ETT HELVETE MED KRONANS HELIKOPTRAR

Jag tillhör de som alltid har ansett att vi i Sverige aldrig har förstått hur viktiga helikoptrar är på det moderna slagfältet. Under värnplikten i mitten på 80-talet så var helikopterbristen akut, och att en sårad svensk soldat i en krigssituation skulle ha den stora ynnesten att evakueras till den avancerade fältsjukvården medelst en av försvarats helikoptrar var i princip lika osannolikt som att han hade sårats i strid med Tengil och Katla.

Helikoptrarna räckte inte till, inte på långa vägar. Grovarbetaren var Helikopter 4 - Vertolen som användes flitigt för trupptransport och jakt under de otaliga u-båtsjakterna, men i övrigt var det små, obskyra helikoptrar för spaning och ett antal undermåliga helikoptrar för pansarvärn som spelade några divisoner lägre än "fiendens" Mi-24 Hind.

Idag är det något bättre ställt med helikoptrar i Försvarsmakten om man slår ut antalet soldater per luftfarkost, men det beror inte så mycket på att vi har fler helikoptrar utan på att vi i vår ambition att göra oss totalt värnlösa inte använt någon vett eller sans i vår omställning från det invasionsförsvar som gång efter annan baktalas trots att man kunde göra insatser med hela brigader efter 72 timmar till det "insatsförsvar" som behöver månader och år för att sätta ett antal bataljoner på krigsfot. Kort sagt vi har fler helikoptrar per bataljon idag, men det beror på att bataljonerna är så få, så få.

Att sedan Sverige är ett land där avstånden är långa, där väglös terräng och massor av vattendrag försämrar möjligheten att flytta trupp, sårade eller annat på marken i en krigssituation borde väl till och med Leni Björklund ha kunnat räkna ut. Men i Sverige så har vi genom åren fnyst åt helikoptern, måhända formade av bilder som etsat sig fast på hornhinnorna hos en hel generation av politiker som växte upp med bilder från Vietnam och "Apocalypse now". Sambandet mellan luftfarkosten och det förhatliga kriget i Vietnam ledde nog Sverige i en riktning där vi under mer än 30 år var beroende av terrängbilar, traktorer och cyklar i vår militära sjukvårdsorganisation.

Sedan har vi ju hela den här cirkusen när vi skall beställa nya helikoptrar. Sverige beställer i nära samarbete med våra nordiska grannar en helikopter kallad NH90. Medan grannarna köper den som den är vill vi i Sverige ha några centimeter högre i takhöjd och resultatet ser vi nu. Medan vi i Sverige får vänta i 11(!) år till på våra helikoptrar så flyger samma helikopter redan i Finland. Vad göra? Försvarsmakten ser problemet, och har lanserat ett ord som kommer finnas på varje hög officers och försvarspolitikers tunga framöver - ordet är "Förmågeglapp".

Vi har idag 10 st Super Puma, helikopter 10. Av dessa vill kronan nu låta rusta upp 5 för en halv miljard för att täppa igen det där "förmågeglappet". Gott så, men i mina ögon är det inte de svenska skattebetalarna som skall ta denna kostnad, det bör NH Industries göra som uppenbarligen inte klarar av att leverera det som de lovat "här och nu". Är vi svenskar så dj-vla flata att vi inte ens förmår dra näven i bordet och vråla "Nu måste det ta mej fan vara slut på det här tramset!" - NH får stå för de kostnader som uppkommer på grund av de inte klarar av att leverera i tid, eller så bryter vi kontraktet och köper in något begagnat från hyllan.

I USA borde vi kunna hitta något fullgott alternativ, där vi kan få fler helikoptrar för samma pris och utan att gå ner nämnvärt i kvalitet. Är det något vi behöver för att få den där rörligheten som Tolgfors upprepar till leda så är det fler helikoptrar, luftburna jägarförband och en förmåga att även få understöd av attackhelikoptrar. Att köpa bättre begagnat istället för försenat och nytt skulle ge oss en numerär som är acceptabel.

Naturligtvis så finns det svenska politiker som kläcker ur sig lika intelligenta kommentarer som Tobbe i Köping när frågan lyfts upp av media. Peter Rådberg, MP, tycker att Sverige måste ha den kapacitet som de där 18 försenade helikoptrarna innebär men att skattebetalarna bör hållas skadeslösa. Det är väl OK, men om man sedan tittar på vad MP vill göra med försvaret så anser man ju att skattebetalarna inte skall behöva ge en krona till rikets värn. Sedan har vi en kristdemokratisk tant vid namn Elsemarie Lindgren som tycker att de bör skapas en nordisk eller europeisk helikopterpool där man kan hyra eller låna helikoptrar när man behöver. Begåvat värre, för vad händer den dagen då ofreden kommer eller krisen står för dörren? Den dagen då alla vill ha allt i den där poolen? Med tanke på hur vi i Sverige lyckats förhandla oss till helikoptrar som är 11 år försenade, korvetter som saknar luftförsvar och en gemensam lägescentral som ingen vet slutnotan på så kan man ana hur det slutar i en sådan situation. Det blir till att damma av museiföremål som traktorer, cyklar och gamla terrängbilar igen...

Länkar: DN, SvD