2008/10/31

SOMMARSTUGA I VINTERTID...


I dag tog vi den nya sommarstugan i besittning. Under natten hade det kommit ca 3 dm snö... Vi körde fast, vi skottade oss fram och propparna gick när vi började värma upp den kalla boningen. Men mysigt blir det när den öppna spisen invigs i kväll...

SNÖN FALLER, OCH SOCIALDEMOKRATIN MED DEN...


Utanför fönstret börjar faktiskt det ihärdiga regnandet visa små flingor av snö. SMHI har rätt, och låt oss hoppas att Synovate är lika bra i sitt analysarbete.

För det är ju lätt att utbrista"Vad var det jag sa?". Monas minst sagt otydliga ledarskap i lanserandet av den nya röd-gröna koalitionen har nu slagit igenom bland väljarna, som har blivit varse vad som kan vänta efter valdagen 2010 i fråga om tydlighet och i fråga om ledarskapsförmåga. Om väljarna vill kan en samspelt och ambitiös regering bytas mot en som inte kan och som inte vill samarbeta effektivt. Men nu verkar väljarna se verkligheten som den är... Enligt Synovate rasar Socialdemokraterna, Vänstern som numera är opposition både mot regeringen och den andra oppositionen stärks som förväntat.

Jag njuter i fulla drag av den pågående föreställningen av "Hela havet stormar" som förs inom rörelsen just nu, och med Sveriges alla väljare som publik. Beskyllningar, baktaleri och bokutgivningar som får sosseriets falanger att spy galla över varandra i en tilltagande orgie av vomerande... Det bästa av allt är att jag tror att vi bara har sett början på det här. Ju närmare valet vi kommer så kommer det bli än mer tydligt att det finns betydligt mer som skiljer än som förenar de tilltänkta regeringsbildarna. Birger Schlaug, tidigare språkrör i MP (är förresten skägg en förutsättning för att bli manligt språkrör...?) har ju uttryckt sin skarpa skepsis mot samarbetet, och jag förstår honom.

För i sossarnas värld är det bara att få makt som betyder något, och att klammra sig fast vid densamma. Nu är Miljöpartiet verktyget för att få makten åter, och när den väl är vunnen så tvingas det lilla partiet anpassa sig till det stora partiet till oigenkännlighet. Det är bara att titta på Sundbyberg, där Miljöpartiet i sin iver att ligga sked med sossarna har raderat ut sina ideal, sina visioner och därmed sitt existensberättigande. Om Miljöpartiet i Sundbyberg är en antydan om vad som väntar kollegorna i riksdagen borde gräsrötterna hos de gröna fasa.

Lars Ohly är den som tjänar mest på Monas debacle, tillsammans med oss som mår bra när det tidigare fruktansvärda avståndet mellan blocken nu minskar sakta men säkert. Ohly kommer attrahera folk från vänsterfalangen inom sosseriet, och från de mest fundamentala miljöpartisterna. Om man nu skall ge råd till en stalinist, djurgårdare och smilfink så är det att fortsätta hålla avstånd mot Mona, eller bete sig på ett sådant sätt att Mona inte för allt i världen kan vilja omfamna vänstern igen...

2008/10/30

ESKILSTUNAS ALLA STORHETER...


Den 10 mars 1968 mötte Tokmoderatens ögon för första gången dagens ljus. Han öppnade sina små vackra, melerade ögon och skådade ut över en stad som var det närmaste Karl Marx-stadt man kunde komma i västvärlden, Eskilstuna. Det var ett par turbulenta första dagar som formade den unge Tokmoderaten till den minst sagt skruvade personlighet han har utvecklats till. Den unge gossens socialdemokratiske mor ville döpa pojken till Engelbrekt, men det lyckades den unge gossens socialdemokratiske far att förhindra. Nöddopet skedde redan dagen efter födseln, medan den socialdemokratiske modern fortfarande var svag efter att ha pressat ut den lille gossen ur magen och därför var oförmögen att förhindra att Engelbrekt blev Fredrik.

Efter någon vecka fick det då lilla gossebarnet följa med sina socialdemokratiska föräldrar till deras hem, en hyresrätt ur allmännyttan naturligtvis. Adressen var Sveavägen 6B, och inte ens 40 år efter denna lyckliga tillgivelse har man från det socialdemokratiska styret i Eskilstuna kommit till skott med en staty, ett minnesmärke eller ens ett namnbyte av Sveavägen till Fredrik Antonssons Aveny för att hedra en av stadens stora söner... En tydlig markering från stadens röda styre om att man inte uppskattar små barn som revolterar mot den röda läran redan i ett-årsåldern. För så var det, när den socialdemokratiska modern släpade med den lille gossen till Unga Örnar skrek han så pass att ett kolikbarn framstod som somnulent och timid, medan han jollrade förtjust när man passerade Företagarföreningens lokaler eller den Moderata partilokalen. Eftersom alla i den lilla familjens umgänge var djupt engagerade i rörelsen, och började titta snett på den tydligt frihetstörstande gossen fanns det inget annat att göra för de socialdemokratiska föräldrarna än att fly Eskilstuna. Mot Stockholm, mot Salem och mot toleransen bar det av...

Pojken växte upp, och stod trygg i sin övertygelse trots ihärdiga och efterhand närmast rabiata försök från föräldrarna att omvända honom till en SSU-are. Det var Unga Örnar, det var tvångskommenderade parader 1 maj, där det utlovades ett besök på den då exotiska restaurangen McDonalds om man följde med, och det var ju att trycka på rätt knapp... Men inte ens den upphetsade masspsykosen på Norra Bantorget omvände gossen och föräldrarna gav upp, ungefär när pojken blev myndig och man.

I den unge mannen, som vid det här laget börja öka i omfång på ett skrämmande sätt, fanns dock känslorna kvar för Eskilstuna. Det föll sig naturligt att hata VIK Hockey, och det var alldeles solklart att favoritlaget i handboll blev GUIF. Att sedan Kenneth Andersson är Sveriges genom tiderna största fotbollsspelare i Tokmoderatens sinnesvärld är också ett tecken på att det första livsåret etsat sig fast ordentligt i medvetandet. Och den dagen Kent hördes i radion var det kärlek från det första ljudet som presterades av Jocke Bergs stämband. Kent, vilken underbar grupp, och från en stad med så mycket ångest över såväl sosse-styre, uteblivna idrottsframgångar och med en stadskärna som fick mig att tänka på DDR...

Det var några år sedan, Eskilstuna har sakta men säkert förskönats och är nu en rätt vacker plats, Kent har utvecklats och jag har följt med under årens lopp men när det gäller idrott är Eskilstuna fortfarande en tragisk plats i landet. Just denna dag så trillade Kents samlingsbox ner i brevlådan, ett monument över en fantastisk utveckling, över livsbejakande och positiva tongångar, över en framtidstro och med en stor kärlek till staden där gruppen växt fram. För de som analyserar Kents trallvänliga texter och undrar vad inspirationen kommer ifrån är svaret enkelt: Från Eskilstuna! Har man bott där, har man besökt staden under 70- och 80-talet så förstår man direkt. Jag har ännu inte betat av alla 133 låtar, varav 15 "nya" men live-spåret "Håll ditt huvud högt" från sommarens spelning på Strömsholmen i Eskilstuna är redan nu repriserad ett antal gånger. Betyget på boxen kan bara bli en femma! Allt man gjort, samlat och gediget sammansatt och av en grupp från Eskilstuna, det kan inte bli bättre...

En anekdot om Kents storhet: När jag i Mars var nere och rekade på Falklandsöarna inför den nyss avslutade gruppresan träffade jag en snygg engelsk tjej vid namn Carolyn Foreman med samma uppdrag som undertecknad. Carolyn var nere och rekade för en engelsk researrangör, och vi stötte på varandra hos Allan och Jacqui på Pebble Island. Jag hade min fina Kent-munkjacka på mig, och hon kände igen loggan direkt. Hon hade hört "If You were here", från den engelska utgåvan av Isola, och hon hade gillat det hon hörde såpass att Kent var förknippat med kvalitet för henne. Väl hemma så beställde jag både Isola och Hagnesta Hill på engelska från Ginza och skickade över till öriket, och hon blev så glad, så glad...

Slutligen vill jag nämna två andra favoriter från Eskilstuna: Min vän Joakim Draköga formades till en avundsvärd Casanova av sin turbulenta uppväxt i staden, och Sveriges godaste glass finns hos Slagsta Glass...

2008/10/29

TACK Å ADJÖ, FÖRSVARSFÖRMÅGAN...


Det var ju hyfsat länge sedan jag filosoferade om försvaret av Sverige. Men nu är det dags igen, för nu tycks den sedan länge urvattnade värnplikten snart vara ett minne blott... I unga dagar var jag förespråkare för en yrkesarmé av främst kvalitativa skäl. Jag visste hur de professionella brittiska soldaterna körde över de argentinska beväringarna på Falklandsöarna, och befriade ögruppen trots numerär underlägsenhet och trots att de argentinska förbanden grävt ner sig på höga berg i starka försvarspositioner. Men för att införa ett yrkesförsvar med förmågan att fullgöra alla de uppgifter som jag anser att försvaret måste klara av, med skyddet av Sverige som den klart viktigaste, så krävs trots allt långt fler soldater än det Sverige idag kan prestera. Ett trovärdigt försvar kräver 50-60.000 anställda soldater och officerare och hur når vi dit med dagens budget? Inte alls är svaret, och jag är inne på värnpliktslinjen igen...

