DE NAZISTISKA NÄTVERKEN I UMEÅ...?

"Jag ser en dammråtta där i hörnet!"

Städfirman Viva Resurs i norrlänningarnas största stad Umeå har en instruktionsmanual får att få sina nyanställda och kursdeltagare att förstå hur man städar. Den nyhet som igår handlade om låtsas-tatueringar i form av skorpioner med hakkors i klorna på Frasses hamburgerbar i samma stad får sin naturliga uppföljare i den där städmanualen från Viva Resurs, en manual där slutklämmen är "Frihet genom arbete". Själva slutmeningen är som av en händelse snarlik det som står på skylten ovanför ingången till Auschwitz, "Arbeit macht frei"...

Tydligen frodas de neo-nazistiska mörkerkrafterna i björkarnas stad, med hakkors som låtsas-tatueringar i barnmenyer på hamburgerbaren och med nazistiska tillrop i arbetsmanualer på städfirman Viva Resurs. Själv tycker jag att det känns befriande när en städfirma öppet vågar visa att man gillar att hålla rent både hemma hos volk och bland volket.

Det finns ett antal andra citat från inspiratörerna i 30- och 40-talets Tyskland som med lite god vilja går att trycka in i en manual för blivande städare utan att de lösryckta citaten känns helt malplacerade i sin omgivning. Till exempel kan man lätt omformulera Führerns citat "Döda en och du är en mördare. Döda miljoner och du är en erövrare. Döda alla och du är en Gud!" till "Städa en villa och du är en städare. Städa miljoner lägenheter och du är ett städproffs. Städa åt alla, överallt, och du är en Gud!"

Samtidigt kan man utan problem omformulera Hitlers citat "Det är inte sanningen som räknas, det är segern" till "Det är inte städningen som räknas, det är segern" på samma sätt som man friserar om "Ju mer jag lär känna människor, desto mer tycker jag om hundar" till "Ju mer jag lär känna människor, desto mer tycker jag om dammsugare"...

Eller varför inte infoga en milt omarbetad version av citatet "Om jag får tio år på mig kommer ni inte att känna igen Tyskland" till "Om vi får tio minuter på oss kommer ni inte att känna igen er bostad!". Joseph Goebbels påståenden om "Om det tyska folket lägger ner sina vapen, så kommer Sovjet, enligt avtalet mellan Roosevelt, Churchill och Stalin, att ockupera hela östra och sydöstra Europa samt den större delen av Riket. En järnridå kommer att fällas ner över detta enorma territorium som kontrolleras av Sovjetunionen, och bakom den kommer hela nationer att slaktas" kan med fördel användas som ett försvar för det RUT-avdrag som faktiskt är drivmedlet för städbranschens motorer. "Om det svenska folket väljer bort sitt RUT-avdrag, så kommer Sverige, enligt avtalet mellan Juholt, Ohly och miljömupparna, att ockuperas från öst till väst, från norr till söder av större delen av den svarta arbetskraften. En järnridå kommer att fällas ner över detta enorma territorium som kontrolleras av de icke seriösa städföretagen, och bakom den kommer alla städföretag att slaktas..."

Vill Viva Resurs låta sin utflippade manualförfattare spåra ut ännu lite mer från "Frihet genom arbete" så finns det alltså gott om uppslag bara man söker på rätt ställen. Själv tycker jag bara att allt är så härligt lågt och överdramatiserat, den enda nyheten jag tyckte var spännande nog att grotta ner mig i denna dag.

Länkar: SvD,
Bloggar: DHE

NÄR TROJANERNA BLIR TROJANSKA HÄSTAR...

Tallinn är utan tvekan en av världens vackraste städer, när nu den under Sovjet- och kommunistepoken gråa, slitna och eftersatta huvudstaden i Estniska SSR har befriats, renoverats och blivit huvudstad i den pånyttfödda självständiga republiken Estland. Mina åsikter är naturligtvis partiska eftersom jag är halv-estländare och föll i gråt när jag år 1990 för första gången klev i land i det land min mor flydde från med sin familj när ryssen rullade in igen under det senaste världskrigets sista år...

