydligt tecken på hur fel det blir när facket och SAP försöker agera som två siamesiska tvillingar. Den dagen facket förstår att det är dags att gå till operationssalen för att sära på de två, den dagen växer respekten hos mig för facket som arbetarnas legitima företrädare. Men när skall vi komma dit, den dagen då LO ser hur illa det går när man med grummliga ögon helt förlitar sig på att ett parti själva verkar för arbetarnas väl och ve...?

De grymtas i rörelsen, jag känner ju genom jobbet och andra vägar folk som av någon outgrundlig anledning duperats av gammal propaganda om Ådalen -31 och allehanda nedsättande och förklenande omdömen om oss som sett sanningen i vitögat och hittat rätt. Dessa människor är arga, bittra, upprörda och gravt desillusionerande över tillståndet i det som skall vara "arbetarrörelsen". Ett svagt ledarskap, en livsstil där ryggdunkningar och hålla-bakom-ryggenmentaliteten är utbredd och där den politiska överklassen på vänstersidan vägrar inse att man har satt sig själva på en ännu högre piedestal än sina motsvarigheter i näringslivet har fått folk att reagera, väljare att fly och rörelsen att börja gunga. Men någon kris det är det inte - iallafall inte om man skall lyssna på politruckerna i SAP. Allt är frid och fröjd, opinionssiffrorna bra och alla mår bra... Någon som går på det?

Länkar: Expr, AB, SvD

"BLÅ, BLÅ ÄR KÄRLEKEN..."

"...Blå är den färg som kärleken ger. Blå, blå är himmelen. Inte ett moln på himmelen jag ser". Kan det sägas bättre än med en textrad ur en synnerligen vacker melodi som alltid får mina allt annat än blåa moderatögon att tåras?

Det hela handlar om vår kungliga huvudstad, en stad där tydligen inte enbart vår kungafamilj är blåblodiga nuförtiden. För vad är det som sker egentligen, är Stockholm - The Capital of Scandinavia - på väg att bli som satelliterna Täby, Danderyd, Lidingö, Solna och Nacka...? Små städer där den blåa folkhemstanken slagit igenom på allvar och där det blåa partiet är det stora, stadsbärande partiet. Kommer Stockholm dit nu, är det slut på det ständiga vaktskiftet vart fjärde år? Nog ser det ut så när närmare 42% av huvudstadens befolkning hittat rätt och när sosseriet knappt attraherar ens en fjärdedel av väljarkåren. Torra Karin Jämtin och den undersköna Veronica Palm, SAP:s kvinnliga ledarduo i stan har lite att jobba med om man säger så.

Uppdelningen mellan landsbygd och storstad blir en mer tydlig för varje val, där folk bland betong och asfalt hittat rätt och ser framtidens politik medan landsortsfolket verkar rädda för allt vad förändring heter. Det kan vara EU, det kan vara Euro och det kan handla om att inte våga byta ut ett trött parti som i realiteten inte gjort annat än att utarma sina "basområden". Själv minns jag när Centerpartiet och den bräkande Fälldin var som störst just på landet, medan sossarna höll storstäderna i ett järngrepp. Tiderna förändras, men om Maud kunde hitta "hem" och börja attrahera sina gamla kärnväljare igen och visa att det moderna Centern är mer än glitter, glamour och fejkbloggande Stureplansfjollar så blir vår gemensamma kamp om hela rikets styre fan så mycket lättare att vinna...


