Å en slank han hit, å en slank han dit och en slank han ner i diket...
Den ena opinionsundersökningen efter den andra publiceras i tidningar och på deras sidor, men inte blir man klokare av det man läser. I den ena framstår det som om den Rödgröna röran har en liten ledning, medan en helt annan undersökning visar ett helt annat resultat - för där leder det Statsbärande partiet med sin Allians. Det enda man kan vara säker på är att Kristdemokraterna ligger pyrt till i alla undersökningar. Om våra vänner inte ligger under den förhatliga 4%-spärren så balanserar de iallafall plågsamt ofta på ruinens brant, även om SKOP i dag placerar dem på hyfsat trygg mark. Men snälla KD, ta ett kliv åt höger och ta över vår gamla, moderata plats på högerflanken så skall Ni se att det här kan bli bra...
SIFO säger torsk, SKOP säger vinst - och man blir bara ännu mer förvirrad. Själv fattar jag inte att det kan vara så jämnt när man tittar på väljarkårens förtroende för de olika kandidaterna till posten som statsminister. Medan den tråkigt seriösa men ack så förtroendeingivande statsministern Fredrik Reinfeldt har ett extremt stort förtroendekapital bland folk i gemen så räknar tillfrågade sossar upp allt från Margot, Bodström, Pagrptsky, Persson och den där malätna ersättaren i Socialnämnden hemma i byn när man frågar dom om vem de vill se som statsminister, alla framför den självklara kandidaten Mona Sahlin. Den dagen måste komma då Monas brist på förtroende bland folket slår igenom även i väljarsympatierna.
Det är ju inte utan att jag nästan tycker synd om sosseriet just nu. För det första har man en ledare som endast tilltalar de mest hängivna och indoktrinerade sossarna, och som inte det vore nog så vet man att man får med Lasse Ohly som en bonus på köpet om man ändå skulle välja Mona av någon outgrundlig anledning. Medan många sossar vet och förstår att de måste söka sig mittåt för att ha en chans, en minimal sådan, att åter börja attrahera folk i våra storstäder så har man ju den gamle kommunistiske tågmästaren som kedjat fast sig i Monas vänstra arm och drar henne åt ett håll där inga väljare kommer att vinnas eller återvinnas...
Mycket talar ju för att storstäderna kommer bli platsen där valet kommer att avgöras, och även om jag är en kronisk pessimist av naturen så är ju det en aspekt som får mig att i allafall kunna dra in ett andetag av morgonluft. Socialdemokratin i Stockholm med omnejd lider alla helvetets kval, i motvind och där deras koalitionspartners snart går om eller kommer i kapp den tynande rörelsen. Redan i valet till Europaparlamentet visade Miljöpartiet var skåpet skulle stå, och placerade Carin Jämtins huvudstadsrödingar på den pinsamma fjärdeplatsen bland huvudstadens partier.
Om Göran Persson tyckte att Miljöpartiet var jobbiga, dryga och självgoda när han skulle förhandla med de gröna efter valet 2002 så är det inget mot vad Mona kommer få uppleva ifall olyckan är framme och den starka ledaren skall sy ihop något med ett Miljöparti med medvind.
Vi står inför ett spännande år, ett år då opinionssiffrorna skall bli tydligare. Nedräkningen inför valet om nästan exakt ett år har börjat, och det kommer bli en smutsig valrörelse. Redan nu publicerar sossarna små skrifter om hur allt, precis allt, bara har blivit sämre under Alliansstyret. Visst, det är deras jobb att tycka så men ett litet tips från sidlinjen bara... Skitkastande och kritisk granskning blir så mycket mer effektiv när man iallafall släpper igenom små erkännanden om fiendens arbetsinsats här och där i textmassan - gnället framstår då som inte enbart ett gnällande för gnällandets skull.
Och samma gnällande parti tror att skattehöjningar på bred front är lösningen på alla världens problem. Tror man det så bör man väl tänka tillbaka på tiden då köerna i vården växte, då skolan började sin rutschkanefärd och då våra äldre började se fram mot pensioneringen med något ångestladdat i blicken och detta trots att svensken betalade mest skatt i hela världen. Visst krävs det pengar och ett skatteuttag för att värna välfärden, men hur mycket pengar man än slänger på vissa verksamheter så blir de inte bättre. Nya lösningar på en ny tids problem - det är ju Alliansens politik, medan sossarna rutinmässigt faller tillbaka till sitt ändlösa malande om skattehöjningarnas effekt på allt och alla.
Små grodorna, små grodorna är lustiga att se,
små grodorna, små grodorna är lustiga att se.
Ej öron, ej öron, ej svansar hava de,
ej öron, ej öron, ej svansar hava de.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar