Det är grått ute, men till eftermiddagen skall det tydligen spricka upp i det molntäcke som ger oss en mörk, tråkig morgon. Jättehärligt att solen kommer, det bli jag så glad och vänligt inställd av.
Det är molnigt och mörkt ute just nu, men det är på väg att bli bättre - lite så låter det när Anders Borg i detta nu står och pratar i talarstolen om regeringens budgetprioriteringar i de kristider som trots allt råder. Han är ju så fin och korrekt vår finansminister där han står några meter till höger om talmannen Per Westerberg som i sin tur är en hejare på att buga korrekt. Anders Borg pratar om utanförskap, han pratar om arbetslinjen, han pratar om kriser som ännu inte är över och han pratar om satsningar. Anders Borg hade varit en helt underbar person om han bara klippte håret och avlägsnade den där ringen i örat...
Anders Borg är också politikens egen lilla Usain Bolt, det kunde den skarpsynte tittaren uppmärksamma ifall man tittade på TV4:s direktsändning från Borgs promenad till Riksdagen ifrån sitt departement. TV4:s vältränade och smäckra politiska reporter Lena Smedsaas hade svårt att hänga på så alla eventuella antydningar om att hon är intersexuell kan lämnas därhän. Anders Borg däremot må se intersexuell ut i sin förkärlek för kvinnliga frisyrer och glitter i öronen, men han bevisar sin manlighet genom att korrekt svara på frågor medan han tar sina sjumilakliv Drottninggatan fram.
Hade Borg stegat på litet snabbare så hade det nog inneburit en ambulansresa för Lena Smedsaas, som hon flåsade och frustade när hon fick släppa Borg ur blicken för att med en plågsamt oregelbunden och hastig andhämtning försöka formulera svar på frågor från morgonstudion. Kärlkrampsanfallet var med största sannolikhet lika nära förestående som den kvällen då den sista tittaren lämnade soffan då "Kändisdjungeln" rullade igång. Kul TV blev det iallafall, eftersom ett gäng av människor i utanförskapet trots allt aktiverade sig med konstiga plakat bakom Borg, Smedsaas, reportrar och SÄPO-livvakter.
Det börjar bli ljusare utomhus, litegrann iallafall så humöret blir bara bättre och bättre trots att det är Sveriges mest negativa man som äntrat talarstolen. Thomas Östros, tänk att jobba som hushållare i hans hem, vilken plåga. "Fredrik, det ligger damm i hörnen!", "Fredrik, vad fan är det här maten är kall!", "Fredrik, när tusan skall du ta dig tid att putsa fönstren", "Fredrik, varför har du slarvat bort min flintputs-maskin?" - bara gnäll, gnäll, gnäll och åter gnäll. Sådan är han i talarstolen, och sådan lär han vara hemma också om han nu inte lider av problem med multipla personligheter. Men solen börjar bryta igenom, och inte ens Östros får mig att bli bitter.
Att sitta och titta på en debatt om budgeten på SVT24 tillhör ju mina absoluta favoritsysselsättningar. Man har i Riksdagen plockat ihop gräddan av Sveriges mest intellektuella politiker för att de skall kasta okvädningsord mot varandra, vem behöver då andra förnedringsprogram som "Kändisdjungeln" eller "Fear Factor" att njuta av. Har man sett Östros och Borg svinga mot varandra under knappt en timme så behöver man aldrig någonsin mer i livet sitta framför TV:n och dregla över en gyttjebrottnings-match mellan två vackra damer endast iförda baddräkter. Den politiska pajkastningen slår ju liksom allt...
För övrigt så tycker jag efter att ha sett reprisen av Regeringsförklaringen i repris i dag att talet i sin skrivna form var bra, trots att ingenting nämndes om försvaret av vårt eget land eller vår grannar. Det som var dåligt var att statsminister Reinfeldt inte hade sin bästa dag i en talarstol. Det var stakningar, det var felsägningar och det var alldeles för mycket titta ner i pappret - kort sagt det var inget flyt. Om Reinfeldt vaknar en morgon och känner att det är en halvjobbig dag han vaknar till så finns jag där för dig. Jag kan hålla dina tal, jag kan laga korvgryta till dina barn och jag kan vänslas med din fru. Fredrik Reinfeldt, jag finns där för mig när livet känns tungt och när du behöver avlastning.
3 kommentarer:
Du får ju varna känsliga läsare när du har sånna där bildet högt upp ;)
Jag är inte rädd för särskilt mycket här i världen, men jag är uppriktigt rädd för Östros. När jag går på stan, så ser jag mig ständigt om för att inte bli påhoppad av Terriern från Tornedalen. Borde han inte ha munkorg?
En bild säger mer än 1000 ord... Titta ovan bara.
Skicka en kommentar