Om nu Stockholm verkar vara på rätt väg så finns det ju kommuner där man svävar i den djupaste okunskapen om hur man formar ett modernt Nirvana Ta bara en kommun som Fagersta, en ort vi passerar varje gång vi reser till sommarstugan och som har ett styre där kommunisterna har egen majoritet! Sveriges Pyongyang? Dessutom blev jag varse att det i Norrlands inland finns kommuner där Sveriges enligt vissa opinionsundersökningar största parti inte ens existerar. Arjeplog var en sådan plats - familjen kollade på boende där eftersom det socialdemokratiska majoritetsstyret i byn erbjöd nyinflyttade en generös inflyttningsdusör i rena pengar. Men när jag ögnade igenom Arjeplogs hemsida och upptäckte att bygden var lika kliniskt fri från moderater som TV4 på kvalitetsprogram så var det inte tal om att flytta norröver. Ensam må vara stark men inte mot en hel by...

Tillbaka till huvudstaden igen. Det finns ju några röda skamfläckar kvar i länet, kommuner där befolkningen ännu inte sett verkligheten som den är och fortfarande tror att socialdemokratin innebär allt det där som det innebar runt det förra sekelskiftet. Huvudstaden har till och från skiftat färg, hemstaden Sundbyberg hade varit kroniskt rött i 87 år innan 2006. Väljarna i Stockholm har hittat hem och det skulle inte förvåna mig om Sören Holmberg någon av de närmaste dagarna kommer gå ut och proklamera att Alliansen kommer vinna valet 2010 hur lätt som helst. Vad Sörens profetior är värda, det vet vi men det ser onekligen bra ut och må även Sundbyberg få det styre som det förtjänar efter valet 2010.



"Blå, blå är kärleken. Världen är ny, all tid den förgår. Blå, blå vår morgondag. Vad som än sker, vår kärlek består"

Länkar: DN, AB

2009/04/19

OH VAD ROLIGT, JÄTTEROLIGT!


Sören Holmberg, valgenius och statsvetare, borde nog fundera på ifall det inte är dags att ta sig upp på vinden och leta rätt på en av de gamla Staffan Stalledräng-strutarna som borde finnas där. Sedan borde Sören ta fram en stor märkpenna, gärna i en skrikig och tydlig färg och skriva följande ord vertikalt över struten "Jag är en DUMSTRUT!". Orsaken? Jo, för inte alltför länge sedan så tyckte den gode Sören att riksdagsvalet 2010 i princip redan var avgjort till Monas fördel, att det inte fanns en chans för Alliansen att vända på ett till synes hopplöst opinionsläge...

Det såg så ut då, och även jag misströstade men jag kan ju inte skryta med att vara ett valgenius eller professor i statsvetenskap, och så fortsatte det att se ut tills dess Monas tunghäfta släppte och hon började släppa grodor ur munnen i samma takt som en förkyld sprider sin smitta. För det var det som var vändpunkten, att SAP lät sin ledare börja glappa och hitta på allehanda ogenomtänkta fiaskon. Vem kan glömma hur den rödgröna röran som Carl Bildt skapade för åratal sedan men som nu framstår som en välordnad och pedantiskt skött frimärkssamling jämfört med det Mona hade tagit för sig - där kan man tala om röra! Att sedan Wanja-gate påskyndade manfallet från sosseriet är en bonus, men slutresultatet hade blivit detsamma. Nu måste det finnas en kriskänsla i rörelsen, oavsett vad de säger och den medvetenhet har sosseriet att återgå till det vägvinnande konceptet med att låta Mona spela pantomim-teater.

Mitt under det värsta kaoset så tar Mona påskledigt och flyr, och sedan dess har ingen människa mig veterligen sett Mona i media överhuvudtaget. Det är Monas starka ledarskap, det är vår tilltänkta statsminister - kvinnan som med ett tröttsamt malande och en ström av floskler helt själv har raderat det Sören Holmberg tyckte var ett ointagligt försprång. Tack och lov för oss som vill se mer av Mona så ligger ju EP-valet framför oss, precis som Första Maj och alla spektakel den dagen - och då måste ju Mona in på manegen igen. Och då kommer ytterligare fler att förstå det som vi andra redan sett - att kvinnan är en gigantisk blacka om foten för ett SAP som nu lider alla helvetets kval i kvoteringens kölvatten...