Tallinn är numera en växande huvudstad i ett självständigt land, ett pyttelitet land både befolkningsmässigt och till ytan - ett litet land som ligger granne med en av de mest oförutsägbara grannländerna i världen, en granne som dessutom är en stormakt på alla sätt. Att ligga bredvid Sovjetunionens arvtagare Ryssland med sin gamal KGB-agent Putin som premiärminister så är den första känslan i ryggraden inte trygghet eller säkerhet. Snarare tvärtom.

Det finns en rimlig förklaring till varför Estland och de två andra baltiska grannarna omedelbart efter sin självständighet basunerade ut sina primära utrikespolitiska mål - medlemskap i EU och medlemskap i NATO. Den rimliga förklaringen är naturligtvis ländernas läge och en stormakt i öster som inte alls är att lita på, något som bevisades när esterna flyttade på ett ryskt krigsmonument från centrala Tallinn till krigskyrkogården några kilometer åt nordost ute vid Pirita. Ett flyttat monument, och ryska cyber-attacker lamslog de estniska nätstrukturerna och i princip hela samhället samtidigt som pöbeln påhejade av rysk retorik från Moskva gav Tallinn-borna en försmak på det som idag händer i Storbritannien...

Idag stormade en rysktalande man det estniska försvarsdepartementet, smällde av en liten bomb och tog gisslan för en stund för att när den estniska polisen stormade byggnaden skjuta sig själv. Estlands första "riktiga" terrorist var enligt de knapphändiga uppgifterna från staden på andra sidan Östersjön en soldat ur den estniska armén - en armé som trots sin lilla rekryteringsbas och korta historia har fem gånger så många artilleripjäser som vår svenska och i dagsläget lika många soldater. Men soldaten slash gärningsmannen pratade ryska, och omedelbart slår skräcken till, och fruktan flyttades från trojaner till riktiga trojanska hästar inne i det bräckliga samhällsbygget som inte vågar lita på någon granne eller vän längre.

Tilltron till NATO:s säkerhetsgarantier sköts i sank när den moderna Molotov/Ribbentrop-pakten slöts i och med gasledningen i Östersjön, där NATO-Tyskland hastigt och mindre lustigt gjorde sig beroende av rysk välvilja - något som tydligt manifesterades när Gerhard Schröder tog pöbelns och ryssarnas parti under bronsstaty-krisen. Estland litar inte längre på att NATO kan eller vill försvara landet om det skulle behövas, och när det kommer till vår svenska solidaritetsförklaring - som även innefattar Estland - så skrattar man bara hånfullt i Tallinn, i Tartu och i barackerna i Paldiski och Tapa...

Det räcker med en vettvilling som kanllar in på försvardepartementet i Tallinn och visar upp sina krigspsykoser från Irak eller Afghanistan under estnisk flagga men skrikandes på ryska så kommer fruktan tillbakaigen - och den ryssofobi som även jag lider av blommar upp igen. Rädslan sitter djupt hos grannfolket, en fruktan som kommer av resultatet av den gamla Molotov/Ribbentrop-pakten och all terror som mitt folk fick genomlida under den kommunism som Lars Ohly några år efter Moska-OS tyckte var så fantastisk -  "När upphörde de socialistiska staterna i Östeuropa att spela en positiv roll för den västeuropeiska arbetarklassen inställning till socialismen?"

Rädslan för den stora grannen lever kvar, bara den som tills för tjugo år sedan upplevde den politiska terrorn i sin mest fulländade och ondsinta form kan förstå fruktan som kommer av ett enskilt dåd som påminner om den inbyggda skräcken för den som är stor och stark. Om några dagar firar vi balternas första 20 år som självständiga stater efter Sovjetunionens kollaps, och jag kommer att fira med en eller fem Saku samtidigt som jag funderar på hur vi i Sverige kan bläddra förbi de mörkaste kapitlen i historieböckerna bara för att vi är naiva och godtrogna, medan de grannar som har upplevt krig, ockupation och terror har lärt av sin historia. De tar sin säkerhet på allvar, det gör inte vi - inte nu, inte imorgon...

