HÖGERSPÖKET OCH LYXFÄLLAN I REPRIS - DEL 1

Ett spöke är odödligt, förmodligen lika odödlig som den kroniska krisen i Grekland. Min spökskrivare Högerspöket skrev för längesedan två inlägg om hur Lyxfällan skulle kunna se ut om man hälsade på hemma hos den hjälpsökande familjen Europa - och det är utan tvekan två inlägg som är odödliga, som klarar att repriseras i stunder som denna när Grekland är på var mans och var kvinnas läppar. Så varsågoda - den första reprisen av Högerspöket och Lyxfällan. 

"Högerspöket hade egentligen tänkt att hålla huggtand för tunga, om han hade haft kvar den fram till valet. Dels av lojalitet till det Parti han tjänat, skyddat och fällt odödliga suckar över, men också för att en viss förnumstig fröken nosat sig alldeles för nära. Dessutom har han fått förklarat för sig att han bara är bitter, och inte alls lika rolig som det där köttberget som vanligtvis hemsöker den här bloggen.

Men högerspöket kan också vara rolig, absurd och ungdomligt hipp. Det tror han i alla fall själv, och kan dra sig till minnes att Jean d' Arc alltid brukade fnittra lite sådär fjolligt åt hans ordvitsar och spex. Så här kommer hans, i eget tycke, alldeles lysande parodi.

Det är ett ännu så länge ovisat avsnitt av TV 3:s program Lyxfällan. Lyxfällans hjältar, Mattias och Charlie, besöker den här gången den ekonomiskt dysfunktionella familjen Europa.

Värst ute är sonen i familjen, Georgios. Han har köpt en motorcykel, en komplett samling med Jenna Jamesons samtliga filmer, och dessutom dramatiskt gått ner i arbetstid. Allra helst vill han inte jobba alls, utan hellre ligga på stranden för att ragga brudar och äta Souvlaki och dricka Ouzo. Hans hedonistiska livsstil har finansierats med sms-lån och rememberkort. Detta har han lyckats dölja för sina ont anande föräldrar, som borde ha förstått att sonen Georgios faktiskt lever högt över sina tillgångar.

Han har tre systrar också, med nästan lika utsvävande livsstilar. Juanita, som lyxrenoverat sin lägenhet helt utan täckning, Tonicha, som är lat inte gillar att jobba, samt Francesca som egentligen aldrig har haft en ordnad ekonomi.

Då och då ringer den högfärdiga kusinen Jeeves, och är sådär brittiskt högfärdig utan att hans ekonomi är ett dugg bättre än Georgios, men han låtsas vara vid stadd kassa och har därför inte några problem med att lura Remember att ge honom nya glada krediter.

Pappa Fritz är ganska trött på sina barn. Även om han är gammal och har lite prylar att pantsätta är också han tungt skuldsatt. Fritz arbetar hårt, även om han också försökte gå ner i arbetstid för några år sen. Fritz känner inte alls för att skuldsätta sig ännu mer för att sonen Georgios ska kunna fortsätta leva ett liv i sus och dus med silikonbröst på 50-tums-platt-tv:n.

Mamma Dominique däremot, är mycket mer förstående. Kanske för att hon själv har en historia som shopaholic. Så Dominique förstår Georgios behov av att leva ett ungkarlsliv till fullo, Juanitas investeringar, Tonichas behov av ledig tid. Mamma Dominique tycker också att pappa Fritz borde vara mer förstående mot Francesca.

Mattias tar barnen åt sidan för att prata allvar med dem. Georgios tycker att det är mycket orättvist när Mattias med barsk blick påpekar att han inte kan köpa Traci Lords samlade produktion, bada i champagne och köpa en 100-tums-TV. Fastän banken har representanter på plats låser Georgios in sig på sitt rum och börjar slå sönder sina prylar, trots att det inte riktigt stärker hans möjlighet till fler krediter hos banken.

Samtidigt ger Tonicha lite lösa löften om att jobba mer och spendera mindre, men vill inte konkretisera sig. Juanita försöker övertyga Mattias om att investeringen i det där nedsänkta badkaret på sikt kommer att löna sig, och att hon borde kunna låna på det framtida värdet, trots att hon redan lånat till hela renoveringen. Francesca är ganska sorglös, hennes ekonomi har alltid varit såhär, så det är väl inte hemskt mycket att hetsa upp sig över.

Charlie pratar med Pappa Fritz och Mamma Dominique. Mamma Dominique känner sig ledsen och kränkt över Pappa Fritz bristande engagemang i barnens väl och ve. Man kan väl ändå inte sätta ett pris på familjelycka? Eftersom Pappa Fritz fortfarande är tveksam till att ge ännu mer pengar blir stämningen spänd. Charlie tar Pappa Fritz parti, fler lån löser inte problem med för hög skuldsättning. Det slutar med att mamma Dominique på äkta diva-manér står och slår sin manikyrerade lilla näve i bordet och hotar med skilsmässa. Inför detta hot viker sig Fritz. Mot Charlie och Mattias högljudda protester ringer hon runt och samlar ihop hela tjocka släkten.

Budgettavlan stjäls ur filmteamets bil och efter att mamma Dominique har gått runt och hotat med att misshandla var och en av deltagarna med sin baugette hamnar till slut tusenlapp efter tusenlapp på budgettavlan tills den sist brakar ihop av vikten. När misshandeln/låneförhandlingen började hade de deltagande på mötet redan skulder som var dubbelt så stora som deras årsinkomst. När misshandeln/låneförhandlingen var över hade de tillsammans lovat att skuldsätta sig en halv gång till. Släkten har dessutom gått med på att köpa skuldsedlar av de fyra barnen som om de vore säkra lån.

Mamma Dominique är riktigt nöjd. Georgios kan fortsätta sitt ungkarlsliv, om än i lite mindre omfattning, Tonacha behöver inte arbeta ihjäl sig, Juanita kan nog renovera köket för sjuttonde gången och Francesca kan fortsätta vara lite sådär sydländskt charmigt slarvig.

Pappa Fritz sitter och gråter medan Charlie sitter i ett hörn och skrattar hysteriskt. Mattias försöker få honom att lugna ner Charlie. Efter mycket möda och stort besvär får får Mattias till sist upp Charlie och leder honom ut ur familjen Europas hus. På väg bort från röran passerar de den bohemiska grannen Anders, med ring i örat och hästsvans. Han har god ordning på sin ekonomi, även om tiderna är tuffa just nu. Det förstår inte hans fyra styvbarn som är avundsjuka på grannfamiljen. Skrikiga Mona vill ha höjd veckopeng till alla som inte hjälper till hemma. Allt annat är orättvist skriker hon, på gäll och gnälligt tillgjord söderdialekt. Tvåäggstvillingarna Maria och Peter vill ha färre sysslor att göra hemma, och dessutom en häftig modelljärnväg. Lasse vill allrahelst ha samma ekonomiska förutsättningar som grannpojken Georgios, men det får han inte säga för Mona, Peter och Maria, så han håller mest med.

Charlie viskar skakad till Mattias: "Hoppas de där ungarna aldrig får något att säga till om i familjen Sverige, jag orkar inte komma hit igen"

Att det här inlägget är skrivet innan valet framgår tydligt för den som är insatt i svensk politik, innan Mona blev Håkan, innan Maria och Peter byttes ut mot Gustaf och Åsa men när Lars fortfarande väntar på sin efterträdare. Trots det är inlägget odödligt, precis lika odödligt som det jag ger er om någon eller några dagar. På ett pedagogiskt men samtidigt skarpsynt sätt visar den på hur EU och Europa av idag fungerar, något vi alla kan behöva inse medan tid finns...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2,
Bloggar: DHE

HÖGERSPÖKET: MIDSOMMAR & LYXFÄLLAN DEL 2

Glad midsommar tillönskas läsekretsen med ett nytt inlägg från min hjälpreda och spökskrivare Högerspöket...

Det var ett tag sedan sist, men få av de trogna läsarna har nog glömt Högerspökets dräpa om Lyxfällan hos familjen Europa, och med nya programledare med ett tidigare misslyckat bidrag för ekonomisk rådgivande och sanerande.

Så varsågoda. Grotta ner er i Högerspökets Lyxfälla istället för att dansa små grodorna, snapsa eller bara bete sig sexuellt utåtagerande...

"Högerspöket har inte alls skoj. Ju mindre han oroar sig för Partiet, desto mer oroar han sig för Europa och världsekonomin. Han är dessutom arg och bitter över att Twilight-serien gjort vampyrer så mycket coolare än spöken. Så medan hans gamle vän Lestat förför ungmöer på löpande band sitter han hemma i Schönfeldtskas källarvalv och tittar på TV3 tills midnatt då han kan rulla undan mattan och slå över till TV1000. Fast igår, 3 minuter innan det roliga skulle börja sög hans spexiga vän Poltergeist in honom i TV:n för att visa honom vad som kunnat vara men inte är.

Det var ett ovisat avsnitt av TV 3:s program Lyxfällan. Lyxfällans nya hjältar, Magnus och Patrick har mindervärdeskomplex och vill därför göra ett återbesök där Charlie och Mattias misslyckades, hos Familjen Europa.

Utmaningen är större den här gången. Inte bara för att kusinen Eamon flyttat in efter att ha blivit vräkt. Han hade nämligen gått i borgen för en massa polare med ekonomiska problem för att de inte skulle kånka. Sen kånkade de ändå. Och där satt han, på gårdsplanen med rumpan bar. Kusinen Jeeves vidarebefordrade några av sina lån till honom, och Mamma Dominique sexvägrade Pappa Fritz till att de skulle belåna huset inte bara till taknocken, utan också skorstenen och antennen för att rädda den gode kusinen som inte gjort något fel.

Sonen Georgios ekonomiska problem är långt ifrån över. De är otroligt nog ännu värre. Han försöker slippa att sälja av sin motorcykel och samling av vuxenfilmer. Han kan möjligen tänka sig att avbryta sin prenumeration på Cats och Playboy, men där går tamigtusan gränsen. Hans ekonomiska situation har dessutom gjort att han nu knappt alls orkar jobba. Han har istället barrikaderat sig på sitt rum där han skriker ”Förrädare. Tjuvar. Hasta la victoria sempre!” åt mamma Dominique och pappa Fritz. När Patrick försöker titta in på hans rum genom nyckelhålet blir han bränd i ögat av Georgios gröna laser. Föga förvånande är ingen bank sinnesrubbad nog att låna ut pengar till Georgios. Det gör istället hans stackars föräldrar.

Patrick, nu med ögonlapp, och Magnus sätter sig ner med dem. Försöker förklara att det är dags att sluta skydda den otacksamme Georgios från verkligheten. Att han måste börja ta ansvar för sina egna handlingar och sin egen ekonomi. Att hans problem inte är tillfälliga och övergående, utan en del av den han är.

Pappa Fritz suckar och börjar hålla med när mamma Dominique får ett utbrott på de tre männen. Om Georgios blir bankrutt så kommer de andra att bli det också. Och då är alla förlorade. Hela familjen Europa!

Magnus börjar förklara för dem att det visst är okej att hjälpa sina barn och brorsöner i en tid av ekonomisk kris och att det finns hopp för de andra barnen, men inte för Georgios. Det är helt enkelt fel stödpaket vid fel tid av fel orsaker. Tonicha har plötsligt blivit borgerlig, börjat prata om vikten av arbete och att hon ska bli oberoende av familjen Europas lån så snart som möjligt. Eamon har inga strukturella problem, han är ingen slös-nisse, han tog bara fel beslut i ett pressat läge. Så länge Tonicha klarar sig så kommer också Juanita att göra det. Jeeves nöter sina gamla tweed-kavajer och sparar på alla utgifter. Han har till och med börjat spä ut sin Whisky. Francesca tjänar inte alls tillräckligt mycket för att kunna gå runt, men hon har stora tillgångar att sälja av tills hon når balans Men Georgios? Ju längre de backar upp honom desto värre kommer alla syskon och kusiner få det när det smäller, och inte ens de själva kan vara säkra på att klara sig.

Pang! Magnus får en ordentlig smäll av mamma Dominiques vitlöksbaguette . Hon förklarar att det kommer inte på fråga att överge Georgios. Hennes vänner i bankvärlden har lånat ut mycket pengar till honom, och det vore otroligt pinsamt, ja värre än när en överförfriskad Fritz öppnade luckan på sina lederhosen på grannfesten 1998, om Georgios skulle bli bankrutt. Dessutom finns risken att de skulle ställa krav på att Dominique skulle hålla dem skadelösa. Nej, det går absolut inte för sig!

När Fritz låter en djup suck svara på hennes harang eldar mamma Dominique upp sig ännu mer och börjar misshandla honom med baguetten. När Patrick försöker gå emellan får han sig en smäll så att ögonlappen flyger av. Privatekonomins trollkarlar tvingas till oordnad reträtt, för att inte säga vild flykt. När Magnus springer ut ur dörren tvingas han ducka för en flygande brie-ost och faller. På tomten bredvid står grannen Anders med sin hästsvans och skakar på huvudet.

Han har bättre ordning på sin ekonomi än någonsin. Magnus oroar sig för hans fyra styvbarn som är avundsjuka på grannfamiljen. Skrikiga Mona har gått i förtidspension, flyttat hemifrån och ersatts av Håkan Bråkan. Han tycker att det viktigaste familjen kan göra är att skaffa ett nytt kanalpaket så att han kan titta på OS. Allt annat är orättvist muttrar han under mustaschen. Gustaf har hittat på en egen ekonomi som gör elbilar, modelljärnvägar och vindsnurror på tomten lönsamma. Lasse behöver inte längre smussla med att han vill ha samma ekonomiska förutsättningar som grannpojken Georgios. Ligisten Jimmie har just byggt klart en bomb och försöker övertyga dem andra att det skadar Anders mer än dem. Håkan Bråkan tittar mycket intresserat på utlösningsknappen.

Patrick blir, trots att han blir träffad i solar plexus av en fryst bit Fois de gras, dra upp Magnus på fötter. ”Herregud, vi måste härifrån innan det smäller” flåsar han."

Länkar: SvD, DN
Bloggar: Snapsvisorna du behöver...

HÖGERSPÖKET OCH VÅLNADEN PALME

Det är exakt ett dygn och tjugofem år sedan Olof Palme stupade i korsningen Tunnelgatan och Sveavägen, och jag har suttit framför datorn och kliat mig i håret så mjället yrde framför skärmen. Hur elak kunde jag vara? Är ärlighet något som kan vara fel? Hur ger jag min bild av en man som gick bort för ett kvartssekel sedan men som ännu berör på gott och ont...?

På väg från arbetet i torsdags kväll, klockan hade passerat 22 när jag passerade Riksdagshuset. I ett specifikt fönster blinkade lampan på ett sätt som påminner om ett döende lysrör. Men när lampan blinkar i just det fönstret så är det en signal till mig om att något finns att hämta bakom Arvid Lindmans gravsten på Norra begravningsplatsen i Solna. Det blev till att vända åter, mot jobbet och den plats på andra sidan vägen där så många lagt sig för sin sista vila. Bakom stenen fanns ett kuvert, innehållande en text som löste alla mina problem om hur elak jag kunde vara mot Palme. Högerspöket hade sträckt ut en hjälpande hand - och jag tog den som den sista delen i en orgie av inlägg om Palme.

"I Stockholmsnatten är inte Högerspöket ensam bland de politiska vålnaderna. Medan Högerspöket huserar i källarvalven och kloakerna på Schönfeldts gränd håller en kollega Sveavägen 68 i sitt grepp. Spökets namn är Olof Palme.

Olof Palmes politiska liv var så nära en legend man kan komma. Palme bara uppstod och materialiserades ur tomma intet. Palmes första politiska förtroendeuppdrag var som riksdagsman i första kammaren. Palme har således aldrig lagt ner ett äldreboende, höjt taxorna för sophämtningen eller kuppat på en SSU-kongress.

Han hade talets gåva, och det är inte sällan Högerspöket har en skiva med Olof Palmes samlade tal på i bakgrunden när han behöver inspiration.

Palmes död är också skapad i det stoft som bygger legender. På väg hem från ett så folkligt nöje som ett biobesök blir han nedskjuten av en okänd gärningsman. Vem var det som sköt? En hatisk meningsmotståndare? En utländsk underrättelsetjänst? Vår egen säkerhetspolis? Vanliga poliser? Lönnmördare på uppdrag från industrialister? Eller en snedtrippande blandmissbrukare i en helt slumpmässig händelse?

Allt detta har lett till att myten Palme blivit mycket större än politikern Palme.

Att politiker får sätta livet till för sitt engagemang är en tragisk händelse, och Högerspöket hoppas innerligt att Anna Lindh blir den sista som gör honom sällskap i efterlivet. Politiker bör dock bedömas för sin politiska gärning, inte sitt ursprung, sin taleskonst eller sin hädangång. Och politikern Palme var ingalunda någon beundransvärd person.

Palme gjorde socialdemokratin så radikal och så verklighetsfrånvänd att han sannolikt är dess mest misslyckade företrädare. Ingen annan socialdemokratisk partiledare har misslyckats med att vinna två och ett halvt val i rad (oavgjort -73, förlust -76, förlust -79). Det dessutom mot en sådan fjant som Thorbjörn Fälldin.

När Palme diskuteras nämner en del löntagarfonderna som en "dum grej" under ett annars lyckat styre. Högerspöket anser inte att en plan för att socialisera hela näringslivet under LO:s ledning kan jämföras med klavertrampet att dra hem en femtiotaggare från Aladdin. Att sätta fackpampar på att ratta en planekonomi hade sannolikt fått Nordkorea att framstå som en sprudlande tillväxttiger.

Palme var dessutom en av de stora demagogerna bakom kålsuparteorierna. USA ansåg han - trots sina lagstadgade fri- och rättigheter - vara lika onda som Sovjetunionen, med sina skenrättegångar och arbetsläger. Fidel Castro däremot, var en hyvens kille, som man gärna kunde besöka och ta i hand medan man log in i de blixtrande kamerorna. Tog i hand gjorde Palme dessutom gärna med Afrikas alla diktatorer.

För ett parti som sedan dess börjat kalla sig feministiskt borde det mest pinsamma vara hans beslut att ersätta den hedervärde Herman Kling med den moraliskt inte helt oantastlige Lennart Geijer. Den gode Lennart besteg enligt säkerhetspolisen så många glädjeflickor att han inte borde få ta del av säkerhetsklassade dokument. Det kanske hade varit okej, sexköp var inte kriminaliserat då, men den lille kåtbocken lät sina personliga preferenser leda ut i en sexualbrottsutredning. Hade inte fjanten Fälldin vunnit valet 1976 är det mycket möjligt att dess rekommendationer hade omsatts i lag. Då hade vi fått statliga bordeller, och det hade varit ganska okej att sätta på sin minderåriga dotter. Möjligen hade lite vård och böter varit på sin plats, men inget värre än så eftersom mängden fängelseplatser under Geijer skulle begränsas till 300.

Sammanfattningsvis får Olof Palme en man som Lars Ohly att framstå som omdömesgill i internationella frågor och som en galen nyliberal i de ekonomiska. Till och med Monica Greens kriminalpolitiska inlägg framstår som tämligen vettiga med Palmes retorik i bakhuvudet.

När Mona Sahlin berättade att hon gick med i Olof Palme, och inte i socialdemokraterna, borde journalisten ha gapat förvånat och frågat "Va! Gick du med i planekonomi, Castro och legaliserad incest?" och väljarna skulle ha sprungit så långt de bara kunde från den galna tanten. Sprang gjorde de i och för sig ändå, men det var Monas egen och inte Olof Palmes förtjänst.

Hade Olof Palme levt idag är Högerspöket tveksam till om han varit välkommen på S-kongresserna. Risken för att han skulle anses som en radikal och pinsam parantes mellan Erlanders och Carlssons pragmatiska styrelseår får anses som överhängande. Men nu är han död, och dessutom en myt.

En myt som Sveriges näst största parti när och vördar, samtidigt som man är dess fånge. För få väljare tror på det Palme trodde på. Inte ens det socialdemokratiska partiet tror på det längre. Ingen tror på planekonomi. Ingen tror att Castro är snällare än Obama. Ingen tror att vård och omsorg kan ersätta fängelse.

Men för socialdemokraternas nomenklatura är han beviset för att radikalism lönar sig. Att vägen framåt är vägen till vänster. Att om socialdemokraterna rusar mot vansinnet så kommer väljarna att följa. Myten säger det, och underlåter att berätta att han förlorade två och ett halvt val.

Det ryktas att valberedningen söker en ny Palme. Högerspöket hoppas vid allt han håller heligt och kärt att de inte hittar någon. För till och med Olof Palme vann val."

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2
Bloggar: Laakso, Westerholm, Högberg, Munkhammar

HÖGERSPÖKET: VÅLNADERNAS PARTI

Knappt en vecka in på det nya året så kom ett livstecken från den som säger sig vara död och i en annan dimension, allas vårat Högerspöke. Överlycklig kan jag konstatera att själva tidpunkten inte kunde ha varit bättre, eftersom jag är en extremt upptagen man åtminstone till lördag eftermiddag. Därför är det med oändilig tacksamhet och nästan lika oändlig stolthet som jag ber att få presentera ett livstecken från Högerspöket, ett livstecken om ett döende parti - det enda som egentligen går att skriva om när det gäller svensk politik just nu...

Det finns många som tror att Högerspöket lämnat taktiserandet och korridorpolitiken bakom sig, och antingen sökt sig till nya mer frodiga jaktmarker eller att han förgåtts i en slutstrid medelst långsvärd i en kamp med Per Schlingmann. Inget kunde vara mer fel. Högerspöket lever och frodas i maktens VVS-system. Han har tidigare suckat och jämrat sig över den riktning som hans parti tagit, men just nu är nästan allt bara bra.

Högerspökets antagonist, Per Schlingmann, kan inte längre förtala det parti Högerspöket så länge älskat. Moderaternas nederlag i kommun och landsting var i allra högsta grad Per Schlingmans. Han har under en hel mandatperiod framställt Fredrik och Anders som bröderna Lejonhjärta som modigt kämpar mot alla Tengils och Katlor som utgör vårt parti. Så när väljarna valde statsminister i riksdagsvalet så valde de Fredrik, men när de skulle välja parti i kommunalvalet så blev det istället något helt annat. För vem vill egentligen att Tengil, vår befriare, skall sköta barnens skolor, snöröjningen och äldreomsorgen med Katla som assistent?

Högerspöket har fått höra att Johan (Westerholm. Tokmoderatens anm.) minsann tror att Högerspöket förfäras över att miljötramspolitikern Fia Arkelsten upphöjts till ny partisekreterare. Det stämmer inte, Högerspöket är mycket nöjd med detta. Det är Schlingmans ständiga framställande av miljöpartiet som mittenparti som fått Högerspöket att vilja sätta honom i giljotinen.

Så, allt synes vara väl i Högerspökets parti, men hur ser det ut i hos de andra?

Högerspöket saknar sin enda värdiga fiende, spökena i socialdemokraterna. Den interna eftervalsdebatten ger ingen linje, ingen bild av vad som gick fel. Den tar dessutom sin ansats helt fel, eftersom den utgår från att väljarna egentligen ville rösta socialdemokratiskt, men av någon anledning inte gjorde det. Högerspöket är helt övertygad om att detta är fel, eftersom orsakerna ligger i att socialdemokraterna fått sina bästa vapen vridna ur händerna.

Vapnen var:

1. Identifikationen - väljare som uppfattade sig som socialdemokrater, alldeles oavsett vad. Det gör de fortfarande men de röstar inte på socialdemokraterna. Högerspöket blev alldeles säker på valseger när han började höra "jag är socialdemokrat, men jag kommer att rösta moderat". Detta har en hel del att göra med punkt nr 2.

2. Högerspöket - nej, inte Högerspöket som person och vålnad, utan som politisk företeelse. En socialdemokratisk valrörelse handlar väldigt mycket om att skrämmas med Moderaterna. Om Moderaterna och de borgerliga partierna hade velat rasera välfärden hade de gjort det vid det här laget. Istället har vårdköerna kortats, och kommunerna fått högre statsbidrag för att säkra välfärden.

3. Borgerlig splittring - Från 1900-talets början till 2004 mötte socialdemokraterna en oenig borgerlighet, som inte lyckades hålla ihop i opposition och med stor sannolikhet skulle komma att präglas av djupa interna konflikter i regeringsställning. I grunden borgerliga väljare röstade socialdemokratiskt för att det var ett stabilt styre. Detta förändrades med Alliansen. Där finns ett samarbete satt i sten, medan det som innan var sant om borgerligheten nu gäller för de rödgröna.

Det här är vapen som man aldrig, aldrig någonsin kommer att få tillbaka, och det är här deras eftervalsdebatt gått snett. De pratar om att hitta nya sätt att hitta grupper som identifierar sig som sossar, de pratar om att granska moderaterna hårdare och de sågar sitt eget samarbete. Socialdemokraterna måste förstå att de nu verkar på samma politiska marknad som alla andra svenska partier. Då gäller följande formel Kärnväljare + Löftenas attraktionskraft x trovärdighet i genomförande x din möjlighet att nå ut x okänd konstant = valresultat.

Så låt oss då analysera socialdemokraternas valrörelse utifrån ovan givna förutsättningar: Kärnväljare och konstant är okända, attraktionskraften i höjd bensinskatt, könsneutrala toaletter och butlers i tunnelbanan är exakt 0.00000. Mona Sahlins trovärdighet i genomförande är också ganska mycket noll. Därav drar jag slutsatsen att cirka 30 procent av de svenska väljarna är socialdemokratiska kärnväljare. Att sossarna nu ligger under denna siffra i opinionsmätningarna är en föga avundsvärd bedrift.

En annan sak som belastade socialdemokraterna var att inte ens de arma själar som ville ha Mona Sahlin som statsminister hade något särskilt skäl att rösta socialdemokratiskt. De som ville dra samarbetet åt höger gjorde ju bäst att rösta på MP istället, och de som ville föra det rödgröna samarbetet närmare Nordkorea gjorde bäst i att lägga sin röst på Lars Ohly.

Hela den helröda röran ger ett väldigt oklar väg in i framtiden. Hos moderaterna var läget ganska klart 2002, den ideologiska renlärigheten hade nått vägs ände. Vägen framåt var vägen mot mitten.

Socialdemokraterna har inte riktigt samma väg utstakad framför sig. Mona Sahlin är en högersosse som tvingades att föra vänsterpolitik. Så vad är vägen framåt? En vänstersosse som tvingas föra högerpolitik? En högersosse som får föra högerpolitik? En vänstersosse som får föra vänsterpolitik?

Förvirringen märks också i eftersnacket om ny partiledare. Bara en sak står klar nu. Högerfalangen är slagen och försöker skademinimera. Vänsterfalangen försöker baxa igenom Veronica Palm men kommer sannolikt inte att lyckas. Alla viskningar Högerspöket hör handlar om den dammiga Sven-Erik Österberg.

Sådana viskningar gör den gamle vålnaden ruskigt övertygad över att han behöver hitta en ny arvfiende att slåss mot. Visserligen skall Sven-Erik Österberg ha något för hårt och långsiktigt arbete, han har ju faktiskt jobbat, slitit och svettats för att avsätta och själv ta över ända sen Mona Sahlin blev vald.

Men han löser ju inte ut falangstriderna eftersom han så tydligt är en kompromiss. Frågan är ju snarare när han kommer att lämna över än om. Och till vem? Det lustiga är att de tidigare så mystiska socialdemokraterna nu pratar brett och vitt om sina problem, och gråter gärna ut på vilken skuldra som helst, alldeles oavsett att den tillhör en ideologisk fiende och odöd varelse. Så vänstersossarna pratar om att Veronica inte är tillräckligt känd än, att hon behöver ett eller två år på sig att profilera sig. Högersossarna däremot, har gett upp hoppet om Damberg och tror istället att Sven-Erik Österberg kommer att lämna partiet i en så svår kris att antingen Margot eller Bodström skall förmås att återvända för att frälsa dem.

Högerspökets knotiga fingrar är alldeles för dyrbara för att de ska berättiga slitaget en kommentar om Ylva Johanssons kandidatur till partiledare innebär.

Högerspöket vill avsluta med att skicka följande gamla sketch för att pigga upp alla socialdemokrater. Väl bekomme!

Länkar: Expr, AB, SvD

Bloggar: Kent

HÖGERSPÖKET: LYXFÄLLAN I NY TAPPNING

Saknad av många, men läst av få - men nu är han återigen tillbaka på Tokmoderaten, vårt älskade Högerspöke. Uppenbarligen känner han mycket frustration sin gasformiga lekamen över hur EU och den monetära unionen utvecklar sig, hur skall man annars tolka de hätska utfallen i alla väderstrecken...? Varsågoda, jag presenterar stolt ett nytt mästerverk som kommer att vända upp och ner på den svenska politiska debatten

"Högerspöket hade egentligen tänkt att hålla huggtand för tunga, om han hade haft kvar den fram till valet. Dels av lojalitet till det Parti han tjänat, skyddat och fällt odödliga suckar över, men också för att en viss förnumstig fröken nosat sig alldeles för nära. Dessutom har han fått förklarat för sig att han bara är bitter, och inte alls lika rolig som det där köttberget som vanligtvis hemsöker den här bloggen.

Men högerspöket kan också vara rolig, absurd och ungdomligt hipp. Det tror han i alla fall själv, och kan dra sig till minnes att Jean d' Arc alltid brukade fnittra lite sådär fjolligt åt hans ordvitsar och spex. Så här kommer hans, i eget tycke, alldeles lysande parodi.

Det är ett ännu så länge ovisat avsnitt av TV 3:s program Lyxfällan. Lyxfällans hjältar, Mattias och Charlie, besöker den här gången den ekonomiskt dysfunktionella familjen Europa.

Värst ute är sonen i familjen, Georgios. Han har köpt en motorcykel, en komplett samling med Jenna Jamesons samtliga filmer, och dessutom dramatiskt gått ner i arbetstid. Allra helst vill han inte jobba alls, utan hellre ligga på stranden för att ragga brudar och äta Souvlaki och dricka Ouzo. Hans hedonistiska livsstil har finansierats med sms-lån och rememberkort. Detta har han lyckats dölja för sina ont anande föräldrar, som borde ha förstått att sonen Georgios faktiskt lever högt över sina tillgångar.

Han har tre systrar också, med nästan lika utsvävande livsstilar. Juanita, som lyxrenoverat sin lägenhet helt utan täckning, Tonicha, som är lat inte gillar att jobba, samt Francesca som egentligen aldrig har haft en ordnad ekonomi.

Då och då ringer den högfärdiga kusinen Jeeves, och är sådär brittiskt högfärdig utan att hans ekonomi är ett dugg bättre än Georgios, men han låtsas vara vid stadd kassa och har därför inte några problem med att lura Remember att ge honom nya glada krediter.

Pappa Fritz är ganska trött på sina barn. Även om han är gammal och har lite prylar att pantsätta är också han tungt skuldsatt. Fritz arbetar hårt, även om han också försökte gå ner i arbetstid för några år sen. Fritz känner inte alls för att skuldsätta sig ännu mer för att sonen Georgios ska kunna fortsätta leva ett liv i sus och dus med silikonbröst på 50-tums-platt-tv:n.

Mamma Dominique däremot, är mycket mer förstående. Kanske för att hon själv har en historia som shopaholic. Så Dominique förstår Georgios behov av att leva ett ungkarlsliv till fullo, Juanitas investeringar, Tonichas behov av ledig tid. Mamma Dominique tycker också att pappa Fritz borde vara mer förstående mot Francesca.

Mattias tar barnen åt sidan för att prata allvar med dem. Georgios tycker att det är mycket orättvist när Mattias med barsk blick påpekar att han inte kan köpa Traci Lords samlade produktion, bada i champagne och köpa en 100-tums-TV. Fastän banken har representanter på plats låser Georgios in sig på sitt rum och börjar slå sönder sina prylar, trots att det inte riktigt stärker hans möjlighet till fler krediter hos banken.

Samtidigt ger Tonicha lite lösa löften om att jobba mer och spendera mindre, men vill inte konkretisera sig. Juanita försöker övertyga Mattias om att investeringen i det där nedsänkta badkaret på sikt kommer att löna sig, och att hon borde kunna låna på det framtida värdet, trots att hon redan lånat till hela renoveringen. Francesca är ganska sorglös, hennes ekonomi har alltid varit såhär, så det är väl inte hemskt mycket att hetsa upp sig över.

Charlie pratar med Pappa Fritz och Mamma Dominique. Mamma Dominique känner sig ledsen och kränkt över Pappa Fritz bristande engagemang i barnens väl och ve. Man kan väl ändå inte sätta ett pris på familjelycka? Eftersom Pappa Fritz fortfarande är tveksam till att ge ännu mer pengar blir stämningen spänd. Charlie tar Pappa Fritz parti, fler lån löser inte problem med för hög skuldsättning. Det slutar med att mamma Dominique på äkta diva-manér står och slår sin manikyrerade lilla näve i bordet och hotar med skilsmässa. Inför detta hot viker sig Fritz. Mot Charlie och Mattias högljudda protester ringer hon runt och samlar ihop hela tjocka släkten.

Budgettavlan stjäls ur filmteamets bil och efter att mamma Dominique har gått runt och hotat med att misshandla var och en av deltagarna med sin baugette hamnar till slut tusenlapp efter tusenlapp på budgettavlan tills den sist brakar ihop av vikten. När misshandeln/låneförhandlingen började hade de deltagande på mötet redan skulder som var dubbelt så stora som deras årsinkomst. När misshandeln/låneförhandlingen var över hade de tillsammans lovat att skuldsätta sig en halv gång till. Släkten har dessutom gått med på att köpa skuldsedlar av de fyra barnen som om de vore säkra lån.

Mamma Dominique är riktigt nöjd. Georgios kan fortsätta sitt ungkarlsliv, om än i lite mindre omfattning, Tonacha behöver inte arbeta ihjäl sig, Juanita kan nog renovera köket för sjuttonde gången och Francesca kan fortsätta vara lite sådär sydländskt charmigt slarvig.

Pappa Fritz sitter och gråter medan Charlie sitter i ett hörn och skrattar hysteriskt. Mattias försöker få honom att lugna ner Charlie. Efter mycket möda och stort besvär får får Mattias till sist upp Charlie och leder honom ut ur familjen Europas hus. På väg bort från röran passerar de den bohemiska grannen Anders, med ring i örat och hästsvans. Han har god ordning på sin ekonomi, även om tiderna är tuffa just nu. Det förstår inte hans fyra styvbarn som är avundsjuka på grannfamiljen. Skrikiga Mona vill ha höjd veckopeng till alla som inte hjälper till hemma. Allt annat är orättvist skriker hon, på gäll och gnälligt tillgjord söderdialekt. Tvåäggstvillingarna Maria och Peter vill ha färre sysslor att göra hemma, och dessutom en häftig modelljärnväg. Lasse vill allrahelst ha samma ekonomiska förutsättningar som grannpojken Georgios, men det får han inte säga för Mona, Peter och Maria, så han håller mest med.

Charlie viskar skakad till Mattias: "Hoppas de där ungarna aldrig får något att säga till om i familjen Sverige, jag orkar inte komma hit igen"

Det här är Högerspökets sista inlägg innan och kanske efter den 19:e september. Han är en orolig själ, och kanske varit hård mot Partiet från en stund till en annan, ofta för att skydda Partiet från sig själv. Han har växt till sig i opposition och mörker, och har därför lite svårt för maktens ljus. Vår regering har tagit bra och dåliga, små och stora och enkla och tuffa beslut och kompromissat då och då. Men den har tagit fler bra än dåliga beslut, många stora bra beslut och gjort de kompromisser som varit nödvändiga.

Högerspöket vill uppmana de besvikna, glömda och nostalgiska att mönstra på för att göra en skillnad. Vi kanske inte vill att Moderaterna ska vara ett mittenparti, men nu har vi chansen att göra Sverige borgerligt. Striden känns lika ödesmättad som när Högerspöket stod på Marienburgs murar och såg Novgorods horder breda ut sig på andra sidan floden.

Länkar: SvD1, SvD2, DN, AB

HÖGERSPÖKET: SKALL DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT SKAFFA LITE STAKE...?

Saknad av många, men läst av få - nu är han tillbaka på Tokmoderaten igen, vårt älskade Högerspöke. Uppenbarligen har han mycket frustration sin gasformiga lekamen, hur skall man annars tolka de hätska utfallen i alla väderstrecken...? Varsågoda, jag presenterar stolt ett nytt mästerverk och en pånyttfödelse som kommer vända upp och ner på den svenska politiska debatten.

"Högerspöket har tyvärr varit allt för upptagen under den senaste tiden för att hemsöka denna lågkvalitativa blogg. Hans uråldriga förakt för fransmän har på sistone växt till ett odödligt hat, och Högerspöket har faxat enträgna vädjanden till Ronald Reagans zombie om att neutronbomba Frankrike. Hittils har han bara fått artiga fraser och avbitna kroppsdelar som svar.

Detta odödliga hat grundar sig inte bara i att det franska folket i sin helhet består av arroganta och ohederliga fjollor utan också Frankrikes frontaloffensiv mot svenska intressen. Sten Tolgfors har bestämt att vår säkerhet bäst värnas i samarbete med andra. Det är en djärv men billig strategi, att ersätta faktiskt militär förmåga med diplomatiska tacksamhetsband, den så kallade Tolgfors-doktrinen. Problemet är att en av “andra” är Frankrike.

Frankrike har under hösten sålt ett “invadera Gotland”-kit till ryssarna i form av flytande landstigningsplattformar. Högerspöket kände sig så arg, frankofob och frustrerad. Lite bättre blev det när han brände upp hela Marie Antoinettes underklädeslåda, men inte mycket. Sten däremot, log och låtsades som att det regnade.

Idag fortsätter Frankrike genom att i världspressen såga det som utgör ryggraden i vår avskräckningsförmåga, JAS 39 Gripen. Den är kass menar man, som en Volvo, medan Rafalen är en Ferrari. Högerspöket kan hålla med om att både JAS 39 Gripen och Volvo är samma andas barn. Högteknologi i enkelt och billigt utförande, med hållbarhet och prisvärdhet som ledord. Att Rafalen är en Ferrari är dock bara trams. Det är en Renault, den är oerhört tekniskt komplicerad för att inte uppnå mer än andra. Den fungerar när det inte är kallt eller fuktigt, eller varmt eller torrt, eller något däremellan förresten. Det borde förstås fjanten Sten ha sagt, men han har tyvärr inte fått någon stake i julklapp den här julen heller. Så han ler och låtsas som om det snöar.

Ett av skälen till att ett stackars Högerspöke tvingats umgås med medborgare i världens rövhål till land är vinterns stora klimatmöte. Det var, tack och lov, ett misslyckande för arbetet för minskade koldioxidutsläpp, och tyvärr ett stort nederlag för statsminister Rajraj. Signalerna har under hela året varit tydliga, diktaturernas fackförening, G77, skulle skjuta mötet i sank för att få sina femton minuter i rampljuset. En kille med intressanta lösningar var Mahmoud Ahmadbinejad som bland annat vill införa ett världsråd med 6 skriftlärda shiamuslimer, avskaffa kapitalismen och konvertera hela världen till islam för att stoppa eventuella klimatförändringar. Högerspöket ser inte utsläppen av koldioxid som de här länderna släpper ut som det allvarligaste problemet, utan snarare inflödet av oliktänkande i fängelser och arbetsläger. Koldioxiden kanske möjligen, någon gång i framtiden kan döda någon, kulor dödar direkt. Han tycker att om vi i den civiliserade världen kan få dessa satans mördare att lyssna i en kvart, borde vi prata rättigheter med dem, inte utsläpp.

Klimatfrågan har dessutom gynnat Miljöpartiet, men inte lika mycket som Per Schlingmann har gjort. Moderaternas egen mästerstrateg, geniförklarad av främst sig själv och ett fåtal andra har gått riktigt vilse när det gäller Miljöpartiet. Det är irriterande, precis som att han har fula skor och jämnt kommer för sent till möten han inte tycker är viktiga.

Nåja, Högerspöket kanske ska återgå till att vara saklig, och istället förklara vad Per gjort, hur han har tänkt och varför han har så fel.

Varje gång Sverigedemokraterna hamnar i en vågmästarställning i opinionsmätningarna börjar Per mala om att alliansen kan uppnå majoritet tillsammans med Miljöpartiet. Han tycker att det tyder på ansvarstagande och statsmannamässighet. Han ser det dessutom som ett underbart sätt att slå in en kil i den rödgröna röran, och därigenom göra den mer skrämmande röd än grön. Dessutom gillar media Miljöpartiet, och tycker därför ganska hyfsat om de som gillar miljöpartiet. Högerspöket misstänker att Tokmoderaten gillar Miljöpartiet mest eftersom han vill segla sitt fickslagskepp Graf Spee uppför Maria Wetterstrands Kongoflod (mest känd från Tintin i Kongo).

