2011/03/31

FIRMA Ö & Ö ÄR NUMERA SOSSE-ÖVERSKOTT...


Redan under valrörelsen positionerade sig Sven-Erik Österberg, en av de två Ö:na i Firma Ö & Ö inför den Mona Sahlinska avgången som alla som såg på vilket sätt sossarnas valarbetande bar frukt bland väljarkåren. Profetiorna slog in, katastrof-valet var ett faktum och Mona Sahlin bestämde sig för att lämna över till någon - och herrar Österberg och Östros gick omkring och trodde sig ligga i vinnarhålet...

Det blev en helt annan person, en Juholt utan den gedigna bakgrund som fanns både hos Österberg och Östros - och med det valet så dog framtiden för Östros och för Österberg i det partiet och den rörelse där det rört sig under alldeles för lång tid. Juholt städar bort de flesta som under nomineringsprocessen stack ut, och som kanske kan komma att vara ett hot från de mer etablerade maktspelarna i sosseriet än den trots allt rätt oprövade Juholt. Östros försvann lagom till extra-kongressen och i spåren av densamma försvinner nu Österberg.

Hade jag varit sosse, vilket jag inte är och med största sannolikhet aldrig någonsin kommer att bli, så hade jag inte sörjt resultatet av Håkans städande. Herrar Östros och Österberg har nämligen olika förmågor som var för sig skrämmer bort folk. Östros framstår som hätsk, gnällig, rabiat och allmänt osympatisk - men han märks. Österberg märks däremot knappt, en transparent politiker som i ett utifrån-perspektiv kan tyckas vara tråkigare än att klottersanera en gångtunnel i Surahammar. De är varandras motsatser, de bortstädade, men de har det gemensamma att de aldrig någonsin skulle kunna bli en röstmagnet för det parti de levt för. Den förmågan tror Andnor att Juholt har - i sin folklighet, i sin humor och i sin musiksmak...

Skall jag tro på mina källor så bör Sven-Erik Österberg ersättas av en kvinna ifrån "Skogen", från obygden norröver. Det måste bli så om socialdemokratins terrorbalans - där falanger och fraktioner på ett finkänsligt sätt balanseras mot varandra -  skall fortsätta att ha balans. Men vem denna kvinna från obygden kan vara vet jag inte ännu, det får vi veta vilken dag som helst när Håkan Juholt fortsätter att bygga sitt eget lag.

Länkar: SvD, DN, Expr, AB
Bloggar: Böhlmark, Ekonomisten

DE NYA SOSSARNAS NYA ARBETSLINJE...


Gårdagens Expressen-löp sitter kvar utanför den lokala pressbyrån, och man kan inte blunda för att Sverige är ett land inte som alla andra. För medan radioaktiviteten läcker vid det jordbävning- och tsunamiknäckta kärnkraftverket Fukushima, samtidigt som svenska turister regnar bort i Thailand, samtidigt som inbördeskriget i Libyen fortsätter så tycker Expressens rubrikmakare att löpsedeln "Björn Borg opererad för ljumsbråck" är den nyhet som behöver lyftas fram. Bara i Sverige...

Bara i Sverige har vi också ett gammalt statsbärande parti som nu försöker att bli de nya statsbärarna igen med de nya sossarna. Under firma Juholt och Waidelich formuleras en debattartikel som gör det ännu lite svårare att skilja de politiska alternativen åt. För det som de nya sossarna skriver är i mångt och mycket den politik som Alliansen försöker att driva igenom från sin position som minoritetsregering.

Det handlar om en jobblinje där det skall vara lönsamt att jobba. Det handlar om en kraftsamling på skolan och det handlar om att anamma det schlingmannska ordet "utanförskap" fullt ut. Det handlar om att närma sig Alliansen i synen på skatter där höjningarna förvisso inte har blivit sänkningar men iallafall en insikt i att skatterna kan vara oförändrade eller bara justeras litegrann - vad nu det innebär?

"Gör det mer lönsamt att arbeta.Ska Sverige nå målet om full sysselsättning måste ekonomin utvecklas så att det lönar sig bättre att arbeta." skriver Håkan Juholt och Tommy Waidelich, men menar de vad de säger? För samtidigt kan man i en annan tidning läsa att Juholts företrädare kommer att kunna hämta ut en riktigt välfungerande fallskärm i källaren på Sveavägen 68. Mona Sahlin skall alltså få betalt av sosseriets medlemskader utan några som helst krav på motprestationer. Under ett års tid kan Mona räkna med att få 140.000 kronor per månad av Johan Westerholms, Kristian Krassmans, Alexandra Einerstams, Peter och Annika Högbergs, Peter Johanssons och Peter Anderssons medlemsslantar. Alla ska med, iallafall när det kommer till att hålla Mona under armarna i ett år...

Här handlar det alltså om att garantera sosse-adeln ett behagligt liv efter karriären. Låt gå om Mona Sahlin hade uträttat underverk för sitt parti, lyft partiet och vunnit makten åter - men det blev ju precis tvärtom. Mona blev en parantes, kvinnan som sänkte sitt parti tillsammans med det gäng hon hade valt som sina närmaste medarbetare.

Dessutom så har sossarna skapat den konstiga regeln att en socialdemokratisk partiledare minsann skall ha lika mycket i lön som statsministern, om man nu inte råkar bli statsminister och det blev ju aldrig Mona - och med det unik i gänget av sosse-ledare. Vad ger det för signaler? Att en som inte har ansvar för mer än att vara i opposition per automatik skall ha lika mycket som den som har stulit makten från "Rörelsen"? Säger inte det att man ser sig själva som makten, som de som borde styra och som av någon outgrundlig anledning inte får utöva sitt heliga uppdrag...?

Jag vet hur Wanja Lundby-Wedin i sin roll har gapat om näringslivets fallskärmar, fallskärmar som de egna "utsugande" företagen och deras aktieägare får stå för. Det har tjutits och det har vrålats om det omoraliska, och oftast har även sosseriet hängt på i kakafonin. Finns det någon som helst konsekvens i Wanjas kropp skall hon skrika lika mycket om inte ännu mer nu när kompisen Monas fallskärm dras fram i ljuset - för nu är det de av Wanjas medlemmar som dessutom är sossar som betalar, tillsammans med alla andra medlemmar i partiet. Skrik Wanja, var konsekvent! Berätta vad du tycker om fallskärmar!

Sossarnas medlemmar betalar en kvinna som ledde socialdemokratin till ett historiskt uselt val, som aldrig lyckades med att bli statsminister och som för all framtid kommer tjäna som ett skräckinjagande exempel på hur kvotering kan leda till frustration och förfall...

Länkar: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Expr
Bloggar: Böhlmark, Lidby

2011/03/30

TOTAL ENIGHET OM LEX GAHRTON...


Med en rörande enighet har alla Riksdagens partier kommit fram till att kriminalisera så kallad eftersupning. Eftersupning handlar om att en misstänkt rattfyllerist skyller på att det eventuella utslaget i ordningsmaktens alkoholtestande beror på att den misstänkte rattfylleristen drack sin öl, sitt vin eller sin sprit i väntan på att polisen skulle komma till platsen med sin alkomätare. Ett bedrägligt beteende som nu alltså, i total enighet bland våra folkvalda, kommer att ses som en brottslig handling. Hurra!

En av våra mest kända eftersupare är Per Gahrton, känd miljöpartisisk politiker som använde sin tid att vänta på bärgaren efter en krock år 2007 med att dra i sig några starköl. Men istället för en bärgningsbil så var det en blåvit bil med saftblandare på taket som kom för att prata med Gahrton. När Gahrton blåste förklarades först det positiva utslaget, som var negativt för Gahrton, med en fylla kvällen innan för att strax därefter hamna på ett nytt spår - eftersupandet...

Redan 2005 hade Gahrton varit ute och rattat vingligt, och vid Arlanda flygplats lyckades han krocka med en polisbil vilket omöjliggjorde en eftersupning redan vid det tillfället. Istället lyckades han klara sig genom tingsrätten för att polismannen som lät Gahrton andas ut inte var behörig av låta Gahrton andas ut i en alkomätare. Hovrätten rev senare upp domen med hänvisning till att alkomätaren inte ljuger oavsett vem som är behörig eller inte.

När nu Riksdagen kommer till skott och skapar en lag för att förhindra att fler anammar Per Gahrtons dåliga omdöme att dricka öl eller andra rusdrycker efter en trafikincident så vore det väl passande om den nya lagen gavs namnet Lex Gahrton. Ryktet säger att det finns en Lex Gahrton redan - om något trams om disputation. Den den kan vi nu spola för en mer aktuell och inkännade lag där alla vet vad det handlar om när Lax Gahrton förs på tal...

Länkar: SvD, DN,
Bloggar:

JAS? PAJ? PAJAS? PAJASERIER...


I spåren av den halvmesyr som vårt beslut att skicka stridsflyg i form av JAS-39 Gripen är så tar nu pajkastningen fart, där den samsyn som råder om att vi skall skicka flyg förbyts i oenighet om vad vi kan, vad vi vill och vad vi skall göra. Bombhöger mot duvvänster, tydligare kan det inte bli när herrar Björklund och Juholt börjar veva retoriskt...

Juholt vill att vi skickar ner våra JAS-39 Gripen för att övervaka en flygförbudszon där den tilltänkta fienden inte vill, inte vågar och knappast kan komma upp i luften längre. Det libyska flygvapnet har fått se sin stridsmoral slåss i spillror, se sina baser gå upp i rök och varenda pilot som har försökt komma upp i luften med sitt plan har med klinisk precision avlägsnats från den här dimensionen av livet. Sannolikheten för att våra piloter kommer att möta libyskt stridsflyg är alltså försvinnande liten, och frågan man då bör ställa sig är - Varför åka överhuvudtaget?

Juholt vill inte bomba "drogade barnsoldater", det är huvudargumentet till varför sosseriet stoppar vårt flyg från att kunna göra skillnad på riktigt. Inte ens om de "drogade barnsoldaterna" utför en massaker på odrogade barn, havande mödrar eller andra odrogade värnlösa människor skall en förbipasserande rote med svenska plan få agera mot markmål eftersom vi inte har en aning om att piloterna verkligen ser rätt saker eller upplever det som de tror sig uppleva.

Men vad händer om en svensk pilot trots allt får se ett MIG-plan komma sniffande över en plats där det kan finnas drogade barnsoldater? Skall vi då låta piloten skjuta ner det plan som kränker flygförbudszonen med risken att det regnar brinnande flygbränsle och vassa, dödliga vrakdelar över de drogade barnsoldaterna? Tänk om de skadas eller dör på marken för att vi rensar i luften? Helt plötsligt kan konsekvenserna av ett ingripande i luften få nästan samma effekter som om vi skulle anfalla mål på marken, där oskyldiga drogade barnsoldater kan få sätta livet till. Kanske lika bra att inte ens använda några svenska vapen alls...?

Nej, vi får väl helt enkelt ropa efter de där tvivelaktiga vännerna vi har, de som har piloter som vi kan vara säkra på ser rätt saker på marken och som inte har några invändningar mot att använda sina vapen mot de som skjuter mot värnlösa civilister. Detta oavsett om de som skjuter är drogade barnsoldater, lego-knektar eller den del av den libyska krigsmakten som fortfarande är pro-pyjamaspajas.

På försvarsbloggen Wiseman gästbloggar idag en av de piloter som förmodligen kommer att tvingas strunta i de drogade barnsoldaterna oavsett vad de gör och mot vilka. Jag vill lyfta fram några alldeles utmärkta dräpor om hur han i sin roll som stridspilot i en ny roll ser på samma socialdemokratiska retorik som idag har fått Janne Björklund att gå i taket, precis som undertecknad. Så varsågoda, piloten Duke i några fantastiskt avslöjande kommentarer...

"Jag tror ingen politiker skulle överväga att detaljstyra läkare på ett sjukhus. Vilka operationer som är att rekommendera för vilka åkommor är upp till läkaren som nogsamt väger risker för och emot. Operation innebär alltid en risk men jämför man den risken med alternativet så är kanske, eller kanske inte, den värd att ta för att rädda patienten. Men faktum kvarstår, det är läkaren som gör bedömningen och ingen medicinsk outbildad, briefade eller inte, skulle någonsin lägga sig i denna detaljprocess. Läkaren styrs av att alltid måna om patientens bästa.

När Urban Ahlin (s) nu raljant meddelar att jag inte kan avgöra om mål är civila eller militära eftersom jag flyger så högt, och dessutom insinuerar att jag skulle bomba även om jag var osäker, så blir jag lite fundersam och undrar stilla hur mycket detaljkunskap han sitter inne med? Min utbildning är i alla fall i tidsåtgång och komplexitet ganska lika läkarens. Nog för att politiker är perceptiva men har han verkligen på denna korta tid lyckats sätta sig in i alla detaljer som rör detta ämne så han kan detaljstyra på detta vis?

Faktum är att genom att ta ifrån oss möjligheten att slå ut mål på marken med en bredsida av begränsningar så kommer det troligtvis innebära samma sak som om man förbjudit en viss typ av operation, civila som kunde ha räddats räddas inte. Den nyfikne undrar säkert varför."

Man kan diskutera detta fram och tillbaka, hävda att läkare räddar liv men vi vill ta desamma, men saken hamnar alltid nere på samma fundamentala och aningen filosofiska frågeställning; är det rätt att riskera livet på ett fåtal för att rädda betydligt fler andra? Jag är pragmatisk och anser att svaret generellt är ett tydligt ja! I alla fall så länge som man har den helhjärtade intentionen att urskillningslöst rädda liv, och det har vi den helhjärtade intentionen att göra.

Urban Ahlin säger att om vi ser civila anfallas av Khadaffis militär så ska vi använda Gripens överlägsna fartresurser att åka därifrån! Jag vet inte om jag skulle kunna sova lika bra efter ett sådant beslut, även om jag så klart lyder order och gör som jag blivit tillsagd".

Och så en rätt skön avslutning...

"Tas vi helt ifrån möjligheten att verka mot markmål så kommer vi avsevärt begränsas i vad vi kan göra för att upprätthålla FN-resolutionen. Det är enkelt att sitta i opposition i Stockholm och i okunskap uttala sig med bredsidor som påverkar liv lång långt bort med anledningen att det skulle bli problem medialt om en förlupen bomb träffade civila.

Någon med en skopa kurage, likt de till höger på den politiska skalan, skulle i stället läsa den prekära situationen och förbereda sig och media på att allt kanske inte kommer att gå så svensk perfekt men att de tiofaldigt, eller mer, räddade civila är tacksamma för att de fått chansen till ett liv i sitt hemland."

Länkar: AB1, AB2, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Westerholm, Böhlmark, Soilander 

2011/03/29

WAIDELICH - FRÅN ÖLPOLARE TILL "ÖSTROS 2"...


Nästan som en blixt från klar himmel dök han upp som sosseriets nye Thomas Östros, den för de flesta rätt så okända men ack så mysiga mannen som lystrar till namnet Tommy Waidelich. Jag blev positivt överraskad över denna utnämning, av flera olika skäl där det främsta handlar om att jag i egen låg person möjligtvis kan damma av mina tidigare kunskaper i utpressandets konstart...

En gång är ingen gång, men två gånger är två gånger för mycket heter det väl och just så tror jag att Tommy Waidelich nu resonerar när det kommer till de två tillfällen då han och jag stött på varandra på krogen. Tillsammans med några av hans och några av mina politiska medlöpare har vi snubblat över varandra på puben Bishop Arms på Landsvägen i vår gemensamma hemstad Sundbyberg och haft det riktigt trevligt. Tänk att lilla jag har fått sitta ner tillsammans med sossarnas skugg-finansminister på det lokala ölhaket för att där diskutera allt mellan himmel och jord, hur det är att vara riksdagsman och vad som gör det jobbet så givande.

Det finns sådant som vi snackat om, som de öl-polare vi har varit, som jag misstänker att Tommy Waidelich vill att jag skall fortsätta att behålla kvar i mitt internminne och inte i datorns dito. Det kan kallas någon form av hederskod, att det som sägs på Bishop Arms mellan några grabbar på lyset inte lyser upp tillvaron för sådana som gräver efter sensationer i journalistiken. Jag avser hedra denna hederskod, för tillfället.

Sosse-bloggaren Peter Högberg ställer frågan redan i rubriken på sin bloggpostning - Vem är Tommy Waidelich? - och jag skall svara efter bästa förmåga. Tommy Waidelich är en precis lika trevlig sosse som Peter Högberg när det kommer till att vara sällskap över några sejdlar med pilsner. Men är Tommy Waidelich en person som kan utmana Anders Borg? Är Tommy Waidelich rätt man på rätt post? Eller är Tommy Waidelich bara det som jag fått höra från mina källor inifrån "Rörelsen", en bricka i det pussel som läggs för att behaga olika falanger och grupperingar i ett parti med uppenbara problem att hålla ihop om inte alla känner att de får sitt...?