Det finns de som skriver om Mosa Mona-kampanj, och visst kan det kanske framstå som en kampanj mot hennes person. Sanningen är dock att detta är en genuin folkupplysningskampanj för att få väljarkåren att se vad som kan vänta 2010, och ingenting riktat mot Mona som person. Hon är säkert jättetrevlig, bedårande samt sympatisk men det spelar liksom inte in - vi vill ha en kompetent ledare som gärna FÅR vara trevlig...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, AB, Krassman, Göran

2009/04/17

DET RÖDGRÖNA FÖRSVARET...?

Luftförsvarsövning utanför Ängelholm för 2 dagar sedan, omställningen är påbörjad...

I dagens Sverige så får inte ens 10% av årskullen möjlighet att tjäna sitt land, sin konung och vår demokrati genom fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. Inte ens 10% av de unga männen, eller de frivilliga tjejerna får alltså möjlighet att lära sig hantera vapen för att när ofreden återigen vaknar till liv i vårt närområde med detta vapen i hand skydda oss. Långt fler än dessa inte ens 10% vill göra sin plikt, och har ingenting emot att lära sig den ädla konsten i att försvara - och ändå lyckas Pliktverket plocka ut en man vid namn Henrik Emilsson till just militär utbildning och trots att denna menige Emilsson inte ville ha med vapen att göra. För att fostra en god soldat så är motivationen A och O, och varför tar man då ut en totalt omotiverad landsförrädare när det finns horder av villiga att välja bland? Man kan ju fundera...

Och när jag hade funderat klart så såg jag det övertydliga svaret, svaret på frågan varför menige Emilsson fick exercera omkring med en plastbössa på kaserngården när de andra bar sina riktiga vapen. Försvarsmakten har redan påbörjat en omställning till den organisation som kommer bli verklighet den dagen de rödgröna vinner ett val och placerar Lars Ångström som försvarsminister. Med den budget och de ambitioner som då kommer gälla finns ingen annan utväg än att byta ut FMLogg mot Toys 'r' Us och FMV mot Jultomtens fabriker vid Nordpolen. Då blir det plastbössor, knallpulverpistoler, Cowboy-hattar över hela linjen... Äntligen kommer vi dit, till det målet som även vår nuvarande försvarsminister vill leda oss - till det lätta och rörliga. För hur mycket lättare är inte en platsbössa mot en KSP-58, eller en Cowboyhatt mot en hjälm?

Framtidens svenska försvar kommer att ha en allsidig sammansättning, där Marinens "plåt-schabrak" till Kustkorvetter snabbt byts ut mot skräckinjagande uppblåsbara kustkrokodiler, ubåtsskyddsluftmadrasser samt ett antal uppumpade traktordäck för minröjning. U-båtsvapnet ersätts av batteridrivna och förarlösa mini-ubåtar med en längd av ca 20 cm som kan verka utan understöd så länge batteriet räcker. Flygvapnet kommer baseras på plikten, där alla radiostyrda flygplan och helikoptrar mobilseras skyndsamt när så behövs. Incidentberedskapen, syftandes till att skydda huvudstaden består av två flygande drakar med extremt långa linor baserade på Gärdet. Vad gäller armén så övergår vi till centralförsvarsdoktinen som anammades när Karlsborgs Fästning byggdes men som snabbt övergavs strax efteråt. Ny centralpunkt för rikets marksstridskrafter blir High Chaparral i de småländska skogarna, med "Big Bengt" Erlandsson som ny ÖB.

Det Emilsson fått uppleva är den nya omställningen, från ett tidigare Invasionsförsvar, via ett Insatsförsvar till det framtida Inlevelseförsvaret - det vi i Sverige anser oss ha råd med för att skydda våra medborgare. Känn dig utvald, menige Emilsson - sluta gnälla ty Du är framtidens svenska soldat. Här och Nu, gärna i en lekpark...