En tillbakagång till den värnpliktsutbildning jag själv fick i mitten på 80-talet är förvisso inte eftersträvansvärd, med horder av omotiverade och dåligt utrustade soldater. Den svenska armén i slutet på 80-talet påminde en hel del om den argentinska armé som förödmjukades våren och försommaren 1982. Nej, mönstra alla 18-åriga unga herrar och de intresserade damerna, plocka ut de som vill göra värnplikten och välj pärlorna... Gör det attraktivt att göra värnplikten, med garanterad högskoleplats efter fullgjord tjänstgöring, eller en kontraktstjänst i försvaret. För att kunna anpassa försvaret efter omvärlden krävs instrument för att kunna öka styrkan snabbt när det blir ännu kallare i det världpolitiska klimatet, och det görs ju inte med en minimal yrkesarmé med noll reservförmåga. Att dessutom Hemvärnet, det kvarvarande skyddet av landet, har sin rekryteringsbas ur de utbildade värnpliktiga tänker man inte på. Problemen för Hemvärnets rekrytering kommer som ett brev på posten, och med expresspost.

Den nu läckta utredningen säger att man skall hålla pliktlagen vilande tills eller när oron närmar sig Sverige. Skrattretande säger jag, man kommer inte ha tid att snabbutbilda folk, än mindre utrusta med bra matriel. Att dessutom en majoritet av politikerskrået i Sverige tycks ha fått några gener från strutsen i sin uppsättning och därför stoppar huvudet i sanden för att slippa se den ibland obehagliga sanningen gör det ju inte lättare att försöka höja garden när så behövs. Den nu uppskjutna försvarsberedningen ser den konspiratoriskt lagde Tokmoderaten enbart som ett sätt att köpa tid för, tid som skall få svensken att glömma Georgien, att glömma bort hot mot Polen, Ukraina och Baltikum från arvsfienden.

Till den dagen jag ser tydliga steg för att garantera Sverige en förmåga att återigen värna landets gränser ser jag alla försvarspolitiker, ur alla partier som presumtiva landsförrädare. Man har utan några som helst skruppler gjort Sverige i det närmaste värnlöst, man vägrar se problembilder som en blind kan se och man gör absolut ingenting för att rätta till allt galet som skett. Jag som i min enfald trodde att ett Insatsförsvar skulle kunna göra insatser idag, imorgon och nästa månad. I Sverige handlar det om år... I Georgien såg inte Tolgfors ens 3 månader innan vad som var på väg att hända, inte ens 1 vecka innan vaknade Sverige. Man visste nog, men man låtsas inte om, man lever i en önskedröm.

Som vanligt är Wiseman läsvärd när försvaret förs på tal.

HAR KAROLINSKA NÅGOT EXISTENSBERÄTTIGANDE EGENTLIGEN...?


Egentligen borde jag väl vara snäll och ösa beröm över "mitt" akutsjukhus, som är Karolinska i grannstaden Solna. Ja, det är ju "mitt" eftersom jag bor i Sundbyberg men valfriheten gör jag ju att jag precis lika gärna kan vända mig till SöS, St Göran eller Danderyd den dagen jag käkat och stressat mig till min första hjärtinfarkt. Och med tanke på vad jag nu kommer skriva så är det väl bäst att jag åker lite längre, för på KS kommer de vilja slå ihjäl mig...

Karolinska sjukhuset i Solna lever på sitt namn, och inte så mycket på vad man presterar. Den vård man lyckas utföra ut i de slitna lokalerna är oftast väldigt bra, men en lika bra vård kan man få på det långt mer kostnadseffektiva Södersjukhuset. Detta Södersjukhus är "mitt" andra sjukhus, min arbetsplats sedan nästan 20 år med några korta mellanspel på andra platser. Detta innebär självfallet att jag är partisk i frågan om vilket sjukhus som är bäst...

Att jämföra SöS och vårt barnsjukhus Sachska med KS och Astrid Lindgren är ju som att jämföra äpplen och päron. KS har den mest avancerade vården, de dyraste verksamheterna och får sålunda per automatik en högre kostnad för den vård man utför. Men att det skall vara sådana stora skillnader som nämns i SvD med extrema skillnader i kostnadsnivån övergår mitt förstånd... Det handlar ju om 100-tals procent i vissa fall. Inte undra på att KS år efter år gör gigantiska minusresultat, medan vi på SöS till och med ser ut att få bonus från vår ledning nästa år för vårt gemensamma kämpande med att hålla budget och "producera" massor av vård. Just korta beslutsvägar, en familjär och god stämning gör SöS till en i mönsterarbetsplats när det gäller sjukvården. År efter år visar det sig i våra medarbetarenkäter, den som jobbar på "lilla" SöS trivs bättre på jobbet än den som jobbar på "stora, fina KS".

Om jag vore landstingspolitiker skulle jag noga analysera vad detta förhållande beror på, om SöS är landstingets Spara medans KS är Slösa...? Dags att flytta över en del av barnkirurgin till Sachska? Dags att splittra KS i två delar igen? Att slå ihop KS med Huddinge var ett generalfel av den tidigare majoriteten. Så länge man hade två universitetssjukhus som "konkurrerade" mot varandra så fanns det en drivkraft att prestera och visa sig duktigast. Nu finns det ett universitetssjukhus som uppenbarligen inte bryr sig om ekonomi och att hålla budget.

2008/10/28

ÖVERLEV I STOCKHOLM, GÅ ÅT I OBYGDEN...


Tidigare i mina bloggar har jag berättat om hur man förvandlas till en cyniker när man jobbar som larmoperatör på SOS Alarm. Nu när SvD har den stora vänligheten att redogöra för hur stora skillnader det är på den tid medborgarna får vänta på en ambulans beroende på var man bor så känner jag att jag måste lätta på mitt hjärta.

Det som skrivs handlar ju om händelser som hände för åratal sedan, eftersom jag lämnade SOS 2004. Under min tid så hade jag "förmånen" att få se skillnaderna i landet. Då jag var anställd på SOS-A, larmcentralen i Stockholm, som samarbetade intimt med SOS-D i Eskilstuna och dåvarande SOS-I i Visby. Ja, samarbetade och samarbetade... Vi hade samma ledning, men jobbade på varsin plats mot olika uppdragsgivare. Om Stockholm hade gott om resurser så var Gotland en stökig sommarnatt extremt utsatt med de tre ambulanser som fanns på ön. I Södermanland var det lite bättre än på Gotland men där led man av helt andra saker...

Södermanland har en plats i mitt hjärta, eftersom jag är född i landskapet, uppväxt i detsamma och för att det är det vackraste landskapet i Sverige. Men, och det var ett stort men - man sket i sina medborgare på ett sätt som fick mig att skaka på huvudet så våldsamt att dubbelhakan vibrerar än i dag.

Händelse: Sitter i Stockholm och jobbar, på skärmen ser vi våra egna jobb liksom Sörmlands och Gotlands. En trafikolycka inträffar i Vagnhärad, Södermanlands län, precis utanför ambulansstationen i samhället. Men ambulansen är inte hemma den, är på väg mot Nyköping med en patient i bilen. Dagambulansen i Gnesta, närmast tillgängliga ambulans på den sidan länsgränsen är på transportjobb, till Uppsala om jag minns rätt och av ambulanserna i Nyköping är endast en gripbar och den larmas till platsen. En ambulans förslår inte långt när det handlar om 3-4 skadade varav några sitter fastklämda. Denna ambulans har ca 20 minuters framkörning till olycksplatsen, alltså får räddningstjänsten i Trosa kämpa själva i minst 10 minuter...

När vi ser att kollegorna i Eskilstuna börjar larma ut ambulanser från Flen och Strängnäs mot platsen reagerar vi. Dessa har minst 45 minuter till platsen, medan vi har 2 tillgängliga ambulanser i Södertälje samt en akutbil i samma garage som kan vara i Vagnhärad på ca 15 minuter. "Tack, men nej tack" blir svaret och orsaken är att man inte vill att skattebetalarna i länet skall få stå för den lilla summa det handlar om för att ersätta Stockholms läns landsting för hjälpen. Men hallå - det handlar om liv! Det måste få kosta, om nu systemet är så sjukt att vi har olika landsting med olika resurser. Alltså låter man de skadade vänta på ambulanser från länet, men mycket längre bort än närmast tillgängliga resurs. Jag klandrar inte SOS i Eskilstuna, de jobbade efter sina riktlinjer och styrande dokument - riktlinjer som dessvärre var helt åt fanders.

Det fanns fler tillfällen, när Stockholm kunde ha stöttat grannen i väster med ambulanser eller helikopter då man av rent ekonomiska skäl tackade nej och orsakade onödigt långt lidande för sina medborgare. På Gotland gjorde man alltid vad man kunde, och hade en fenomenal förmåga att hitta lösningar på problem och resursbrist. Andra erfarenheter fick jag i Göteborg under några sommardagar där jag fick se ambulanssjukvården i Västra Götaland från insidan. Man har ju sina egna lösningar med OLA-ambulanser som spetskompetens. I mina ögon fungerade det bra, med gott om resurser och en gott samarbete med angränsande län.

Hela det här tänket, med revirbunden verksamhet inom såväl ambulanssjukvård som räddningstjänst får mig än mer övertygad om det urusla systemet med landsting måste väck. Låt sjukvård och räddningstjänst bli en statlig angelägenhet, där alla medborgare garanteras samma rätt till ett optimalt omhändertagande. Självklart kommer det alltid ta längre tid för en skadad eller sjuk att nås av hjälp i obygden än i Stockholms innerstad, men ambitionen måste alltid vara att den enhet som kan vara snabbast på plats alltid är den som rycker ut. Samarbetet mellan räddniningstjänsten och ambulanssjukvården där räddningstjänsten larmas vid sjukdomsfall (IVPA, I Väntan På Ambulans) om man kommer fram snabbare än ambulansen är ett steg i rätt riktning. Behöver man tillägga att det i Södermanlands län var tabu att ens föreslå en sådan lösning tills alldeles nyligen...