För just så går snacket, där den politiska terrorbalansen i partiet omöjliggjorde Tomas Eneroth som ekononomisk talesperson bara därför att hans kompis Håkan från samma landskap fick posten som partiordförande när Stockholms-dominansen skulle brytas av det så kallade "Distriktsklustret". Men staden Stockholm behövdes hållas på gott humör och en kvinna skulle dessutom ta plats bredvid Juholt och föga förvånande givet de förutsättningarna blev det Carin Jämtin som tog hand om platsen, inte för att hon var mest lämpad utan för att hon var kvinna och från Stockholm.

Men "lenet", Stockholms län, knorrar och eftersom Juholt kommer därifrån han kommer så utesluts per automatik den mest lämpade förmågan Eneroth per automatik, samtidigt som man trollar fram en person från "lenet" och Sundbyberg som varit med tillräckligt länge utan att göra sig ett namn i Tommy Waidelich. Kvar är "Skogen", obygden och är det något vi kan var säker på så är det att gruppledaren i terrorbalansens heliga namn kommer att vara från det området...

Tommy Waidelich presenterades idag, och av vad han sade så förstår jag varför jag gillar att öla med karln. För det första har han vett att erkänna att Anders Borg, hans nya motståndare, är en hejare på sitt jobb. Bra där! Sedan får vi veta att han har Kjell-Olof Feldt som en favorit bland sosseriets ekonomiska hjärnor - bra där - tillsammans med Pär Nuder - lite mindre bra där...

När Waidelich sedan pratar väl av både ROT och RUT ser jag en konsekvent man som jag saknat tidigare i ett parti fullt av motsägelsefulla budskap. Som en skön känga åt företrädaren levererar Waidelich en härlig dräpa - "...men den skattepolitik vi gick till val på förra gången kan vi inte gå till val på igen."

Det ger bilden av en insiktsfull man som dessutom är trevlig att öla med, som dessutom fattar att lösningen på socialdemokratins kris inte är de lösningar som firma Sahlin och Östros krystade fram tillsammans med sina vänner Ohly, Eriksson och Wetterstrand. Så välkommen in i din nya roll Waidelich - må din pragmatism färga ett parti som måste bli mer pragmatiskt för att överhuvudtaget ha någon relevans hos framtidens väljare...

Länkar: SvD, DN, AB, Expr
Bloggar: Westerholm, Högberg, HBT-sossen,

Fotot snott från Facebook, fotograferat av Nathalie Sundesten Landin.

JAS 39 TILL MEDELHAVET: JA TILL JAKT OCH SPANING - NEJ TILL ATTACK...


Det var nästan så man hade lust att åka iväg till det där regeringssammanträdet för att likt Gert "Ribban" Fylking skrika "ÄNTLIGEN!" när  beskedet levererades. Det handlade i detta fall inte om att någon moldavisk, totalt okänd lyriker som fick Nobels litteraturpris inför en förstummad jounrnalistkår och det skulle inte ha varit vid den Svenska Akademien som jag skulle ha skrikit på Fylkingskt manér. Det handlar om 8 stycken JAS-39 Gripen som skall försöka göra sitt och vårt för att leverera lite svensk säkerhetspolitisk solidaritet med ett land där inbördeskriget lever vidare.

Det väntade beskedet kommer att vara att även vi i Sverige avser göra vår plikt för att skydda civila libyer från en galen despots krigsmaskineri och för att eventuellt också bana väg för de rebeller som nu slåss för något de hoppas kommer bli frihet och demokrati. Själv tycker jag att vi är alldeles för sent ute, och att vi borde ha varit på plats samtidigt som våra NATO-grannar i väster och i söder. Men att komma sent är bättre än att inte komma alls och att komma för en uppgift som är lika enkel som löjeväckande när "vi" väl är på plats...

Frågan var vilken uppgift som vårt flygförband skulle komma att ges. Handlade det om att bara se till att flygförbudszonen respekteras eller skulle våra Gripen-plan även få användning för den andra bokstaven i JAS-konceptet - med attacker mot diktatorns markförband? Svaret kom, och det blev som väntat bara flygförbudsövervakande. För att ge en vettig uppgift till våra piloter så borde nog även attack-uppdrag varit en andrahandsuppgift.

Att övervaka en flygförbudszon när det libyska flygvapnet är slaget i ruiner med rykande plan och brinnande baser skulle lika gärna Luxemburgs icke-existerande stridsflyg kunna ta hand om. Skall vi skicka åtta plan så borde de få en vettig uppgift för att inte förstärka bilden av en nation som gärna vill ha men som inte vill ta några risker när vi ger. Nu ger vi den bilden, när vi utmanar ett flygvapen som inte kan flyga och som inte längre finns

Likväl, det verkar som om det "ÄNTLIGEN!" är dags att komma till beslut och att verkställa beslutet om att för första gången sedan Kongo-krisen skicka iväg svenska flygare på de uppgifter de är tränade för - att med våldet som vapen skapa något där våldet inte tillåts att få fritt spelrum mot oskyldiga civilister och frihetstörstande kämpar. Det är bara att hoppas att arbetsbeskrivningens "jasså?" inte klistras på de som frivilligt anmält sig för att få göra skillnad i luften över en konflikthärd, för första gången på 50 år. Piloterna förtjänar vårt stöd, trots att beslutet om en svensk insats andas sedvanlig svensk feghet...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3SvD4, SvD5, SvD6DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr, SydS, GP
Bloggar: CIng, CIng2, Wiseman, Ekonomisten, PLC,

FLER SOVANDE I EN SOVANDE GENERATION...


Det var väl då för väl att själva vaccinationsprocessen i sönernas hemkommun Tyresö var rent kaotisk, så kaotisk att de aldrig fick det där vaccinet mot svininfluensen. De två tonåringarna är nämligen så nära narkoleptiker man kan komma, och sover mest hela tiden såtillvida man inte har jagat iväg dom till en innebandyträning eller en match. I hemmet krävs det en uppkopplad dator och World of Warcraft alternativt något online-spel på Xbox live för att de skall kunna hålla ögonen öppna och hjärnan i ett vaket tillstånd...

Nu når oss den nyhet som det har spekulerats omkring ett bra tag, att pandemrix-vaccinet ger en ökad risk för narkolepsi – sömnsjuka. De drabbade är en redan trött och apatisk ungdomsgeneration och en sockerchockad och kroniskt speedad barnkull där det är frågan om inte lite narkolepsi skulle sitta fint när man i föräldrarollen börjar att fundera över vilken av bokstavskombinations-diagnoserna som passar bäst in på det egna barnet. Risken att utveckla narkolepsi är fyra gånger vanligare hos de stackare som fick sprutan än hos de som struntade i att köa.

Skall man gå på den finska studien så handlar det om 3 ungar av 100.000 vaccinerade barn som fått denna biverkning, narkolepsi. Det kan ju tyckas vara en rätt löjeväckande risk, men med tanke på att det handlar om väldigt många ungar i det här landet som fick vaccinet så blir bilden av hur många av dessa som nu är avsevärt tröttare desto mer skrämmande.

Jag har letat efter någon sorts redovisning för hur många ungar och ungdomar som vaccinerades i spåren av den masspsykos som uppstod i spåren av svininfluensans utbrott, men utan att hitta någon vettig uppgift om detta. Då blir det till att amatöranalysera hur många som vaccinerades och hur många nya narkoleptiska ungar vi fick på köpet.

Varje årskull barn i det här landet ligger på runt 100.000 individer i det mindre formatet. Antalet bebisar, barn, ungdomar och vuxen-wanna-be:s under de 20 åren ligger alltså på cirka två miljoner. Säg att samhället lyckades locka till sig 65% av dessa för att få vaccinet Pandemrix och hux-flux har vi gett cirka 40 barn och ungdomar narkolepsi. Visst är det så att 40 drabbade totalt känns lite mer magstarkt än 3 per 100.000?

Svininfluensan kom, masspsykosen och de stora svart bokstäverna på löpsedlar och tidningarnas framsidor likaså och det trollades fram ett vaccin på kort tid som sades vara räddningen för alla de som fanns i riskgrupperna. Idag vet vi att en två mindre skolklasser i landet fick sömnsjukan på köpet – och frågan man bör ställa sig är ifall det var värt den hysteri vi fick uppleva? Jag är ändå glad att jag inte propsade mer på att de skulle ta den där sprutan. Risken är iochförsig försvinnande liten, men den finns ändå...

Kanske räddades fler liv än de som nu fått se biverkningen av vaccinet kasta omkull det liv och leverne som en gång var. Kanske var det så att ett offer på 40 betydligt mer trötta och kroniskt sovande ungar var ett offer vi som samhälle var tvunga att släppa till för att förhindra en ännu värre epidemi än den vi fick. Kanske är det lite löjligt att sitta så här med facit i hand och vara kritisk mot de beslut som då togs? Men vilket ansvar har samhället för den uppkomna situationen, och vad kan samhället göra för att lindra effekterna som nu dyker upp i spåren av massvacinationen?