Länkar: SvD, DN, AB, Expr
Bloggar:

RIKTIGT ELÄNDE ELLER BARA ELÄNDE...?

När jag börjar knacka ner det här inlägget har det alldeles strax gått sex timmar sedan åskan, blixtarna och den allt annat än moderata nederbörden drog in över hufvudstaden med kaos och förtvivlan som resultat. Det är tur att man har kvar lite tid på Telias semestermodem för kontantsurfande, annars hade man ju varit helt avknoppad från nätet - med allt vad det innebär av separationsångest...

Sönerna är hysteriska, TV-matchen på TV3 mellan de två blågula lagen Ukraina och Sverige är ett gigantiskt fältslag i myrornas svartvita raskrig och deras möjligheter att koppla upp sina seanser på Call of Duty eller World of Warcraft har varit som bortblåsta sedan en fjärdedels dygn. Telefonen är också död och ingen här hemma är imponerade av Com Hem AB:s förmåga att fixa sin utrustning efter ett ordinärt sommaråskväder.

Frågan har dykt upp bland avkommorna ifall det är de där två feta tanterna i Com Hems reklam som skickats ut som reparatörer eftersom de i TV-reklemen verkar kunna det mesta. En annan skriker hysteriskt i WoW-abstinensens spår något om att omedelbart bryta med företaget som vid sidan av en icke-existerande bredbandsuppkoppling och TV-bild inte heller kan leverera en prognos om när de skall kunna leverera sina tjänster igen. Det sårbara tekniksamhället i ett nötskal, där vädrets makter får av TV-spelande apatiska tonåringar att bli rabiata och hätska och skylla allt världens elände på de föräldrar som i valfrihetens heliga namn valde just Com Hem - de som tar evigheter på sig att fixa sina fel...

Översvämmade vägar, trafikolyckor, nerblåsta träd och allt som kan tänkas komma i spåren av ett hyfsat åskoväder skrivs det om i nyheterna och visst är jag själv frustrerad över att jag inte har en bild på TV:n när jag sitter med laptopen i knäet och suckar åt sönernas gnällande medan jag har lagt beslag på den enda fungerande uppkopplingen i lyan. Men när de skriker som bäst, frustar som mest och beter sig som pest så ber jag att de tar och tänker på riktigt elände under tiden de väntar på att Com Hems feta reklamtanter skall laga det som måste lagas.

Svältkatastrofen på Afrikas Horn, kravallerna i Storbritannien, den förestående finanskrisen version 2.0, massakern på Utöya, bomben i Oslo och allt lidande de händelserna förde med sig, Mattias Ekholms förmodade flytt från Brynäs till Nashville, det ändlösa krigandet i Afghanistan och andra av våld plågade länderna runt om i världen eller den förestående korkade tyska kärnkraftsslakten - det är lidande det!

Det är verkligt lidande, det är det som gör livet lite jobbigare att stå ut med - inte en TV-bild som tvingar mig att leta rätt på en vuxenfilm till DVD:n i brist på andra rörliga bilder, inte heller att jag måste plugga in ett kontantsurfmodem för att kunna se vad som händer på det nät som du iallafall har förmånen att komma in på för att hitta hit. Allt är relativt, mitt lidande och sönernas ångest kan inte mäta sig med de som lider av helt andra skäl. Men de kan jag trots min fantastiska retorik inte få de små liven att förstå.

De hatar Com Hem mer än jag hatar Assad eller talibaner, de spyr på Com Hems kundtjänsts automatiska telefonröster mer än vad jag spyr på Anders Behring Breiviks leende på bilderna från häktningsförhandlingen. Visst är världen sjuk, och jag känner mig misslyckad som inte lyckats få ungarna att fatta vad som är riktigt elände och vad som bara är elände...

Länkar: SvD,
Bloggar:

GÄSTBLOGG: ATT BLOGGA ÄR 10% INSPIRATION OCH 90% TRANSPIRATION

Sådär. Nu har jag formellt passerat gränsen då jag har haft en halv miljon besökare på bloggen. Förmodligen hände det redan för flera månader sedan, men det första räkneverket jag installerade - Blogcounter - har i perioder vägrat räkna in de som har hälsat på hos Tokmoderaten.
Nu finns det dock inga tvivel, nu har den 500.000:e besökaren välkomnats och det firas med ett gästblogginlägg från en av de som faktiskt fick mig att börja blogga - folkpartisten Mattias Lönnqvist från Sundbyberg. Så varsågoda, en av mina inspiratörer berättar varför jag har blivit så stor och fantastisk som jag har blivit, och då pratar vi om bloggande och inte om kroppshydda...

