2008/11/28

HAR JAG GLÖMT NU IGEN...?


Någonting säger mig att jag har skrivit det här förut, men jag minns inte något av det så jag skriver igen. Jag för mig att jag läst att man kan få Alzheimers av Fast-Food, men det betvivlar jag starkt. Jag kan ju minnas fel för så kan det väl ändå inte vara, att livets goda gör att man glömmer...

För bara några dagar sedan så kom jag på mig själv att stå framför kassan vid Burger King på Vasagatan i centrala Stockholm. Hur jag kommit dit hade jag glömt, och varför jag gått dit hade jag ingen aning om och när den vänlige herren på andra sidan kassalinjen frågade mig vad jag ville ha stod jag där som ett fån, helt svarslös...

Jag hade glömt allt, till och med vad jag gjorde där och varför jag drägglade inför de färggranna bilderna på hamburgarna. Efter någon mikrosekund kom minnet tillbaka för en kort stund och jag närmast skrek "Ett Angus-meal med extra allt, lökringar och Cola Light" för jag visste att jag när som helst kunde glömma vad jag ville ha. Tänk vad pinsamt om jag stått där och sagt att jag ville äta ett Max-mål, eller en Big Mac och Co. När den svarta korgen med min basföda räcktes över var minnet borta igen och jag visste inte vad jag skulle gör med maten. Nåväl, doften av Angus-burgare fick de mest primitiva drifterna i mig att ta överhanden över det sviktande minnet, och jag sökte upp en plats där jag snabbt tryckte i mig maten. Gud vad gott... synd bara att jag omedelbart efter sista tuggan glömt bort att jag ätit, och därför gick och beställde ytterligare ett Angus-meal med extra allt, lökringar och Cola. När jag slutligen kom till sans och började minnas att jag skulle gå till MAX och äta så fanns det 8 svarta korgar med tomma Angus-kartonger framför mig, hur de hamnat där minns jag inte men jag var mätt.

När jag kom ut från Burger King så var det en tanke som gnagde, som om jag glömt något. Jag tog en promenad i de närmaste omgivningarna och passerade MAX lite närmare Centralstationen. Det var som om något sa mig att här skulle jag gå in, även om jag inte mindes varför. Promenaden på cirka 200 meter hade fått mig att bli lite sugen, och jag stod där framför kassalinjen som ett fån, hel svarslös när en söt tjej i MAX-kostym frågade mig vad jag ville ha, men jag mindes inte. Jag tänkte och tänkte men kom inte på varför jag var där, ett gäng unga killar bakom mig började skrika "Bestäm dig nu, ditt fetto" och ordet fett fick mig att minnas. Jag rabbalde snabbt upp "Ett Maxmål, med pommes och en mellan Cola light". Eftersom man får vänta en stund på maten så hade jag glömt varför jag stod där när den söta tjejen sade varsågod och räckte över brickan... Det luktade gott, och jag började äta. När sista tuggan var tagen hade jag glömt bort att jag ätit, och gick för att beställa. De otrevliga unga killarna agerade folkhälsokonsulenter och påtalade det olämpliga i att jag åt mer, som om jag skulle ha ätit...? De sparkade mig i röven, och jag studsade ut på trottoaren likt en 98 kilos medicinboll.

När jag väl rest mig fick jag för mig att det var något jag glömt. Jag promenerade längs Vasagatan och såg McDonalds där under Klarabergsviadukten... Något sade mig att det var där jag skulle gå in, och helt plötsligt stod jag som ett fån framför kassalinjen och visste inte vad jag gjorde där eller varför.

Man kan ju tycka att detta inte borde ha kunnat nedtecknas när minnet är så svagt, men genom hjälp av nära och kära, oberoende vittnen, personal på de besökta hamburgerrestaurangerna och övervakningskameror så har berättelsen kunnat nedtecknas, även om jag inget minns av min kväll på Vasagatan. De påstår även att jag skrivit detta tidigare, men det kan jag inte minnas...

Just nu minns jag inte ens vad jag har för ideologi längre, jag minns inte var jag bor eller var jag jobbar. Om jag lyckas ta mig till jobbet så tror jag mig minnas att jag glömt hur man jobbar, och det enda som finns kvar i minnet är primaldrifter som hur man surfar och sextrakasserar sina kollegor...

Länk: AB

INTE UNDRA PÅ ATT MAN ÄR GLÖMSK DÅ...


För bara några dagar sedan så kom jag på mig själv att stå framför kassan vid Burger King på Vasagatan i centrala Stockholm. Hur jag kommit dit hade jag glömt, och varför jag gått dit hade jag ingen aning om och när den vänlige herren på andra sidan kassalinjen frågade mig vad jag ville ha stod jag där som ett fån, helt svarslös...

Jag hade glömt allt, till och med vad jag gjorde där och varför jag drägglade inför de färggranna bilderna på hamburgarna. Efter någon mikrosekund kom minnet tillbaka för en kort stund och jag närmast skrek "Ett Angus-meal med extra allt, lökringar och Cola Light" för jag visste att jag när som helst kunde glömma vad jag ville ha. Tänk vad pinsamt om jag stått där och sagt att jag ville äta ett Max-mål, eller en Big Mac och Co. När den svarta korgen med min basföda räcktes över var minnet borta igen och jag visste inte vad jag skulle gör med maten. Nåväl, doften av Angus-burgare fick de mest primitiva drifterna i mig att ta överhanden över det sviktande minnet, och jag sökte upp en plats där jag snabbt tryckte i mig maten. Gud vad gott... synd bara att jag omedelbart efter sista tuggan glömt bort att jag ätit, och därför gick och beställde ytterligare ett Angus-meal med extra allt, lökringar och Cola. När jag slutligen kom till sans och började minnas att jag skulle gå till MAX och äta så fanns det 8 svarta korgar med tomma Angus-kartonger framför mig, hur de hamnat där minns jag inte men jag var mätt.

När jag kom ut från Burger King så var det en tanke som gnagde, som om jag glömt något. Jag tog en promenad i de närmaste omgivningarna och passerade MAX lite närmare Centralstationen. Det var som om något sa mig att här skulle jag gå in, även om jag inte mindes varför. Promenaden på cirka 200 meter hade fått mig att bli lite sugen, och jag stod där framför kassalinjen som ett fån, hel svarslös när en söt tjej i MAX-kostym frågade mig vad jag ville ha, men jag mindes inte. Jag tänkte och tänkte men kom inte på varför jag var där, ett gäng unga killar bakom mig började skrika "Bestäm dig nu, ditt fetto" och ordet fett fick mig att minnas. Jag rabbalde snabbt upp "Ett Maxmål, med pommes och en mellan Cola light". Eftersom man får vänta en stund på maten så hade jag glömt varför jag stod där när den söta tjejen sade varsågod och räckte över brickan... Det luktade gott, och jag började äta. När sista tuggan var tagen hade jag glömt bort att jag ätit, och gick för att beställa. De otrevliga unga killarna agerade folkhälsokonsulenter och påtalade det olämpliga i att jag åt mer, som om jag skulle ha ätit...? De sparkade mig i röven, och jag studsade ut på trottoaren likt en 98 kilos medicinboll.

När jag väl rest mig fick jag för mig att det var något jag glömt. Jag promenerade längs Vasagatan och såg McDonalds där under Klarabergsviadukten... Något sade mig att det var där jag skulle gå in, och helt plötsligt stod jag som ett fån framför kassalinjen och visste inte vad jag gjorde där eller varför.

Man kan ju tycka att detta inte borde ha kunnat nedtecknas när minnet är så svagt, men genom hjälp av nära och kära, oberoende vittnen, personal på de besökta hamburgerrestaurangerna och övervakningskameror så har berättelsen kunnat nedtecknas, även om jag inget minns av min kväll på Vasagatan.

Just nu minns jag inte ens vad jag har för ideologi längre, jag minns inte var jag bor eller var jag jobbar. Om jag lyckas ta mig till jobbet så tror jag mig minnas att jag glömt hur man jobbar, och det enda som finns kvar i minnet är primaldrifter som hur man surfar och sextrakasserar sina kollegor...

Dessutom har jag för mig att jag läst att man kan få Alzheimers av Fast-Food, men det betvivlar jag starkt. Jag kan ju minnas fel för så kan det väl ändå inte vara, att livets goda gör att man glömmer...

Länk: AB

2008/11/27

MÅSTE MAN INTE VARA DUM I HUVUDET...


...för att vilja bli lärare i dagens Sverige...? Jo, jag vet att det finns undantag men ibland måste man ställa sig frågan vad det är för typ av människor som väljer att jobba i dagens svenska skolor. Därmed inte sagt att den trevliga och sympatiska ordföranden i Kultur- och Fritidsnämnden i Sundbyberg, tillika sosse och hätsk bloggare, Nathalie Sundesten-Landin är dum, för det är hon inte trots att hon valt läraryrket som sin framtida försörjning. Många av mina politiska antagonister i Sundbyberg är faktiskt riktigt sympatiska. Jag kan faktiskt inte hitta något illa att säga om Jan Jogell, Nathalie Sundesten-Landin och en hel del andra sossar, med två tragiska undantag, som trots all sin charm fått det här med politik helt om bakfoten...