EURON - NÅGOT SVERIGE BEHÖVER!


Danskarna är enligt alla opinionsundersökningar på väg att överge sin krona. Våra grannar på andra sidan Östersjön, Estland, Lettland och Litauen kommer så fort det bara går överge sina relativt färska valutor för Euron. Och i Sverige börjar fler och fler få upp ögonen för vad som händer med en liten obskyr valuta när lågkonjunkturen slår till med full kraft. Den svenska kronan tappar i värde, spekuleras emot och visar sin tydliga sårbarhet...

Det är ju lite typiskt Sverige att gå med i EU men utan att göra det fullt ut. En "misch-masch"-lösning som ligger för oss sedan urminnes tider. Själv är jag förvånad över att den folkomröstning vi hade 2003 var så solklar i sin frågeställning med ett ja och ett nej-alternativ. I Sverige hade man ju annars kunna tänka sig ett alternativ till med ordalydelsen "Ja till euron, men med förnuft".

För mig som vän av EU så är det självklart att man som medlemsland går med i den monetära unionen, inför Euron som betalningsmedel liksom att man samarbetar när det gäller säkerhets- och försvarspolitik. Men svensken är som vanligt en slötänkt skeptiker som lätt går att skrämma till passivitet, något som skedde 2003 när nej-alternativet vann tydligt... I alla delar av landet utom i huvudstaden och de områden som ligger nära andra EU-länder (läs: Tornedalen och Skåne) så vann nej-sidan en betryggande seger, ett val man kan ogilla men ändå får respektera.

Nu verkar folkviljan ha fått upp ögonen att vår svenska lösning, med en flytande krona och ett avståndstagande till Euron, inte är så bra i det långa loppet. Kronan må ha fungerat bra under de goda åren, men när nu oron sprider sig i världsekonomin så står vi där ensamma och övergivna. Det är ju tur att Sveriges ekonomi är så stark att vi ändå klarat oss hyfsat, men man kan ju titta på våra förfäders lilla örike och det haveri som skett på Island för att förstå vad som skulle kunna ha hänt även här...

Statsminister Reinfeldt vill inte ha upp en ny folkomröstning på agendan ännu, och jag köper det. Innan vi låter "Svensson" säga sitt måste vi vara på det klara med att man har förstått att de många positiva aspekterna med att samarbeta överväger det fåtaliga negativa med råge. Folk verkar ha vaknat till enligt de senaste opinionsundersökningarna, men det är än så länge för tidigt att dra några växlar på detta enda positiva tecken. Och skall vi ha en ny omröstning måste Sosseriet vara med på tåget igen, och hur lätt blir det att få med sig detta parti när man ägnar sig åt S/M-lekar med Miljöpartiet...?

Så låt Sverige stå där och filosofera i några år, för att sedan låta danskarna fatta beslutet om Euron åt oss. För vad vore Sverige om vi någon gång gick före, tog initiativ? Ska vi med i EMU, så måste alla våra grannar in i samarbetet innan Sverige. Skall vi med i NATO krävs det att Finland tar steget före oss. Velighetens och osäkerhetens hemvist är Sverige, tyvärr...

2008/10/27

ÄR USA MOGET FÖR OBAMA?


Tar jag på mig mina Saida-slipade glasögon och tittar in i framtiden så ser jag först att Obama vinner presidentvalet och denna gång avgörs inte det valet i en domstol. Sedan ser jag att Obama blir en kontroversiell president på många sätt, dels beroende på den intoleransen som finns i delar av USA. Om jag ser längre fram så ser jag även att Obama kommer leva farligt, och att Secret Service måste vara på tå mest hela tiden för att skydda världens mäktigaste man mot sådana tokar som redan nu grävts upp ur latrinen...

Man skall respektera det val väljarna gör, man får helt enkelt svälja förtreten över att man ibland anser att väljarna är dumma eller underbegåvade om man sitter i det förlorande laget. Väljarens ord är lag, och allsmäktig...

Det är en orsak till att jag kokar inombords när jag tänker på Sundbyberg, min hemstad, och stadens nuvarande styre. Staden som styrs i strid mot ett demokratiskt valresultat för att två herrar anser att deras röster är mer värda än 1500 väljares röster, och man har mage att sitta och kalla sig "majoritet"... Den röd-gröna röran förstärkta av två svikare är i majoritet i fullmäktige, men man var det bland väljarna inte i valet 2006. Ett hån mot demokratin som sådan, och det gäller alla som sätter sin egen vilja och uppfattning över väljarnas och skiftar majoritetsförhållandena oavsett åt vilket håll förändringen sker. En moderat överlöpare är precis lika rutten som en socialdemokratisk sådan. Är man inte nöjd med politiken som förs, så stig då åt sidan och vädra ditt missnöje...

Ett sidospår, ursäkta, det skall ju handla om Obama. När, eller kanske om USA nu väljer stormaktens första svarta president så tycker man ju att alla borde respektera väljarnas val. Dessvärre finns det ju sådana som väljer att stå utanför demokratin för att med våld försöka förändra samhället, som de nu gripna nynazisterna. Men precis lika skrämmande som det är att det finns sådana som vill skjuta en för att han är färgad och president, så skrämmer det mig att man i USA på allvar för diskussionen om att Obama kan komma att förlora valet för att han är svart. Våld mot valda har ju varit på tapeten förut i "världens största demokrati", och Obama kommer trigga tokskallar som ingen annan makthavare.

Men man väljer ju den som man anser mest lämpad, oavsett om han är svart eller grisrosa. Man respekterar de val väljaren och förlikar sig med att en majoritet har talat. Är man inte nöjd, så finns det möjlighet att välja någon annan i nästa val.

Nu är det ju dock så att jag föredrar McCain som den konservative moderat jag är. Det har absolut inget med att göra att jag föredrar en gammal, vithyad stofil mot en färgad och vital kandidat, nejdå... Jag föredrar faktiskt McCain för att hans vice-president är mycket snyggare än Obamas gamla gubbe! Sarah Palin, en fröjd för ögat... och den anklagar mig för ytlighet har så rätt, så rätt :)

Jag har beställt en fin T-shirt att bära på budgetfullmäktige, hoppas den hinner komma i tid bara. Jag kan riktigt se hur Natahlie Sundesten-Landin blir alldeles lyrisk och varmhjärtad när hon ser mig i detta vackra plagg. Se det som min hyllning till feminismen...

PAJKA(S)TNINGEN FORT(S)ÄTTER


Pär är bitter tycker Urban, som tycker att Pärs bitterhet och besvikelse kunde stanna inom socialdemokratins stängda dörrar. Urban själv går ut i media och sågar Pär, så mycket för att hålla konflikthanteringen inom stängda dörrar...

Vad är det som pågår i oppositionspartiet just nu? Harmoni verkar saknas, alla är irriterade på alla... Urban är sur på Nuder, Nuder är sur på sin gamle chef och den nya, Mona. Mona är inte sur på någon, iallafall något hon erkänner medan Nalin Pekgül är sur på Mona då hon tycker att Mona mobbar Lars Ohly. Samma åsikt om Mona är det många som har i rörelsen just nu, som hellre ser att man samarbetar vänsterut än med de gröna.

Själv sitter jag och njuter över att spektaklet sker inför öppen ridå, att man tydligt visar motvilja mot varandra i alla möjliga media. Det är så kul, och enligt min lekmanna-analys så beror allt på det svaga ledarskapet ( läs Mona ) som inte förmår alla att dra åt samma håll. Man vet att man vill ha makten, men man vet ännu inte helt säkert med vilka man skall försöka ta den och vilka uppoffringar rörelsen får göra för att få med sig sina tilltänkta partners i de stundande förhandlingarna. Det kommer bli spännande att följa den här cirkusen framöver... Hur skall sossarna med någon heder i behåll kuna hitta konsensus med MP+V i försvarsfrågan? Hur skall man få ett splittrat MP och ett rabiat EU-fientligt V att följa i sossarnas ledband i EU-frågan?

Fler frågor lär det bli allteftersom förhandlingarna i den Röd-Gröna röran fortlöper...

2008/10/25

TOKMODERATENS HÖSTLOVSTIPS I HUVUDSTADEN


Så var det dags för en sådan där vedervärdig vecka när barnen är lediga från skolan, och kommer springa omkring hysteriskt skrikande i sitt understimulerande tillstånd och förstöra mina ambitioner att slöa och blogga...

Men eftersom jag är en extremt godhjärtad person kommer jag att delge Er mina tips om hur man kan göra veckan lite mer uthärdlig, och på vilka spännande aktiviteter Ni kan släppa med Er knoddarna. Eftersom jag är bosatt i Stockholm och fattig som en kyrkråtta så är det alltså lågbudget tips i Stockholm som gäller. Sammanlagd budget för samtliga aktiviteter är ca 500 kronor för en vuxen och ett barn.

Dag 1. Måndag 27/10: På förmiddagen är det Interpellationsdebatt i Riksdagen, det brukar vara populärt hos barnen att lyssna på spörsmål om "Könsstereotypa attityder i medierna". Debatten börjar klockan 11.00. Låt ungarna ta med en påse chips som de kan prassla hysteriskt med när någon sosse, miljöpartist eller kommunist talar... Eftermiddagen ägnas med fördel åt ett besök på Armémuséet och de fina utställningarna om Livet under Stormaktstiden.

Dag 2: Tisdag 28/10: Efter uppvaknandet ett besök i Livrustkammaren på Kungliga slottet, en perfekt plats att del av Sveriges storartade historia! Därefter en kort promenad till Yttre borggården för att beskåda vaktavlösningen. När ögat fått sin del av militär pompa så inmundigas med fördel en kokt med bröd på Mynttorget där man kanske kan få syn på någon moderat riksdagman eller riksdagskvinna som ungen kan få en autograf av. Huvuddelen av eftermiddagen tillbringas på åhörarläktaren i Riksdagshuset, denna gång för fler spännande interpellationsdebatter, bland annat om brevbärarnas arbetssituation. Mumma för en vetgirig 6-åring som älskar att få brev!