"Jag kom i kontakt med Fredrik (eller Tokmoderaten som de
flesta av hans läsare känner honom som) redan innan han började
blogga. På den tiden hade han en politisk hemsida med få besökare, få
texter och han kommenterade till och från på min blogg (som på något
underligt sätt hade överlevt att valrörelsen var slut, eftersom den
var ämnad som en personvalsblogg). Han bad mig om hjälp med att starta
en blogg och eftersom jag då inte kände honom särskilt väl så svarade
jag ja mestadels för att hjälpa en allianskamrat; hade jag redan då
vetat vilken genuint trevlig person Fredrik är hade jag svarat ja utan
att tveka.

Jag gav honom tipset om hur man kommer igång med blogspot -- som var
det bästa verktyget då, i dagsläget skulle jag snarare rekommendera
wordpress -- och hur man inledningsvis driver in trafik på en blogg
genom att kommentera på aktuella ämnen och skapa inlänkar från
tidningar och andra bloggar. Jag ser det inte som något större bidrag
från min sida; att skapa en blogg och att börja driva in trafik är
trots allt väldigt simpelt och det var inte direkt några "hemligheter"
som jag vidareförmedlade till Fredrik.

Det som är svårt med en blogg -- och det som gör att vi kommer in på
det tema som Fredrik anbefallt -- är att behålla de läsare som man
lockat in, samtidigt som man försöker fortsätta driva in ny trafik.
Detta kräver tre saker:

1. Uthållighet -- skriver man inte regelbundet så tröttnar många
läsare. Jag skulle aldrig orka upprätthålla den takt som Fredrik
håller, och om Fredrik skulle göra som jag (dvs ta månadslånga
uppehåll i bloggandet) så skulle han antagligen tappa en del av sina
läsare som istället skulle leta upp en annan blogg för sin dagliga
"fix". Här har vi de 90% transpiration som nämns i rubriken.

2. Välformulerade inlägg som tillför någonting. Det finns alldeles för
många bloggar som mest länkar till 12 olika artiklar och sedan har en
kommentar på en mening eller två. Vill jag ha korta kommentarer så går
jag ut på twitter (som är utmärkt för detta) men på en blogg krävs
lite mer av skribenten. Förutom att ämnet ska vara intressant för mig
så krävs det ett välskrivet inlägg för att hålla mig kvar, och här
blir Fredrik bara bättre och bättre. En del av hans första inlägg
kanske inte var så lysande formulerade, men numera håller inläggen hög
kvalitet; både språkligt och innehållsmässigt. Detta är de 10%
inspiration som lyfter Fredriks blogg till en högre nivå.

3. Det lilla extra. Det finns många bloggar som upprätthåller just 90%
transpiration och 10% inspiration, men de lyckas ändå inte lyfta; det
blir aldrig en fenomenal blogg. Det är här som Fredriks storhet visar
sig eftersom han lyckas kombinera politik med humor (vilket är extremt
svårt, och det kan döda en politisk karriär snabbt om man har sådana
ambitioner). Dessutom lyckas han med en dödsföraktande balansakt
precis på gränsen till där skrattet fastnar i halsen. Han har en blogg
som innehåller skämt, men där skämten sällan blir plumpa och en blogg
som vågar ta ut svängarna utan att för dess skull bli en parodi på
politiska bloggar. Visserligen tycker jag att han går över gränsen
ibland -- och det tycker han nog själv eftersom några inlägg raderats
-- men detta händer allt mer sällan och han verkar ha hittat sin stil
och form som ett unikum bland politiska bloggare.