Länkar: DN, AB, SvD

SEGRAREN SKRIVER HISTORIEN...

Östros, i Sundbyberg ifjol. Den lille killen till höger, har han fått möjligheten att hitta sin egen ideologi...?

Ifjol, när Socialdemokratin hade medvind, så marscherade lite drygt 130 muntra sossar genom Sundbybergs gator. Att det var så få har vi genom gediget underrättelsearbete av den "flygande moderaten" Hans Beckerman fått bekräftat. Det var då, när SAP hade närmast egen majoritet i opinionsundersökning efter opinionsundersökning, det var när Mona kunde öppna munnen utan att 2-3% av hennes tilltänkta väljare sprang åt alla andra med händerna för öronen och med skräck i blicken och det var när det så kallade lagbygget av röda och gröna trätobröder och systrar ännu ej sett dagens ljus...

Snart är det dags igen, snart skall samma människor ut igen och skrika slagord och vifta med de röda fanorna. Ifjol var det Östros som var affischnamn, och i år kommer Wanja! Det är ju nästan så att man har lust att gå upp och lyssna på kvinnan för vilket sovande på styrelsemöten och hyckleri tävlar med pappersvändande på LO-borgen i hur hon fördelar arbetsdagen. Skrämmer inte Wanja själv bort några dussin av de mest desillusionerade sossarna så vet jag inte vem som skall få dom att stanna hemma. Själv har jag gått i Första Maj-tåg tre gånger, och jag skäms en i dag när jag hittar något gammalt kort på mig i 7-8 årsålderna med något hemsnickrat plakat i näven och en nöjd, indoktrinerande mor vid min sida. Så var min uppväxt, så var mitt liv -jag hade noll och ingen valfrihet och vid de tillfällen som jag satte mig på tvären så manipulerades jag med löften om besök på en pizzeria efter brandtalen...

För att på Facebook "promota" detta evenemang så har det skapats en grupp som skall attrahera folk till folkpromenaden, skapad av den unga fröken Alexandra Völker. Gott så, det passar sig ju faktiskt bättre att demonstrera mot regeringen och dess politik när man inte själv sitter och styr. Ofta har det ju varit så att man gått ut och marscherat även när man själv har haft makten, och därmed alla möjligheter i världen att ändra på det man inte har varit nöjd med och det framstår väl som rejält skruvat. Men på Alexandras Facebook-evenemang så finns det en mening som jag stör mig på, en mening som måhända är helt ogenomtänkt bara eller som är placerad i texten för att reta upp sådana bittermandlar som mig...

"Kom och fira första maj i Sundbyberg, staden som håller sig röd år efter år" skriver hon och det stämde väl bra fram till september 2006. Sundbyberg har ju varit den lilla röda öknen i det övrigt blåa, bördiga landet som är Stockholms län under lång tid. Visst det finns andra ödemarker i länets periferi, men här handlar det om en centralt belägen plats där den mentala växtligheten legat i träda, torkat och försvunnit under 87 år av rött styre. Det krävs politisk råstyrka att klara av att år efter år behålla makten, det skall sossarna ha all heder av - men det kommer till ett slut någon gång och det slutet var just i kommunalvalet 2006. Det är just då man finner den röda bokstavskombinationen ovan som stötande, för efter ett år så var staden Sundbyberg återigen rött. Denna gång inte för att väljarna tyckte att det alternativet var det mest tilltalande i allmänna val utan för att två tomtar bytte sina blå kostymer till den röda...
"Kom och fira första maj i Sundbyberg, staden som håller sig röd år efter år" stämmer, men skulle ha följts upp med förklaringen "på ett eller annat sätt, och inte alltid med moralen eller väljarkåren i ryggen".