Dag 3: Onsdag 29/10: Dags att gå upp i ottan, ty klockan 09.00 skall man återigen befinna sig i riksdagshuset för en spännande show vid namn "Debatt och beslut om förslag". Om det därefter finns tid så tillbringas eftermiddagen på Sjöhistoriska ute på Gärdet där det finns en stor och detaljerad modell av jagaren HMS Halland att njuta av.

Dag 4: Torsdag 30/10: En späckad dag! Det börjar med en hårresande utfrågning om kvalieten i högskoleutbildningen. Platsen är... Riksdagshuset! Detta följs av en debatt om EU-frågor, ännu mer "Debatt om förslag och beslut" samt en frågestund. Om ungen mot förmodan börjar gnälla över allt springande i Riksdagshuset kan man ta en promenad till BR Leksaker i Gallerian och visa alla julklappar som aldrig kommer att delas ut ifall det inte blir ett slut på protesterna. Om det då utbryter gråt och tandagnisslan, sök upp McDonalds på Regeringsgatan. Köp ett Happy Meal, och ge den bölande ungen den lilla medföljande"leksaken" som plåster på såren medan du äter upp maten...

Dag 5: Fredag 31/10: Morgonen tillbringas i den friska luften. Efter en resa med pendeltåg till Östertälje och en kortare promenad i riktning mot Grödinge når man kriminalvårdanstalten Hall. Med kikare och matsäck kan man tillbringa några timmar med att titta på den vackra murarna. Kanske har man tur och få se ett rymningsförsök... Dagen saknar dessvärre helt den själsligt stimulerande besöken i Riksdagen, och inget alternativ erbjuds heller i Landstinget. Ungen kanske behöver någon annan stimulans, och då är IKEA ett bra alternativ. In med ungen i lekrummet en timme, sätt dig ner och ta 5-6 kanelbullar och kaffe i cafeterian. Därefter middag vid IKEA:s korvbar. En underbar vecka har nått sitt slut, och fina band mellan far och son har skapats...

2008/10/24

ALLAS RÄTT ATT GIFTA SIG - I REPRIS


Ett av de första blogginläggen jag skrev handlade om homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkans lokaler. Eftersom regeringen nu tydligen är på väg att lagstifta i frågan och köra över KD så passar jag på att reprisera inlägget från den 22 januari, då ämnet är högaktuellt igen.

"Vad jag vet är staten och kyrkan numera separerade från varandra. Därför tycker jag att det är konstigt när lagstiftaren börjar svammla om allas rätt att få gifta sig i kyrkan. Om det är så att Svenska kyrkan tycker detta är helt ok, jättebra ! Tycker man inte att det rimmar bra med de religiösa värderingar man har, synd men låt gå.

Det analysarbetet sker redan i dag i kyrkans ledning, och bland medlemmarna. Jag hoppas, och tror, att man kommer visa upp kristendomen som en religion där alla får plats, och för att citera socialdemokratin "Alla ska med !".

Om nu staten trots allt bestämmer sig för att lagstifta för att låta alla hetero-, homo-, bi- och transsexuella personer, vigas i det kristna kyrkorummet måste denna lagstiftning i så fall innefatta alla religiösa samlingsplatser i vårt land. Någon som skulle kunna tänka sig synen och reaktionerna när två lesbiska förenas i en moské ? Två transor i en synagoga ? Två bögar i ett hinduiskt tempel ? Orbacks mormors syster med sin häst i ett buddistiskt dito?

Skall vi lagstifta mot intolerans och särbehandling måste detta gälla överallt, inte bara i Svenska kyrkan. I så fall särbehandlar vi den inrättningen..."

Och särbehandling är aldrig OK, inte när homosexuella drabbas och inte när den f.d statskyrkan helt plötsligt får pålagor som de andra religiösa samfunden slipper. För visst är det så att det finns bögar bland hinduerna, lebbor bland muslimerna och transor bland judarna? Ge också dessa rätten att bekräfta sin kärlek i den religiösa boning som de föredrar...

2008/10/23

ETT UNDERBART SÄTT ATT SÄNKA TRYCKET...


Av någon outgrundlig anledning som inte ens den medicinska expertisen förstår så lider undertecknad av ett relativt högt blodtryck. Det kan väl knappast bero på att jag är fet, äter fel, jobbar natt och stressar mig genom livet med fyra galna söner som jagar mig under dygnets alla vakna timmar...? Nej då, orsaken står nog att finna någon annanstans.

Läser man dagens Aftonblaldet så har en ny banbrytande medicinsk studie påvisat sambandet mellan att prutta våldsamt och ett lågt blodtryck. Fiser man inte, så ökar trycket - jag måste ha varit nära ett rupturerat aortaanerysm efter min plågsamma flygning till Santiago där jag förvisso släppte väder, men inte alls så ofta som kroppen ville...

Eftersom jag inte medicinerar mitt höga blodtryck så kan jag ju nu inleda en alternativ form av självbehandling. Det är ju bara att trycka i sig lökringar, bruna bönor, pizzasallader och allt annat som sätter i gång kroppens egen jäsugn för att sedan bli en mänsklig motsvarighet till orkanen "Katrina". Ingen hänsyn här inte, om folk gnäller kommer de att få höra om mitt blodtryck och sättet jag sänker det på. De kommer få höra det från två kroppsöppningar varav munnen är den ena.

Problemet är ju att jag gillar vissa i min omgivning, som definitvt kommer få göra stora uppoffringar för min hälsa. Jag har hört något om att man kan köpa och käka små piller som gör att den vanlig äggmöksdoften kan förbytas i en doft av viol eller smultron. Med en ask sådana piller kommer jag ju inte bara få ner trycket, jag kommer även kunna jobba extra som en mänslig Wunderbaum på platser där det brukar lukta illa. Jag kan för en liten slant stå och behandla blodtrycket i centrala Skutskär, i ett reningsverk eller på en patologavdelning.

Själv skäms jag över min tidigare trångsynthet. Jag var nämligen rätt äcklad en gång efter ett biobesök på Filmstaden vid Nordstan i Göteborg hösten 1986. I väntan på att tåget skulle gå hem till Stockholm efter en vecka på KA4 sökte jag min tillflykt till biosalongens vanligtvis lugna vrå... Filmen var "Gökboet", en film som passar en knäppgök som mig perfekt. Vi var kanske 7-8 personer i salongen varav en äldre herre. Denna herre lade efter en kvart in i filmen av en riktig rökare, högt och ljudligt. Vi andra skrattade, tills dess ångorna nådde våra luktsensorer i näsan, en riktig äggmök var planterad! Det stank av bara den, och med intervaller på ca 15 minuter fyllde han på den obalanserade syresättningen i biosalongen med nya odörer. Jag mådde illa, jag hade nämligen den icke allför stora glädjen att sitta närmast gasmannen. Om jag då kände hat och förtvivlan så känner jag i dag empati och förståelse. Han behandlade sitt blodtryck - så måste det ha varit...

DET HAR PÅGÅTT LÄNGE, LÄNGE...


Oberoende källor, i detta fall Helsingforskommitén, finns på plats i Georgien och bevittnar hur Ryssland fortsätter den politik som de facto inleddes i de georgiska provinserna Abkhazien och Sydossetien redan 1992-93. Från Abkhazien fördrevs ca 240.000 georgier, medan det från Sydossetien handlade om 25.000 personer som flydde de separiströrelser som ivrigt påhejade av Ryssland satte igång och underminera den ny-gamla staten Georgiens strävanden om nationell enighet.

De som idag förespråkar Abkhazisk och Sydossetisk självständighet borde ha dessa siffror på näthinnan, då Abkhazien med dagens befolkning på ca 200.000 hade haft en majoritet av georgier inom sina gränser, folk som fortsatt hade velat tillhöra Georgien, om inte den etniska rensningen och massakrer av oskyldiga civila hade fått folk att fly provinsen. Dagens Syossetien med sina 50.000 innevånare hade också sett annorlunda ut ifall separatister och Ryska fredsbevarare inte hade fördrivit 30% av provinsens befolkning...

Man förstår de nära band som Ryssland och Serbien har med varandra, länderna har ju en gemensam nämnare när det kommer till att jaga folk på flykt. Serberna praktiserade detta under krigen i såväl Kroatien som Bosnien, Ryssarna påbörjade samtidigt en likadan städoperation i Kauaksus. Detta Ryssland som delar av EU nu vill normalisera förhållandena med, agerar fortsättningsvis som den allt annat än pålitliga staten man är. Ryssland har valt sin väg, där man underminerar sina grannars möjligheter att bedriva en självständig politik. Idag i Abkhazien och Sydossetien, i morgon Ukraina, Lettland och Estland...?

Omvärlden har tack och lov bestämt sig för att hjälpa Georgien med återuppbyggnaden av landet efter den ryska inmarschen. Närmare 20 miljarder kronor kommer att finnas tillgängligt för att få nationen på fötter igen. Minst lika viktigt i mina ögon är att de strävanden man från georgiskt håll har mot NATO-medlemskap snabbt realiseras. Ett litet land behöver samarbeta med andra för att garanteras säkerhet. Något som vi i Sverige också borde reflektera över i tider som dessa när vi inte har förmåga att försvar oss själva överhuvudtaget...