Men lik förbannat så vill inte känslan släppa, att beslutet om massvaccineringen var ett beslut taget i affekt och känslan av att jag gjorde rätt där och då när jag struntade i att vaccinera mina söner när jag själv tog mitt medborgerliga ansvar och lät syster Kerstin sticka nålen i mig...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, Expr, AB, AB
Bloggar:

2011/03/28

GÅTAN OM ÄLSKA, OM GLÖMMA, OM FÖRLÅTA...


"Lär dig livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta".

Jag minns den vävda bonaden hos en gammal dam som jag flera gånger hade förmånen att hälsa på i en ytlig släktrelation. Idag kan vi konstatera att Håkan Juholt i egen hög person är en stor man som klarar av att lösa den där stora gåtan, att älska, att glömma och inte minst att förlåta...

Det hedrar Håkan Juholt att han i sin roll som politiker uti fingerspetsarna kan låta sina känslor skena iväg i kärlekens och förlåtelsens namn. Detta trots att Håkan Juholt med största sannolikhet visste vad som skulle komma den dagen ha gick och blev en ännu mer offentlig person än den han redan var. Håkan valde mänskligt nog att glömma bort, att förtränga att vi har tidningar i det här landet med lika bra luktsinne som en likhund när det kommer till att sniffa upp gamla lik i närheten av offentliga personer.

Idag tvingas Håkan Juholt att minnas, och livet går från eufori till kaos i takt med att media försöker måla upp en bild av en man som är omdömeslös i bästa fall. Idag ångrar nog Håkan Juholt att han inte berättade för Berit Andnor om de där sakerna som han i all sin kärlek till en annan människa hade förlåtit för länge sedan, glömt och gömt i sitt undermedvetna. Det är så fruktansvärt lätt att vara efterklok, men nästan ett måste för dagens topp-politiker. Idag när känslan av glädje efter att ha blivit vald till sosse-ordförande borde ha kunnat leva vidare tvingas istället Håkan uppleva ett drev som rullar igång.

Trots att jag är en politisk motståndare till det parti som Håkan Juholt nu skall leda så är det med medkänsla som jag sitter här och undrar varför han blundade för detta scenario? Inbillade sig Håkan Juholt att media skulle vara så snälla att man skulle lämna särbon ifred när han nu har blivit en hel "Rörelses" egen frälsare? Han är både en älskande man, en förlåtande man men också en naiv man som tyvärr glömde att desarmera bomben innan den smälde i dagens nätupplagor av landets tidningar. Är tempramentet så hett som det sägs så skriks det nog "Fan!"och ännu värre saker på sjungande ilsken småländska just nu...

Jag vill slå på Håkan Juholts politik, ibland på hans person när han framöver kommer leverera odödliga citat som jag kommer att ha svårt att förlika mig med eller för att han på ett absurt sätt gick från en nödlösning till en frälsare på extremt kort tid. Men jag vill inte slå på Håkan Juholt för att han har kärat ner sig i en kvinna som tagit sina snedsteg, som dömts för dessa och tagit sitt straff. Kraven på den rättsliga renheten kan man ställa på partiledarna och andra höga personer i partihierarkierna, men inte på deras respektive partners.

Därför kunde jag ha mina synpunkter på Mona Sahlin, som var minister när hon dansade i klaveret och som levde med sin historia till den dagen hon avgick. Därför kan jag inte ha några synpunkter på att Håkan Juholts särbo har satt foten i en potta, hon var ingen i den socialdemokratiska hierarkin när brottet begicks och hon är ingen annan än partiledarens kärlek när allt nu exploderar i det älskande, glömmande och förlåtande parets ansikte.

Tänk om de hade tänkt i förväg, berättat det här själva innan medias likhundar hade sniffat fram brottet och domen? Tänk hur mycket enklare deras kväll den 28 mars hade varit isåfall. Att ligga före är en fördel i den här situationen, jag hade unnat Juholt med särbo att få vrida klockan tillbaka några dygn för att själv få berätta det som nu berättas för Berit Andnor, för partiet, för media och omvärlden. Några hade skrikit som grisar då - säkert jag också - men i de allra flesta fallen hade omvärlden istället fått se en man av kött och blod, som älskar, glömmer och förlåter.

Ikväll lider jag med Håkan Juholt trots alla mina tasksparkar på sistone, ty en man som kan älska, glömma och förlåta har definitivt sitt existensberättigande i svensk politik. Synd bara att Juholt inte förekom drevet utan nu kommer få driva några dagar. Men det kanske har sin förklaring i den bristande rutin som vi har lyft fram några gånger från motståndarsidan. Jag hoppas att Håkan slipper springa det stundande gatloppet utan stöttning från de som valde honom häromdagen. Det, om något, vore ovärdigt...

Länkar: SvD, DN, AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Maria Hagbom

FÖRBRÖDRING ELLER FÖRÖDMJUKELSE...?


Ibland säger en bild så mycket, mycket mer än tusentals ord och bilden ovan - saxad från Aftonbladet och fotograferad av Urban Andersson - är en sådan bild. Där står han, Östros, övergiven och förödmjukad medan han applåderar avtackningen av Ibrahim Baylan som fick så många fler rosor än den där enda som Östros fick. Både Östros och Baylan är bortplockade, men den ena var i ett parti där ordet rättvisa påstås vara ett ledord så mycket mer värd än den andre...

Det vore att hyckla ifall jag skulle fälla några krokodiltårar för mannen som står där så ensam och övergiven på sin kant medan den nye ledaren smörjer in den före detta partisekreteraren. Östros har bäddat för sin situation helt själv när han utmanade om makten, när han först efter valet gjorde upp med en politik som han innan valet sade sig tro på - något som icke var fallet.

Men är Östros mer skyldig än Ibrahim Baylan? Varför fick Ibbe så många fler röda rosor än Östros? Var det för att Ibbe Baylan lyckades bättre med sitt arbete under valrörelsen? Var det för att Ibbe Baylan hade arrangerat det arbete som ledde fram till Juholts kröning? Var det för att Ibbe Baylan fixade till en extrakongress som alla var så jättenöjda med...?

Frågan är varför en skall förödmjukas medan den andra skall framstå som en god arbetare för "Rörelsens" sak när alla ändå vet att så inte har varit fallet. Ibbe skulle ha fått en kaktus eller den där köttätande växten ur "Litte shop of Horrors" om jag hade varit sosse och fått tycka till. Nu kan jag bara från min position på högerflanken konstatera att SAP gör skillnad på folk och folk, trots att de säger något helt annat...

Länkar: AB
Bloggar: Westerholm

2011/03/27

EN OFELBAR FRÄLSARE ELLER FOLKLIG...?



En ny ledare är vald, en extrakongress är avklarad och frågan jag ställer mig efter en kaotisk helg är vilken bild av deras nya ledare som gäller...

Håkan Juholt lanserades som kandidat till posten som partiordförande i sista sekunden. Partiet höll på att falla samma och även de mest besatta och verklighetsfrånvända opinionsbildarna i sosseriet såg mörkt på en framtid där ingen av de tilltänkta kandidaterna dög, gillades tillräckligt mycket av alla eller helt enkelt ville ha jobbet. Då dök han upp, allas vår Juholt, som en nödlösning, som en extrem kompromisskandidat, som politisk fallfrukt. Juholtaren dök upp som mannen som skulle frälsa partiet med sin folklighet, med sin folkliga humor, med sin folkliga musiksmak och med sin folkiliga mustasch.

Alla vi som inte var sossar skulle vara rädda för den där mannen som var folkligheten personifierad - det fick vi minsann veta av både en och två sossar. Det enda de lyckades med var att få oss på gott humör över det faktum att den löjeväckande sosse-retoriken var tillbaka, där de politiska motståndarna skulle skaka av rädsla för en man som det egna partiet egentligen aldrig har tagit på riktigt allvar...

Men det var för att han var folklig som Juholt skulle kunna utmana den nya makten i det nya statsbärande partiet. Så snackade man iallafall, och ingen blev rädd - inte jag iallafall. I dag är känslan en helt annan, när jag faktiskt börjar bli lite orolig över "Rörelsens" rörelse och mannen, myten, mustaschen som de har valt till ledare. De säger att han är folklig, men de behandlar Håkan som en ny Messia(s). Kan det vara så att man har valt en man med utomjordiska förmågor och övernaturliga färdigheter?