Jag är bitter, erkänner - jag tycker väljarna om lite drygt ett och ett halvt år borde fått tycka till - Kanon eller Kalkon - och därmed avgjort vårt betyg. Det hade varit rätt väg, att få sparken i val tillhör demokratins arbetsbeskrivning och jag kan förlika mig med att en majoritet ibland inte faller för de argument jag lägger fram när det händer. Tänk bara om just Sosseriet i Sundbyberg kunde komma till samma insikt, att förstå att man inte längre har folkets stöd. Tänk om, men det kommer aldrig att hända - maktfullkomligheten är total. En väljare som inte förstår innebörden i mantrat "...staden som håller sig röd år efter år" är enbart att betrakta som en byfåne i den politiska "majoritetens" ögon.

2009/04/15

PÅ BESÖK HOS GÖRAN OCH JACOB

Göran och Jacob i sändartagen, denna gång utan en välkammad tokskalle blåsandes i mikrofonen...

I dag har jag varit på audiens i riksdagen, hos Din ledamot - Göran Pettersson och hanses norrländske politiske sekretare Jacob. Lite nervös var jag allt över att ha blivit inbjuden till maktens boning för att där i Görans Webradio få bre ut mig med åsikter, synpunkter, tips och allmänt prat om bloggande och politik. Eftersom Jacob och Göran förmodligen fortfarande sitter med något ljudredigeringsprogram och försöker eliminera de mest galna kommentarerna från undertecknad så dröjer det dessvärre till i morgon innna allmänheten kan lyssna på mina väna stämma...

Jag vet inte hur det gick, det kändes väl hyfsat OK även om jag inte på något sätt är en talare i ben och märg. Radiovanan från tiden som ambulansdirigent på SOS hoppas jag i alla fall gjorde att jag inte undsläppte mig alltför många olater eller biljud, men det vet vi ju inte förrän i morgon. Göran Pettersson själv var väl sisådär nöjd, "Välkammat" löd omdömet om min insats och jag vet inte hur eller om jag kunde släppt loss alla mina galna åsikter i ett program där faktiskt en folkvald ledamot av landets riksdag står som ansvarig utgivare. Själv var jag naturligtvis nöjd med att ha fått en halvtimmes tid att fläcka ut mig på, självgod som jag är...

Vi pratade som sagt om politiska bloggar, och i synnerhet vad som saknas hos de riksdagsmän som anstränger sig för att nå ut med högst varierat resultat. Det kan inte vara lätt när partipiskorna viner, när man inte får sticka ut för mycket och när allt skall vara så fruktansvärt korrekt - så att blogga och samtidigt hålla sig på den politiska mattan som ledamot i riksdagen och försöka skapa något spännande och nydanande är väl ungefär lika lätt som att blanda ihop två stycken 5000-bitars pussel, skaka våldsamt och sedan försöka lägga dessa med hjälp av en hammare. Det hedrar Göran Pettersson att han vill, att han ibland sticker ut och hittar på nymodigheter som det här med webradio - mer sådant!

Jag vill ju inte avslöja för mycket om vad som sades utan ber läsaren att under torsdagen uppsöka Din Ledamot för något som förhoppningsvis är lite akustisk njutning. Det kändes ju som tidigare nämnts rätt bra. Visst, jag kunde ha varit mer elak, ohämmad och den satan jag förvandlas till bakom tangentbordet ibland - men jag är ju också blyg och nya miljöer hämmar mig. Om Göran någon gång framöver återigen släpper in mig på sitt välstädade rum, med håriga kossor på väggarna och mikrofon som jag inte fick blåsa i så kommer jag vara lite mer hemtam, som hårfön i vild panik - lovar!

En annan angenäm upplevelse var att innan utsändningen få hälsa på den riksdagsledamot som varit utsatt för våld och hot av diktator Mugabes livvakter i Singapore - Fredrik Schulte. Det var ett närmast historiskt handslag för mig, jag kommer aldrig mer att tvätta min högernäve igen ty det var ju med den handen jag hälsade på en partivän som dokumentarade en despots bokköp. Jaga dom, jaga dom överallt - de som har gått hand i hand med Ingvar Carlsson...