Enligt Aftonbladet så sjunker intelligenskvoten snabbt bland de nya lärarna. Man är helt enkelt sämre på att tänka, förmedla och dessutom ha ett svagare ledarskap. Jag har mest positiva minnesbilder av mina lärare genom åren. Med särskilt välbehag minns jag Tomas Granqvist, en fantasisk pedagog som tog sig an min klass i fyran i Gnesta, och dessutom hade jag den kända aktrisen Lena Skoog som vikarierande gympalärare en termin i gymnasiet. Aldrig var väl gympan så spännande som då... Sedan har man ju skräckexemplet åt andra hållet, min klassföreståndare Thorbjörn i Tumba Gymnasium som gav mig lägre betyg bara för att jag inte delade hans kommunistiska värderingar. Hur annars skall man tolka det faktum att jag fick tror i hans ämnen (SO-ämnena) trots att jag alltid hade 90-99% rätt på skrivningarna och var aktiv som tusan på lektionerna? Jag frågade om mina politiska ställningstaganden hade med mina felsatta betyg att göra och möttes av tystnad och ett hånflin... Redan då fanns det uppenbarligen lärare med ett IQ som en neanderthalare.

Efter att ha åkt buss ikväll med ett gäng ungdomar i 14-16 årsåldern så skulle inte ens fysisk eller psykisk tortyr få mig att vilja umgås med dessa individer flera timmar om dagen. Hellre jobbar jag som mentalskötare på psykakuten eller som vårdbiträde på en låst avdelning för utåtagerande och aggressiva dementa. Det är ju nästan så man tappar framtidstron när man ser dagens vilsna själar till ungdomar... Det enda som kommer ur deras munnar är könsord, svordomar och kränkande omdömen om varandra. Detta förmedlas i en extremt hög volym, och utan respekt för andra i omgivningen som vill ha lugn och ro. I dagens ungdomskultur så gäller det att synas och höras mest, för annars finns man inte. Ett resultat av TV-program som Big Brother...? Eller av en skola utan krav, utan förmåga att sätta gränser och där lärare som vill utvecklas och utveckla motarbetas av systemet? En kombination om ni frågar mig.

Jag beundrar alla de lärare som står ut bland svärande och skrikande ungar, som ringer på sina mobiler under lektioner, som tilltalar fröken med "Hora" och magistern med "Peddo" och som får snöbollskrigen på skolgården att eskalera till ett sådant kaos att polisen måste kallas till skolorna. Men för att bli lärare i dagens Sverige så måste man antingen vara masochist eller ha låg intelligenskvot. Det senare är ju till och med vetenskapligt belagt...

Länkar: AB, SvD1, SvD2, SvD3

2008/11/26

ATT SPARKA PÅ DE SOM REDAN LIGGER...


Aftonbladet har gett sig i kast med att såga vår svenska äldrevård vid fotknölarna. Läser man kvällstidningens artiklar i ämnet så förstår man snart att ingen av de som i dagens Sverige jobbar med äldre har något omdöme överhuvudtaget. Själv har jag erfarenhet av denna verksamhet, både inifrån som vårdanställd och utifrån, som anhörig och dessutom som före detta ledamot av äldre- och omsorgsnämnden i Sundbyberg.

Visst finns det verksamheter som fungerar uselt, ädreboendet i Halmstad häromveckan var ju närmast att likna vid Norman Bates hotell i geriatrisk tappning, men de välfungerande platserna nämns ju aldrig i pressen. För varje miserabelt äldreboenden så finns det 30, 40 eller 50 som fungerar bra, mycket bra eller helt perfekt. Visst är ett skräckexempel ett för mycket, men det perfekta samhället kan man gärna önska sig men att förverkliga detsamma är inte lika lätt. Men i kvällspressens värld skall man skrämma upp landets befolkning så till den milda grad att vi kommer få se klasar av 40-talister som står på perrongerna i tunnelbanan för att avsluta livet innan de hamnar i en säng med grindar på ett smutsigt sjukhem, nerskiten, nerkissad, otvättad, fastbunden, förnedrad och med enbart oengagerad personal i närheten. Den bilden blåser pressen upp, utan att ens reflekttera ett ögonblick över alla de som kämpar på för att våra äldre skall få ett värdigt avslut på livet, och det med en lön som journalisten inte ens skulle dela ut gratistidningar för... Dessa kämpar får nu veta att det man gör är värdelöst och ingenting värt.

Dessutom leds man till att tro att alla gamla i Sverige tvångsmediciners å det grövsta, och när detta inte fungerar som spänns man fast i en säng... Jaha, inte nog med att vårdpersonalen framställs som värdelösa, nu är man elaka och förnedrande. Vid de tillfällen då dessa åtgärder tas till syftar det enbart till att hindra personen från att skada sig själva och inget annat. Läser man artiklarna så ligger 100.000-tals gamla fastbundna i sängarna hela dagarna, fullproppade med mediciner de inte behöver... Tror man på det, så förstår jag att man är rädd för att bli gammal i Sverige.

Visst finns det mycket som kan förbättras i äldrevården. Små familjära boenden istället för större inrättningar, mer frihet för vårdtagaren att påverka sin tillvaro - vill man ha ett glas vi eller en starköl till maten skall detta var helt ok och kan säkert minska antalet lugnande tabletter som måste delas ut. Personalen skall vara välutbildad och engagerad, och framför allt trivas med sitt arbete. Alla skall behandlas med respekt, det är A och O. Men det gäller även personalen, Aftonbladet... Med eran journalistik som generaliserar grovt bland de som jobbar i vården och omsorgen, så skulle alla journalister vara som Trond Sefastsson. Är det så? Ja, man börjar ju undra...

För övrigt så verkar det som om alla "gamla gubbar" över 65 är helt klara i huvudet och helt utan behov av mediciner, annat än Viagra. Denna annars så sosse-dominerade grupp av människor har nu sett ljuset politiskt och lämnar den malande Mona och hennes lagbygge av ovilliga i något som är att likna med ett lämmeltåg. Välkomna till oss som vill och kan samarbeta för Sveriges bästa!

Och detta var inte inlägg 500. Jag plockade bort ett inlägg för att kunna göra det historiska inlägget till något minnesvärt, roligt och inte så djävla bittert som allt varit den senaste veckan...
Jag känner livslusten komma, jag skall bli snäll, ödmjuk och vän med allt och alla och jag skall visa även meningsmotståndare respekt... Tror Ni mig inte? Nähä... "Time will tell" ;-)

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, SvD,

2008/11/25

SÅ SYND DET ÄR OM RIKARD DÅ...


Detta är inlägg 499, och mitt nästa alster blir det historiska inlägg nummer 500. Prestationsångesten har satt in, skrivkrampen har tagit mina fingrar i ett fast grepp. Just därför så bemödar jag mig inte med att kommentera gårdagens maratonfullmäktige annat än med följande korta omdömen:

Dagens slagpåse: Bert Jageby, Vänstern. Det var många högerkrokar som gick in på stackars Bert. Min vän Erica mattade in slag som träffade...
Dagens fnitterlisor: KSO, Nathalie och Maryam var på ett gott humör och fnittrade titt som tätt hysteriskt i det bortre vänstra hörnet av lokalen. Kul när folk blir glada av politik...
Dagens Höjdpunkt: Godisskålarna som dök upp på kvällen. Både Carl Grufman och Nathalie Sundesten Landin ansåg dock att jag närmast var att likna vid ett extremt fetto och därför skulle förvägras dessa höjdpunkter i tillvaron...
Dagens ideologiska haveri: Miljöpartiet som tappar sina eldsjälar och blir till ett maktkramar-parti som vill bebygga Kymlinge. Inte undra på att Gustaf Wiberg och Carin Rang packar å drar...

Sedan kommer jag till det som fick skrivkrampen att lossna: Snyfthistorien om SVT:s egen afatiker Rikard Palm. Denna allt annat än vältalige TV-personlighet gråter nu ut i pressen över att behöva flytta till nattjänst. Hur han skall orka med, med barn och en ålder på 48 år är den stora frågan... Själv har jag dubbelt så många barn som herr Palm, är förvisso 8 år yngre men har en kropp som en överviktig 70-åring men klarar trots det av att jobba natt utan att gnälla ut i media. Vad som sedan är mest betungande, att sitta och rabbla nyheter en gång i timmen eller se till att "mina" vårdtagare på intensiven överlever överlåter jag på andra att avgöra. Vad är mest arbetssamt, att läsa upp att gryningspyromanen slagit till igen eller att torka upp en hel säng med melena klockan 00:30? Att säga Penelope Cruz så ingen förstår, eller suga rent de nedre luftvägarna från slem klockan 04:00?

Själv vill jag INTE att Rikard Palm skall få nattjänst men det är av helt egoistiska skäl. Eftersom man ibland slinker ut och tittar på TV på natten så vill jag kunna se på Rapport utan att bli frustrerad över att nyhetsuppläsaren brister verbalt, och då speciellt när det gäller engelska språket och latinska namn.

Det räcker med att SVT flyttade nattens eget kuttersmycke, den norska ohyggligt söta meterologen Jannicke Geitskaret till kvällstid. Skall man nu sätta in herr Palm så kan man glömma nyheterna på natterna och sitta och titta på mästerverket V.I.P med Pamela Andersson som stor stjärna.

2008/11/23

EN DAG I DEMOKRATINS TJÄNST...


I morgon kommer jag sitta från klockan 09.00 till en sisådär 01.00 på natten mellan måndag och tisdag för att vara en av de folkvalda som har den stora ynnesten att få genomlida "budgetfullmäktige"...

Hujedamig så många timmar, men själv tycker jag det skall bli skoj och det kanske säger en hel del om min bristande sjukdomsinsikt. Det skall bli helt underbart att lyssna på nära och kära, och de som inte är lika nära och inte lika kära... Därför kommer jag med största sannolikhet få göra avkall på min ambition att slänga ut ett dagligt blogginlägg, om nu inte Nathalie har den stora vänligheten att låta sin röda laptop få skicka i väg små mörkblå budskap från undertecknad.

Det är ju en lång dag, men bjuds det på lunch och middag så tackar man ju inte heller nej till att ta sitt ansvar. Det finns uppenbarligen kaffebröd som känner djupt för det demokratiska valresultatet i Sundbybergs stad och särskilt en bulle som kände sig djupt indignerad över att två av de våra tyckte att sossarna skulle styra staden mot ett fastställt valresultat. Hur annars skall man tolka att denna bulle vägrade att förlika sig med svälreflexerna hos en av avhopparna mitt under pågående debatt? Men i morgon kan alla äta lugnt, ty i salen finns Tokmoderaten med sina expertkunskaper på Heimlichs manöver. Om sedan Tokmoderaten vältränade armar räcker runt de mest omfångsrika fullmäktigeledamöterna låter vi vara osagt. Jag är beredd...

Hörs vi så hörs vi, annars på återhörande på tisdag!

AFGHANISTAN ÄR FARLIGT...



...och det tror jag alla de soldater och officerare som beger sig dit är väl medvetna om.

Det blir ju nästan lite löjligt när pressen närmast rabiat skriker om att Försvarsmakten döljer farorna för de som skall åka till Afghanistan eller redan befinner sig där. Att Taliban-rebellerna som gör livet surt för såväl befolkning som ditsända utländska soldater kan ju inte vara någon nyhet, och att dessa Talibaner har tillgång till vapen som kan penetrera såväl pansarfordon som opansrade jeepar är inte heller något som kommer som en blixt från klar himmel...

Det är så typiskt Sverige och vår naiva media att börja gapa om att dölja händelser för folk som redan vet hur verkligheten ser ut. Det man vill dölja är för motståndaren att Sverige är ett litet fegt land som kommer ta hem sina soldater när den första RPG-7:an träffat sitt mål och lemlästat 5-10 av våra unga grabbar. För så blir det, ty i Sverige vill man inte låtsas om att krig är hemskt, att folk dör och skadas och att det är ett pris även vi får betala om vi vill vara med och "leka med de stora grabbarna". Men när, inte om, våra liksäckar börjar fyllas och vi har begravt några frivilliga soldater så kommer media i Sverige slå bakut, och skriva om undermålig utrustning och hur fel det är att vi svenskar skall vara med och slåss...

Med den argumentation som förs på SvD så skulle med största sannolikhet vårt enda bidrag i Afghanistan kunna vara några stridsvagnskompanier med tunga Leopard 2-vagnar (Strv 122). Dessa står oftast emot RPG-7 och förlusterna kan bli noll. Men det är folk på marken som behövs, det är soldater som visar välvilja och mod afghanerna vill se. Att jag sedan tycker att vi gott kunde ha fler pansrade fordon och färre löjliga jeepar är en annan sak.Men alldeles oavsett om det är ett Stridsfordon 90, en SISU eller en Patria så kan den lätt slås ut av en duktigt skytt med ett buret pansarvärnsvapen, som till exempel RPG-7...

Länk: SvD1, SvD2, SvD 3, DN

2008/11/22

NÅGRA KURVOR ÅT RÄTT HÅLL...


När de flesta kurvorna pekar åt fel håll så är det iallafall två som pekar rätt, Alliansens och då främst Moderaternas uppåtgående kurva samt Socialdemokraternas fortsatta ras bland väljarna...

Orsaken till sosseriets "negativa" utveckling har jag ju likt en dåre upprepat, och en av förklaringarna är Mona Sahlin. En annan aspekt som har med de kurvorna som pekar fel är att folk med största sannolikhet tror att "det blåa laget" är bättre på att lotsa Sverige genom den svacka vi nu går igenom. Folk tror helt enkelt inte att den Röd-gröna röran kommer vara kapabel att ens kunna formulera en politik för att ta Sverige vidare mot nya mål, och än mindre genomföra densamma... Kan man inte ens i opposition prata ihop sig och vara vänner så blir det nästan omöjligt om man skulle hamna i regeringsställning.

Nu pekar ju alla opinonsundersökningar åt rätt håll för Alliansen, och att kommentera varenda en skulle ju bli ganska löjeväckande. Så nu tystnar mina analyser, inget mer jublande över siffror som förvisso inget betyder annat än ett bättre humör och en tilltagande kampvilja. Men den dagen "vi" är förbi kommer ett nytt inlägg, och den dagen är nog inte så avlägsen.

Länkar: SvD, DN

2008/11/21

SPELBOLAGEN SÅGAR SOSSERIET...


En kväll där det vankas potatisgratäng, lövbiff, en härlig sallad samt lite gott öl och några vitlöksbröd till har nyss blivit ännu bättre... Och det handlar inte om ost å kex å mousserande vin... Nej, även annat gör mig närmast salig.

Det är bara att gå in och läsa att Alliansen återigen är favoriter hos spelbolagen att vinna valet 2010. Rejoice! Och med den synnerligen träffande beskrivningen som Ladbrokes VD levererar kan man ju inte annat än bli ännu lite gladare, ännu lite mer positiv inför framtiden...

"– Oppositionens dysfunktionella förhållande tycks slå igenom hos den politiskt intresserade vadslagningskonsumenten"

Kunde inte sagt det bättre själv, och källan till det dysfunktionella förhållandet hittar vi på Sveavägen, bakom en dörr där det står Mona Sahlin på skylten...

2008/11/20

NORRMÄNNEN SVIKER "SÖTE BROR"...


Så blev det väl som man anat, vårt "broderfolk" sviker oss svenskar och vårt förnämliga stridsflygplan JAS 39 Gripen för att istället hålla fast vid sin tradition att köpa amerikanska plan. Eftersom norrmännen alltid lutat sig mot den amerikanska flygindustrin, även när vi svenskar har haft bättre plan att erbjuda ( J35 Draken vs Starfighter, JA37 vs F5 Freedom Fighter ) så är beslutet inte överraskande överhuvudtaget. Men som vanligt har vi svenskar en förmåga om att önskedrömma, handlar det inte om den eviga freden så handlar det om stora exportframgångar för ett förvisso mycket dugligt stridsflygplan...

Norge är med i NATO, på riktigt till skillnad mot oss svenskar som spelar upp någon fars-artad föreställning om att vi skulle vara neutrala och alliansfria. Hade vi redan nu stått upp för vår ideologiska hemvist, i den demokratiska västvärlden, så hade måhända norrmännen kunnat ha bestämt sig för JAS. Hyckleriet kostar ibland exportorder...

Tittar man krasst på framtida export av JAS-plan så kan möjligtvis Danmark ligga bättre till då man har goda erfarenheter av Draken. Andra aktuella intressenter är Schweiz, som vi nog kan glömma då man även här har en förkärlek för amerikanska plan och Indien som med största sannolikhet väljer ryskt. Om dessa profetior slår in så står vi där med ett bra flygplan som knappt någon vill köpa, annat än i små kvantiteter. För att få någon som helst ekonomi i projektet så måste det till storköpare som Norge, Indien eller Brasilien...

Som gammal kustartillerist var jag extremt skeptisk till att ta fram JAS, vi kunde ha köpt billigare plan från USA och fått pengar över till annat än ett pengaslukande flygvapen. Trots min skepsis är jag stolt över att lilla Sverige har förmågan, eller snarare hade, att bygga sådana fantastiska plan som Gripen, Viggen, Draken, Lansen och Tunnan... Synd bara att ingen annan upptäckte hur bra vi var.

För övrigt är det närmast parodiskt att läsa Tolgfors i dagens DN Debatt. "Vi är redo att försvara våra nordiska grannar"... Jaha, med vad? Och hur? Och när, efter något år av förberedelser? Sanningen är att näst efter Island, som saknar försvar, så är den svenska försvarsmakten av i dag det svarta fåret i Nordens säkerhetspolitik. Med ett fåtal bataljoner, med ett flygvapen som inte har råd att öva och en marin som ligger i hamn utan besättningar vill Tolgfors skydda våra grannar. Sanningen är den att Finland och de NATO-anslutna Baltstaterna idag är vår första försvarslinje, i ett försvar som saknar djup överhuvudtaget. Och som vanligt är feltajming ett signum för stackars Sten som samma dag får se sina förhoppningar om JAS-export grusas på samma sätt som de miljöinsatser vi gjorde för Georgiens armé kort innan den ryska invasionen.

VAD ÄR VERKLIGT, VAD ÄR DRÖM? IVA...


I Aftonbladet har man i dag en mycket intressant artikel om hur patienter som vårdats på en intensivvårdsavdelning har upplevt sin tillvaro. Eftersom jag själv jobbar på en Intensivvårdsavdelning så tycker jag att är väl lämpad att återge Er den enda och sanna bilden av hur vi försöker "piffa" upp tillvaron för våra vårdtagare...

För att hamna på intensiven skall man vara riktigt, riktigt sjuk. Ofta balanserar man på den tunna linjen mellan döden och livet, och våra gedigna arbetsinsatser är ofta avgörande för om det skall gå bra eller inte i slutändan. För att lyckas i vår ambition att hålla patienten vid liv krävs ett bra samspel mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Såväl medicinsk som ockult behandling brukar krävas...

När patienten anländer klär vi ut oss i våra vackra arbetskläder, som syns på bilden ovan. Därefter går vi in till patienten och talar obegripligt på latin, och gärna i tungor. Detta brukar kombineras med att primärjouren och vår norske sjukgymnast Vidar dansar balett i bakgrunden och nynnar andra versen ur den norska nationalsången. En välgenomtänkt ljusshow sätter sedan i gång för att ge vårdtagaren intrycket av att han eller hon förs bort i ett flygande tefat. När ljusen slocknar står den patientansvarige sjuksköterskan brevid sängen i "Dödens" kostym från "Det sjunde inseglet", och ett schackbräde under armen. Patienten bländas därefter med en operationslampa och Akutmottagningens vaktmästares gosskör stämmer upp i "Blott en dag".



Därefter inleds en fantastisk cirkusföreställning på patientsalen. Fåglar av olika sorter flyger förbi i formation, ormar ringlar på golvet och maskar kryper ut ur alla hållrum som finns i rummet. Detta sker samtidigt som personalen iförda Sumo-kläder dansar en japansk religiös dans och tvångsmatar patienten med Sushi...

Som "Grande Finale" släpper vi in Piff och Puff på salen som ger en bisarr version av sitt inslag ur Kalle Ankas Jul. De klättrar med stor möda in i vårt förrådsskåp och en galen hund följer efter in... Blöjor, Sårsprutor och påslakan flyger omkring som i en virvelvind. Puff skrattar hysteriskt och rått, Piff maler på om olika händelser ur sitt fantastiska liv. Därefter blir allt svart! Tystnaden lägger sig för någon minut...

En vacker sjuksköterska gör därefter entré tillsammans med en adipös och arbetsovillig underskötare för att hälsa på patienten. Sladdar för kontroll av EKG, syresättning och puls appliceras på patienten. Om syrgas behövs får man en mask eller grimma för denna administrering, ibland behövs respirator för att sköta andningsarbetet åt patienten... När det är klart får patienten ofta en mix av läkemedel som kan framkalla vanföreställningar och hallucinationer, vilket kan upplevas som obehagligt naturligtvis. Vår ambition är självklart att alltid agera professionellt, empatiskt och korrekt. Med ett seriöst och genomtänkt bemötande kan man reducera effekterna av det trauma det kan innebära att vårdas på en intensivvårdsavdelning.

För uppföljning har vi en verksamhet som kallas "PostIVA-mottagning". Här får patienten efter utskrivning komma tillbaka för att gå igenom vården och vad som hände under tiden på IVA. När den utskrivne kommer till besöksrummet så har vi bytt om till våra vackra arbetskläder, som syns på bilden ovan. Därefter går vi in till den utskrivne och talar obegripligt på latin, och gärna i tungor. Detta brukar kombineras med att bakjouren och vår norske sjukgymnast Vidar gör entré och dansar balett i bakgrunden...

2008/11/19

MERA MONA - NU I NORRLAND...


Det har gått några dagar sedan jag skrev om Mona, och tangentbordets mest utnötta knappar har fått välförtjänt vila. Men så var det återigen dags, Mona visar upp sitt allt annat än upphetsande anlete i rikspress och TV idag under sitt besök norröver. Mona och de två extremt miljömedvetna språkrören FLÖG idag till Luleå, när det fanns ett nattåg som skulle kunna ha tagit den hycklande trion till sin destination...

Väl på plats så fick Mona och språkrören spott och spe från den samlade arbetarrörelsen i Norrbotten. Från lokala S-poltiker till de missledda fackföreningledarna som indoktrinerats att tro att det är Socialdemokratin som företräder de arbetande massorna. I norr har man sedan urminnes tider varit knallröda, och med en hel del förkärlek för kommunister. Var om inte i Norrbotten satt de Moskvatrogna kommunisterna APK i folkvalda församlingar? Därför är det lätt att förstå motviljan och aversionen mot Monas utelämnande av Vänsterpartiet, som leds av en Havannatrogen kommunist, för att istället gå i handkrok med skäggmannen och nymfen från E-tuna.

Mona lovar att prata med Havannakommunisten Ohly när han kommer hem från Kurdistan. Vad det leder till vet inte Mona, hon vet inte ens när det blir av eller vad hon skall säga... Mona lovar dock att lansera sin koalition i god tid till jul. Själva arbetet med att skapa den här konstellationen har redan den varit den bästa julklapp som regeringen och vi som vill se 4 år till med en icke-socialistisk majoritet i det här landet har fått. Men Mona kan säkert genom ännu mer otydlighet, genom att kalla till överilade presskonferenser och sedan ta ett steg framåt och två steg bakåt göra vår julklapp än mer angenäm...

Mona är och förblir socialdemokratins stora kvarnsten runt halsen. Att partiet sedan saknar en politik värd namnet brydde ju sig väljarna som bekant inte om så länge fru Sahlin knep käft. Det var först när hon började svammla som väljarna såg att det var fara och färde... Hela oppositionspolitiken är ju närmast skrattretande just nu. Enligt Östros så är det ju närmast vår regerings fel att vi har en världsomspännande lågkonjunktur och finanskris just nu. På annat sätt kan man inte tolka den obegripliga svadan i dagens debatt om att regeringen fick en högkonjunktur serverad av sosseriet som man nu slarvat bort... Samtidigt kastar Mona skit åt alla håll samtidigt för att leda bort intresset från det faktum att hon är så felplacerad en människa kan vara. Att ha Mona som partiledare, och gud förbjude möjligtvis statsminister, är ju som att ha Linda Rosing som ständig sekreterare i Svenska Akademien, Göran Persson som provsmakare hos Karamellkungen eller Jimmy Åkesson som DO...

2008/11/18

FAMILJEN DUMSKALLE DOKUMENTERAD...


På väg hem från jobbet köpte jag som vanligt Aftonbladets pappersutgåva, den är nämligen perfekt att somna till med lite Kraftwerk på låg volym i bakgrunden. När jag kom till sidan 10 och såg snyfthistorien om den avsvimmade 15-åringen framför mig blev jag helt stum. Efter att ha hämtat andan, och börjat reflektera över vad det verkligen var som beskrevs i texten.

Historien handlar om en kille på 15 år som i sina föräldrars omgivning tillsammans med 6 kompisar satt och spelade dataspelet World of Warcraft i mer än ett dygn med bara 3 timmars vila. Skall man tycka synd om grabben? Ja, men inte för att han tuppade av i ren utmattning efter en orgie i Red Bull och dataspelande, utan för att han uppenbart har två föräldrar som till den milda grad missförstått sin roll som föräldrar. Hur fan skall en kille som suttit hela helgen framför datorn, och knappt sovit en blund klara av skolan på måndagen? Hur i hela friden kan man acceptera att en 15-åring sitter framför skärmen non-stop mellan klockan 14 och 05 utan att reagera som förälder? Skämmes ta mej faan!

Nog för att man borde förstå bättre även när man är 15 år, men det är ändå föräldrarnas roll att sätta gränser. Att de sedan ställer upp i ett snyftreportage i kvällspressen gör ju det bara ännu mer tydligt att de förmodligen inte "har alla hemma". När de slötänkta föräldrarna sedan fanns i huset, och närsomhelst hade kunnat säga till de 6 grabbarna att frisk luft är bra, precis som sömn så är det ju nästan så man önskar att Socialtjänsten i Laholm tar sig en titt på vad som felar när man så uppenbart struntar i sina ungars väl och ve. På bilden i Aftonbladets reportage ser man en son som ser förstörd ut av ett spel som "tvingat" honom att sitta där tills kollapsen var ett faktum, man ser en mor och far som inte fattar ett jotta och bara framstår som ett par rejäla dumskallar som inte förstår sin roll i kollapsen. Allt är spelets fel, inget ansvar på vare sig föräldrar eller killen... skyll alltid ifrån Er. Själv tycker jag att föräldrarna gott kunde få betala alla faktiska vårdkostnader samt det som ambulanstransporten kostade skattebetalarna i Halland. Något straff skall man ha när man stänger av såväl hjärna som omdöme...