Medan sosse-bloggaren Claes Krantz ödmjukt berättar mellan raderna att Håkan Juholt mycket väl kan vara en reinkarnation av Per-Albin Hansson. SSU-ordföranden i Kalmar, en liten hänförd kvinna vid namn Emma Frost smälte totalt inför den nya frälsaren och konstaterade återhållsamt inför media att "Det är en utomkroppslig upplevelse att han har blivit vald!" och jag började få vibbar av personkulterna kring sådana herrar som Kim Jong-Ils odödliga farsa Kim Il Sung bort i Nordkorea.

Bilderna visar hänförda och nyfrälsta sossar på en kongressfest som alla vill ta på och röra vid den där mannen som ger utomkroppsliga upplevelser, och då är det dags att börja bli lite rädd och orolig. Ett rykte säger ju att det finns någon sosse som låtit amputera högerarmen med en röjsåg efter att ha skakat hand med ledaren på festen och som nu vilar ut på sjukhus medan armen har ramats in och skyddats med glas för att behålla sin värdighet och slippa tvättas. Andra rykten talar om horder av ungsossar som under morgontimmarna vandrade hand i hand upp och ner längs Klarabergsgatan talandes i tungor.

Andra sossar talar om att Håkan Juholt minsann var världens roligaste man igår kväll, så enormt rolig att en hel timme bara försvann i det tomma intet i tideräkningen. Att vi gick över till sommartid under natten vill de inte kännas vid, lika lite som de vägrar förstå att alla världens miljönördar släckte sina lampor för något trams som Earth Hour och inte alls för att hylla ljusets furste med en timmes mörker vid hans kröningsfest...

Vad vill jag då säga med detta gnällande och raljerande? Jo, att bilden av folklighet försvinner när man samtidigt ger den nya ledaren förmågor som vanligt folk bara kan drömma om, som att leverera utomkroppsliga upplevelser samtidigt som han är så kompetent att han minsann inte behöver någon akademisk utbildning för att bara vara bäst på allt.

Vill man från sosseriets sida hålla bilden av Håkan Juholt som en som alla oss andra vid liv kanske man skall akta sig för att bygga en personkult som inte ligger långt efter proffsen i Pyongyang. Bilden nu är en bild av en man som kan allt, som vet allt, som är roligast och mest kompetent - men som trots detta inte upptäcktes förrän i sista sekunden av den visa kvinnan Andnor och den vise mannen Baylan. Den bilden rimmar illa med alla de etiketter som klistrades på Juholt i början men som idag bara känns som ett påhitt för att man inte visste vad man skulle tycka från de egna leden...

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Kent, Moderata Perspektiv, Lidby, Westerholm, Högberg, HBT-sossen, Röda Berget

2011/03/26

ETT LINJETAL I LINJE MED FÖRVÄNTNINGARNA...


Ett linjetal kallas det visst, talet som Håkan Juholt idag leverarade inför en hänförd och salig skara sossar på det där konferenscentret som jag inte hörde något positivt om under en hel kväll i sällskap med en partivän och ett halvdussin bloggande sossar på krogen igår kväll...

Först av allt vill jag ge den nyvalde partiledaren Håkan Juholt ett erkännande, lite beröm från motståndarsidan. Han är riktigt duktig på att hålla tal, den där Juholtaren. En bra retoriker som använder sin dialekt och påstådda folklighet för att krypa under skinnet på folk och beröra på ett sätt som dagens lipsill Mona Sahlin aldrig lyckades med på sin sävliga variant av förskole-stockholmska. Juholt låter tryggare, mer gemytlig och lite hej och du med den lyssnande.

Idag talade Håkan och alla sossar gillade vad de hörde, trots att budskapet mellan raderna återigen var att folket två val i rad har varit för korkade för att förstå att det bara är sossarna som kan styra det här landet och som vill människor väl. Alliansen vill ha fattiga barn, ett eftersatt kultur-Sverige och allt som är svenskt säljs till utländska riskkapitalister.

Med Juholt får vi inget ökat skattetryck, bara justerade skatter. Med Juholt kommer inga fler genuint svenska rusdrycker bli ägda av utlänningar. Med Juholt kommer inga strippor att uppträda på Orionteatern - som därmed med största sannolikhet förlorar en ny gäst i Ibrahim Baylan. Med Juholt handlar det inte om förnyelse, utan om en återgång till en politik för dåtiden...

Socialdemokratin idiotförklarar alltså återigen väljarna, som inte har vett att förstå vad som är bäst för dom. Att förnya och förändra sig för en ny tid finns inte längre på agendan då Juholt skall ta oss tillbaka till en tid då Domus hette Domus, då en iskall OP Andersson ner i strupen inte var landsförräderi.

Efter en dag med bakfylla i olika is- och sporthallar har jag i efterhand fått titta tillbaka på talet Juholt höll i förmiddags och det lät ungefär som jag förväntade mig. Det var klassiskt sosseri, det var den tilltänkta frälsaren som höll hov för sina lärljungar och gjöt mod i dessa för kommande korståg in i de arbetande massornas hem. Det var ett tal till de redan frälsta, inte för de som letar efter någon att tro på. Om de så småningom väljer att tro på Håkan och sosseriet i sin nygamla skepnad återstår att se...

Efter talet ser jag nu fram emot två saker. Att vi återigen får en opposition att diskutera politik och ideologi med. Att regeringen Reinfeldt äntligen tvingas ut på banan igen för att berätta vad vi vill och varför. Vi har fått en person att debattera med och jag blev inte oroligare efter Juholts tal. Möjligen kan det bli lite roligare debatter framöver, men det kräver ju två personer som vill ha skoj. Håkan vill ha skoj, frågan är om han får det - Reinfeldt vill nog inte ha så roligt, men frågan är om han kan undvika det i spåren av ett oppositionsparti som borde ha spelat bort det sista kryddmåttet av förtroende under denna den rekordlånga vintern anno 2010/2011.

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2, Expr3

2011/03/25

...OCH NU SÅ ÄR DET REKLAMDAGS!


Från säkra källor så har de tydligen inte speciellt roligt därinne på det nybyggda kongresscentret som vilar på grunden till den gamla postterminalen Stockholm Klara - sossarna alltså. Det räcker med att sitta framför datorn och höra den pipiga och påfrestande tanten som de lyckats placera som mötesordförande för att förstå varför och börja känna empati...

Mona Sahlin har hållit sitt sista tal som socialdemokratisk partiordförande, ett tal om att ena ett oenat parti och se framtiden an med lite andra ögon. Frågan är om Håkan Juholt har de där ögonen? Ett par ögon som blickar framåt och inte bakåt? Ett par ögon som inte stör sig på att det tidigare monopolet med det statliga apoteket nu utmanas av några andra intressenter i valfrihetens namn? Ett par ögon som inte stör sig på att Domus bytt namn till Coop Extra eller bara Coop? Ett par ögon som inte inbillar sig att människovärdet bara kan värnas av monopol? Jag tvekar om det är med samma blick Håkan Juholt ser på dåtid, nutid och framtid som sin företrädare...

Om bara knappt en timme så är det ändå så att Håkan Juholt väljs till ny partiordförande för det partiet som genom alla tider har varit våra antagonister - och det är ett historiskt ögonblick vi då kommer få uppleva. När Mona blev partiledare var det historia, den första kvinnan fick chansen i den ultimata rollen för en sosse. Nu är det över och Mona lyckades historiskt dåligt i sin roll, lätt motarbetad av oss på motståndarsidan och ännu lite mer motarbetad av sina egna. Men Mona hade regeringsbakgrunden, hon hade varit statsråd och hon var fostrad i arbetet som ledare. Med Håkan Juholt är det historiskt att han inte har den erfarenheten, trots ett helt liv i politikens tjänst.

Naturligtvis vill jag önska Håkan Juholt all lycka till i sitt svåra arbete, ett arbete som jag för allt i livet inte hoppas räcker ända fram. Precis som Mona Sahlin är jag lika övertygad om att det arbete som ligger framför Håkan Juholt är både svårt, tungt och jobbigt. Men med ett gott humör brukar även svåra arbetsuppgifter bli lite lättare - och det är väl egentligen det enda som talar för Håkan Juholt i rollen som nödlösning, som kompromisskandidat och som politisk fallfrukt. Men jag önskar honom lycka till, må Håkan orka med och må han inte tappa humöret alltför tidigt när han kör in i den betongvägg som är den socialdemokrati som inte vill flytta på sig...

Jag avser fira denna historiska helg genom att på Tokmoderatens Spreadshirt-butik sälja fyra unika Håkan Juholt t-shirts. Det är fyra tröjor skapade med kärlek, med Håkans ande vilande över sig. Vill du fira Håkans utnämnande till Ordförande Juholt så passar det väl sig att beställa en av dessa tröjor till något som närmast är att likna vid självkostnadspris? En av tröjorna ser du ovan, resten hittar du HÄR.