Att då få läsa sossarnas nya inställning i frågan om ett trovärdigt nationellt försvar, där vi står utanför NATO, är hyckleri när det är som mest groteskt. För det första: Man kommer aldrig få med sina nya livspartner på något som innebär att försvaret förstärks. För det andra: Man glömmer snabbt vilka som gjort Sverige till den lama anka vi är idag. Lars Ångström kan faktiskt bli försvarminister efter 2010 i det nya partnerskapet. Därmed inte sagt att jag är nöjd med den politik som Alliansen driver i frågan, där man nu med uppskjuten försvarsberedning och ett myglande med siffror försöker få oss att tro att man höjer vår försvarsförmåga när den fortsätter urholkas, och när man hoppas att svensken skall hinna glömma Georgien innan den nya beredningen läggs fram. Men i valet mellan Ångström och Tolgfors, är valet ännu så länge enkelt...

2008/10/22

ROSORNAS KRIG REPRISERAS


Sedan den dagen Mona Sahlin lanserade sin tilltänkta koalition med Miljöpartiet, och samtidigt klart och tydligt sade vad hon egentligen tyckte om Vänstern och sitt eget partis vänsterfalang har det börja mullra bland rödgardisterna. Inför öppen ridå så kastar nu sossar ur olika fraktioner skit på varandra. Lotta Gröning ger sig i sin bok "Sanning eller konka, Mona Sahlins politiska liv" ut på en hetsjakt efter Mona Sahlin som får mina egna tankar om oppositionsledaren att framstå som sansade och genomtänkta, och Pär Nuder tar hedern av sin gamle fadersgestalt och chef i sin bok. Detta medan fackföreningsrörelsen och de inom sosseriet som står längst till vänster är extremt skeptiska till ett samarbete med Miljöpartiet...

Det som är gjort är gjort, och inget Mona tar för sig kan få kaoset runt den nya koalitonen ogjort. Att försöka få Lars Ohly och språkrören att samarbeta är som att försöka lägga ett pussel med bitar ur olika kartonger... De står ju inte ut med varandra, och det behöver man inte vara beteendevetare för att se. Men försök bara, en koalition av motvilliga kommer ställas mot en Allians av samarbetsvilliga i valet 2010 och regeringsfrågan kan mycket väl få en avgörande betydelse återigen.

Men om vi hoppar tillbaka till smutskastningen som pågår i rörelsen just nu så är det ju så det blir i ett stort parti som sosseriet. Har man en tredjedel eller mer av väljarkåren i ryggen så är det ju så att det finns olika åsikter. Det är här den starka ledarens förmåga ställs på prov, och Mona Sahlin har inte på något sätt visat sig vara den starka ledaren. Min antipati för Mona är väl känd vid det här laget, men inte ens jag unnar henne den skit som hon får från Aftonbladets Lotta Gröning. Med såna partivänner behöver man inga fiender! Att man får ta emot osakliga angrepp och illasinnade kommentarer från motståndarleden är väl naturligt i dagens politik medan det framstår som vansinne att offentligt börja med dylik dyngspridning inom de egna leden á la Gröning. Å andra sidan har det tydligen publicerats en bok som sticker ut åt andra hållet i ett förbehållslöst hyllande av den nye ledarinnan, "I väntan på Mona Sahlin". Två böcker som jag tänker ta mig an i mina egenstudier i ämnet "Lär dig känna fienden"...

Om Lotta Gröning i sin bok kör ner sina härskartekniker i halsen på Mona Sahlin så avslöjar Pär Nuder tydligt hur det var att vara träl i den Perssonska juntan. Den lille mannen ställde upp i vått och torrt, evigt trogen den på alla sätt store ledaren för att sluligen förödmjukas inför de andra trälarna. Göran Persson må ha varit en stark ledare, men man behöver inte uppvisa tydligt psykopata drag för att vara en respekterad chef. Även efterföljaren Mona Sahlin får sina fiskar varma av Nuder. Det är tydligen inte bara Lars Ohly som mobbats av Mona, så har även hr Nuder upplevt sin tillvaro i Monas närhet. Läge för Pär och Lars att ordna grupprabbatt hos kuratorn?

Efter att läst det korta utdraget som bifogas i DN så konstaterar jag att jag nog även måste läsa Pär Nuders bok. Gud vad pengar jag kommer pumpa in i rörelsen...

2008/10/21

DAGS FÖR BETYG I ORDNING OCH UPPFÖRANDE!


Skolan är ett praktexempel på vad den socialdemokratiska kravlösa politiken har lett till. I många av dagens klassrum råder anarki och kaos trots en tappert kämpande lärarkår som försöker förmedla kunskaper till en samling oengagerade och icke alltför vetgiriga barn. Som vanligt generaliserar jag, det finns ju skolor där mycket fungerar utmärkt. Men så länge det finns ett enda klassrum där laglöshet och respektlöshet är ledord så är det ett klassrum för mycket.

Att skylla på sossarna är också lätt, eftersom detta parti med undantag av några korta perioder av Nirvana då frihetens förkämpar haft makten, styrt Sverige med sin misslyckade skolpolitik. Precis som skolan har till uppgift att lära barnen engelska, svenska och matematik med mera så har skolan också en minst lika viktig gärning att fullfölja när det gäller att se till att de som går ut ur skolan inte är ett gäng ouppfostrade bastarder. Vi måste ge lärarna de instrument de behöver för att i en lugn och trygg miljö se till att ungarna hör vad de säger, vad de vill lära ut.
Det är minst lika viktigt att kunna umgås på ett korrekt sätt med och agera respektfullt mot sina medmänniskor som att kunna grammatik och diverse konstiga matematiska formler. I dagens skola struntar man helt i de förstnämnda aspekterna. Ett sätt att komma tillrätta med denna utveckling är enligt mig att damma av betyget i ordning och uppförande, och börja ge detta betyg så tidigt som möjligt... Som arbetsgivare skulle jag hellre anställa en person som kan uppföra sig bra men har ett lite sämre betyg än en ouppfostrad slyngel med enbart MVG i betyget.

De som inte delar mina konservativa tongångar kommer gapa om föräldraansvar, och visst är det så att föräldrarna bär huvudansvaret för hur ens ungar beter sig. Men precis som skolan och föräldrar måste samspela för att se till att ens barn når studiemålen så bör skola och föräldrar gemensamt kunna verka för att våra gapande barn lär sig respektera sin omgivning, bete sig på ett sätt som inte kränker andra och låta miljön i klassrummet vara lugn och inlärningsfrämjande.

Att det överhuvudtaget förs en debatt i vårt land om mobiltelefonens vara eller icke-vara i klassrummen är ett tecken på att utvecklingen gått för långt. Det är dags för det sjunkande skeppet att söka nödhamn och laga alla hål i skrovet, för att sedan ge sig ut på kunskapens hav igen...

ATT GLÄDJAS ÅT ANDRAS LYCKA


Så har de två alternativen inför valet 2010 börjat det förberedande arbetet för att säkra segern. I Varberg sammanstrålar Alliansens ledare för att hinna ett vinnande koncept, och för att se till att "Svensson" är helt införstådd med vad som väntar ifall den Röd-Gröna röran skulle vinna valet. Vad Alliansen kan uppvisa är ett sammanhållet lag mot ett lag som spretar och där två av de eventuellt tilltänkta koalitionspartierna inte tål varandra. För visst är det så att Miljöpartiet skarpt ogillar Vänstern och vice versa...

Just nu pekar opinionssiffrorna åt rätt håll för oss Moderater och man borde väl vara nöjd, men alls icke. Så länge Alliansen inte har majoritet så spelar det ingen roll om vi Moderater har 20, 25 eller 30% av väljarna i ryggen. Det absolut viktigaste är att de fyra allianspartierna tillsammans blir större en Monas lag. Hur stora Moderaterna är i förhållande till de andra är av sekundär betydelse, målet måste vara en Alliansseger där alla fyra partier håller sig inom 4% och där det självklart är önskvärt att vårt parti blir störst. Men om jag tvingas välja mellan ett valresultat där vi Moderater får 38% av rösterna men ändå missar ett fortsatt regerande eller att vi blir tredje största partiet i Alliansen men trots det har en majoritet som föredrar det borgerliga alternativet är valet enkelt...

Nu är det ju trots allt så att detta är rätt osannolikt, vi moderater spelar än så länge i en egen liga i Alliansen när det gäller storlek. För att utveckla Alliansen vidare krävs det att våra vänner börjar plocka röster från motståndarsidan och börjar växa. Jag gläds faktiskt lika mycket när KD börjar röra på sig, bort från den där förhatliga 4%-spärren och jag skulle jubla den dag Folkpartiets partiledarbyte börjar märkas hos väljarna.

Socialdemokraterna fortsätter att ha det tungt. Knappt har rubriksättarna lagt undan Monas misslyckade lagbygge, förrän f.d tunga sossar i böcker ger sig på sina gamla vänner. I detta fall handlar det om Pär Nuder som tar hedern av Göran Persson i sin bok. Att det måste ha varit tungt att jobba under en sådan ledare som GP förstår jag väl. Men GP kunde iallafall leda, han kunde styra Sverige och det är där vi har chansen att vända vinden. För vem ser en stark ledare i Mona Sahlin, och vilka andra än de mest inbitna rödstrumporna tror att hon kommer kunna styra Sverige på ett framgångsrikt sätt, med antingen ett rabiat Miljöparti vid sin sida eller med två små partier som bra gärna skulle vilja förgöra varandra.

"JAG HAR MÖTT LIBBSTICKOR SOM TITTAT MIG I ÖGONEN"


I går kväll satt jag som sagt i fullmäktige och njöt av Robert Ahls talarkonst och ett möte under ledning av den så organiserade partikamraten till mig, Ulla Sandenskog. Längst bak och högst upp i lokalen satt Mattias och direktbloggade om det som hände, och jag tog mig med stor möda uppför den långa trappan. Väl framme möttes jag av Hr Lönnqvists bedjande blick och jag frågade vad jag kunde göra för den ensamme liberalen, som satt där så ensam med endast en laptop som sällskap...