EN RÖD TRÅD SOM STINKER...

"Vad har idioten satt för rubrik på eländet i dag då...?"

Två nyheter på Aftonbladets site etsar sig fast på mina hornhinnor denna natt. Den trevliga nyheten är att endast 27% av svenskarna numera är missledda och lever i villfarelsen att Mona skulle ha förmåga att styra landet tillsammans med sin rödgröna röra. I alla frågor utom sjukvårdspolitiken sjunker förtroendet för sosseriets lösningar likt en skräddare på vattenytan som man har haft lite roligt med och dränkt med diskmedel...

Att socialdemokratin har högre förtroendekapital än alliansen i sjukvårdfrågor är för mig helt barockt! Vilka ligger bakom vårdköerna? Vilka tror att monopol gynnar kvalitet? Vem försöker lura oss att mångfald är synonymt med elände och vem har styrt landet under alla de år som sjukvården gång på gång uppmärksammas med mindre smickrande omdömen? Uppvaknandet kommer nog snart i denna fråga också snart, det måste vara någon sorts politisk narkos som sitter i och ger vårdtagaren Svensson grava vanföreställningar och en rejält rubbad verklighetsuppfattning.

Den andra nyheten handlar om en kemist i England som kommit på en helt fantastisk idé. Mannen vid namn Daifallah satt i hemmets lugna vrå och blandade ihop en härlig röra av sina egna restprodukter i form av fekalier och urin. Dessa lyckades kemisten sedan genom sin yrkesbakgrund omvandla till aerosol, ångor, som han sedan spred på pubar och matvarubutiker! Människan i all sin uppfinningsrikedom är ju helt fantasisk, eller hur? Det brittiska rättsväsendet såg inte humorn i det Daifallah tog sig för utan dömde den perverterade glädjespridaren till hela nio år i fängelse. Glädjedödare...

Så här dags på dygnet så brukar omdömet svikta och måhända är det detta som händer när jag ser ett samband mellan denna Daifallah och den socialdemokratiska oppositionspolitiken. För nästan som när Daifallah har gått omkring och sprutat bajs omkring sig i engelska matbutiker så stövlar Mona omkring och bearbetar väljarkåren på ett liknande sätt. Det luktar illa om argumentationen, det är en riktigt skitig oppositionspolitik som bara går ut på att gnälla, gnälla och åter gnälla. Inga egna lösningar så långt ögat kan nå, bara en återgång till en svunnen tid... Det är ju inte utan att man börjar undra, vill sossarna verkligen vinna valet 2010 eller är det så att man faktiskt lämnar en politisk walk-over med den allt annat genomtänkta politiken som man nu visar upp, med en allt annat än gedigen ledare? Anar man kanske att deras egen politik inte är uppgiften vuxen att ta Sverige ur lågkonjunkturen? Eller har det helt enkelt gått upp för socialdemokratins kärna, det som gått upp för alla utom 27% av svenskarna - att alliansen faktiskt gör jobbet bättre, här och nu, i motgång och i medgång - i dag och i morgon...?

Länkar: AB1, AB2

2009/04/14

MUGABE OCH MODERATEN

Mugabe hand i hand med en svensk sosse-parlamentariker, då gick det bra att fotas...

Den unge riksdagsmannen Fredrik Schulte blev på långfredagen antastad av en afrikansk diktators hejdukar som inte tyckte om riksdagsmannens tilltag med att fotografera Mugabe i den där kassakön på en bokhandel i Singapore. Det var ett grovt övertramp och jag är säker på att det ligger något helt annat bakom episoden än en diktators ovilja att fotograferas. Det ligger liksom i den galne despotens natur att vilja framstå som folklig, en som är som alla andra, en person som helt ensam handlar böcker i en bokhandel i ett främmande land...