Passa på att klä dig i en Juholt-tröja nu när värmen når oss andra än sossar, när solen skinar på alla utom sosseriet. För är det ändå inte så det känns just nu? Att de gamla statsbärarna är hopplöst ute i kylan och mörkret trots att de försöker få oss att tro något helt annat...?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3

FREDRIKS FREDAGS-FILOSOFERANDE, DEL 3 JUHOLT & BORG


Detta är Dagen med stort D, Dagen då sosseriets extrakongress skall försöka defibrillera sitt parti till något som de kallar en nystart - men som för oss andra mest ses som en återgång till det förgångna. De skall välja en ny partiledare som stör sig på att Domus nuförtiden heter Coop eller Coop Extra, som bara upplever människovärdighet på statligt ägda, monopol-inrättningar till apotek - Håkan Juholt. De skall välja en ny partisekretare, en partisekretare som vurmar för butlers i tunnelbannan och för skoluniformer - något som enligt mig känns som allt annat än progressivitet...

Detta är också dagen då jag avslutar min långa opinionsundersökning där jag på allvar har penetrerat frågan om vem som skulle vara bäst lämpad att ta över efter Mona, idag på ett nybyggt och fint kongresscenter med grunden i den gamla posttreminalen Stockholm-Klara. Aldrig har så många svarat på en undersökning arrangerad på min blogg, över 650 personer, varför resultatet enligt alla beräkningsmodeller borde vara bara marginellt osäkrare än de opinionsundersökningar som i dagarna har visat att det inte finns någon Juholt-effekt.

I min undersökning rabbalde jag upp både sannolika och osannolika kandidater till posten som Monas efterträdare, men Håkan Juholt ansågs inte ens vara en osannolik kandidat den där dagen då jag lät folk få tycka till. Håkan fanns inte på kartan, han syntes inte och var så osannolik att det inte fanns ett uns av sannolikhet att han skulle kunna gå och bli den där osannolika kandidaten som bara dök upp. Nu finns han på kartan, han syns och idag lär han börja höras också...

Den mest tilltalande kandidaten i läsekretsen var så osannolik att jag lämnar honom därhän ett tag, för att istället skjuta in mig på de något mindre osannolika av de sannolika. Först i det gänget kommer Monica Green, Skaraborgs skarpaste sosse med 129 röster - 19%. Monica följs av Lena Sommestad, 67 röster och 10%, Leif Pagrotsky med 56 röster och 9%, Veronica Palm 53 röster och 7% och Micke Damberg 51 röster och 7%. Herrar Österberg och Östros stöd är i felmarginalen och kan lika gärna var obefintligt, medan Baylan har sin trogna kader av stöttare på 36 individer. Mannen som tillsammans med sina kompisar nuförtiden suger ut hyresgästerna i Sundbyberg, Pär Nuder, fick stöd av 23 personer...

Men flest röster fick den bästa "socialdemokratiska" finansministern som socialdemokratin aldrig har haft, allas vår Anders Borg - populär hos Pagrotsky och hos mig och uppenbarligen en hel del andra. Anders Borg snor dagen till ära rubrikerna på Aftonbladets löp, denna dag då allt borde handla om sossar. Detta unikum i svensk politik, mannen som går hem överallt - nästan - fick hela 205 röster, 30%, av de som engagerade sig på min blogg för att hjälpa Berit Andnor på traven. Om sedan Berit har ringt till Anders Borg vet jag inte, men allt annat borde vara ett tjänstefel.

Idag aviserar Anders Borg att det finns ett slut på hans tid som en av Sveriges mest folkkära finansministrar. Slutet ligger bortom valet 2014, vilket gör mig lugn. Detta även om jag är en av dom som trots Borgs försvarsdräpa i Almedalen där han visade upp tydliga klärvoajanta drag kommer att gråta i veckor i fosterställning den dagen Borg går från minister till hemmapappa eller något annat. Anders Borg är de nya Moderaterna i all sin prakt och genialitet. Anders Borg behövs nu och för alltid. Därför var rubriken på Aftonbladet denna morgon så skrämmande, mycket mer skrämmande än att huvudmotståndaren väljer en snubbe med humor, folklighet och antikvarisk musiksmak till partiordförande...

Det här Dagen med stort D, Dagen då sossar från hela landet träffas för att tala i tungor och för att utåt sett försöka visa att det inte alls är ett parti kvaddat av interna motstättningar och falangstrider som Håkan Juholt nu får ta över. Allt skall se ut att vara frid och fröjd, och alla kommer att gå omkring och le sina mest ansträngda och överspända leenden på den där nybyggda konferensanläggningen vid Centralen i hufvudstaden - till och med Thomas Östros och Ylva Johansson kommer att gå omkring och le, vara på gott humör och bara vilja prata om hur den ljusnande framtiden är deras, Rörelsens och Partiets.

Ingen kommer att tro på dom, men de kommer lik förbannat spela den politiska teater som bara sossar kan spela - något som för en utomstående nuförtiden är svårt att skilja från en fars eller en tragedi...

Slutligen. Mona Sahlin håller sitt sista tal, enligt ryktena, som politiker. Det finns de som anklagat mig för att hata Mona Sahlin som människa. Inget kunde vara mer fel. Mona Sahlin var en stor inspiratör och utan Mona Sahlin skulle jag haft mycket tråkigare som bloggare. Mona Sahlin var ledaren för det parti som jag vill se som den eviga oppositionen. Jag kommer ta mig an Håkan Juholt på samma sätt, men det har ingenting med hat att göra.

Jag är övertygad om att både Juholt och Sahlin är två sympatiska personer som bara har råkat hamna vilse ideologiskt när de rakt av köpte sina föräldrars indoktrinering. Jag tackar Mona för den tid jag fick med henne, och jag säger välkommen Håkan. Jag har redan börjat fila på årets adventskalender "Juholts Jul"...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Expr1, Expr2, AB1, AB2

2011/03/24

FÖRST UT MED LINJETALET - TOKMODERATEN


Dagens bloggpost gick och blev kvällens, och det ber jag naturligtvis om ursäkt för. Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge - och detsamma gäller väl socialdemokratins nomineringsprocess som till slut lyfte upp Håkan Juholt ur Berit Andnors röda mössa.

Orsaken till att denna bloggpost kommer så sent är att jag tidigt i förmiddags fick ett skrynkligt papper av en okänd person i en hiss på min arbetsplats - men det var sensationella uppgifter som måste bekräftas. Det var en lapp som hade hittats i en papperskorg i trakterna av korsningen Sveavägen - Tegnérgatan och som av skrivstilen att döma mycket väl skulle ha kunna nertecknats av en annonssäljare som kallar sig journalist med samma gedigna gymnasieutbildning som undertecknad i bagaget. Det skulle kunna vara Håkan Juholts linjetal som jag fått i min ägo...

Det är ju sensationellt att folk söker upp mig för att låta mig berätta vad Håkan Juholt tänker berätta när han om mindre än ett dygn väljs till ny partiledare. För att säkerställa äktheten så har jag konsulterat två av varandra oberoende källor med god insyn i Rörelsen som efter gediget analyserande kunnat gå i god för dokumentets äkthet.

Därför "scoopar" jag och släpper som första media det tal som Juholt tänker - eller efter den publicering: tänkte - hålla inför extrakongressen. Är det ett annat tal han håller, så var detta förstahandsvalet när det gäller linjetal av mannen som i egen hög person är niondehandsvalet...

"Kamrater!

Ni har sett. Ni har frågat. Ni har undrat.

Ni har sett min mustasch i TV och tidningar.

Ni har frågat, om vem jag egentligen är.

Och ni har undrat vad jag vill...

Nu vill jag visa mustaschen för er. Svara på vem jag är. Och på vad jag vill.

Titta på den. Se vilken manlig markör den är. Och då ska jag säga er: Jag har en till!

(Carin Jämtin håller upp plakatet - Våldsamma applåder!)

Vem är jag undrar ni. Jag svarar, jag är er stålhårde kämpe och er kamrat.

Till media har jag sagt att att min lilla svarta bok innehåller ett fyrtiotal namn på människor jag vill samla i mitt lag. Det stämmer inte. Det var för att förvirra borgarpressen jag sa så. I själva verket innehåller den över 3000 namn. Det är människor som kritiserat valberedningen. Det är människor som någon gång uttalat sig positivt om jobbskatteavdraget. Det är människor som talat om att Partiets framtid inte alls finns till vänster om vänsterpartiet. Men ändå är dessa borgarlakejer medlemmar i min fina sociala demokrati. Inte länge till ty jag är er stålhårde kämpe kamrat och dessa kommer att uteslutas på nästa partistyrelse.