Svaret kom direkt, Mattias hade uppmärksammat att det var extremt länge sedan jag gav ERNST Kirchsteiger något utrymme i min blogg och som den vänliga person jag är jag inte sen att infria min alliansbroders innersta önskemål.

Enligt mig är ERNST ett unikum i Sverige, tack och lov. Hade alla i Sverige varit som ERNST hade jag önskat att Ryssland hade bombat oss till inlandsisens tid igen... Tittar man in på ERNST:s hemsida ser man tydligt att den person som TV4 i sin missriktade välvilja ger så pass mycket exponering i själva verket är en individ som borde omhändertas enligt LPT ( Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård ). Bara att läsa de citat som man nedtecknat från ERNST:s samling ger vid handen att mannen lever i en annan dimension än oss andra, och att det patetiska leendet och den inställsamma tonen för eller senare måste leda till att all instängd frustration och återhållen ilska skapar en galning som kommer använda sina verktyg till långt mer våldsamma handlingar än heminredning...

Några citat som tydliggör att mannen är spritt språngande galen:

"-Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt."
"-Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand."
"-Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting."
"-Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."
"-Har det hänt någon gång att du nästan blivit förälskad i en sten?"
"-Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte."

Dessvärre för ERNST är det nog så att han även gett knäppgöken ett ansikte... Och i Sverige har vi gjort mannen till sex-ikon, folkhjälte och Moders Sveas eget smakråd!
Jag skall nog ta och flytta till Falklandsöarna trots allt...

GE STEFAN STERN EN FIN MEDALJ...

Manifestation utanför fullmäktige, för demokrati och mot politiska snedsteg förra hösten.

...ty det är uppenbarligen den mannen som får bära hundhuvudet nu när det inte blev så lyckat med det tilltänkta partnerskapet mellan sossar och miljöfundamentalister. Om nu Stefan Stern ligger bakom hela detta haveri som högst sannolikt kommer vända lämmeltåget av väljare från alliansen i motsatt riktning bör han belönas för sin insats.

Men det är ju alltid så, när högdjuren gör bort sig - att man letar rätt på någon lämplig person att lägga skulden på. I detta fall kan det väl mycket väl vara så att denne Stefan Stern ligger bakom konstruktionen, men han har knappast stått där och genom hot tvingat Mona Sahlin att lätta på sitt hjärta mitt under en finanskris och innan allt var godkänt och klart i "rörelsen". Det är Monas fel att det blev ett fiasko, ingen annans. Hon har tydligt markerat sin ofullkomlighet som ledare, och denna kvinna kan mycket väl bli vår statsminister 2010... inte undra på att man ryser.

Jag har i kväll suttit på kommunfullmäktige som ersättare för första gången. En angenäm upplevelse att sitta där och lära och lyssna och få betalt för det. Det var annars en seg tillställning, som dokumenterats förtjänstfullt av Mattias Lönnqvist. Allt av intresse finns att läsa här... En sak man reflekterar över när man sitter där är att den modell av styre som just nu, i strid med ett demokratiskt valresultat, styr över vår stad är den tilltänkta koalitionen som Mona vill se. Bäva månde i så fall gräsrötterna i Miljöpartiet! I vår stad lägger man sig platt i alla sina profilfrågor för att stilla makthungern och för att få ligga sked med Helene Hellmark-Knutsson. Man bryr sig inte ens om att argumentera för sina sakfrågor längre, man skiter i naturreservatet i Kymlinge, man stoppar huvudet i sanden när det kommer till miljöbefrämjande åtgärder som tyst asfalt och ett arbete för att få bort dubbdäck på stadens gator. Inte undra på att man inte längre ser Gustaf Wiberg, en sann grön eldsjäl, på fullmäktiges möten och inte undra på att den sköna fröken Carin Rang tog sin Mats ur skolan innan det moraliska förfallet bland stadens miljöpartister nådde zenith.

Dagens bästa kommentar fick Carl Grufman till när MP:s Robert Ahl var stolt och glad över att staden gjort en historiskt dålig affär. Det hela handlade om återskapandet av en konsumentvägledning i samverkan med Solna och Sollentuna. Ja, samverkan och samverkan... det är väl egentligen så att de andra två intressenterna njuter av vår förhandlingskonst. I vår stad blir man nämligen överlycklig när vi Sundbybergare, ca 35.000 stackare får stå för 250.000 skattekronor för denna tjänst medan Solna med sina 63.000 innevånare och Sollentuna med 61.000 människor inom sina gränser slipper undan med 150.000 respektive 100.000 kronor... Detta är en bra affär enligt Robert Ahl, och Carl var inte sen med att vilja ingå ett avtal med Robert Ahl om en bilpool med miljöpartisten på samma premisser. Om Sundbyberg framöver förhandlar på ett lika "framgångsrikt" sätt är det bara en tidsfråga innan staden ställs under tvångsförvaltning...

2008/10/20

ATT SLÅ KVINNOR


Så har domen fallit mot den "folkkäre artisten", "kändisen" med mera Papa Dee. Domen är konstig i mina ögon, men jag är ju på intet sätt jurist utan bara en lekman som gärna tycker till om allt och alla. Här har tingsrätten kommit fram till att Papa Dee gjort sig skyldig till ringa misshandel av sin synnerligen unga hustru. Och straffet blir då böter... Att dessutom tingsrätten tydligen var oenig och där den mest begåvade juristen, rättens ordförande, ville fälla "Papa" för långt mer än en knuff in i en husvägg säger också en hel del om otydligheten i denna dom. Slår man någon blodig och sargad skall man sitta i fängelse, punkt slut.

Själv har jag hela tiden varit inne på spåret att "Papa" är skyldig, och detta med den erfarenhet jag har från arbetet på en akutmottagning. Därmed inte sagt att det jag tänker alltid behöver vara rätt och riktigt. Hur ofta har man inte mött kvinnor som rabblar upp den ena osannolika förklaringen efter den andra till de skador vi fått plåstra om... Man vet vad man ser, man ser avtrycket efter en skiftnyckel i en blå-röd nyans på ryggen, röntgenbilden visar en spricka i skulderbladet men kvinnan har inte blivit slagen, nä då, hon har lyckats ramla baklänges och landat i den snälle makens verktygslåda... Pyttsan. Efter den ena sagan efter den andra tar cynismen över och man frågar sig varför kvinnan står ut, varför man inte gör upp med sitt elände till karl och vad som krävs innan man bryter upp?

Här handlar det om en hustru som slagit sig själv med ett tjockt blockljus i huvudet, trots att det är närmast fysiskt omöjligt att göra så. Det handlar om ett stort skadepanorama som talar sitt tydliga språk - men allt är "självförvållat" under en seans av panikångest. Mycket skall man höra men här är det bara att stänga av öronen. Det kan ju vara så att det paret säger stämmer, men det är nästan lika osannolikt som den historia den där galna tyskan fabulerade ihop om varför hon var i Arboga, och hur hon tog sig dit och därifrån... Själv förutsätter jag att Hovrätten får ta sig en titt på fallet, och se ifall det inte är värt mer än böter att slå sin fru.
Det är ju för djä-ligt att kvinnor av i dag råkar ut för sådant här, och jag skämms ibland över att vara man. Vad som är än värre är att de kvinnor som drabbas tydligen befinner sig i en sådan beroendeställning att man finner att den bästa lösningen är att skydda våldsverkaren och stanna kvar. Det är bra med utomstående vittnen, vilket det fanns i detta fall, det blir då lite lättare att stå upp för den utsatta kvinnans rätt.

Själv minns jag ett av mina mest obehagliga samtal från tiden som 112-operatör på SOS. Sent en natt rinde det på 112-linjen och en skärrad kvinnoröst hördes på andra sidan. Hon hade ringt fel sa hon, men när jag hörde hennes gapande gubbe i bakgrunden frågade jag ifall hon inte behövde hjälp med något. Då slängdes luren på, men samtalet gav mig dåliga vibbar... Jag plockade upp telefonnumret som samtalet kommit ifrån och skulle precis ringa upp när samma nummer ännu engång ringde 112. Denna gång svarade jag, men hörde bara oljud och samtalet bröts. Nu ringde jag upp, och kvinnan svarade. Hon lät livrädd, men allt hade bara blivit fel, hon behövde ingen hjälp och denna gång var det tyst i bakgrunden. När jag började fråga varför hon var så skärrad lade hon på igen, för tredje gången. Återigen ringde jag upp, denna gång svarade hennes man... Han var aggressiv, han var tokig och bad mig dra åt helvete. Det var inga problem hos dom minsann, hans "dumma kärring" hade bara ringt fel - jag skulle ge fan i att ringa upp något mer, sedan slängde även han på luren. Jag konsulterade driftledaren för att kolla ifall det var OK att göra som jag tänkt, nämligen att ta kontakt med Polisen och be dom svänga förbi för att ta en titt. Självklart skulle jag det, och jag slog kortnumret till LKC. Jag drog min berättelse, och visst skulle dom åka förbi och titta till adressen. Det var till och med så bra att de hade en radiobil vid ett gatukök i närheten, den skulle dras direkt. Tack för det, ärendet överrapporterat - vad mer kunde jag göra?