Kalkylen låter sund, men är i själva verket katastrofal eftersom Per missat några nyckeltermer. Dels skickar den en tydlig signal till de människor som tycker att invandringen varit för stor. Signalen är inte bra, utan snarare en uppmaning ”rösta ni på SD, visa ert missnöje, vi kommer att se till att inget händer”. Han skickar dessutom en liknande uppmaning till de väljare som var våra 2006 men som inte tycker att det blivit som vi lovat. Om de, trots att de är missnöjda, inte kan tänka sig att rösta på Mona Sahlin, känd från Tokmoderatens julkalender, kan de i alla fall rösta på Miljöpartiet. Inget av det är bra. Det bäddar för ett riktigt dåligt val.

Men än värre vore det att tvingas infria löftet om samarbete med Miljöpartiet. Hur ska vi kunna driva arbetslinjen med ett parti som vill ha friår, förkortad arbetstid och medborgarlön. Hur ska vi kunna få ekonomin att växa tillsammans med ett parti som har nolltillväxt som mål? Hur ska vi kunna bygga ut kärnkraften med ett parti som vill avveckla den, helst igår?

Högerspöket vet att andra delar hans åsikter, särskilt efter det bortkastade EU-parlamentsvalet. Men Per kan inte ifrågasättas. Han framställs som den som skänkte oss segern 2006, och får därför göra som han vill inför 2010. Högerspöket är inte så säker på det förstnämnda, och ännu osäkrare på det sistnämnda. Vår linje måste vara att skapa ny regering med våra allianspartier, i majoritet eller minoritet. Vem vi ska samarbeta med måste variera från fall till fall."

Länkar: SvD

HÖGERSPÖKET: SKALL DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÅ ORDNING PÅ POLISEN?

Högerspöket har efter en tid i dvala vaknat till liv igen och skickat mig ett odödligt mästerverk om polisen, om justitieministrar och en professor som pendlar mellan galenskap och genialitet. Dock vill jag, Tokmoderaten, be att få tydliggöra att det som skrivs enbart är Högerspökets högst privata åsikter och inget som kan läggas mig till last nu eller i framtiden.

"Ibland känner Högerspöket sig riktigt ensam. På det där sättet som bara odödliga kan göra. Visst han jagar oskulder med Vlad Dracula ibland, och krökar med dr Jekyll och Mr. Hyde och går på bio med Mina Harker. Men någon sådär jättenära bästis har han inte, till skillnad från Beatrice Ask.

Bea springer runt i riksdag och regeringkansli och viftar med sin lilla röda [mobil]. Men till skillnad från högerspöket så svassar hon inte runt ensam, utan arm i arm med Hillevi Engström. Det är just denna vänskap som gör att högerspökets antagonist Jack the ripper, som slutat mörda prostituerade efter en AMS-kurs och numera gör villainbrott, fortfarande går fri.

För Hillevi har bland sina förflutna romanser Lars Ericson. Uppbrottet ur relationen var inte alls som Högerspökets brukar vara, där någon, i allmänhet Högerspöket blir pålad rätt igenom hjärtat. Det var istället sådär översött och ordnat som det inte alls borde vara. Så de är fortfarande såta och goda vänner.

Högerspöket hade kanske, men bara kanske, inte hängt ut en riksdagskvinnas lustar och kärleksliv om inte även Lars Ericson är en offentlig person. Han är nämligen polisfacket i Stockholms ordförande. Och Polisfacket är en riktigt ond organisation.

Din trygghet står inte på deras agenda. De vill istället att polisyrket inte ska vara så jobbigt. Att jobba nattskift är jobbigt, inte för ett ljusskyggt Högerspöke förstås, men för Svennebanan är det det. Ännu jobbigare är det förstås att brottas med kriminella. Och tänk dig hur jobbigt det är att sitta och förhöra någon som bara ljuger för dig. Det är sådant som gör att man känner sig kränkt och ledsen. Kravaller ska vi inte tala om. Tänk att stå där med fjäderbatong och en fjantig plastsköld medan medelklasskids kastar sten på dig. Då är det bättre att titta på när någon blir misshandlad bara 15 meter från 200 poliser. Annars kan man ju provocera ligisterna till att kasta ännu mer sten.

Nej. Polisjobbet ska bli ett vanligt jobb om polisfacket får bestämma. Inget spring efter bus, inga brottningsmatcher, inga gnällande offer, inga nattskift, det är målet. Ett vanligt byråkratjobb med papper, formulär, hålslag, häftapparat och kontorstider är ju så mycket bättre. Allra helst med en massa varmkorv. Dessa lömska ord viskade Lars varje natt i Hillevis öra tills hon fullt och helt trodde på dem. Och Bea är inte svårövertalad. Fråga bara de pojkar hon umgicks med på MSU-tiden.

Så polisfacket vinner kilometer efter kilometer av mark. Och vår polis blir ännu sämre. När andra poliskårer sadlar upp inför natten för den eviga kampen mot kaoset går den svenska polisen hem. De som stannar kvar gör det för att få lite mer komptid att äta korv på.

Högerspöket har ett radikalt förslag. Gör Bea till Mys- och pushoverminister, återkalla Gunn Hellsvik till sin forna tjänst och gör Leif GW. Persson till polisminister. Gunn är jurist, modig och kall. Det finns liksom inte en chans i helvetet, för Högerspöket har varit där, att hon släppt igenom FRA-lagen. Leif GW. Persson är visserligen ett vänsterinriktat fläskberg som mest bara flåsar, men det han säger däremellan är bra.

Han säger att svensk polis inte gör sitt jobb, sen flåsar han, och att polisfacket är problemet, för att sedan mumla lite. Han flåsar lite till för att sen säga att polisen blivit överbyråkratiserad, flåsar ännu mer och säger att polisen helt måste göras om.

Högerspöket och hans varulvar brukar titta på Efterlyst för att omväxlande hojta "Hurra!", "Så ska det va!" och "Honom ska vi ha!" och sedan yla.
Nu är det förstås helt orealistiskt, det inser även ett idealistiskt Högerspöke. Men han anar ändå lite hopp längs horisonten.

Maria Abrahamsson kandiderar nämligen till riksdagen. Hon är jurist. Hon var emot FRA. Hon har stake. Hon är precis som du och jag embarligt trött på de lata karbonkopior på Kling & Klang som befolkar våra polisstationer.

"Maria Abrahamsson till Riksdagen" finns det redan en grupp på facebook som heter. Det borde finnas en som heter "Maria Abrahamsson till justitieminister!"

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD 4, DN1, DN2, DN3, DN Debatt, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2, Kalle Anka, Trixe

HÖGERSPÖKET: SKALL DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT GÖRA EN REMBRANDT?

Högerspökets pappa visar sin son och dotter hur en sann rojalistisk tavla bör se ut.

Återigen är Högerspöket i farten, till Tokmoderatens stora glädje. En välbehövlig avlastning om Anna Odell, konsten och vad som är vackert. Och på stämman i Västerås den passerade helgen så svävade Högerspöket ovanför en Erica Lejonroos som var alltför upptagen av sin lilla röda laptop för att märka att det fanns ett kontaktsökande väsen i alldeles i närheten...

"Högerspöket har mycket fuffens för sig på nätterna. När det är fullmåne trotsar han sin fobi för varulvar och vågar sig ut i natten - Fredsgatan ner, förbi Operan och ut till den fästning för riktig konst som nationalmuseum utgör.

Genom glipor i murverket glider han in, sätter sig framför tavlan med Karl XII och suckar. I det bleka ljuset verkar nästan krigarkungen vakna till liv. Det får Högerspöket att sucka tungt. Det är inte så att han saknar klantarslet, som slarvade bort hela Baltikum, utan att han börjar bli trött på att titta på samma tavlor hela tiden.

Högerspöket drack vin med Michelangelo, Genever med Rembrandt och van Gogh, och absint med Picasso och Dali. Han förlustade sig dessutom med många av Zorns dalkullor. De var alla kompetenta konstnärer, med ett gemensamt mål. Inte att avbilda, utan att måla. Att skapa det vackra, snarare än att återge det verkliga.

Numera kan inte konstnärerna rita en halvhyfsad streckgubbe längre, så istället gör de annat, och det är aldrig vackert. En del staplar ved på stranden, andra ligger med baltiska horor och en tredje ser till att bli inlagd på psykakuten. Vari ligger det vackra med det? Vari ligger det vackra i att strimla guldfiskar i matberedare, att hylla självmordsbombare eller att vandalisera tunnelbanestationer?

Vad har egentligen Pål Hollander, Anna Odell och Nug egentligen gemensamt med Van Gogh och Rembrandt? Inte en strävan att göra något vackert iallafall. Snarare effektsökeri och dålig smak. Högerspöket förstår inte vad Jackass-imitatörer har gemensamt med de stora mästarna överhuvudtaget.

De stora mästarnas sökande efter skönheten kan förklaras i deras finansieringsmodell. De var beroende av externa finansiärer, mecenater, vars anseende var beroende av deras konst. Dagens konstnärer är också beroende av någon, vars agenda de är lika lojala mot.

På 1960-talet växte den stora staten fram. Gud, familj och fosterland skulle ersättas med förlitandet till den värdeneutrala staten. Där passade plötsligt inkompetenta nihilistiska konstnärer in. De förnekade allt, utom den statliga finansieringen av deras verk.

Nihilisterna tog ganska självklart, med en så stark allierad, över helt. De som var spritt språngande galna blev konstnärer, de som ville vara det men inte kunde blev konstrecensenter.

Högerspöket förfäras av att det gått så långt att när tidningen Axcess ställer ut tavlor i serien "Figurationer" är detta enligt recensenterna "nazism". Föreställer de då segerrika arméer som korsar Dniepr? Adolf Hitler i Speedos? Himmler på en vit häst med svärd i hand? Svaret är nej. Det är en grupp norrmän som målat något som faktiskt föreställer något. Så långt har det gått.

God konst har alltid varit kommersiell. Rembrandt målade för pengar, Michelangelo fick betalt för sixtinska kapellet, Picasso sålde sina tavlor. Det är också i det kommersiella vi hittar vår tid skönhet, tycker högerspöket.

Köp en tabloid. Köp en resetidning för att se skönheten i ett landskap. Köp en inredningstidning för att se skönheten i färger och proportioner. Köp Cosmopolitan för att se skönheten i avund. Köp en Slitz för att se skönheten i kvinnligheten.

Anna Odell har varken med konst eller skönhet att göra."

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, Expr1, Expr2

HÖGERSPÖKET: BRING 'EM HOME!

Högerspöket ser med sorg i blicken hur unga amerikanska hjältar gör sin sista resa hem. Må denna hemska syn aldrig möta oss på en svensk nedläggningshotad flygflottilj...

Min gode vän Högerspöket har nyss kommit hem från släktträff på Gröna Lunds spökhus. Det uteblivna bloggandet framtills nu beror på en utlandsresa till Transsylvanien där Högerspöket med ett perverst flin på sina smala läppar nedlagt några varulvar och pålat några vampyrer ur Grevens harem... Nu är han tillbaka och sågar vår största utlandsmission. Läs och begrunda.

"Svenska trupper har beskjutits utan att någon skadats. Än så länge.

Men om våra tappra knektar skulle skadas, invalidiseras eller dödas, vad har de då offrat sin framtid och sina liv för? Kung och fosterland? Knappast, båda hotas i långt större utsträckning av Arvsfienden än av skäggiga afghaner. Friheten? Inte heller här är skäggiga afghaner farligast. Arvsfienden seglar upp på listan, men det gör också våra egna extremister, oavsett om de är muhammedaner i Rosengård, nazister i Karlskrona eller anti-fascister från Söder.

Britterna försökte knäcka de afghanska stamkrigarna, men kom fram till att landet inte var värt besväret. Sovjet försökte detsamma,med hjälp av vartenda krigsbrott i boken, men fick också de pisk. Någon som inte var med då säger att det inte alls är samma sak, att varken britterna eller de elaka ryssarna ville afghanerna lika väl som vi i väst vill.

Tyvärr möter den synpunkten ett visst motstånd hos de stamhövdningar som styr i dagens Afghanistan, vars förfäder skar halsen av brittiska soldater, och vars fäder kastade ut ryssarna. De vill inte ha ett ordnat, centralstyrt Afghanistan med yttrandefrihet och fria demokratiska val. De vill ha makt över sin jordlott, för att kunna beskatta sina undersåtar och odla opium. De är dessutom beredda att döda och dö för sina ambitioner. Västvärlden håller på att förlora Afghanistan. USA vinner i Irak, men västvärlden förlorar i Afghanistan.

Så varför riskerar våra pojkar sina liv och lemmar i Mazar-e-Sharif? Varför töms den svenska krigskassan av kolonial vakthållning i Afghanistan, ökenäventyr med marinsoldater i Tchad och piratjakt i Somalia?

Svaret är enkelt. Det ger prestige. Herrar Bildt och Tolgfors kan strutta runt på ministermötena med en svansföring som slår i taket. Vi är ett så litet land säger de, men vi är med överallt där det smäller. Utom Irak förstås, men det går ju inte.

Men det kommer att kosta. Det kommer att kosta liv för de unga män som inte vet vad de ger sig in i. Det kostar genom att vi inte längre kan försvara vårt närområde. Det kommer att kosta politiskt. För Sverige har inte haft stora militära förluster sedan 1814.

Så hur kommer vi hantera militära förluster på 20 man i ett svep, eller 50, eller ett överraskningsanfall mot den svenska basen, som lämnar efter sig över 100 döda? Tänk er denna bas i Mazar-e-Sharif som ett svenskt Dien Bien Phu. Att göra denna jämförelse känns väl inte helt korrekt men slutresultatet kan ändå bli detsamma. Det finns ju trots allt en betydande skillnad mellan fjolliga franska fallskärmssoldater med manikyr, mode och kapitulation som huvudintressen och de svenska Arn-arvtagarna som nu förgyller alla beburkade kvinnors tillvaro med en spridning av den svenska genusnormen i provinsen. Men inte ens en svensk korsriddare på en galt kan ju vinna i längden.

Titta på bilden. Tänk er svenska flaggor istället för amerikanska. Skulle den politiker som skickat dem verkligen bli återvald?"

Länkar: SvD1, SvD2, DN, AB, AB2, Expr, Din Ledamot, Dagens Svenskbladet, SvD3, SvD4, DN2, SvD5

HÖGERSPÖKET: KÅT, GLAD & TILLFREDSSTÄLLD AV SKATTEPENGAR

Högerspöket med ett annat sexhjälpmedel, en röd dubbeldildo...

"Högerspöket har erfarit att länsrätten i Västra Götaland har bedömt att sexuell tillfredställelse är en del av skälig levnadsstandard. Genom att följa denna blogg kan han enkelt konstatera att Tokmoderaten inte har en skälig levnadsstandard. Är verkligen försörjningstödet ett sätt att distribuera kåthet, lycka och tillfredställelse för skattepengar.

Trots att Högerspöket vid det här laget uppnått en aktningsvärd ålder dröjer potensproblemen. Kanske är det därför han har så svårt att sympatisera med den kåte men impotente göteborgaren som sökt socialbidrag för att köpa potensmedicin. Mer troligt är det för att Högerspöket insett att statens, landstingens och kommunernas pengar faktiskt är skattebetalarnas pengar. Det är människor som gått upp för att börja jobba kl 07.00 som betalar de där små blå pillren.

Den impotente göteborgaren och hans läkare hävdar att denne måste kopulera för att inte återfalla i sitt missbruk. Ursäkta ett förvirrat högerspöke, men är det någon annan som stoppat heroinnålen i honom? Högerspökets gamle vän Sherlock Holmes var kokainist och evig singel, men han tog iallfall ansvar för sitt eget liv.

Högerspöket är tämligen övertygad om att de flesta i Sverige tycker att det är värt att betala ut socialbidrag för att människor ska ha någonstans att bo, ha kläder på kroppen och för att ingen ska svälta. När man börjar prata om rätten att införskaffa en TV, en dator eller cigaretter börjar stödet svikta. Högerspöket vet att du skulle skänka pengar till en vän för att han inte har råd med mat, eller inte har råd med kläder, eller håller på att bli vräkt. Men vem av er skulle betala för att er vän är impotent och mår bra av att få till det?

Man kan också fråga sig om sex nu är så viktigt för vår Göteborgares tillfrisknande, vad hade länsrätten dömt om han hade vore singel? Ett års prenumeration på FIB-Aktuellt? Gratis medlemskap på match.com med tillhörande datingkostnader? En timme sexköp i veckan?

Nej. Det offentliga kan inte göra oss lyckliga, och ska inte göra det heller. Lycka eller tillfredställande ska inte köpas för pengar som andra arbetat ihop. Oavsett om det gäller kultur-stöd eller små blå piller."

Länkar: SvD, DN, AB, Expr

HÖGERSPÖKETS SEX SEXIGA SEXBOMBER FRÅN ALMEDALEN

Högerspöket har hört av sig och hånat min smak för kvinnor. Uppenbarligen är det så att detta Högerspöke inte förstår att ett bra vin blir ännu lite bättre med åren, precis som fulländade Kommunalråd. Nåväl, smaken är som baken - och medan jag hänfaller åt mina drömmar om hyfsat mogna kvinnor så ger Högerspöket ett närmast gubbsjukt intryck.

"Högerspöket är mycket mån om sitt anseende. Han vill inte förknippas med en blogg som grundar sig på ogrundade föreställningar, gissningar och utyppande av sexuell frustration. Tokmoderaten gick förrförra veckan klart över gränsen då han, utan att ens vara i Almedalen listade dess snyggaste våp.

En del av dem på listan var inte ens där, och många av dem inte ens attraktiva. I sin strävan att göra den blogg han hemsöker mer saklig och balanserad har Högerspöket själv valt att lista Almedalens allra smaskigaste kvinnor.

1. Katrine Kielos
Denna lilla balt med rödgardistiska böjelser går under epitetet fulsnygg. Visserligen har hon inga klassiska drag, som Högerspökets ex Morgan La Fey, utan en sex appeal utan gränser. Klagar mycket på orimliga skönhets- och kroppsideal, men hennes egna attribut uppfyller alla krav, drömmar och fantasier som en odöd kan ha.

2. Filippa Reinfelt
Högerspöket brukar krångla sig igenom Sagerska Palatsets uråldriga avloppsystem för att kunna tjuvkika på rikets första dam från toalettstolen. När hon står där och duschar, eller smörjer in sig med mjukgörande krämer inser Högerspöket att hon också är rikets främsta MILF. Sedan kommer Filippas Onkel Fester-liknande make Fredrik och kissar på högerspöket.

3. Evín Khaffaf
Söt som Sucralos, orientalisk och förförande som en vattenpipa och spännande som tusen och en natt. Tillsammans med sin chef Schlingmann politikens svar på Skönheten och Odjuret.

4. Ebba Busch
En korsets tjänare, en ren jungfru, en guds trolovade. Helt klart längst upp på Högerspökets badmintonpartner Greve Draculas önskemeny.

5. Magdalena Schröder
Magdalena må vara okänd i rikspolitiken, men Högerspöket upptäckte henne när hon övertog hans sedvanliga förmiddagsunderhållning, att förfölja riksdagsledamoten Christian Holm. Hon är charmig, glad, framåt och med ett höftmått som borgar för många och hälsosamma barn i framtiden.

6. Ebba von Sydow.
Varför adliga fröken von Sydow stapplade runt i sina högklackade bland Visbys gatstenar vet inte Högerspöket. Kanske planerar Ebba ett nytt parti; Stureplanspartiet, med ett oklart champagneindränkt budskap. Det var dock en fröjd att se, alldeles särskilt i en åtsmitande klänning i sommarvärmen.

Veckans besvikelser:

Ida Gabrielsson
Varje gång Högerspöket läser något av denna lilla späda sak, blir han otroligt frustrerad. När han sedan ser en bild på henne blir han förstående. När han hemsöker henne i vanliga livet blir han återigen frustrerad. Ida är photogenic i dess sämsta bemärkelse, snygg på bild och ful på riktigt.

Helene Hellmark Knutsson
Tokmoderatens eviga förälskelse, som hemsöker hans drömmar natt efter natt. Om Helene är det bästa Sundbybergspolitiken kan bjuda på kan ett Högerspöke bara erbjuda sina beklagande suckar."