(Carin Jämtin håller upp plakatet - "Skrik: Vi stödjer Håkan i kampen mot högeravvikarna! Ner med dom!")

Vad vill jag?

Det är en bra fråga, som förtjänar ett långt svar.

Jag vill ta partiet tillbaka. Vi ska lämna samtididen och under de röda fanorna vandra in i dåtiden.

Vi måste ha en politik som skapar människovärde. Och ja. Med människovärde menar jag naturligtvis monopol!

Det är inte människovärdigt att människor numera kan köpa huvudvärkstabletter på Shell en söndagmorgon. Att genomlida en rejäl bakfylla utan stöd av paracetamol är karaktärsdanande och skapar solidaritet inom arbetarklassen.

Mona Sahlin var likt Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och Lars Ohly en högeravvikare, och det glädjer mig att den bredhöftade kärringen har avgått. Men en sak hade hon rätt i, Mona. Staten måste köpa Saab. Vi ska inte bara köpa det, vi ska göra det till den enda bilen som är laglig att ha i Sverige. Att sitta i en rostig Volvo och se en splitter ny BMW genom vindrutan är inte rättvist. Känslan av avund och missunnsamhet kan gnaga sönder en själ. Den känslan är inte människovärdig.

(Carin Jämtin håller upp skylten - "Skrik: SAAB! SAAB! Vi måste ta tillbaka vår SAAB!")

Vårt parti har tidigare föreslagit att paraboler ska förbjudas. Det är dags att göra slag i saken, samtidigt som vi stänger ner TV4 och Comhem. Allt annat än Sveriges Television leder bara till fördärv och kulturskymning. Det är min fasta övertygelse att högeravvikaren Ibrahim Baylan hade kunnat göra ett bättre jobb om inte TV1000 hållit honom uppe på nätterna. Det är inte människovärdigt.

(Carin Jämtin håller upp plakatet - "Kvinnoförbundarna busvisslar!")

Det är också dags att återupprätta Televerkets storhet. Människor ska inte bli pålurade billiga lurar till svindyra abonnemang medan andra ringer snorbilligt. Alla - och då menar jag alla - ska betala svindyra abonnemang till ett återskapat monopol. Att ringa med ett återskapat Televerk, det är människovärdigt.

Medelklassen har övergett oss. Det är dags att vi överger medelklassen. Det ska kosta på att utbilda sig. Det ska kosta på att äga sin bostad. Bara 22% av de som har ett arbete röstade på oss, så nej. Det ska inte löna sig att arbeta heller och jag kommer inte nöja mig förrän marginalskatten passerar 100%.

(Carin Jämtin håller upp skylten - "Hysteriskt våldsamma applåder!")

Men medelklassens svek mot Arbetarpartiet måste bestraffas hårdare än så och det kan inte vänta till 2014. För att ena Partiet både inåt och utåt krävs handling. Vi kräver vedergällning nu och omedelbart!

Därför står 15 bussar utanför Stockholms centralstation. I deras lastutrymmen finns över 1000 röjsågar. Bussarna står redo att ta er till den förhatliga medelklassens tillhåll. Till Sköndal. Till Salem. Till Segeltorp. Till Södra Ängby. Till Sollentuna och till Skälby. Låt oss ödelägga deras trädgårdar som vårt parti har blivit ödelagt. Låt oss beskära deras rabatter så som vårt väljarstöd beskurits av deras svek! Kamrater. Här och nu. Upp till kamp mot medelklassen för monopolen! Trampa inte ner varandra på vägen ut, kamrater"

(Carin Jämtin håller upp plakatet - "Sjung Internationalen i olika stämmor!"

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2, AB1, AB2

2011/03/23

STORA LEDARE LINDAR MEDIA RUNT SITT FINGER


Under min uppväxt låg tidningen "Vi" ofta på köksbordet, och det var väl i sig inte speciellt konstigt eftersom fadern i huset jobbade åt samma kooperation som gav ut tidningen och eftersom modern i huset i sin roll som socialdemokratisk fritidspolitiker omfamnade allt som handlade om kollektivism - så även en tidning vid namn "Vi". Att tidningen var lika spännande som ett barnprogram av Staffan Westerberg betydde föga, tidningen "Vi" skulle bara finnas i det Antonssonska hemmet. Punkt.

När den första riktiga intervjun med Håkan Juholt nu publiceras så är det just KF:s gamla veckotidning "Vi" som får möjligheten att ställa herr Juholt mot väggen. Att "Vi" nuförtiden är ett månadsmagasin betyder ingenting eftersom som dagstidningen Svenska Dagbladet också låter publicera den första riktiga intervjun med Håkan Juholt. "Vi" låg i vinnarspåret för en intervju får vi veta, och detta på grund av att Håkans 79-åriga mamma alltid läser "Vi". Någon som är förvånad...?

Man måste beundra sosseriets pressavdelning som visste hur de skulle bete sig för att få ut bilden av Juholt som den där familjära snubben rakt ut i media. Inte tal om att låta KG Bergström, Niklas Svensson eller någon annan påläst förstå-sig-påare till politisk journalist dyka ner i Håkans syn på jobbskattevadrag, på RUT eller hur ett monopol stärker människovärdet. Här ringer man tidningen Vi, ger en hedrad journalist 30 minuter att klura ut några frågor. Man lindar media runt Juholts finger - och det är så klockrent, diaboliskt uttänkt och bara så rätt.

Med en journalist som inte har vett att prata politik med en politiker så kan man ju lätt styra över intervjun på sommarjobba som annonssäljare som gav en titel som journalist, svagheter i främmande språk, mammor som läser Vi eller en liten bok där det skrivs och stryks namn bland de som Håkan vill ha vid sin sida. Vilka får läsaren naturligtvis inte veta ett smack om...

Det blir en nonsens-intervju med det mest spännande intervju-objektet det här landet har att bjuda på, och det borde vara en sann fröjd för en PR-expert att se hur man målar upp bilden av Juholt utan att man ens lägger till ett kryddmått av något som skulle kunna tolkas som ett politiskt ifrågasättande, något som skulle få mamma Juholt att omedelbart avsluta prenumerationen på tidningen "Vi". Jag böjer mitt huvud för lektionen från sosseriets pressavdelning, medan jag samtidigt konstaterar att min vän Ulrik måste ha bättre kanaler än mig in i "Rörelsen" när han idag kunde lyfta fram sosseriets grundkurs i mediahantering på Facebook.

"Instruktion i att ta kontrollen över en intervju.

1. Använd en journalist utan politisk erfarenhet. Du vill inte ha jobbiga frågor om vad du tycker om jobbskatteavdrag, RUT, och det människovärde som monopol ger...

2. Ge inte journalisten tid till förberedelse. Då kan kan hon ges tid att läsa på, och kollegor hinner ge henne tips på frågor hon kan ställa - frågor om jobbskatteavdrag, RUT och det människovärde som monopol ger...

3. Prata om sådant journalisten brukar prata om, expempelvis sommarjobb som annonssäljare och din 79-åriga mamma. Sedan berättar du en rafflande historia om hur du nu arbetar, och viftar med en liten svart bok där du säger att namnen på ditt lag finns. (Har du ingen sådan bok, använd din egen receptbok, bara den har svarta pärmar. Alternativt kan du köpa en tom bok på Åhléns). Nämn inget om jobbskatteavdrag, RUT, och det människovärde som monopol ger.

4. Nämn inget om jobbskatteavdrag, RUT, och det människovärde som monopol ger."

Om min tilltänkta karriär som Europa-parlamentariker skulle gå i stöpet kan jag tänka mig att "rodda" det nya Arbetarpartiets pressavdelning på samma sätt som sosseriet hanterar Håkans mediakontakter. För hur bra skulle det inte bli om rikets första dam, Filippa Reinfeldt använder sig av tidningen Café för att förklara Vårdval Stockholm i Café iförd en smakfull neglige i ett reportage där text och bild interagerar för partiets bästa...?

Skulle det inte vara lämpligt ifall man från regeringshåll propsade på att Beatrice Ask i sin roll som justitieminister bjöd in sig själv och Micke Persbrant till Pluras Kök för att där lämna en kort redogörelse för regeringens drogpolitik...?

En kvart innan sändning ringer Schlingmann upp SVT och kräver att statsminister Fredrik Reinfeldt får berätta om nästa jobbskatteavdrag medan han svingar sin lurviga tillsammans med kossan Doris i Bolibompa på bästa Göran Persson-manér.