Jag tror inte att någon annan bloggare ens skulle ha kommit på idén
att skriva om "Mona Sahlins julfirande", men han rodde det i land och
lyckades slutföra hela temat. Visserligen var det några inlägg som
inte riktigt nådde samma nivå som resten, men som projekt var det
imponerande och flera av inläggen var riktiga guldkorn. Sedan gjorde
han misstaget att försöka samma grej om Jimmie Åkesson och då
fungerade det inte alls, men här menar jag Fredrik återigen visade sin
storhet genom att inse detta själv och avsluta projektet i förtid.

Under de år som jag läst Fredriks blogg så har jag blivit road, jag
har skrattat, jag har fått tankeställare och jag har fått relevanta
politiska kommentarer. Ibland har jag även rodnat och till och med
blivit förskräckt, men det är fortfarande en blogg som jag gillar och
som jag läser regelbundet. Om jag skulle önska någonting av bloggen så
är det egentligen två saker:

1. Jag skulle önska att Fredrik någon gång ibland faktiskt skrev om
lokalpolitik. Nu verkar han visserligen ha övergett oss i Sundbyberg,
men det hade varit kul med några inlägg om det lokala också.
2. Fredrik har en massa energi och kommer ofta med roliga initiativ,
men det är ofta lite dålig framförhållning på dem. Förra gången jag
blev inbjuden som gästbloggare hann jag inte skriva någonting och då
blev jag "uthängd" som rojalist (vilket jag som republikan inte var
helt nöjd med). Och jo, jag förstod att det var med glimten i ögat,
men den här gången tog jag det säkra före det osäkra och skrev en egen
text.

Men som en sammanfattning; Fredriks storhet som bloggare ligger i att
han hittat en egen form och stil, och att han sedan applicerat detta
på grundreglerna för hur man bedriver en framgångsrik blogg (10%
inspiration och 90% transpiration). Grundreglerna må vara enkla, men
det är få som orkar upprätthålla dem och ännu färre som kan prägla en
egen stil ovanpå detta."

Vid tangentbordet - Mattias Lönnqvist

Länkar: Nope. Ingen riksnyhet ännu...

Hyllningsbloggar: Fyll på... Tack! Böhlis först ut.

LARS OHLY - EN EPILOG AV CITAT...

"De socialistiska staterna har i motsats till de imperialistiska staterna ett objektivt intresse av freden. De socialistiska staterna tvingas att rusta för att inte riskera sin egen utplåning." - Lars Ohly 1983 på Kommunistisk ungdoms kongress - om samma länder som invaderade Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 för att de ville ha frihet.

"Vi förblindas inte och förvånas inte när vi ser att det socialistiska samhällsbygget är förknippat med problem. Vi har lärt oss att uppbygget av socialismen inte är någon tebjudning." - Lars Ohly på samma kongress...

"När upphörde de socialistiska staterna i Östeuropa att spela en positiv roll för den västeuropeiska arbetarklassen inställning till socialismen?" - Lars Ohly kritiserar en Comecon-kritisk ledare i partiorganet Ny Dag.

"Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck." - Lars Ohly i Aftonbladet i maj år 2000. Nähä?

"Jag skulle välja Castro före Blair om Castro ställde upp i ett allmänt val, men problemet är att gör han ju inte." - Lars Ohly i Gomorron Sverige 2006. Blair var labour, brittisk sosse - typ samma parti som Ohly skulle bilda regering med.

"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen." - Lars Ohly i Röd Press, 1983

"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen." - Lars Ohly i Röd Press, 1983.

"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen." - Lars Ohly i Röd Press 1983.

"För mig är demokrati inte enbart demokratiska fri- och rättigheter i form av mötesfrihet, yttrandefrihet, strejkrätt m.m. Demokrati måste också innefatta avskaffandet av utsugningen och klassförtrycket. Med en mer fullständig syn på demokratin så blir det inte så enkelt längre att fördöma de socialistiska staterna som odemokratiska." - Lars Ohly i Röd Press 1983.

"Jag är både kommunist och demokrat." - Lars Ohly i Aftonbladet, lucia år 2003. Det kallar sig Nordkorea också för, precis som DDR gjorde...

"När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter.... inte sprida dem vidare." - Lars Ohly i Röd Press efter att partiorganet haft mage att kritisera de tyska demokraterna i Deutsche Demokratische Republik.

