EN SAMLING LYCKSÖKARE?!?!

F.d Utrikesministern Jan Eliasson har lovat verka för att jag skickas till Bryssel, antingen som parlamentariker eller som Margots efterträdare. Enligt uppgift på uppmaning av Helene Hellmark-Knutsson...

Hujedamig! Vad är det som händer?

Den ena kandidaten efter den andra till olika politiska församlingar dyker upp överallt i min närhet. Min älskade vän och vapendragare Erica Lejonroos avser kandidera till Riksdagen i valet 2010, medan min något mer ytlige vän Per Hagwall har samma ambitioner. Att dessutom Mary "karamella" X Jensen också vill flytta sin sitt kontor till Helgeandsholmen gör att det börjar bli riktigt trångt bland moderata bloggare som har målet inställt på maktens boningar. Kanske, kanske är det därför min själsfrände och karbonkopia Joachim Holmqvist istället har siktet inställt på Hantverkargatan och Landstingshuset...

Själv har jag för tillfället inga som helst ambitioner, eller det är väl rättare sagt så att jag själv genom mitt bloggande och leverne begravt alla möjligheter att överhuvudtaget ens ta orden "Riksdag" eller "Landstingsfullmäktige" i någon som helst anknytning till "kandidat" i min käft. Jag får bida min tid, och satsa på att putta bort någon av de fyra moderater som snart reser till Bryssel i det kommande valet till Europaparlamentet 2014.

Visst är Anna-Maria gift med en ikon i moderata kretsar, visst är Fjellner en politiker-Hunk, visst är Ibrisagic verbal och språkkunnig och visst är Hökmark kunnig till tråkighetens gräns - men ingen av dem är en Tokmoderat! Förvisso kan man ledas att tro det när man ser Anna-Marias "knullrufs" eller hör en egenkär Fjellner på KRIKS i Örebro hylla sitt eget yttre, men de är inga riktiga Tokmoderater och är det någonstans en Tokmoderat skulle må bra så är det i just Bryssel.

Tänk Er själva, härligt långt bort från en krävande familj och tre söner i tonåren. Långt borta från svenskt klimat och myggor, men ack så nära ett fettdrypande "Frites"-stånd... Mitt psyke skulle behöva Bryssel, lika mycket som Europaparlamentet skulle behöva mig. Tokmoderaten - Inte som alla andra! Slogan, kampanjlåt och blogg finns ju redan, nu saknas bara en drös väljare som är lika sjuka i huvudet som undertecknad.

Jag har funderat mycket på varför alla mina bloggkollegor vill bli riksdagsmän helt plötsligt, och i dag kom svaret. Pengarna! De tror väl allihopa att de skall kunna bli statsminister en dag och hämta hem en fin lön, eller duger måhända det snålt tilltagna riksdagmanna-arvodet? Politiska lycksökare eller visionärer, det får framtiden utvisa.

Recenserar man sedan deras avsiktförklaringar så gillar jag ju Ericas "under-dog"-strategi, att visa väljarna att vi moderater minsann inte alla är stöpta i samma form. Att sedan Erica har en bild av jämställhetskamp som ligger rätt långt ifrån min egen strör väl lite grus i maskineriet när jag skall sälja in henne framöver, men det finns så mycket mer som enar än som skiljer oss åt. Brevbäraren från Bromma, Per Hagwall är en annan kandidat som ligger mig varmt om hjärtat. En uppsättning åsikter som ligger mig nära, med tydliga markeringar mot just kvotering och lagar som underminerar vår personliga integritet gör att jag mycket väl kan lobba Hagwall med lika gott samvete som jag slåss för Erica och detsamma gäller ju Mary X Jensen egentligen men där har jag ingen personlig relation att falla tillbaka på - ännu...

Länkar: SvD, AB, DN, Expr

STORMAKTEN SOM FÖRSVANN...

Kravaller på Teherans gator, ett manipulerat val framkallar befolkningens vrede och blodbadet är ett faktum. De Ayatollor och galna fanatiker med kärnvapenambitioner som igår och idag styr i Iran har ju inte ens den minsta ambitionen att låta folkviljan tala, att låta Iran bli en riktig demokrati - ett land där väljarna talar, styret lyssnar...

Nu är det ju så att valet i Iran på intet sätt är unikt, valfusk i olika skepnader har vi ju sett i såväl Ryssland, Zimbabwe, USA och Sundbyberg under de senaste åren. OK då, i Sundbyberg handlade det väl inte så mycket om att fuska med rösterna under sammanräkningen som att bara 10 månader efter valet "ogiltigförklara" majoritetens val. Och i USA, i delstaten Florida krävdes ju ett rätt så gediget myglande för att få George W Bush vald till president en första ämbetsperiod...