Genom min uppväxt har jag spelat mycket dataspel, jag gör det än idag som den infantile nörd jag är. Det blir mycket strategispel med historisk bakgrund, och de är tidskrävande. Men jag har alltid känt när det är nog, när man behöver koppla av och ta en promenad eller sova och då mer än 3 timmar... Mina söner älskar datorn och spelen, men jag kan och jag måste sätta gränser för när det är nog, när läxor, sömn eller mat måste till. Den dagen jag låter grabbarna sitta uppe hela natten framför datorn och World of Warcraft så hoppas jag att någon befriar mig från föräldraansvaret, för då har jag tappat greppet om verkligheten precis som mina söner.

Må den dagen aldrig komma...
Fler länkar här, här, här, här och här.

EN MINNESVÄRD KONFIRMATION...


När man läser i SvD om den nu nyktre alkoholisten som fick återfall av nattvardsvinet så påminns jag om min egen konfirmation som på många sätt var en makaber föreställning...

Jag konfirmerades under sensommaren 1982 i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Under slutet av juni och nästan hela juli hade jag varit i den charmerande hamnstaden Felixstowe i England, där jag kombinerade studier i engelska med lite religiös skolning. Efter en månad med vattkoppor, trevliga vänner och hel del besök på den lokala spelhallen vid piren i staden så lämnade vi Felixstowe för att resa hemåt.

Min familj hade under den sista veckan kommit över till England för att hälsa på mig, min värdfamilj och göra London. Vi skulle åka hem med samma färja men jag tog mig till färjan med gruppen och familjen skulle ansluta från London. Men jag såg inte den beiga Volvo 242-an i kön ombord från min plats på soldäck. Faktum är att vår familj inte för inte är kallade för "Klantonsson", Sveriges motsvarighet till Griswalds i "Ett päron till farsa"-filmerna. Det ville sig naturligtvis inte bättre än att familjen körde fel på vägen till färjan, stannade mitt i rondeller och skrek på hjälp mitt bland häpna engelske medtrafikanter för att senare köra mot trafiken åt fel håll. Självklart missade familjen färjan och min hemresa. När sedan alla turer från Harwich var fullbokade veckor framöver återstod inget annat för en rabiat far och uppriven mor än att ta sig till Newcastle för att resa hem den vägen, 5 dagar senare... Och lilla jag, 14 år, fick klara mig ensam hemma i 5 dagar på 50 kronor, Uncle Bens ris och ett paket bacon, men det var ju skönt att slippa familjen trots allt.

Väl hemma allihopa så väntade så min religiösa ritual i Adolf Fredriks Kyrka. Återigen väckte vår familj uppmärksamhet, även om det var annat som blev det mest minnesvärda från ceremonin. Det var en varm söndag, solen sken. det var kul att återigen se sina kompisar från Felixstowe samlade. Jag hade fått några riktigt goda vänner i Mårten från Sundsvall och Fredrik från Eskilstuna, jag hade däremot tröttnat på min resekamrat Thomas som inte ville lära sig engelska utan helt fräckt lät mig bli hans personliga tolk... Det fanns ett stort gäng från pastor Bosses hemtrakter utanför Nyköping, och en av dom hade en dålig dag denna söndag. Jag stod brevid "K" i kyrkan när doften av bajs började uppenbara sig i min näsa.

Först tror man ju att någon lagt av en rökare, och några däribland jag började fnissa. "K" däremot såg rejält besvärad ut, och doften tilltog. Stanken eskalerade och när "K" började gråta och söka efter ett sätt att ta sig ut ur kyrkan så förstod vi alla att något var fel. När han hastigt vände sig om, och sprang ifrån gruppen förstod vi att "K":s mage var rejält i olag. Den vita konfirmationsdräkten var brun baktill och han lämnade en brun fartrand efter sig i kyrkans lokaler. Vi såg inte "K" igen, inte efter ceremonin och inte på någon av de två återsamlingar vi hade under åren. "K" var borta, men i Adolf Fredriks kyrka luktade det fortfarande bajs...

Och som om detta inte var nog. När väl min far, pappa "Klantonsson", tog sig fram för att ta nattvarden så blev den religiösa högtiden som utvecklats till en tragedi för "K" närmast att betrakta som en fars. Prästen Bosse gick runt med vinet, hans hustru Christina kom med de små Oblat-bröden. Naturligtvis satte min far Oblaten i halsen, och höll på att kvävas där framme, min mor brevid såg ut som om hon skulle vilja sjunka genom golvet och far blev blekare och blekare... När vinet kom så togs det en rejäl klunk av min numera halvt medvetslöse far för att om möjligt skölja ner den lilla brödbiten som av ren glupskhet satt på tvären i höjd med Adamsäpplet. Tror Ni att det funkade...? Nejdå, vinet vände i en av hostattackerna och sprutade ut över prästparet. Hostningen medförde att en annan man dunkade till far i ryggen rejält hårt, och oblaten blev vinets efterföljare. Jag skämdes, min mor skämdes och min far - ja, han hade nog dragit i sig allt nattvardsvin i hela kyrkan för att döva ångesten. "Klantonsson" var det...

När man läser artikeln i SvD ser man att det hela handlar om händelser i ens närhet, i Svenska Kyrkan i Sundbyberg. Att trilla dit i ett missbruk av nattvardsvinet är knappast vår Gud faders mening när han ber oss ta del av vinet. Att Gud även langar till konfirmander är ett annat förbisett faktum som jag hoppas kyrkan hittar lösningar på. Själv tror jag att man skulle byta ut vinet mot Coca Cola Zero, ty det är gudagott om något...

2008/11/17

ZVERIGES ZTORE ZLATAN...


Jag älskar Sverige, jag älskar det här landet som jag bor i. Men bara för att jag älskar landet och de flesta människorna som bor här betyder inte det att jag likt det lilla partiet Sverigedemokraterna som vill in i Riksdagen måste hata andra för att kunna älska fullt ut. Det handlar om att vi i Sverige sedan urminnes tider berikats av hitflyttande människor, själv har jag rötter i såväl Estland, Tyskland som Ryssland samt då Sverige (ja, jag vet att min syn på ryssar inte alltid är rumsren men det har med politik att göra och inte folket i detta land...).

Sverige har även fått hit en hel del folk från Balkan, däribland den nu historiske Guldbollenvinnaren Zlatan. Vad vore vårt svenska fotbollslandslag av idag om vi hade stängt våra gränser? En samling profillösa och skadebenägna blekansikten med Olof Mellberg och Petter Hansson som praktexempel på att vi svenskar egentligen har träben hela bunten... Vi behöver Zlatan med sitt ursprung från krigets Bosnien, vi behöver Henke Larsson med sina rötter från Kap Verde utanför den afrikanska västkusten och inom några år kommer vårt folkkäraste landslag vara en kopia av dagens mångkulturella franska fotbollslag.

Idrotten är ett perfekt sätt att få folk att känna gemenskap med det land man kommit till, men det finns mycket kvar att göra att den breda massan av "nysvenskar" skall känna sig välkomna fullt ut. I våra ögon måste en arab i hemsjukvården, en alban som SFI-lärare eller en kenyan som läkare vara lika värdefulla för Sverige och landets utveckling som Zlatan är för våra framtida ambitioner att nå framgång på fotbollsplaner världen över. Idrott förbrödrar, idrott bygger broar, låt oss välkomna de som kommer till vårt land för att driva utvecklingen framåt...

Nu kommer naturligtvis de sanna Sverigedemokraterna att börja få kväljningar över min retorik och undsläppa sig sina vanliga grovt generaliserande omdömen om de människor man inte vill ha här... Visst finns det problem, ökande brottslighet, segregering och en ovilja att bli en del av sitt nya hemland. men det är inte de som kommer hit som kan lastas för vårt lands oförmåga att ta hand om de som söker sig hit, det är vår regerings ansvar och speciellt den tidigare (s)truts-regeringens fel. Vill man inte se problem, vill man sopa allt under mattan så vilar ansvaret tungt på de ansvariga. Regeringen genom Tobias Billström säger välkommen hit, bygg upp din tillvaro och bli en del av Sverige. Vi har krav, du skall ha krav - kravlöshet leder till apati...

Själv ser jag Zlatan som en perfekt förebild för de som kommit hit. I Sverige skall alla kunna utveckla det man är bra på, man skall ha förutsättningar att växa. Vilka ledare som sedan får folket i det här landet att växa bäst är det upp till väljarna att avgöra...

2008/11/16

ÄR DET BARA JAG SOM HAR SNUSKIG FANTASI...?


På väg till jobbet. Kallt och rått... Gick in och värmde mig på Ringens galleria i väntan på buss nummer 3 upp till varma, sköna SöS. Innanför dörrarna hade de satt upp förslag på julklappsrim på en annonsplats. Jag började läsa...
Jag hoppade till över nummer 16. Ja, man kan ju faktiskt ge bort sig själv i julklapp tänkte jag lite förnärmat förvissad om att den klappen inte skulle gå hem hos mitt fruntimmer...
Men att rimma om Petter-Niklas, grovt värre till och med för mig. Och så såg jag ett litet facit längst ner och upp och ner.
Det var en Nalle som skulle finnas i paketet. Jag rodnar över min snuskiga fantasi, men är jag överraskad? Icke sa Nicke...

(S) SOM I SATAN...