Länkar: AB1, AB2

HÖGERSPÖKET: DET UTROTNINGSHOTADE KD

"Ibland får ett Högerspöke hopp om att världen faktiskt ska bli bättre, för att sedan upptäcka att Göran Hägglund är dum i huvudet. Idag är en sådan dag.

I lördags kom Högerspöket hem från Gotland efter en vecka med rosévin, gratismackor och en ständigt fotograferande politikerblogg. Han saknar sina gamla vänner Vitaliebröderna, som försvunnit från ön.

En dag när Högerspöket hemsökte fiket i St Hans gamla kyrka hörde han intressanta saker över muren. Någon form av förnyare inom en rörelse snart lika utdöd som de gotländska piraterna, KD, höll seminarium på en innergård.

Självklart kallade de sig inget särdeles roligt. FFFF [eff-eff eff-eff], Frihet, Familj, Flit och Företagsamhet, vilka var inspirerade av PJ Anders Linders gamla ledare om de nya Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna är ett i Sverige unikt parti. Socialliberalismen har blivit en förhärskande ideologi när parti efter parti kapitulerat inför välfärdstaten. Från Vänsterpartiet till Moderaterna vill alla partier ha ett privat näringliv, med olika statlig inblandning, och en snäll trevlig stat som med lite tvång här och där gör medborgarna fria.

Häri är Kristdemokraterna unika, deras inställning är att staten ska göra rätt. Problemet är att de valt så innihelvete fel. De är mainstreamade i alla frågor utom de minst populära. Man har valt kampen mot enkönade äktenskap, trots att det inte är en viktig fråga för väljarna och alla förstår att de knappast kan göra något åt det. Sen försvarar man förbuden, ja till och med vill öka dem, särskilt dem som medborgarna absolut inte vill ha.

Den undersköna, men allt så blondin-puckade Ella Bohlin, gick på fullt allvar till val på budskapet : Förbjud snuset, minska alkoholimporten, och att hon på något sätt var bra för freden. Inte med de knopparna till bröst, anser Högerspöket.

Europa har två skolor inom konservatismen. En ganska otrevlig elitistisk kontinental konservatism, med ett klart överhetsperspektiv, där samhället ska ordnas av en elit på bästa sätt. Alternativet är den folkliga anglosaxiska konservatismen, som skyr stora politiska projekt, avsedda att ändra det civila samhället och omprogrammera folksjälen.

Kristdemokraterna är inte en aristokrati som sitter på sina gods och säterier och funderar på hur Sverige kan ordnas för stabilitet och ordning. Deras medlemsbas består till stor del av frikyrkliga med ett moraliskt elittänkande. De anser sig tillhöra moralens överklass, och häri ligger Kristdemokratins problem. Detta är en väg KD:s partiledning måste välja bort.

Högerspöket vill ogärna bistå andra partier med PR-konsulttjänster gratis, men nu när deras urursla partikansli håller på att föra fram Mona som statsministerkandidat genom sin egen uselhet och den hotande fyraprocentspärren kan han inte låta bli.

1. Sluta försvara förbuden. Låt Herren döma syndarna.
2. Miljö är en storstadsfråga. Edra väljare på landsbygden bor i miljön och ser att den mår bra.
3. Det finns ingen ofelbar fråga. Välj frågor som gudsförnekarna skola hata, men folket älska. Slåss för dem till tidens slut.

Högerspöket bistår gärna med förslag på vad som kan ingå i punkt 3.

A. Fler poliser och hårdare straff.
B. Sambeskattningen av makar återinförs
C. Kvoteringen av föräldraförsäkringen avskaffas.

Ja. Varenda ledarsida kommer att gapa, skrika och tala om att mörkermännen tagit över. Den så fulsnygga Katrine Kielos kommer att koka. DN:s ledarsida kommer att få kollektiv stroke. Men det har hänt förr. Kommer ni ihåg FP:s språktest av invandrare? Hela etablissemanget hatade idén. Alla andra partiledare var från början skeptiska. Men vad hände sen. Ett succéval för folkpartiet. En allians som tog till sig budskapet och gjorde FP:s linje till sin.
Snälla KD, ställ er på folket sida. Inga fler straffskatter och förbud. Ge oss frihet och folklighet istället.

KD, våga bråka. Våga ställa till det. Våga utmana. Ett högerspöke ber er, våga ställa till det lite för oss. Men med frihet och förnuft, inte förbud."


Länkar: SvD1, SvD2, AB, SvD3, SvD4

HÖGERSPÖKET KLARGÖR ÖSTERSJÖ-DOKTRINEN...

Högerspöket och en ung Gunnar Hökmark besöker ett tomt, närmast antikt minnesmärke över svunna tider - ett så kallat "Mobförråd"...

"Det har viskats och tisslats om Högerspöket i maktens korridorer. Vissa har gått alltför långt i sitt sökande efter honom. Än mer förvirring har Östersjö-doktrinen fört med sig. Tomhylsan Tolgfors har irrat runt på försvarsdepartementet som en osalig ande, och försökt bena ut om den innebär mer eller mindre internationellt engagemang och därmed prestige på de toga-partys försvarsministrarna anordnar lite då och då. Kommer den nya doktrinen, som ligger helt vid sidan om både invasionsförsvar och NATO-medlemskap, om den får fäste i hans parti, öka eller minska hans möjligheter att bada jacuzzi med de snygga brudarna?

En del av Östersjödoktrinen försvann i högerspökets förra inlägg, då han blev störd av sin judiske vän Golem, som så gärna kastar dynga på Syrien. Här kommer den i fulltext:
"Varje inskränkning av Östersjöländernas suveränitet hotar Sveriges förmåga att föra en självständig politik. Därför bör ett angrepp på dessa betraktas som ett angrepp på Sverige självt. Detta och endast detta skall föranleda svensk trupp på främmande mark"

Vad innebär den då?

Den nya försvarsinriktningen, med snabbt gripbara förband godkänns självklart, men samtidigt kräver den att de svenska gossarna i Baktrien kallas hem så snart NATO kan ersätta dem. Piratjägarna i Röda Havet får sätta segel hem och likaså amfibiesoldaterna i Tchad. NBG får gå samma väg som dronten.

Men våra internationella åtaganden minskar inte, utan ökar istället, samtidigt som vår förmåga att faktiskt påverka världhistorien faktiskt växer. Om vi ger våra grannar på andra sidan östersjön garantier för att ställa hela vår krigsmakt till förfogande om deras frihet hotas får nog ryssdjäveln klart för sig att Östersjön inte är en särdeles önskvärd intressesfär.

Kalkylen är densamma som för Sveriges invasionsförsvar under det kalla kriget. Nej, vi kan inte stoppa ett medvetet ryskt anfall, men vi kan göra det så in-i-helvete dyrt. Om Baltikum eller Finland faller kommer vi ändå att leva under det sovjetiska svärdet, och då kan vi lika gärna slåss där som här.

Vad innebär en sådan doktrin rent praktiskt då? Samövningar är en självklarhet, inte i att hålla fred mellan afrikanska stamhövdingar, som det är nu, utan att istället öva "ryssen är elak och nu kommer han". Det innebär också att vi kan börja föra en diskussion med Polen och Litauen om hur Kaliningrad, eller som det hette innan de sovjetiska horderna marscherade in, Königsberg skall neutraliseras i händelse av krig. Vi kan också börja prata med finnarna och esterna om hur finska viken skall spärras. Om de kan lita på att vi hjälper dem på deras mark kommer deras vilja att täppa till de ryska andningshålen att öka. Vi bör också, innan vi skrotar gamla vapensystem fråga om någon annan vill ha dem. Stridsvagn S må vara den mest anskrämliga hög skrot som någonsin satts ihop, men den är samtidigt ett under av effektivitet som pansarvapen jämfört med en molotov-cocktail.

Det finns de, särskilt i de korridorer som Högerspöket hemsöker, som hävdar att ryssen inte är farlig, att Putin är auktoritär men inte aggressiv Man kan ju fråga Georgien om de håller med, men det finns bättre argument. Efter Putin då, vad kommer då? Ryska politiker har en vana av att supa ihjäl sig, dö av akut blyförgiftning eller att sprängas i luften. Vad kommer efter? En fredlig man som strävar efter mänsklighetens bästa? Det tror inte riktigt Högerspöket. Gör du?"

Länkar: SvD, DN1, DN2, AB, Expr

HÖGERSPÖKET: PIRATERNA HAR BLIVIT FEDERALISTERNAS KAPARE

Pappa Högerspöke visar ett ungt Högerspöke en kedja med vilken man med fördel kunde fjättra fildelare...

"Piratpartiet har nu hittat en hamn att lägga till, inte i Västindien förstås, utan i Europaparlamentet. Redan innan hade piraterna förklarat att de skulle sälja sin lojalitet till den grupp som gav dem mest eftergifter i integrations- och fildelningsfrågor. Det blev den federalistiska gröna gruppen.

Förr, på den gamla goda tiden, innan vattenklossetter, moms och annat trams införts var kapare en omistlig del i varje långvarigt krig. Det handlade om blockad på entreprenad. Framåt och inte helt laglydiga skeppare, som annars kallades pirater, fick då så kallade "kaparbrev" av drottningen eller konungen. Detta gav entreprenören rätt att, mot att kronan fick några procent, fortsätta sin vanliga piratverksamhet, fast då endast mot fiendens handelsskepp, utan den vanliga risken att bli hängd. Många, exempelvis Francis Drake, tjänade gott på det.

Högerspöket ser nu att Piratpartiet sålt sina kanoner och sablar på exakt samma sätt. Inte för integrationsfrågorna förstås, lojalitet köps med pengar, inte med löften. Från den grupp man valt har man fått löften om att få behålla sitt personalbidrag, och dessutom få en extra politisk sekreterare. Det är en guldkista inte ens Long John Silver skulle kunna gå iväg från. Dessutom har man fått ett halvt löfte om att Christian Engström kanske möjligen ska få sitta med och förhandla lite på en kant om det nya telekompaketet. Men helt säkert är det inte. Det finns ett litet problem bara.

Den gröna gruppen i EU-parlamentet är förstås miljömuppar, vilket högerspöket tycker är illa. Men det blir värre än så. De är dessutom federalister. Låt oss ta det från början. Det finns en traditionell höger-vänsterskala i parlamentet, ja. Men det finns en annan konflikt också, federalism mot nationellt självstyre. Frågan handlar om vad Bryssel ska få besluta om. Man kan kombinera de här två hursomhelst. Man kan vara höger och för nationellt självstyre, man kan vara vänster och federalist. Så innan du bestämmer vad du tycker om gurkors rakhet måste du först bestämma dig om huruvida du också tycker att det är en fråga för EU.