Men nu, medan grannen Irak med hjälp av USA nu har transformerats till en hyfsat välfungerande demokrati så är det dessa dagar ett makabert skådespel vi bevittnar på filmsnuttar inifrån Iran, filmade med mobilkameror. Ett val som var riggat, en regim som inte har några som helst ambitioner att lämna makten ifrån sig och ett folk som efter årtionden av förtryck vill ha sin frihet - och allt slutar med våld. Det är ju inte utan att man saknar det USA som stod upp som frihetens garant och som agerade världspolis i sin egenskap av den enda kvarvarande stormakten under 90- och 00-talet...

Medan en ikon som Reagan stod upp för demokrati och frihet, medan pappa Bush markerade ett tydligt revir mot despoter och tyranner som angrep sina mindre grannar och medan den något mindre smidiga sonen Bush använde hotet från terrorismen för att sprida de amerikanska tentaklerna över världen sitter vi nu med ett helt annat styre i Washington. USA har en president som är överväldigande, som är populär och som har folket i ryggen efter en gedigen framgång i ett demokratiskt val - USA har sin Obama. Men samma Obama som reser världen runt och försöker bli bästis med tyranner och diktatorer som Castro, Chavez med flera verkar lida av en konflikträdsla som ingen annan amerikansk president i modern tid har haft.

Nordkorea spränger kärnvapen och skickar missiler utöver den Japanska sjön likt ett nyårsfyrverkeri. I Iran massakreras oskyldiga demokrativurmare och bloggare kastas i fängelsehålornaav en regim som tillhör ondskans axelmakter och allt Obama kan prestera är lite obegripliga hummanden och tomma floskler. Var är hangarfartygen, var är kryssningsmissilerna, var är den stormakt som stod demokratins förkämpar bi för bara några år sedan? Var är det land som med glädje skulle ta chansen att avlägsna en regim med kärnvapenambitioner som på sin agenda har den judiska statens utplånande? Var är Barak Hussein Obama när han behövs med sin retorik, med sin handlingskraft och med stormakten USA i ryggen? Ingen som vet, ingen som vet...

Världen behöver stå upp för de som i dag med livet som insats demonstrerar mot regimen i Teheran, världen kan inte stillatigande se på hur människor som inget annat vill än att deras röster räknas slaktas av ordningsmakten i ett samhälle som bara vill förtrycka. Världen måste stå för demokratins kamp mot dikaturen, alldeles oavsett om det handlar om Iran, Zimbabwe, Kuba, Ryssland, Venezuela eller Sundbyberg. Det tragiska är att folket faller för regimens kulor på gatorna i Irans städer medan omvärlden än så länge bara ser på.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2

FAR Å FLYG, TOKMODERATENS BÄSTA & SÄMSTA...

Infarten till Mount Pleasant på Falklandsöarna...

Vid en dator igen, långt borta från myggor och ösregn...

Det känns ju rätt så behagligt att återigen kunna kommentera något annat än det totalt intetsägande midsommarfirandet med mina närmaste, med särbo och fyra fiskmåsfobiska söner. Från fiskmåsar till flygplan är ju inte steget speciellt långt, och för att flygplan skall kunna landa krävs ju flygplatser - ett ämne som SvD idag lyfter. Favoritflygplatser och riktiga rövhål till diton kommenteras, och eftersom jag gärna delar med mig av mina synpunkter så vill jag framhålla två totalt kontrasterande flygplatser som mina favoriter, och dessutom utse den i mina ögon mest undermåliga flygplatsen som jag varit på... Djuplodande politiska kommentarer eller redovisningar av mina drömmar får anstå till i morgon.

Mina favoritflygplatser är Madrid-Barajas samt naturligtvis Skavsta. Att gilla de nybyggda terminalerna på Barajas är inte alls svårt, det är faktiskt nästan omöjligt att inte älska T4 samt T4S. Det är luftigt, rymligt, välstädat, med ett fantastiskt utbud av shopping, restauranger och barer - Barajas är en helt underbar plats att strosa omkring på under några timmar mellan två plan. Madrid har med sitt nybygge en flygplats som är vida överlägsen CDG utanför Paris, Heathrow i London eller Frankfurt...

Skavsta är ju egentligen Barajas totala motsats. Skavstas terminal är förvisso tillbyggd flera gånger, men den är fortfarande liten, trång och med en känsla av "lågpris" - men jag älskar det ändå! På Skavsta är småskaligheten det som är så underbart, att man 15 minuter efter att Ryanair-kärran landat redan kan vara ute på E4-an norrut mot Stockholm...! Logistiken är fantastisk, allt flyter på och om man skulle ha varit korkad nog att checka in en väska på Ryanair så kommer den på bandet efter högst 5 minuter. Själv minns jag när man fick passera Skavstas lilla cafeteria för att i ett sidoutrymme gräva efter sin väska på gallervagnar för en sisådär 10 år sedan. Då var "terminalen" marginellt större än vår sommarstuga faktiskt, det har hänt mycket och det kommer hända mer...