Sanningen är nog den att när riksdagsman Schulte mitt i sitt skakande hade lyckats föreviga Mugabe så hade han i sin mörka näve en trave böcker från det gamla samarbetslandet i norr, det socialdemokratiska Sverige som alltid stått på Mugabes sida. Bland böckerna fanns Göran Perssons mästerverk "Den som är satt i skuld är inte fri", något för Mugabe att ta lärdom av samt "Min väg, mina val" som Mugabe redan i dag anammar på ett närmast brutalt sätt. Dessutom fanns även den av Pär Nuder på betald arbetstid författade boken "Stolt men inte nöjd" med bland alsterna. Hade Schulte haft lite bättre zoom på sin mobilkamera hade han även kunnat skymta ett helt ny bok av den i Zimbabwe hyllade proletären Michael Spira som lyckats prångla ut en pocket på engelska utan någon som helst uppmärksamhet här hemma... "How to dismantle democracy".

Stolt, men inte nöjd - så såg Mugabe ut när hans biffiga livvakter tryckte upp den lille moderatslyngeln bland bokhyllorna. Schulte fick en rysk kokbok i huvudet och tvingades i det omtumlade tillståndet att radera de vackra bilderna han tagit av Mugabe någon minut tidigare. Kunde det vara så att Mugabe kände sig kränkt över att en svensk högerspoling uppmärksammade att diktatorns inspiriation i att leda ett land i fördärv var den svenska socialdemokratin? Eller var det helt enkelt så att Mugabe inte kände för att fotograferas just då? Om det var det senare fallet rekommenderar jag farbror Mugabe att snarast kontakta en annan tokskalle med afrikanska rötter - Michael Jackson - som vet hur man avidentifierar sig i offentliga miljöer som ingen annan.

"Jag ska lämna in minneskortet till riksdagens IT-support och hoppas att jag kan få tillbaka bilderna" säger Schulte till media. Mig veterligen är hela IT-supporten i riksdagen full av socialister som snabbt kommer att placera alla de eventuellt återskapade bilderna till samma mörka vrå där hemligheterna om ryska u-båtskränkningar, Tsunami-katastrofens hantering, Raul Wallenbergs livsöden och vad som sänkte Estonia finns gömda undan allmänhetens nyfikenhet, precis som Mugabes förkärlek för svenska sossars författande...

Länkar: DN, SvD, SvD2, AB, Holma

ORDNING OCH UPPFÖRANDE - NYTT BETYG!


Jag tror ingen är nöjd med situationen som den är i dag, i vissa klassrum, i vissa skolor. En situation där det råder total anarki i klassrummet, där mobilsignalerna ljuder medan en stackars lärare försöker förmedla kunskaper till en klass där en majoritet säkert vill göra något bra av sin skoldag, men där ett fåtal rötägg förstör. Om läraren öpnnar munnen, och begär lite lugn och ro så kommer svaren likt ett brev på posten: "Hora", "Gubbdjävel", "Håll käften eller så tystar jag dig"...

Så ser det ut lite här och där i dagens svenska skolor, inte överallt men på alldeles för många platser för att man skall sitta med händerna i kors och inte göra någonting. Vi har en regering som faktiskt ägnar stor möda åt att hitta problemen och göra någonting åt dessa, och här har Jan Björklund mycket att göra. Det handlar inte om att svartmåla en verksamhet som fungerar bra här och där, utan om att ge de elever som vill få ut någonting av sina studier denna möjlighet oavsett om råkat dra en nitlott när klasskamraterna fylldes på i klasslistan. Det är dags att återigen damma av ett gammalt, hederligt betyg - betyget i Ordning och Uppförande. Elevens förmåga att samarbeta, att visa respekt för sina lärare och klasskamrater och kunna bete sig på ett acceptabelt sätt behöver sättas på pränt - som arbetsgivare skulle jag hellre anställa en individ som jag visste klarade att umgås i en grupp utan att förstöra än en som är fulländad i alla ämnen men som brister i det sociala samspelet.

Björklund är på rätt väg, men det krävs tålamod och ett långvarigt arbete att råda bot på den nu uppkomna situationen i skolan. Vilka har då ansvaret för att det ser ut som det gör i dagens klassrum? Jo, vilka har styrt Sverige under en klar majoritet av de senaste åren? Partiet för kravlöshet, partiet som med händerna i kors som vägrar se när något är på väg att haverera och som nu har mage att sitta och gläfsa när regeringen gör det som behövs för att få ordning på den skola som sosseriet vanskött under decennier. Det är ju direkt upprörande att de som bär ansvaret för att läraryrket utvecklats till ett lågstatusjobb, där man på sina håll förnedras på en daglig basis av ungar som inte har vett att uppföra sig nu sitter och klagar mot att regeringen tar sig an skolans ordningsproblem. Att förslaget sedan innehåller så mycket mer än bara ett arbete för bättre ordning glömmer pressen och oppositionen som vanligt - kolla länken till Mattias nedanför för att se alla BRA förslag...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, Mattias

2009/04/13

DRÖMKVINNAN VANN!


Trots att jag sedan en välgenomtänkt lista över Sveriges roligaste personer publicerades i Aftonbladet fått en herrans massa mail, ja nästran hundra stycken, som uttrycker sin djupa bestörtning över att Tokmoderaten inte finns med på densamma så måste jag ändå konstatera att Aftonbladet är rätt ute... För visst är jag kul, visst är jag på alla sätt ett med den politiska satiren och ironin men jag har ännu inte nått ut till de breda folklagren på samma sätt som exempelvis Mia Skäringer.

Att just Mia Skäringer vann tycker jag är helt underbart. Finge jag välja fritt ur ett skafferi av kvinnor när jag skulle välja en livspartner tror jag defintivt att Mia Skäringer skulle vara den underbara kvinna jag skulle omsluta med mina bratwurstfingrar. Det är en speciell sorts skönhet, det är humor, det är tragik och det är en person jag alltid njuter av att se och höra. Vad gäller roliga listan i övrigt så finns det väl vissa synpunkter som jag har: Bort med Schyffert, bort med Sissela Kyle, bort med Babben, bort med Carina Berg och in med en hel drös andra muntergökar som förgyller allas vår vardag. Min lista ser därför ut så här:

1. Mia Skäringer, TV-personlighet
2. Henrik Dorsin, allround-komiker
3. Sven Erik Österberg, riksdagman Socialdemokraterna
4. Bosse Ringholm, fd minister Socialdemokraterna
5. Robert Gustafsson, unikum
6. Gunnar Hökmark, EU-parlamentariker Moderaterna
7. Nour El-Refai, exhibitionist
8. Maj Wechselmann, TV-producent
9. Petra Mede, allround-komiker
10. Ylva Thörn, fackpamp Kommunal

Det är enbart för att jag skulle framstå som rubbat självgod som jag utelämnar mig själv på listan. För ordningens skull och för att visa vilken erkänt rolig person jag är har jag saxat lite bland kommentarerna på min blogg och hittat följande guldkorn...

"Detta blogginlägg är faktiskt bland de första jag läser på internet. Trots det är det, det mest idiotiska dravel jag någonsin sett" - Andreas E 090308
"Ignoranta fanskap" - N3Uro 090309
"Hjändiarrén verkar inte släppt än ser jag" - Peter den store 090109
"Pulvermos? Du är inte klok! När man snabbt kan göra hemlagat" - Nathalie 081013
"Fan, det skulle behövts mer stryk för att få ordning på dig, det är ju uppenbart" - Dr No 081013
"Tack till er grabbar som spöade denne miserabla individ den kvällen" - ThrashManiac 081014
Som sagt, extremt omtyckt och populär!

Länk: AB