Det gör EU-politiken fruktansvärt förvirrande. Vänstern hatar EU, kanske för att flaggan är blå. Men när vänsterpartiet åker till Bryssel vill de gärna införa så mycket vänsterpolitik som möjligt därifrån. Moderaterna å andra sidan, älskar EU, till den milda grad att paret Bildt kelar med varandra insvepta i en flagga av siden. Men när Calles gamle vän Hökis åker ner till Bryssel röstar de emot hel del grejer som iofs är bra, men som ändå inte borde ligga på EU:s bord. Miljömupparna, eller de gröna, som de föredrar att kalla sig, röstar för allt de tycker verkar bra, flummigt och miljömuppigt.

Med förvåning noterar Högerspöket att frihetsfrontens ordförande HAX fått ett av dessa jobb för Piraterna i Bryssel. Han har under de senaste åren skrivet en rad utmärkta blogginlägg om alla dumheter och all regleringsiver i Bryssel. Nu kommer han få hjälpa till att sätta utsläppstak, straffreglera företagande och subventioner. Hans försvarstal finns att läsa på hans blogg. även om jag saknar förklaringen till vad han ska prata med sina nya kollegor om på kafferasten. Vänsterpartistiska och attac-sympatiserrande som de är. Å andra sidan har principer inget värde om ingen köper dem.

För moderaternas del står straffet för IPRED och FRA, förlåt "anti-terror-lagen" ganska klar. Man är numera ett regeringsparti istället för ett frihetsparti i de ungas ögon. Det ger uppförsbacke 2010, och än mer 2014, 2018, och 2222.
Högerspöket saknar de gamla piraterna. Med skägg, ögonlapp, krok och träben. Varken Svarte Jack, Rödskägg eller Kapten Kidd hade någonsin sålt sig till centralmakten i Bryssel."

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB

HÖGERSPÖKET: FÖRSVARA MÄRSTA, INTE MAZAR-EL-SHARIF!

Högerspöket ser förskrämt på hur monstret Putin har vaknat till liv...

"Den nya försvarspropositionen håller på att falla på plats, och är i många stycken bra, även om regeringen fortfarande inte vill välja väg. Sverige skall försvaras, sägs det. Men, Sverige skall även vara världspolis. Detta trots att resurserna bara finns till en av dessa vägar.

Högerspöket gillar mycket i försvarspropositionen, särskilt den avskaffade värnplikten. Det finns de som anser att värnplikten har en viktig fostrande uppgift och därför vill behålla den. Den som genom värnplikt vill fostra Sveriges unga i blind lydnad och motverka fritt tänkande är för det första inte särskilt frihetlig, och i andra hand inte särdeles konsekvent. Om dessa egenskaper är så viktiga för samhällets fortlevnad borde väl inte de undanhållas kvinnor, oduglingar och vapenvägrare, utan istället integreras i skolsystemet. Detta förbehållet att man, till skillnad från Högerspöket, verkligen tycker att staten bör fostra sina medborgare.

Värnpliktens bidrag till ökad militär slagstyrka är inte heller den helt övertygande. Värnplikten är, föga förvånande, en fransk uppfinning. De franska revolutionärerna kom fram till, eftersom man giljotinerat kungen, att staten och folket nu var samma sak. Därför skulle varenda stridsduglig fransman, om det nu finns några sådana, också försvara och anfalla för Frankrikes räkning. Den militära tyngden av detta var ungefär likvärdig med atombombens intåg.

När Högerspöket följde med klantarslet Kalle Dussin på det ryska fälttåget 1707 hade han med sig 50 000 soldater. Det ansågs vara en väldigt stor armé, men det gick ju förstås åt fanders. Inte kom man till Moskva, utan till Bender, och slarvade bort de baltiska provinserna i farten. När Napoleon försökte sig på samma sak, fast med en värnpliktsarmé hade han med sig nära 600 000 trupper. Majoriteten var visserligen fransmän, men det var ändå en skräckinjagande numerär. Det slutade förstås likadant även fast Napoleon med sina trupper lyckades bränna ner Moskva, vilket Högerspöket tycker är trevligt.

Värnplikten kunde dock inte ha införts tidigare, då den var beroende av två saker. Den första var nationalism, det vill säga att vanligt folk tyckte att det var sexigt att dö för sitt land. Det andra var den gryende industrialismen, som tillät massproduktion av uniformer, persedlar och vapen. Soldater, som tidigare varit yrkesmän med dödandet som hantverk, var nu bondsöner och affärsbiträden som lärt sig gå på led, skyldra gevär och fälla bajonett. I samband med värnpliktens införande i Europa minskar också avstånden för den första salvan, eftersom de värnpliktiga var fler men mindre skickliga.

Från värnpliktens införande och till vår nutid finns en nedåtgående linje, numerärens effekt, och en uppåtgående, teknikens effekt. 1810 var numerären långt överlägsen tekniken. 1991 visade första Gulfkriget hur en stor numerär kunde plockas sönder av ett tekniskt försteg. Nu är det 2009, och åt vilket håll utvecklingen gått torde stå tämligen klart.

Summa Sumarum, Högerspöket tycker om riktiga soldater, med stora bössor som kan sitt jobb. Men Högerspöket tycker inte om Afghanistandoktrinen.

Afghanistandoktrinen stipulerar att Sverige försvaras bäst tillsammans med andra i Afghanistan. Detta förutsätter att 1) Sverige hotas av islamistisk terror. 2) En svensk insats i Afghanistan minskar riskerna för islamistisk terror mot Sverige. 3) Att islamistisk terror hotar Sveriges existens. Samt att 4) Islamistisk terror är det enda hotet mot Sveriges existens.

Högerspöket är mycket tveksamt till samtliga dessa fyra förutsättningar. Han tror inte att Lars Viiks rondellhund förargat Osama Bin Laden till den grad att Sverige numera är den Store Satan. Samtidigt undrar han lite över hur begreppet "rondellhund" förklaras för en afghansk stamkrigare. "Alltså, i Sverige har de något som heter rondeller istället för korsningar. Det är som en korsning, fast man kör runt. I dessa rondeller har en del kreativa människor satt ut små statyer av hundar i trä, nej, jag vet inte varför. I varje fall, en konstnär, har ritat profeten, frid vare med honom, som en av dessa trähundar på en teckning. Nej, inte en tavla, en teckning, jajamen. Ja, och du förstår, just därför måste vi spränga Globen. Ja, alltså Globen är en sporthall, nej man torterar ingen där, den som ser ut som en gigantisk golfboll, nej jag vet inte varför den ser ut så..."

Högerspöket tror inte heller att svenska soldater, som lite då och då skjuter på afghaner minskar risken för att någon i Afghanistan vill spränga Globen. Inte heller tror han att statsbildningen Sverige skulle kollapsa av att någon i turban skulle spränga Globen.

Men, viktigast av allt. Högerspöket tror inte att islamistisk terror är det största hotet mot Sveriges självständighet och medborgarnas frihet. Han håller nästan med Anders Svärd (C) om att Norge är ett större hot. Men det största hotet är ändå Arvsfienden i öst.

Ryssland har analyserat det kalla kriget och kommit fram till att man förlorat för att man hade ett underlägset ekonomiskt system, låste in sig och sina medborgare och verkade så jäkla farliga. Så nu har man skaffat sig kapitalism, friheten att resa och försöker hela tiden vara snäll. Utom när ens intressesfärer är hotade förstås. Och häri ligger problemet. Intressesfären är väldigt löst definierad. Baltikum var en del av Sovjet. Finland en del av Tsar-Ryssland. Frågan är om inte Östersjö-området tillhör Rysslands intressesfär för av någon anledning behåller Ryssland enklaven Kaliningrad. Precis som Tokmoderaten drömmer om att Kommunstyrelse-ordförande i Sumpan och han skall förenas, drömmer nog Putin om att Vilnius, Riga och Tallin skall infogas i hans imperium, och att Finland skall reduceras till en lydstat.

Men, även om så inte är fallet, med en försvarsmakt helt upptagen med att ockupera en jordlott Afghanistan, vad har Sverige för handlingsutrymme i följande scenario?

Den tredje maj 2010 anlände hangarfartyget Admiral Flota Sovetskovo Soyuza Kuznetsov med en eskorterande flottstyrka ca 5 mil utanför Göteborg. Ombord fanns 20 stridflygplan. Samtidigt började fartyg från ryska Gazprom, eskorterade av den ryska Östersjöflottan lägga ut en gasledning i den svenska ekonomiska zonen. Spaningsbilder visade att landstigningsbåtar ingick i flottan och att de låg tungt i vattnet. På däck syntes ryska marinsoldater rökandes cigaretter. Carl Bildt var rasande och kallade till sig den ryska ambassadören och framförde en högljudd protest samt krav på att de ryska flottstyrkorna skulle avbryta arbetet med Nord Stream och dra sig tillbaka. Ambassadören hävdade å sin sida att man inte kränkte svenskt territorialvatten och att Ryssland därför inte kunde ställas till svar för vad ryska bolag gör och inte gör. En statssekreterare knackade på dörren och öppnade. Fyra ryska Su-33:or hade gjort en överflygning på låg höjd över Göteborg. De hade flugit under radarn, och dessutom hade det tagit mindre än 4 minuter från att de lyft till att de gjort sin överflygning. Felnavigation, svarade ambassadören snabbt och log, och påpekade att det var oklokt att hetsa upp sig över småsaker. En gasledning, tillade han, skulle det verkligen vara något att starta ett krig över? När ambassadören väl hade gått så ordnade Carl Bildt en telefonkonferens med statsministern, ÖB och försvarsministern. De enades om en lämplig linjemed tanke i paritet med Sveriges försvarsförmåga. Carl Bildt skrev genast ett argt blogginlägg i ämnet. Det skulle minsann visa dem, ryssdjävlarna.

Eftersom Högerspöket anser att Sveriges plats i världen borde vara en aning större än så föreslår han också en ny doktrin. Östersjödoktrinen: Varje inskränkning av Östersjöländernas suveränitet hotar Sveriges förmåga att föra en självständig politik. Därför bör ett angrepp på dessa betraktas som ett angrepp på Sverige självt."

Länkar: SvD1, SvD2