Men Lars Ohly var inte alls samma typ av kommunist som sina kompisar i Sovjetunionen, DDR, Polen, Rumänien, Albanien, Nordkorea, Kuba - sade han när han gjorde avbön från sin tidigare övertygelse. Det är ungefär som om det skulle kunna finnas olika varianter av nazister, av fascister och andra ideologier som haft som mål att terrorisera sina medmänniskor.

Lars Ohlys förestående avgång som Vänsterpartistisk ledare kommer dessvärre desarmera ett retoriskt vapen som vi på höger planhalva haft i matchen mot vänsterfolket. Ohlys förmåga att sätta demokratin i andra och tredje hand i förhållande till klasskamp och socialistiskt styre gjorde honom till en perfekt person att skrämma sansade vänsterväljare med. Den tiden är snart förbi, och en ny era börjar - då vi får förhålla oss till det faktum att inte de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet längre har en "före detta" kommunist vid ratten. Det kommer att bli tråkigare utan Ohly som motståndare...

Som ett slutcitat i Ohlys samling plockar jag in ett citat från en av Ohlys företrädare - Lars Werner. "Hela hans (läs: Lars Ohlys) grundinställning var ju helt annorlunda än den är idag. Den var ju mera vänlig till ryssarna och Sovjet än vad min och majoriteten i partiledningen var. Vi var helt oense i de där frågorna..." sagt i SVT 2004.

Men Ohly var ju inte alls samma typ av kommunist som sina partivänner på andra sidan Östersjön, säger han...

Tack för allt, kamrat Ohly. Och så ett litet filmklipp att säga farväl med...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2

Bloggar: Stenholm, Röda Berget, Moberg, Högberg, Westerholm, Ekonomisten, Soilander, Radikalen, Kjellberg, Krassman, Laakso, Holma

HAN VAR OHLYCKAN, OHLY-DOHLYCKAN...

Dags att ta farväl av ytterligare en partiledare. Den här gången utan krokodiltårar, utan falsk och spelad uppskattning av en politiker som man skulle hyckla ifall man sade sig respektera som politisk motståndare. Lars Ohly har tydligen tänkt om och bestämt sig för att inte alls ta matchen mot Jonas Sjöstedt, Hans Linde och den där mumlande intetsägande kvinnan som lyssnar till namnet Ulla Andersson.

Språkrören Wetterstrand och Eriksson avgick efter att ha lyft sitt parti till oanade höjder och ersattes härommånaden av två färskingar som har lite att bevisa i sina nya roller. Ordförande Sahlin avgick efter att ha skickat ner sitt parti till nivåer som ingen trodde var möjligt - Sahlin fixade ett historiskt uselt valresultat för Socialdemokraterna. Sahlin ersattes av Håkan Juholt, politikens svar på clownen Manne och ingen har riktigt förstått hur man skall förhålla sig till pajaserierna...

Nu är det alltså dags för Ohly, och av oppositionsledarna är det bara Jimmie Åkesson som kommer att vara kvar när det är dags att ha val igen. Ett nytt lagbygge mot ett gammalt, de som borde vara hungriga mot de som skulle kunna vara proppmätta. Men blir det så?

Utan tvekan så kommer jag att sakna Lars Ohly något fruktansvärt. Inte för att han var en konsekvent politiker, inte för att han genom att bara finnas till förvandlade Vänsterpartiet till ett parti ingen riktigt kunde ta på allvar. Nej, det kommer att bli jobbigt att inte längre ha en riktig kommunist att häckla, att kleta ner sosseriet med när de söker sina samarbetare. Det kommer kännas tungt att aldrig någonsin få klippa in citat så verklighetsfrånvända om kommunismen, om Öst-europa under kalla kriget och om demokratin versus klasskampen som hoppat ur Ohlys mun likt övergödda paddor. Lars Ohly har utan tvekan varit en stor tillgång för oss som gärna hade sett Vänsterpartiet utanför Riksdagen...