Mona har satt ribban när hon blandade in Mörkrets furste i den svenska politiska debatten. Mona anser att den politik Alliansen för är satanisk, och i förlängningen menar då Mona att Fredrik Reinfeldt är Hin Håle själv... Att jag själv är en dödgrävare för ett sansat politiskt meningsutbyte är en helt annan sak, då jag är en obetydlig och intetsägande individ.

Själv tycker jag det finns långt fler tecken på att det är Socialdemokraternas ledare som för en satanisk politik, en politik för att skapa en viljelös och lättmanipulerad massa av den svenska väljarkåren. Om det är någonstans i den Svenska Riksdagen man skulle kunna skicka en verklig motsvarighet till Max von Sydows rollfigur Lankester Merrin så är det till fru Sahlins tjänsterum där hon snurrar på huvudet i 360 grader likt Linda Blair i ren frustration över sina koalitionspartners...

Det finns ju många tecken på varför Mona verkar vara besatt, om hon nu inte är fru Beelzebub själv. Bland annat så har jag för mig att man på flera ställen i Bibeln kan läsa att Satans mål är att mänskligheten blir bidragsberoende, organiserar sig fackligt och utplånar sin egen personlighet för det sataniska kollektivet. I övrigt har Satan på flera sätt försökt stärka sin makt över människorna genom sina påhitt "Löntagarfonder" och "Kollektivanslutning". Här har dock det Goda gått segrande ur kampen och underminerandet av det fria tänkandet har stoppats.

I Sverige finns det flera satanistiska kamporganisationer som verkar för spridandet av det Onda budskapet. För de minsta finns "Unga Örnar", där Örnen i själva verket är en mer mild version av Fågel Fenix, som reser sig ur Elden. För indoktrinering äldre upp i åldrarna finns "ABF", som betyder "Alla Beelzebubels Fränder" och inte det som man i Sverige tror, Arbetarnas Bildningsförbund. En annan grupp som verkar för det Onda Budskapet är Hyresgästföreningen. Här har man helt sonika tagit bort ett "O" innan Hyres...

Det finns många Onda krafter att kämpa emot när det gäller att sprida kärlekens goda budskap. Men är det någon som kan klara detta är det Alliansens Överstepräst Fredrik Reinfeldt, han om någon kan driva tillbaka Mona Sahlin till underjorden.

Kan man för övrigt misslyckas när det i den styrande Alliansen finns ett parti där Kristus är med i partinamnet? Nej, i så fall är hoppet ute för mänskligheten...

Mary bloggar om detta här... och herr Hagwall likaså.

TRENDEN ÄR TYDLIG...

Ännu en opinionsundersökning publiceras denna morgon, och även om det är lite nya siffror så är trenden tydlig. Mona Sahlin och sossarnas oförmåga att få Vänsterpartiet och Miljöpartiet att dansa efter deras pipa skrämmer bort väljare...

Den enda smolken i glädjebägaren stavas Sverigedemokraterna. Återigen kommer politikens Svarte Petter över 4%-spärren i en opinionsundersökning, och det är ju tragiskt. På samma sätt som jag har hopp om att vi ju närmare valdagen 2010 kommer få se den tydliga skillnaden mellan ett gäng av fyra harmoniska och samspelta partners och tre som inte annat gör än träter, gnäller och våndas så hoppas jag att det kritiska granskandet av Sverigedemokraterna kommer få ner detta "Partei" till promille-nivåer i stället för procent.

Trenden är tydlig, regeringen går framåt och det gäller främst oss Moderater medan Mona leder sin "coalition of the unwilling" mot ytterligare fyra år vid sidlinjen. Det är mindre än 2 år kvar till valdagen, jag längtar dit, Mona säger sig längta dit - men fan tro't. Mona lovar att allt skall vara glasklart från oppositionens sida i september 2010. Det finns svart glas, det finns sprucket glas, det finns många olika former av glas som man inte kan se igenom och det är sådant glas Mona menar.

Mona Sahlin kommer bli Socialdemokratins svar på vår Bo Lundgren. Skillnaden är den att om Mona skulle sluta som chef på Riksgälden skulle vi i Sverige snart vara rikast i världen på Toblerone och obetalda p-böter... Det är baske mig dagens saning det!

Slutligen tycker jag sosseriet har fattat ett klokt beslut om att deportera Marita Ulvskog ur landet. Men varför till Bryssel? Jag tycker Ulvskog kan få bli vårt generalkonsul på Bouvetön... Jag är säker på att utrikesminister Bildt skulle kuna fixa saken. Där skulle ingen må dåligt av hennes sviktande omdöme, och alla grodor som hoppar ur hennes mun kunde bidra till ett nytt och spännande djurliv på den karga ön.

2008/11/15

JU FLER KOCKAR DESTO SÄMRE SOPPA...


Erkänner omgående. På samma sätt som jag undet augusti skrev absurt mycket om Rysslands invasion av den suveräna staten Georgien så håller jag nu på att skriva om Mona så pass mycket att bostäverna "M", "O", "N" och "A" börjar bli synligt nötta på tangentbordet. Men vad skall man annars göra dessa glädjens dagar, dagar som så tydligt demaskerar oppositionen som värdelös, oförmögen och extremt dåligt ledd...

Nu har man försökt att få ihop en fungerande konstellation med de tre ekonomiska talesmännen som förhandlare, med välkänt fiasko-resultat. Man har tidigare provat med partiledarna och språkrören, med samma fiasko-resultat, man har tidigare sagt sig vilja "side-steppa" Vänstern med samma fiasko-resultat och nu tror man att man genom att sätta in 3 förhandlare från varje parti kunna lösa upp den numera i betong och blyinfattning ingjutna knuten som får beskrivningen "Rödgrön röra" att framstå som årets underdrift.

Det finns ju ett ordspråk som lyder "Ju fler kockar desto sämre soppa" och det kommer visa sig stämma utomordentligt väl när man får se tre Miljöpartister som hatar Vänstern möta tre Vänsterpartister som hatar Miljöpartiet och detta under ledning av hela Sveriges "Dagisfröken" Mona... Skulle inte Uppdrag Granskning kunna få in en dold kamera på dessa möten? Det skulle bli politikens svar på "Jackass".

Lyckas de 9 laga till en soppa så kommer den smaka fadd, unket och vara direkt hälsovådlig. Väljarna kommer känna stanken, och de som vågar smaka kommer förmodligen gå hädan. Men laga på Ni, Mona är hoppfull, hoppfull om att soppan iallafall ser god ut, men det gör ju även flugsvampen.

En hel del andra från olika politiska läger skriver om den politiska freak-show som utspelas till vänster. Läs gärna här, här och där...

2008/11/14

"JAG SER KVINNORNAS STEG, JAG SER ÖGONENS GLANS..."

En bild säger mer än 1000 ord... Tiden rinner ut för Mona och Lars hånskrattar.

"...Jag har tron på mig själv på min sida."

En vacker novembermorgon blir ännu något bättre när man återigen får det stora nöjet att läsa om kvinnan som tappat fyra placeringar på "Mäktigast i Sverige"-listan som verkligen lyckats få till en fin koalition. Kan man bli annat än lycklig över att läsa om de ständigt återkommande haverierna i förhandlingarna, om Ohlys utpressningsförsök, om Miljöpartiets uppenbara antipati mot samma Ohly och om Mona som kallade till presskonferens för en månad sedan för att lansera detta lyckade lagbygge.

Det var en gång då Socialdemokraterna hade medgång i sin roll som oppositionsparti, det var när Mona Sahlin hade tunghäfta och var lika verbal som en skådis ur en stumfilm på 20-talet. När Mona var tyst och höll den framtida politiken hemlig för väljarna gick det bra. Den dagen Mona började prata om hur Sverige skulle bli den dagen Mona hade tänkt flytta in på Sagerska så började väljarkåren vakna, och uppvaknandet blev än mer traumatiskt för långt fler människor när det uppenbarade sig att Mona skulle styra med först Miljöpartiet och Miljöpartiet ensamma, för att sedan bjuda in nymfen och skäggmannens arvsfiende Ohly till ett samarbete som i dag mest liknar regeringsbildning i Italien. Det av Carl Bildt myntade uttrycket om den "Rödgröna-röran" är i dag en kraftig underdrift.

Det är så härligt, det är så underbart och Lars Ohly är vår "hjälte". När han inte hotar med nyval om Vänstern ställs utanför en koalition så utlovar han kraftiga skattehöjningar för "högavlönade" vårdbiträden och lokalvårdare. Med en sådan vän behöver inte Mona några fiender...

Att sedan Göran Persson, rörelsens riksbantare och guru, har sågat hela taktiken med att binda upp sig så totalt som Mona har ambitionen att göra är ju också det underbart. Om det mullrar i rörelsen dessa dagar över Mona Sahlins allt annat än starka ledarskap så kommer vi snart alla få tinnitus när haveriet blir totalt.

Det är inte längre en fråga om "Om?", nu handlar det om "När?"... När går det inte längre, när tvingas Mona slåss med näbbar och klor i ett tvåfrontskrig, mot Alliansen och mot Vänsterpartiet? Dagen närmar sig snabbt

2008/11/13

PÅ MIDDAG HOS DEN MÄKTIGE MANNEN PÅ SAGERSKA...

"Vad vore väl en bal på slottet...?"

Här sitter man och blickar ut i höstmörkret, och drömmer sig bort. Hade jag bott i Riksdagshuset hade jag kunnat blicka ut över Sagerska Palatset och likt en adipös version av Askungen drömt om den middag som förärades vår store ledare, oppositionsrådet Grufman, hos statsministerparet denna mörka novemberkväll, men vem är jag att bjuda...?

Min blogg har ju betydligt fler läsare än Carl Grufmans, jag sticker ut hakan och har gjort mig "Persona non grata" hos Aftonbladets bloggtjänst "Bloggportalen" som av någon outgrundlig anledning valt att bojkotta mig och mina ödmjuka inlägg de senaste dagarna.

Att jag dessutom har den store ledarens naturliga kroppskonstitution med överviktens pondus, har reproducerat mig och därigenom visat mig könsmogen samt kommit ur målbrottet gör ju mig betydligt mindre anspråksfull än Carl Grufman. Han är ju bara så bra min vän Carl, klok och verbal, rättrogen och korrekt. Visst är han värd att få sitta å spana på Filippa och äta gott i maktens boningar medan jag går lös på en tallrik filmjölk med Coop:s Corn Flakes. Kom sedan inte och säg att jag är avundsjuk, för det är man ju aldrig som svensk... trots att jag alltid får något drömskt i blicken när jag tänker på hur Filippa slängde trånande blickar efter mig när jag vunnit den åtråvärda tävlingen "Först ombord på Cinderella under Vårkonferensen".

I dag har man publicerat listan över Sveriges mäktigaste personer. Varken jag, Carl Grufman eller Helene Hellmark-Knutsson finns med, vilket med all tänkbar tydlighet visar att vår stad Sundbyberg är en blindtarm i det tarmpaket som är Sverige. Inte ens männen som satte demokratin ur spel är representerade, firma Wijkman och Spira... Ett dåligt betyg till Sundbyberg. Mäktigast är Anders Borg, regeringens egen Saida som sett den eviga freden i sina inre visioner, tvåa kommer Carl Grufmans värd för kvällen statsminister Reinfeldt och Mona Sahlin... ja, hon åker kana i tabellen och kommer på en alltför hög sjätteplats.

I kväll har jag lyssnat på en synnerligen sympatisk, begåvad och vältalig moderatkvinna angående vår miljöpolitik. Kvinnan var Sofia Arkelsten, riksdagsledamot och ansvarig för miljöfrågor i partiet. Ett bättre val kan man nog inte göra, den som inte blir intresserad av att föra ut vårt budskap i denna viktiga fråga efter att ha lyssnat på Sofia är antingen döv, dum eller drogad. Mycket trevligt, och så var hon vacker som en ros dessutom... Skulle inte förvåna mig om Sofia inom något eller några år lyckas ta sig in på den där listan över Sveriges mäktigaste personer, vilket jag för övrigt är övertygad om att Carl Grufman också gör trots att jag utan såväl bitterhet som avundsjuka kan konstatera att han prioriterar mat och nöje med gräddan av Sveriges styrande framför genuint lärande bland gräsrötterna. Markeringen är tydlig...

Jag är inte det minsta bitter eller avundsjuk, nej och åter nej...
Uppdatering: Som för övrigt är glad att Aftonbladet lyft sin bojkott mot mig...

MER OM FETT - GÖRAN PERSSONS GI-METOD

" En rejäl bit Prinsesstårta skulle inte sitta fel..."

Det var en kall och mörk dag den dagen jag åkte ut till den sörmländska landsbygden för att besöka min gode vän Göran. Den gamle statsmannen har nämligen flytt storstaden för en fashionabel bondgård mellan Stjärnhov och Sparreholm. Där trivs Göran väldigt bra, långt ifrån det interna käbblandet inom hans gamla parti, långt ifrån den värdelösa efterträdaren, långt ifrån hetsen att äta sunt och långt ifrån närmaste lösgodisaffär...

Göran välkomnade mig redan när jag klev av bussen mellan Gnesta och Flen på riksväg 57, han är en bra socialdemokrat i mina ögon och speciellt bra var att han fick folk så trötta på sin egen person som rörelsen att Alliansen vann valet 2006. Men vi pratar sällan politik, Göran och jag, vi pratar om det som förenar oss istället - vi pratar om frosseri. Denna den femte av de sju dödsynderna är nämligen Göran och jag experter på att skita i, vi äter och äter och blir gladare och gladare... Och när vi blir glada brukar vi ro ut i Görans eka, den kallas Hallonbåten, i Båven för att fiska efter Salta Sill.

Göran pratar gärna om sin skog, sina kossor och om de där små skumsvamparna som han saknar i skogen men som fanns i den där plockgodisaffären runt hörnet från Rosenbad. Det saknar han något enormt! Att få köra ner sina bratwurstliknande fingrar i godisbehållarna och provsmaka allt och mycket medan livvakterna från SÄPO distraherade den stackars butiksinnehavaren var en vanligt förekommande aktivitet vid sidan om att kränka Nuder och prata illa om Mona. Hur mycket svinn det har blivit på plockgodis hos den lilla ICA-butiken i Stjärnhov sedan Görans flytt till trakten förtäljer inte historien, men att de vanliga medborgarna får betala 32 kronor hektot kan ge en viss antydan om hur mycket Göran mumsar i sig när han besöker byn...

I dag kommer Aftonbladet med en artikel om hur Göran kämpar för att ner i vikt ute på Torp. GI-bantning var ordet för Göran. Jag tappade hakan och ringde Göran för att höra vad som stod på... Jodå, han behövde gå ner i vikt då hans vanliga åkermark helt plötsligt börjat bete sig som kvicksand när Göran var ute på promenad. Medan Göran sjönk djupare, så hände inget med Anitra. Grannen fick komma med en traktor och dra upp Göran, och det kändes nästan lika pinsamt som att få se "Ordförande Persson" fick jag höra. Men Göran är inte Göran om han inte har egna varianter på saker och ting, i detta fall GI-metoden. I Görans konstruktion står G från Gröna Grodor, de där små gelegrodorna som är så goda när de är färska. I i Görans GI-metod är Ister, en viktig beståndsdel för att hålla auktoriteten på topp. Gröna Grodor och Ister - det är Görans egen GI-metod...

Detta framkommer ju dessvärre inte i Aftonbladets texter, men så är det iallafall. Att kvällspressen inte är att lita på är ju än mer tydligt när man nu försöker få "Svensson" att tro att min "Brother in Gluttony" sviker de ideal vi lever efter. Det är ju inte utan att man saknar Göran ibland i politiken, någon som stack ut... Och texten ovan är fiction och ironi om någon missade det.

"JAG ÄR LIVRÄDD FÖR ATT LEVA, OCH JAG ÄR DÖDSRÄDD FÖR ATT DÖ"

Go' och glad - Kexchoklad? En fet Tokmoderat bland slanka skyltdockor...

Man förvånas aldrig över de där medicinska studierna som skulle kunna ha författats av en novis, en lekman eller en retarderad ödla... Forskar man inte om hur tuttarna påverkas av kaffe eller för tidigt användande av BH så kan man genom gediget undersökande se att pruttande sänker blodtrycket. Nu har man återigen sparkat in den öppna dörren genom att, hör och häpna, konstatera att man kan dö en för tidig död om man är fet! Ungefär lika uppenbart som att man löper större risk att få lungcancer om man röker, eller...?

Och jag som i min enfald trodde att man levde längre genom att äta godis, junk-food och dricka ansenliga mängder pilsner. Att mina "blodprover" snarare går ut på att analysera spåren av röda och vita blodkroppar i den bearnaisesåsliknande sörja som rör sig i mina vener och artärer trodde jag var ett friskhetstecken, men så fel man kan ha... Min taktik att fylla på fettreserverna för att skydda mig mot ljumskbråck och för att överleva den kommande ekonomiska kollapsen och svältkatastrofen är alltså fel, något som kan påskynda världens befrielse från "Tokmoderaten".

Det framstår ju helt plötsligt som alldeles klart för en underskötare varför det går så långsamt att se till att cancern stoppas, att hitta lösningen på plötslig spädbarnsdöd eller varför vissa blir socialdemokrater. Man lägger ner ofantliga resurser för att påvisa det som alla redan vet, att det är farligt att äta fel och bli ett fetto likt undertecknad, att tuttar blir mindre av kaffe eller att revolutionera sättet vi lever på genom att påvisa sambandet mellan en rejäl fis och ett sänkt blodtryck...

Jag kommer alltså snart gå hädan, då magen växer och mitt födointag når nya höjder för varje dag. Bara denna insikt kan ju få en lite ur gängorna, jag tror jag måste tröstäta lite... Var finns närmaste hamburgerhak som är öppet kl 00:55?

2008/11/12

ÄR MÅNNE KRONPRINSESSAN DOPAD?


Frågan kommer ju sig naturligt eftersom det enligt "hockeygurun" Anders Hedberg kan vara ett tecken på doping att ha en enorm haka...

