"LONDON CALLING TO THE FARAWAY TOWNS..."

Should I stay or should I go now? Should I stay or should I go now?
If I go there will be trouble, and if I stay it will be double...

"London calling to the faraway towns,

now war is declared, and battle come down.

London calling to the underworld

Come out of the cupboard, you boys and girls.

London calling, now don't look to us.

Phoney Beatlemania has bitten the dust

London calling, see we ain't got no swing,

except for the ring of that truncheon thing..."

Min absoluta favoritstad i Europa brinner. Kravallerna slår sönder Londons norra förorter, och det som började med en av polisen skjuten fyra-barnsfar sprider sig nu som ringar i vattnet från kataklysmens Tottenham. Inställda fotbollsmatcher, nedbrända butiker, bostäder, polisfordon och vandalism är inte vad Imperiets hjärna behöver inför sina olympiska spel om ett år...

Rotlöshetens biverkningar visar sig inför 13.000 tjänstgörande "Bobbies" som försöker rädda vad som räddas kan av trygghetskänslor och respekt för andras egendom. Utanförskapets effekter visar sig på ett sätt som vi i Sverige upplever i miniatyr i de stadsdelar där sommarlovet eller helgen innebär ytterligare några hopplösa timmar att slå ihjäl. Rosengård, Rinkeby, Angered - tre stadsdelar i våra större städer som alltför ofta upplever sina mina-kravaller och där frågan är när och inte om vi får se något av samma dimensioner som i norra London - och allt hänger på en föräldrageneration som har kapitulerat inför sina avkommors leverne.

Den brittiska premiärministern har avbrutit sin semester, polisen mobiliserar och myndigheterna gapar om att det minsann är dags nu för de brittiska föräldrarna att ta ansvar för sina ungar som i masspsykosens spår leker följa John med de mest utstuderade vandalerna. Sjukhusens akutmottagningar fylls av skadade poliser och de som fått se sig hanterade med våldsamma metoder av ordningsmakten och det finns ingen quick-fix för ett problem som sitter betydligt djupare än den där poliskulan i fyrbarnsfaderns kropp.

I Sverige, i Frankrike, i Tyskland precis som i Storbritannien och London handlar det om att bygga ett samhälle som gör att känslan av hopplöshet och utanförskap minimeras, ett samhälle där medborgarna känner sig värdefulla och inte som en paria i samhällsbyggets granskande ögon. Det är naturligtvis mycket lättare sagt än gjort, i våra öppna samhällen där det liksom inte funkar att köra in stridsvagnar a la Assad i stadsdelar där folket reser sig av någon anledning. Det handlar mer om att bygga från grunden, och köra ner känslan av vi och dom i halsen på de som skriker mest om att konfrontationen är den enda lösningen och där ett pussel med olika färger på pusselbitarna aldrig går att lösa...

"London calling to the imitation zone.

Forget it, brother, you can go it alone.

London calling to the zombies of death,

quit holding out, and draw another breath.

London calling, and I don't wanna shout.

But while we were talking, I saw you nodding out.

London calling, see we ain't got no high,

except for that one with the yellowy eyes..."

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, ABTV, Expr1, Expr2
Bloggar: CIng, Stenholm, Högberg, Konservativa tankar, Kent