STORMAKTEN SOM FÖRSVANN...

Kravaller på Teherans gator, ett manipulerat val framkallar befolkningens vrede och blodbadet är ett faktum. De Ayatollor och galna fanatiker med kärnvapenambitioner som igår och idag styr i Iran har ju inte ens den minsta ambitionen att låta folkviljan tala, att låta Iran bli en riktig demokrati - ett land där väljarna talar, styret lyssnar...

Nu är det ju så att valet i Iran på intet sätt är unikt, valfusk i olika skepnader har vi ju sett i såväl Ryssland, Zimbabwe, USA och Sundbyberg under de senaste åren. OK då, i Sundbyberg handlade det väl inte så mycket om att fuska med rösterna under sammanräkningen som att bara 10 månader efter valet "ogiltigförklara" majoritetens val. Och i USA, i delstaten Florida krävdes ju ett rätt så gediget myglande för att få George W Bush vald till president en första ämbetsperiod...

Men nu, medan grannen Irak med hjälp av USA nu har transformerats till en hyfsat välfungerande demokrati så är det dessa dagar ett makabert skådespel vi bevittnar på filmsnuttar inifrån Iran, filmade med mobilkameror. Ett val som var riggat, en regim som inte har några som helst ambitioner att lämna makten ifrån sig och ett folk som efter årtionden av förtryck vill ha sin frihet - och allt slutar med våld. Det är ju inte utan att man saknar det USA som stod upp som frihetens garant och som agerade världspolis i sin egenskap av den enda kvarvarande stormakten under 90- och 00-talet...

Medan en ikon som Reagan stod upp för demokrati och frihet, medan pappa Bush markerade ett tydligt revir mot despoter och tyranner som angrep sina mindre grannar och medan den något mindre smidiga sonen Bush använde hotet från terrorismen för att sprida de amerikanska tentaklerna över världen sitter vi nu med ett helt annat styre i Washington. USA har en president som är överväldigande, som är populär och som har folket i ryggen efter en gedigen framgång i ett demokratiskt val - USA har sin Obama. Men samma Obama som reser världen runt och försöker bli bästis med tyranner och diktatorer som Castro, Chavez med flera verkar lida av en konflikträdsla som ingen annan amerikansk president i modern tid har haft.

Nordkorea spränger kärnvapen och skickar missiler utöver den Japanska sjön likt ett nyårsfyrverkeri. I Iran massakreras oskyldiga demokrativurmare och bloggare kastas i fängelsehålornaav en regim som tillhör ondskans axelmakter och allt Obama kan prestera är lite obegripliga hummanden och tomma floskler. Var är hangarfartygen, var är kryssningsmissilerna, var är den stormakt som stod demokratins förkämpar bi för bara några år sedan? Var är det land som med glädje skulle ta chansen att avlägsna en regim med kärnvapenambitioner som på sin agenda har den judiska statens utplånande? Var är Barak Hussein Obama när han behövs med sin retorik, med sin handlingskraft och med stormakten USA i ryggen? Ingen som vet, ingen som vet...

Världen behöver stå upp för de som i dag med livet som insats demonstrerar mot regimen i Teheran, världen kan inte stillatigande se på hur människor som inget annat vill än att deras röster räknas slaktas av ordningsmakten i ett samhälle som bara vill förtrycka. Världen måste stå för demokratins kamp mot dikaturen, alldeles oavsett om det handlar om Iran, Zimbabwe, Kuba, Ryssland, Venezuela eller Sundbyberg. Det tragiska är att folket faller för regimens kulor på gatorna i Irans städer medan omvärlden än så länge bara ser på.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2