Skulle det inte vara spännande ifall När och Fjärran följde med Anders Borg på en resa till strändernas och underskottens Grekland för att på plats lyssna in vad Borg egentligen tycker om ett land där folk går i pension dagen efter de slutar i skolan?

Skulle det inte vara samhällsekonomiskt vettigt ifall Catarina Elmsäter-Svärd låter Ernst Kirchsteiger bygga Förbifart Stockholm istället för att renovera något sommartorp? Ernst skulle säkert greja hela projektet på en sommar...

Medan Helge Skoog försöker vara hurtfriskt lustig i Halvåtta hos mig så bjuder Sten Tolgfors tre frågande gäster på en trerättersmiddag serverad i snuskburk bestående av lappskojs till förrätt, ärtsoppa till huvudrätt och en utgången chokladkaka som kan användas som skidvalla till dessert. Medan de äter förklarar Sten hur en lätt manöverbataljon smakar för Ivan och hur Sveriges solidaritetsförklaring kan användas vid matlagning...

Den gamle partisekretaren och minsitern Sven-Otto Littorin ges tillfälle att få upprättelse i sällskap av Måns Zelmerlöv på Sollidens scen och under Allsång på Skansen. Totto talar ut om Aftonbladet-affären, sina känslor till Lena Mellin och avslutar med att leda publiken i sången "Flickan i Havanna"...

Detta är inget annat krishanterande och PR-arbete i den högre skolan det, sådant som sosseriet med sin Juholt-intervju i "Vi" och glasstestande i partiorganet visar att de bemästrar fullt ut. Vi måste ta efter även denna del av sosseriets arbetsmodeller för att bli det där partiet som klarar allt - även att linda media runt sina fingrar.

Länkar: SvD, DN1, DN2, AB1, AB2, AB3, Expr
Bloggar: Westerholm,

I SKUGGAN AV VÄNNERNAS KAOSANDE...


Det skulle ju vara lätt att tycka att Miljöpartiet minsann har skött sitt arbete med att hitta två nya språkrör efter skönheten Maria och odjuret Peter på ett mycket smidigare sätt än sina gamla koalitionskamrater i sosseriet - och något annat borde väl vara omöjligt...?

För medan sosseriet under den tid dom förflutit sedan valnatten inte bara bott granne med kaos utan till och med flyttat in och tagit över familjen Kaos liv och leverne så har Miljöpartiets nomineringsarbete skett i det fördolda där den nu föreslagna lösningen alltid har sett som den enda naturliga lösningen. Ut med skönheten Maria och odjuret Peter, in med skönheten Fridolin och odjuret Valtersson - och mallen fungerar tydligen fortfarande i det gröna gänget.

Till skillnad mot Mona Sahlins nära förestående avgång och ett parti i fritt fall så avgår firma skönheten och odjuret när Miljöpartiet firar triumfer som den enda synliga och fungerande oppositionen i det här landet om man blundar från det andra enfråge-partiet som ingen vill ta i. Om Juholt kommer att få sätta sig vid ett bord där porslinet är sönderslaget, där maten har kastats på väggarna och där gästerna verkar vara redlöst berusade så kan Fridolin och Valtersson sätta sig vid ett dukat bord, där det luktar gott av underbar ekologisk föda och där gästerna är väldigt nöjda med tillvaron. Skillnaden är total mellan riksdagvalets förnedrade förlorare och det lilla men allt starkare partiet som fick hålla sin stora kompis under armarna...

Men är allt frid och fröjd i det gröna laget? Är det verkligen så att varenda en av de gröna khmererna uppskattar att det blir Fridolin och Valtersson som tar över ett ledarskap under Wetterstrand och Eriksson som faktiskt växt sig så starkt att även en politisk motståndare som jag måste beundra det dom har lyckats med...?

Naturligtvis är det inte så att allt är frid och fröjd ens i ett parti med vinden i ryggen. Jag har hört flera gröningar som har uttryckt sin skepsis över att Gustav Fridolin trots sin vältalighet och sitt sockersöta yttre skulle vara rätt person att ta över. För det spelar ju liksom ingen roll att han kan tala engagerat, hänförande och förtrollande när det Fridolin i många fall säger är sådant som jag skulle vilja klassa som mer vänster än det Lars Ohly brukar spotta ur sig. Fridolin tycker mycket och högljutt, men tycker han det väljarna vill höra?

Valtersson tycker säkert lika mycket som Fridolin, men inte tillnärmelsevis så gapigt och utåtagerande som lille Gustav. För trots att Valtersson sedan länge har varit en av stöttepelarna i sitt parti så är hon en rätt okänd och slätstrucken person som möjligtvis kan få väljarna att reagera med ett "Jaså?". När den nya medialagen som formats av TV-program som Big Brother och Robinson samt några PR-genier lyder "Syns och hörs man inte så finns man inte!" så är Valtersson i sin nuvarande form helt ute medan Fridolin hörs mer och syns mer än vad som kanske är nyttig för ett parti som nyss börjat balansera rätt under företrädarna...

Det har knusslats och knarrat även i den miljöpartistiska leden under den nomineringsprocess som vi nu snart får se resultatet av - men där valen till nya språkrör känns plågsamt förutbestämda. Det har aldrig varit tal om några andra än Fridolin och Valtersson, utåt sett och det som sosseriet inte har klarat av har miljöpartiet lyckats med. De har lyckats måla upp en bild av en enighet till de kandidater som sedan längre ansetts vara vikta för uppdraget.

Koalitionskompisarna i sossarna har gjort allt annat än rätt, där oenigheten varit total och där det aldrig någonsin funnits någon som skulle kunna anses vara en på förhand utvald kronprins. Kaoset mynnade ut i Juholt, och den totala oenigheten gick över i en dåligt spelad enighet om att Håkan var rätt och riktig och inte alls någon nödlösning eller extrem kompromiss-kandidat. Den enda likheten är att man i både fallet med Fridolin/Valtersson och Juholt talar mer om hur de formulerar sig än om vad de formulerar. Valtersson är begriplig, Fridolin involverande och engagerad medan Juholt är folklig, rolig och gillar Elvis Presley.

Men trots allt, det är två olika världar på oppositionssidan, där dröm och mardröm går sida vid sida med varandra trots att Juholt inte vill ha med några andra än sossar om han mot förmodan vinner val. Risken är liten som det såg ut igår, ser ut idag eller imorgon. Nu tjafsas det inte om ledare utan istället om en extrakongress eller inte till hösten och ingen kan väl längre ta socialdemokratin av idag på allvar...?

Länkar: SvD, DN

2011/03/22

KAMPEN OM MAKTEN - TOKER VERSUS JUHOLT


Det var redan igår kväll det hände. Det var då budbilen bromsade in framför porten, och försvann innan jag ens hann dra upp brallorna i en våldsam fart iväg i mörkret med däck som skrek värre än Östros när han pratade med Andnor häromdagen. Det var igår leveransen hade nådde mig och jag fick tio små särtryck av de affischer som jag på omvägar fått veta att Håkan Juholt tryckt upp för att trycka tillbaka mig i kampen om vem som skall bli ny S-hövding...

Allt började med att jag släppte några seriösa och informativa planscher - som den du kan se ovan - där jag på blodigt allvar utmanade Håkan Juholt vid den kommande extrakongressen. Trots att Berit Andnor lekte arga leken med sitt parti och pekade med hela handen i riktning mot Juholt så blev jag snabbt varse att det fanns de som tyckte det kunde vara riktigt smart att plocka över en person som vet hur fienden tänker och planerar - det vill säga undertecknad.

Hundratals - nästan tusentals - sossar bönföll mig att kliva ner från pressläktaren på Stockholm Waterfront för att under buller och bång tillkännage min kandidatur i absolut sista sekunden för att därigenom minimera tiden för motåtgärder från NetRoots, från Andnor, från Juholt i egen hög person. Men motståndarens motåtgärder kom redan igår, då något arbetarkollektiv till tryckeri hade tryckt upp Juholts egen kampanj - den kampanj som jag blev varse i samma sekund som jag slet bort skyddspapperet från det paket som budbilen dumpat...

Nedan följer de sista fem affischerna från Juholts läger för att trycka tillbaka mig i mina ambitioner att någon gång kunna börja leva på och av politiken. Knappt har har de gjort sig av med Östros innan de vänder vapnen mot mig. Igår kväll publicerades ytterligare fem alster som bara har som mål att ena partiet och rörelsen mot mig - och ge Juholt en monopolsituation när han för människovärdets skull skall bli partiledare till helgen. Ett erkännande kan jag undslippa mig, han är duktig och vet vilka budskap han skall trumma in. Frågan är om jag har något att hämta längre?