Det gick ca 20 minuter så kopplades ett samtal från Polisen över till mig från en kollega. "Vilken tur att du gick på din intuition Fredrik" var de första orden jag fick höra. Snart fick jag reda på att man vid ankomst till platsen omedelbart hade sett vilken lägenhet det handlade om, den var belägen på nedre botten. Genom fönstret såg de två poliserna en galen man ge sig på sin kvinna på ett bestialiskt sätt. Grov misshandel inför två häpna poliser, som snabbt tog sig in i lägenheten och avbröt det hela. Mannen fördes till finkan, kvinnan till sjukhus. Ett par ord från polisen som etsade sig fast på mina trumhinnor var "Nu har vi två poliser som kan och kommer att vittna om det som utspelades inför deras ögon. Nu spelar det ingen roll vad kvinnan har för historia, han kommer bli fälld ändå...". En kvinnomisshandlare in i fängelset, men hur många mer finns det ute bland oss andra?

2008/10/19

ÅTERIGEN UTMANAD AV NATAHLIE


Så har det då dykt upp en ny utmaning från den fantastiska sossen Nathalie Sundesten-Landin. Det hela går ut på att redogöra för vad man ätit, och vad man inte kan tänka sig att äta överhuvudtaget. Det som man smakat är skrivet i fetstil, medan det man inte alls vill stoppa i munnen är i kursiv stil, egna kommentarer i blått... Man skall tydligen utmana tre andra bloggare och jag utmanar i såna fall: Mary X med karamellbloggen, Joakim Draköga samt Peter Trixe...

Innan utmaningen följer vill jag bara tillägga att jag misstänker att Nathalie gett mig denna utmaning för att fylla ut min blogg med något annat än våldsamma angrepp på sossar, kvinnor och hårdrockare... men det kommer mera av den varan efter denna blogg, var så säkra!

Utmaningen:

"Instructions:
Here's a chance for a little interactivity for all the bloggers out there. Below is a list of 100 things that I think every good omnivore should have tried at least once in their life. The list includes fine food, strange food, everyday food and even some pretty bad food - but a good omnivore should really try it all. Don't worry if you haven't, mind you; neither have I, though I'll be sure to work on it. Don't worry if you don't recognise everything in the hundred, either; Wikipedia has the answers.Here's what I want you to do:1) Copy this list into your blog or journal, including these instructions.2) Bold all the items you've eaten.3) Cross out any items that you would never consider eating.4) Optional extra: Post a comment at http://www.verygoodtaste.co.uk/ linking to your results.The VGT Omnivore's Hundred:"

1. Venison (rådjur)
2. Nettle tea (nässelte)
3. Huevos rancheros (ägg på mexikanskt ranchsätt?)
4. Steak tartare (råbiff)
5. Crocodile (krokodil)
6. Black pudding (blodpudding)
7. Cheese fondue (ostfondue)
8. Carp (karp)
9. Borscht (östeuropeisk rödbetssoppa)
10. Baba ghanoush (aubergineröra)
11. Calamari (bläckfisk)
12. Pho (vietnamesisk nudel- och biffsoppa)
13. PB&J sandwich (smörgås med jordnörssmör och sylt)
14. Aloo gobi (indisk potatisrätt som är gul till färgen)
15. Hot dog from a street cart (varmkorv från ett gatukök)
16. Epoisses (en specifik fransk ost)
17. Black truffle (svart tryffel)
18. Fruit wine made from something other than grapes (fruktvin gjort på något annat än druvor)
19. Steamed pork buns (en sorts dim sum, ungefär kinesisk kroppkaka)
20. Pistachio ice cream (pistagenötsglass)
21. Heirloom tomatoes (botaniska tomater?)
22. Fresh wild berries (vilda färska bär)
23. Foie gras (gåslever)
24. Rice and beans (ris och bönor)
25. Brawn, or head cheese (aladåb)
26. Raw Scotch Bonnet pepper (en tokstark peppar)
27. Dulce de leche (kokad kondenserad mjölk)
28. Oysters (ostron)
29. Baklava (turkiskt bakverk)
30. Bagna cauda (italiensk sås med sardeller)
31. Wasabi peas (wasabiärtor)
32. Clam chowder in a sourdough bowl (musselsoppa i en skål av surdegsbröd)
33. Salted lassi (indisk yougurt- och vattendrink med kryddor)
34. Sauerkraut (surkål)
35. Root beer float (en variation på glass i läsk)
36. Cognac with a fat cigar
37. Clotted cream tea (något form av smör som serveras till te?)
38. Vodka jelly/Jell-O (gelé med sprit)
39. Gumbo (amerikansk gryta med en redd buljong som grund)
40. Oxtail (oxsvans)
41. Curried goat (brittisk getgryta)
42. Whole insects (hela insekter) Myror, ett minne från värnplikten...
43. Phaal (en indisk curry)
44. Goat's milk (getmjölk)
45. Malt whisky from a bottle worth £60/$120 or more (whisky som kostar mer än 800 kronor)
46. Fugu (japansk blåsfisk som är dödlig om ej rätt tillagad)
47. Chicken tikka masala (indisk kycklingrätt)
48. Eel (ål)
49. Krispy Kreme original glazed doughnut (en donut från ett särskilt företag gjort på ett särskilt sätt)
50. Sea urchin (sjöborre)
51. Prickly pear (en sorts kaktus)
52. Umeboshi (inlagt japanskt plommon)
53. Abalone (havsöra)
54. Paneer (en ost)
55. McDonald's Big Mac Meal Livsnödvändigt!
56. Spaetzle (tysk pasta)
57. Dirty gin martini (olivspad istället för vermouth i drinken)
58. Beer above 8% ABV (öl som är starkare än 8 volym%)
59. Poutine (kanadensisk rätt med pommes frites, ost och brunsås)
60. Carob chips (carob betyder johannesbrödsträd)
61. S'mores (knäckebröd, choklad, marshmallow)
62. Sweetbreads (bräss)
63. Kaolin (en särskild sorts lera, ja lera)
64. Currywurst (en tysk korv med ketchup och kryddor)
65. Durian (en frukt)
66. Frogs' legs (grodlår)
67. Beignets, churros, elephant ears or funnel cake (donut, friterad åttastjärnig degkorv, langos, struva)
68. Haggis (mat kokad i fårmage. brittisk såklart)
69. Fried plantain (stekt kokbanan, alltså osöt banan)
70. Chitterlings, or andouillette (rektum och tarm från gris, som jag förstått det)
71. Gazpacho (kall grönsakssoppa)
72. Caviar and blini (kaviar och blini)
73. Louche absinthe (absint med vatten och socker)
74. Gjetost, or brunost (mesost)
75. Roadkill (överkört djur) Påkörd älg
76. Baijiu (kinesisk sprit gjort på durra med en alkoholhalt på 40-60 %)
77. Hostess Fruit Pie (fruktpaj av märket Hostess)
78. Snail (snigel)
79. Lapsang souchong (rökt svart te)
80. Bellini (drink med mousserande vin och persikopuré)
81. Tom yum (en thailändsk soppa)
82. Eggs Benedict (engelsk muffin, ägg, hollandaisesås m.m.)
83. Pocky (choklad på kexpinne)
84. Tasting menu at a three-Michelin-star restaurant. (har ätit på en restuaring med tre stjärnor i Michelin Guide)
85. Kobe beef (ett särskilt japanskt kött)
86. Hare (hare)
87. Goulash (ungersk gryta)
88. Flowers (blommor)
89. Horse (häst)
90. Criollo chocolate (choklad gjord på den "finaste" chokladbönan criollo)
91. Spam (pressat konserverat kött)
92. Soft shell crab (mjukskalig krabba)
93. Rose harissa (nordafrikansk tomatsås med rosor)
94. Catfish (malfisk)
95. Mole poblano (mexikansk sås med massor av roliga kryddor)
96. Bagel and lox (bagel med gravad lax)
97. Lobster Thermidor (hummer med särskild fyllning) Bjuder man kärestan på detta "går hon igång" ordentligt...
98. Polenta (majsmjöl)
99. Jamaican Blue Mountain coffee (kaffe odlat i Blue Mountain på Jamaica)
100. Snake (orm) Ett annat minne från värnplikten...

Det var det, mycket av det som ätits som till exempel råbiff, ål och grodlår äter jag aldrig mer...

HELVETETS KVAL NÅGRA DAGAR I MÅNADEN...


Det är nästan så att man önskar att klimakteriet skall komma som en räddande ängel de där dagarna som helvetet bryter ut hemma. En spritt språngande galen kvinna som löper amok mot allt och alla känner väl alla vi städade män igen. Varför skall det behöva vara så fruktansvärt, hur mycket skit skall vi män behöva ta? Och allt detta eftersom Gud uppenbarligen misslyckades fatalt när han snodde ett revben av Adam och skapade Eva...

Hade Gud velat att vi män skulle ha en dräglig tillvaro här på jorden hade han skapat Eva utan PMS, alltid villiga att ställa upp på sex, städning och matlagning samt med ett ständigt leende på läpparna. Uppenbarligen var inte detta vår allsmäktige faders intention, ty vi lider och vi lider alldeles för ofta. Någon djupare mening finns det säkert i detta, skall konsultera våra alliansbröder Kristdemokraterna nästa gång vi ses.

Det vore ju lätt att stänga av alla känslor under den veckan som föregår "Lingonveckan", och bara låta allt skit som kastas på en bara rinna av. Men jag är ju en extremt känslig man, som alltid berörs och känner mig kränkt när någon säger något elakt till mig. Det kan vara min hemska kollega Kjell som inte vill jobba på samma arbetsstation som mig och är rak nog att berätta det inför hela arbetslaget, det kan vara en elak hårdrockare som skriver ett inlägg om hur dum och elak jag är och det är allt som oftast den kvinnan med levt med nästan 20 år som har PMS och lättar på sitt hjärta i aldrig sinande flod av elakheter.