En flygplats jag skulle vilja se jämnad med marken, rekonstruerad och totalt omgjord är huvudstadens "stora" flygplats, Arlanda. Maken till hafsverk tror jag inte att jag stött på någon annanstans på mina resor. Ett pärlband av terminaler, alla trånga, tråkiga och utan någon form av etstetik sprider ut sig över ett utrymme som skulle kunna användas så mycket bättre. De båda utrikesterminalerna i varsin ände av monumentet av svensk oförmåga och med två små inrikesterminaler emellan sig tillsammans med SkyCity. Att kliva ur ett plan i terminal 5 är som att landa i en annan epok av resande om man jämför med Schiphol. När man återigen möts av en köttmur som blockerar varje möjlig passage till bagagebanden i Terminal 2 efter att ha varit i Santiago och Barajas så skäms man över sin huvudstad.

Spräng, riv, jämna med marken och bygg något som iallafall påminner om en moderna flygplats av idag! Inte ens Pir F eller Max i Inrikesterminalen kan gottgöra alla minustecken som Arlanda bär inom sina väggar...

Hedersomnämnande: Mount Pleasant International Airport, på Falklandsöarna. En barack mitt i en militärbas, med ett reguljärflyg i veckan och cirka 12.000 passagerare per år, är väl så där lagom spännande? Jovisst, men då är det lätt att hålla ett bra flöde och se till att utrymmena är synnerligen välstädade. Och har man stirrat in i Barbara Nannigs vackra mörka ögon vid en av de två incheckningsdiskarna så är man sedan frälst för all framtid...

Länkar: SvD1, SvD2

A FLOCK OF SEAGULLS...

...var en gammal, hederlig synth-grupp som jag gillade starkt. Nuförtiden så kopplar jag mest en flock av fiskmåsar till mina söners extrema skräck för dessa fåglar. Alltsedan en episod utanför korvmojjen vid Hamnplan i Vaxholm så räcker det med ljudet från en ensam fiskmås för att mina fyra söner skall fly i vild panik. Skönt att det finns någon varelse som kan sätta skräck i de annars så obstinata ungarna...

Idag träffade vi på en flock fiskmåsar vid sjöarna Malingarna, och jag sken upp som den sol som faktiskt syntes även på himmelen denna midsommardag. Vi var där allihopa för att grilla korv, fika och njuta av att regnet inte var närvarande och att termometern visade tvåsiffrigt igen. Fiskmåsarna kom, fiskmåsarna ville ha vår mat om än lite mer städat än i Vaxholm, men det räckte. Ungarna skrek i takt med fiskmåsarna, ungarna flaxade med sina armar som fiskmåsarna viftade med sina vingar och för en gångs skull var föräldraskapet helt underbart!

EFTER REGN KOMMER SOLSKEN...

Klockan var 17:58 när vår närmaste stjärnas strålar nådde oss... Genom ett kompakt molntäcke bröt strålarna igenom, och stämningen förändrades direkt.

Från att ha haft en kopia av en nunna vid min sida hade jag plötsligt en glädjeflicka som trånade efter min allt annat än välsvarvade lekamen i soffan bredvid mig eller kan ett gediget trugande av etyl påverka??? Efter regn kommer solsken var ordspråket, eller hur var det nu...?

EN VÅT MIDSOMMARNATTSDRÖM...

Skurarna avlöser varandra med en obehaglig oregelbundenhet, det är höst i luften och det enda som kan få mig i en hyfsad form tycks vara de starka dryckerna i den lilla kylen...

På många sätt har ju denna juni-månad varit allt annat än trevlig, min inspiration att blogga är lika frånvarande som sommarvädret...

Men som mina favoriter bland dansband, Rolandz, sjunger - efter regn kommer solsken!

Jag får ju iallafall vara med familjen, mina hyperaktiva barn och min underbara kvinna, med god mat, rusdrycker och ett väder som får mig att spricka upp i mitt mest psykotiska flin.

Nåväl, det är som det är. Jag har ju en tillvaro som jag definitivt förtjänar. Drömmer man våta midsommarnattsdrömmar om andra kvinnnor än sin egen skall man lida, speciellt om det handlar om fagra sossar som inte alls gillar mitt eviga drömmande...

GLAD MIDSOMMAR TILLÖNSKAS ALLA LÄSARE!

DELIKATA DUO:S...

Ordföranden + Vice Ordföranden i Sundbybergs Globaliseringsråd...!
SAAB + Kinderegg...!
Ulrik + E-kupor...!
Svensk sommar + Regn å översvämmningar...!
Midsommar + 6 å samlevnad...!
Mona å Lars...???

DET KRÄVS TVÅ FÖR ATT DANSA TANGO!