Vem det än blir som tar över så kommer med största sannolikhet den personen lyckas bättre än Ohly, till och med Ulla Andersson. Sjöstedt är klockren i mina ögon, problemet är bara att Juholtar'n redan lagt beslag på den lilla yta där de mest sansade socialisterna rör sig. Hans Linde ryter rabiat på ett sätt som kanske kan attrahera några nya anti-Israel-supportrar in i leden och Ulla Andersson, ja hon är ju kvinna och vänsterfeministen kanske tar henne mer på allvar än grabbiga Juholt.

Men tack Ohly, tack för allt du har gjort för oss på höger planhalva. Tack för ditt generösa stöd, tack för allt och må regeringen belöna dig med en ambassadörstjänst i Pyongyang. Jag tror det skulle vara väldigt nyttigt för dig...

Jag ber att få återkomma med ett "Hyllnings-epos" framåt kvällen, en hyllning inte som alla andra...

Länkar: SvD, DN1, DN2, AB, Expr
Bloggar:

"LONDON CALLING TO THE FARAWAY TOWNS..."

Should I stay or should I go now? Should I stay or should I go now?
If I go there will be trouble, and if I stay it will be double...

"London calling to the faraway towns,

now war is declared, and battle come down.

London calling to the underworld

Come out of the cupboard, you boys and girls.

London calling, now don't look to us.

Phoney Beatlemania has bitten the dust

London calling, see we ain't got no swing,

except for the ring of that truncheon thing..."

Min absoluta favoritstad i Europa brinner. Kravallerna slår sönder Londons norra förorter, och det som började med en av polisen skjuten fyra-barnsfar sprider sig nu som ringar i vattnet från kataklysmens Tottenham. Inställda fotbollsmatcher, nedbrända butiker, bostäder, polisfordon och vandalism är inte vad Imperiets hjärna behöver inför sina olympiska spel om ett år...

Rotlöshetens biverkningar visar sig inför 13.000 tjänstgörande "Bobbies" som försöker rädda vad som räddas kan av trygghetskänslor och respekt för andras egendom. Utanförskapets effekter visar sig på ett sätt som vi i Sverige upplever i miniatyr i de stadsdelar där sommarlovet eller helgen innebär ytterligare några hopplösa timmar att slå ihjäl. Rosengård, Rinkeby, Angered - tre stadsdelar i våra större städer som alltför ofta upplever sina mina-kravaller och där frågan är när och inte om vi får se något av samma dimensioner som i norra London - och allt hänger på en föräldrageneration som har kapitulerat inför sina avkommors leverne.

Den brittiska premiärministern har avbrutit sin semester, polisen mobiliserar och myndigheterna gapar om att det minsann är dags nu för de brittiska föräldrarna att ta ansvar för sina ungar som i masspsykosens spår leker följa John med de mest utstuderade vandalerna. Sjukhusens akutmottagningar fylls av skadade poliser och de som fått se sig hanterade med våldsamma metoder av ordningsmakten och det finns ingen quick-fix för ett problem som sitter betydligt djupare än den där poliskulan i fyrbarnsfaderns kropp.

I Sverige, i Frankrike, i Tyskland precis som i Storbritannien och London handlar det om att bygga ett samhälle som gör att känslan av hopplöshet och utanförskap minimeras, ett samhälle där medborgarna känner sig värdefulla och inte som en paria i samhällsbyggets granskande ögon. Det är naturligtvis mycket lättare sagt än gjort, i våra öppna samhällen där det liksom inte funkar att köra in stridsvagnar a la Assad i stadsdelar där folket reser sig av någon anledning. Det handlar mer om att bygga från grunden, och köra ner känslan av vi och dom i halsen på de som skriker mest om att konfrontationen är den enda lösningen och där ett pussel med olika färger på pusselbitarna aldrig går att lösa...

"London calling to the imitation zone.

Forget it, brother, you can go it alone.

London calling to the zombies of death,

quit holding out, and draw another breath.

London calling, and I don't wanna shout.

But while we were talking, I saw you nodding out.

London calling, see we ain't got no high,

except for that one with the yellowy eyes..."

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, ABTV, Expr1, Expr2
Bloggar: CIng, Stenholm, Högberg, Konservativa tankar, Kent