Som den rojalist jag är så hoppas och tror jag självfallet att det är så att Victoria inte tar olagliga preparat för att orka med sin fostran till vår blivande regent, hon är ju smartare än så. Nej, orsaken till den väl tilltagna hakan i kungahuset måste helt enkelt bero på att sugklockan hamnade fel den dagen då personalen på det så slösaktiga sjukhuset i Solna kämpade med att få ut vårt älskade kungapars förstföding. Istället för att skapa en "Conehead" som brukar bli resultatet av sugklockans nyttjande så blev det här en "Conechin". Hursomhelst är Victoria vacker som en ros, och en synnerligen god representant för Sverige och konungshuset alldeles oavsett den iögonfallande kroppsdelen...

Om jag slutar med mitt alltför djupa analysarbete av drottningens första förlossning så kan jag nog instämma med Hedbergs slutsatser. Ryssar har alltid varit dopade, fuskare och totalt oförmögna att nå framgångar på annat sätt än genom fusk. Det är ju allmänt känt att såväl Laika, Gagarin som Berija käkade ryssfemmor i sin ambition att sätta Sovjetunionen på världskartan... Och varför skulle CCCP-laget vara annorlunda?

Efter Sovjetunionens fall har den fuskande traditionen förts vidare av Sovjetunionens tre arvtagare: Ryssland, Norge ("den sista Sovjetrepubliken", de klokaste orden en sosse formulerat) och Finland. Finnar har tydligen ett behov att pumpa i sig blodprodukter för att kunna åka skidor, norrmännen dopar sina hästar och ryssarna fortsätter med alla idrottare.

Jag glömmer aldrig den dagen då jag tappade allt intresse för friidrott i unga dagar. Det var den dagen då Katrin Krabbe stängdes av för doping. Denna östtyska kvinna var så bildskön trots det flitiga knaprandet av tabletter att jag alltid satt helt förtrollad framför TV:n när damernas korta sprint-sträckor avgjordes. Det hade väl räckt med en ursäkt och en veckas avstängning i detta fall...?

STÅ UPP FÖR DE FÖRTRYCKTA SVENSKARNA!

Så glad kan man bli när hunden fått smaka på Finlandssvensk...

Kalla hem ambassadören från Helsingfors, markera diplomatiskt mot förtrycket i vårt östra "grannland" och börja fundera på hur vi bäst skyddar den svensktalande minoriteten i det som faktiskt är Sveriges östra rikshalva...

Vi kan börja med att dela ut svenska pass till alla som dessa stackare som förtrycks av den finska statens terrororganisationer. De beväpnade och råbarkade sällarna som åker omkring i sina svart-vita "Poliisi"-bilar och skriker "Vittu" eller "Paholainen" åt alla som ser svenska ut och som inte luktar Koskenkorva. Uppenbart är att det räcker med att prata svenska i den nordiska motsvarigheten till Zimbabwe för att godtyckligt slängas i fängelse.

Låt oss börja bojkotta Lapin Kulta, Fazer och Nokia, låt oss börja dricka Pripps, äta Marabou och ringa med Sony Ericsson istället. Slå till mot de finska intressena i vårt land varhelst de befinner sig, vad de än gör. Låt oss göra livet surt för alla de alkoholister som Finland "berikat" vårt land med. Vi måste tydligt markera att vi står på våra landsmäns sida, och en ekonomisk krigföring kan slå hårt mot de ociviliserade skogsvildarna från de tusen sjöarnas land...

Hade vi inte varit så korkade att vi slaktat vårt försvar till en patetisk ursäkt i förhållande till den finska "stormakten" i öster hade självklart ett befriande av Åland och de svensktalande delarna av "landet" legat på agendan. Med dagens svenska försvar kan vi bara hoppas på en folklig resning mot Tarja Halonens tyranni. På samma sätt som Ryssland rustat upp för att kunna skydda alla sina landsmän i Georgien, Moldavien, Ukraina, Baltstaterna och Östeuropa måste nu vi svenskar tydligt ta parti för svenskarna i Finland, på Åland, genom en våldsam upprustning... Vakna Reinfeldt, vakna Borg, vakna Tolgfors! Hemvärnet till Österbotten, Kustjägarna till Åland - skydda våra landsmän!

Självklart är allt ovanstående ett ironiserande om hur Ryssland idag ser på sin omvärld. Hade en rysk minoritet "kränkts" på det sätt som de svensktalande 18-åringarna i Esbo kunde man snabbt se hur passtillverkningen tog ny fart i Ryssland samtidigt som provokationer, handelskrig och förföljelse tog fart. Allteftersom skulle man även märka av fler ryska soldater i närområdet, och dessutom i de områden där de utsatta finns.

Nu är det ju så att finnarna är Nordens hjältefolk, de som skyddade oss från Sovjetförtrycket genom sin kamp under Andra världskriget och våra goda grannar. Själv blev jag rörd över att det borde vara så att varje polispatrull i Finland skall ha en svensktalande medlem. Är dom inte fina, finnarna...

2008/11/11

IBLAND FRAMSTÅR JAG SOM RÄTT SANSAD...


Det har varit protester utanför den svenska ambassaden i Washington. Tillsammans med Republiken Kongo och Pakistan har den svenska "bögälskar"-staten utsetts till ett legitimt mål av en samling tokskallar från Topeka i Kansas. Westboro Baptist Church är namnet på en grupp där hatet tagit sådana proportioner att mina känslor för socialdemokratin är att betrakta som den djupaste kärleken...

Jag är faktiskt rätt stolt över att Sverige finns med på den topplista av hat-objekt som "pastor" Fred Phelps arbetar efter. Hade inte Sverige funnits med på listan över "bögälskande sodomi-stater" så hade jag blivit upprörd, för att vi finns med på listan tyder på att vi kommit långt i våra ambitioner att låta varje människa vara sig själv och få uttrycka sina åsikter och sin kärlek.

Varje gång jag läser om Fred Phelps och hans galna följeslagare så blir jag upprörd, upprörd över hatet, upprörd över de hånfulla kommentarerna om oss svenskar och vårt kungahus, upprörd över att en rörelse som hyllar jordbävningar I Pakistan, folkmord i Kongo eller enskilda soldaters bortgång. För om man någon gång skulle kunna ifrågasätta yttrandefriheten är det väl när man läser den sjuka rörelsens hemsida...

Men vi står inte ensamma, i princip hela världen är ond och korrumperad av "Bög"-maffian enligt den galna sekten. Mexiko, Kanada, Storbritannien och deras eget hemland USA är alla lika goda kålsupare som Sverige. Jag skulle gärna vilja veta vilka länder som pastor Phelps högaktar, vilka som lever enligt hans snedvridna syn på hur bibelns kärleksbudskap bör tolkas?

2008/11/10

"JAG SER MÅSARNAS FLYKT, JAG SER SOLGLITTRETS DANS..."


"... Jag ser framåt mot härliga tider".

Skall man som den hammarbyare man är få uttala sig om det spektakel som spelas upp inför öppen ridå hos laget från grannstaden Solna. Jodå, vi har ju säsongsbiljett till Södra Övre på Råsunda, ty jag har totalt misslyckats med att uppfostra mina söner och jag har sett AIK spela betydligt oftare än jag besökt Söderstadions tempel... Nå, så länge de fyra små liven lovar att inte bli sossar så kan jag väl möjligtvis acceptera att de är små gnagare.

Vi har haft familjebiljett sedan den dagen då AIK återkom till Allsvenskan efter sin sejour i Superettan, och under denna tid har den svarte fältherren hetat Rikard Norling. Man kan kritisera Norling för sitt eviga laborerande med sin spelartrupp, men samtidigt har han fått AIK att spela en rolig fotboll. Att resultaten uteblivit är nog inte så mycket ett resultat av Norlings oförmåga, utan snarare på dåligt "tajmade" försäljningar av nyckelspelarna Wilton Figueiredo och Dulee Johnson. Där har man sålt framgången ur mitt Hammarby-perspektiv. Samma sak gäller ju Hammarby som gjort en fiaskosäsong, och rasade ihop totalt den dagen då Petter Andersson åkte i väg för att plocka tulpaner...

Jag har alltid sett Norling som en kuf, en nörd som brinner för det han gör in i absurdum. Med stort engagemang och integritet har försökt leda ett lag som borde kunna ha presterat bättre med sin trupp. Men är det så lätt att bygga ett lag när nyförvärv trillar in i en extrem takt, och där nyckelspelare säljs när det går som bäst, när spelet börjar flyta på...? Rikard Norling är unik i sitt engagemang för en klubb han älskar, det kommer att bli intressant att se om han någonsin kommer att kunna träna ett annat lag i Sveriges högsta serie? Jag tror det inte, såtillvida inte den nya tränaren Stahre lyckas få ner AIK i seriesystemet...

Från min plats kommer jag sakna mannen i kostym eller rock i det fastgjuten utanför avbytarbåset, jag kommer sakna hans underfundiga kommentarer och hans torrhet. AIK behövde Rikard Norling, och Rikard Norling behövde AIK... Båda kommer förlora på det som hänt idag.

För övrigt så anser jag att man om man kan sparka Norling, även i de andra Stockholms-klubbarna borde tänka över sina ledare. Siggi i Djurgården borde väl hänga löst, och med tanke på mitt lags genomklappningar kan man fråga sig ifall svärmorsdrömmen Tony är rätt man att leda Bajen?