Det spelar liksom ingen roll att man vet att den där veckan kommer, med alla spydigheter och elaka kommentarer, det är bara så jobbigt. Och det värsta av allt är att jag tror att dagens kvinnor med sitt feministpatos och manshat i ryggmärgen njuter av att ha detta humör. PMS är bara en ursäkt för att få lätta på trycket i avskyn mot oss svenska "talibaner". Efter att ha varit elak konstant under en veckas tid är det väl inte mer än rätt att kvinnan städar, tvättar och lagar mat utan att gnälla? Det är väl den minsta kompensation vi män kan få...

2008/10/18

EN LÖRDAG PÅ RÅSUNDA MED SONEN OCH SAHLIN...


Dagens namnsdagsbarn är Lucas, den tredje i ordningen av de fyra oäktingar jag satt till världen. Denna eftermiddag tillbringade Lucas på Råsunda med sin far Tokmoderaten, för att se AIK ta sig an IFK Norrköping. Precis som sina storbrorsor har Lucas av någon outgrundlig anledning blivit AIK:are, trots att far håller på Bajen och mor på Djurgården. Uppenbart betyder en farbrors åsikt och engagemang så mycket, mycket mer...

Det var svinkallt på läktaren, trots att jag var rejält påpälsad med tre lager kläder. Och inte värmde matchen speciellt mycket då det var i det närmaste kliniskt rent från skönspel. Att Norrköping åker ut är inte alls konstigt att förstå efter att sett laget i dag, att AIK ligger i ingenmansland är också det rättvist. Allteftersom AIK har sjunkit i tabellen har publikens stöd avtagit, i dag hade inte ens 9000 trotsat kylan och de som var där gladdes väl åt 3 poäng men inte så mycket mer.

Medan jag satt där och frös så hände något som fick mig att rysa till ännu mer, het plötsligt visade man en kvinna på den stora jumbotronen, en kvinna som jag kände igen och som fick mig att börja bua och tjoa likt den värsta huliganen, Kvinnan på skärmen var Mona Sahlin... Sveriges mest misslyckade oppositionspolitiker hade slitit sig från radhuset ute i Nacka för att komma till Solna och se en riktig skitmatch. Mona är tydligen AIK:are sedan barnsben, ytterligare ett skäl till varför jag måste omvända sönerna. Inte så konstigt kanske med tanke på att partihunken Thomas Bodström spelat i Gnaget... Det hade varit intressant att se Monas företrädare GP tillsammans med Mona på läktaren i dag. Den gamle Göran är ju nämligen hängiven Norrköpingsfantast. Norrköpings insats i dag var faktiskt i paritet med vad Mona presterade i TV-rutorna denna vecka, undermålig för att vara snäll. Inte ens under en allsvensk match fick jag alltså koppla av från politiken, nädå Mona skall synas överallt men den gång slapp man iallafall höra den malande och monotona rösten.

Matchen slutade 2-0 till AIK, som därmed satte sista spiken i Norrköpings kista. Den enda som stack ut i dag var Gabriel Özkan. Får unge Hr Özkan fortsätta utvecklas och slippa de skador han får så fort någon andas på honom så har vi en stor stjärna i vardande. Briljant, snabb och spelskicklig.

Om Özkan är framtiden är Daniel Mendes motsatsen, trots sitt mål - Är du en en man eller är du en mus är frågan man vill ställa till denna primadonna med smärtsensorerna utanpå kroppen och med en så dålig balans att vinddraget från motspelare får karln att falla till marken gråtandes. Patetiskt att se - jag förstår om AIK letar nya spelare i Finland. Uppenbarligen är en Nigerian på väg från vårt östra grannland till AIK. Där försvinner i så fall en rätt stor andel av de afrikaner som fått chansen att komma in i Finland...

EN LYCKAD VECKA...


Enligt alla tidningars undersökningar så var resultatet av debatterna mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt en solklar seger för den sittande regeringen. I mångt och mycket bjöd Mona på detta genom att först utesluta Vänsterpartiet ur en tilltänkt regering för att sedan ändra sig. Därefter följde en partiledardebatt där Mona verkade ha fått Valium innan sändningen, medan Ohly strålade i sin nya roll som riksopposition. När så Mona återigen visade upp sig på TV hos KG Bergström hade apatin och lojheten förbytts i vansinne och oförskämdheter... Man vet inte vad man får med Mona Sahlin, annat än otydlighet och en personlighet som gränsar till schizofreni.

Resultatet låter inte vänta på sig. I den senaste undersökningen från Synovate rasar Sosseriet, medan såväl Moderater som Vänsterpartister går fram. Det var väl ändå inte meningen med det fiaskoartade utspelet att binda sig vid Miljöpartiet för 12 år framöver...? Lik förbannat, vad kul det känns att komma hem från krogen där jag träffat mina underbara vänner Ramsay, Magnus ( saknar dig så... ) och den för kvällen extra vackra fröken Lejonroos och få se att avståndet mellan alliansen och oppositionen med ett par klavertramp från Mona Sahlin minskat radikalt. Underbart! Hoppas bara sossarna ger Mona fria tyglar även framöver. I sådana fall är vi snart ikapp och förbi.

Återigen klingar Göran Perssons bevingade ord som ljuv musik i mina öron: Man tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Hennes styrka är inte tänkandet, utan hennes styrka är att förmedla ett budskap.

Och när budskapet inte räcker till, då blir det bara pannkaka. Det är nästan så jag tycker synd om vår opponent, de är värda en bättre ledare...

2008/10/17

ATT VATTNA LÖKARNA MED KAFFE...


...verkar ju inget bra får då växer dessa dåligt. I alla fall om man skall tro på det som skrivs i SvD. Men å andra sidan så verkar det som om kaffet minskar risken för bröstcancer och det är ju bra. Frågan man som kvinna måste ställa sig är alltså ifall man föredrar: a) Stora lökar b) Mindre risk för cancer c) Eller skiter i båda alternativen och dricker kaffe för att det är gott och uppiggande.

Själv skall jag numera inleda en djuplodande medicinsk studie när jag går ut på krogen. Ser jag en kvinna med stora behag kommer det första jag säger vara "Jaha, jag förmodar att du inte gillar kaffe, får jag bjuda på något annat att fukta läpparna med?". För de tillfällen som man stöter på någon med en aning mindre framträdande bröst ändras frågan till "Oj, du måste gilla kaffe va...? Vilken alkohol skall jag beställa i din kaffedrink?" Om svaren avviker från de som man kan förvänta sig noteras detta, och man kan därefter fortsätta att bete sig som den fjant man blir/är när berusningsgraden stiger.

Eftersom jag jobbar natt borde man ju kunna se resultatet på kollegorna, då det krävs enorma mängder av kaffe för att hålla oss vid liv under nätterna. Men det är ju dessvärre (eller tack och lov för ett fetto som mig...) så att våra kläder döljer det mesta av formerna hos oss. Att dra några slutsatser blir därför svårt, betydligt svårare än på en bar eller nattklubb där kvinnorna av i dag skyltar med sina juveler ohämmat.

2008/10/16

I AFRIKA SÄLJER MAN ALBINOS, JAG MIN JOBBARKOMPIS...

Objektet, Thomas 26 år. "En händig man"

När jag satt och ögnade igenom de olika nyhetssiterna så upptäckte jag till min fasa att det minsann inte är lätt att vara albino i Afrika ens i modern tid. Kroppsdelar från dessa säljs till häxdoktorer i tron att dessa besitter onaturliga förmågor, och den som lyckas sälja albinodelar gör sig en rejäl hacka...

Här såddes ett frö i mina tankar, skulle jag kunna tjäna pengar på att auktionera ut en jobbarkompis för en middagsdate till någon av bloggens läsare? Vilken bra idé tänkte jag eftersom jag omges av vackra nymfer i massupplaga. Då slog det mig att mina politiska motståndare förmodligen skulle ge sig på mig och anklaga mig för att vara en sexistisk mansgris och manschauvinist, vilket förvisso stämmer, om jag började erbjuda en middag med en söt vårdanställd kvinna i sina bästa år. För att dra mitt strå till stacken i kampen mot det patriakala förtrycket och den snedvridna synen på kvinnan som ett köttstycke så valde jag istället en riktig man som auktionsobjekt.

Det är med ångest man minns dagen då den unga och oförstörda Thomas började på vår arbetsplats, Intensiven på SöS. Alla kvinnor blev alldeles saliga, det tindrades med ögonen närhelst han uppenbarade sig och djupa suckar hördes när man sedan blev varse att han var upptagen. Om man innan hade fått ett kryddmått av uppmärksamhet av det täcka könet på kliniken försvann det i samma sekund som Thomas gjorde entré. Jag borde vara bitter, jag borde vara avundsjuk men det går bara inte ty Thomas är en så fantastisk individ att även en heterosexuell karl tvivlar på sin läggning i hans närhet. han är inte bara bildskön och ambitiös, han är händig som självaste ERNST. Om man som jag är tjock, ful och har tummen mitt i handen så är Thomas vacker, fulländad och skicklig med sina verktyg...

Då jag inte längre har råd att äta burgare på Burger King i den omfattning som jag behöver för att fylla ut mina kläder i storlek XXXL längre så är Thomas dessutom vänlig nog att låta mig auktionera ut honom till en budgivare av det kvinnliga könet för en middag som Tokmoderaten betalar på Jesses Krog i Kärrtorp. Överskottet efter detta frosseri tillfaller sedan Tokmoderatens Angus-fond...

Så för att buda på objektet ovan ( man, 26 år, 189 cm, 94 kg rena muskler och stjärna i Innebandy...) skicka då ett mail med ditt bud till obstipator1@hotmail.com , och ange ditt bud i svenska kronor. Budgivningen startar vid 300 kronor, och bud under denna summa beaktas EJ.
Slut för budgivning: 2008-11-09 kl. 23.59. Varje Måndag klockan 18 kommer högsta bud redovisas på denna blogg.