Personerna på bilden har inget med inägget att göra...Under min tid i kronans tjänst så läste jag självfallet tidningen Värnpliktsnytt, först som den värnpliktige plutonsbefäl-elev inom det nu avvecklade Kustartilleriet jag var under drygt 14 månader 1986-87 och senare som yrkesofficersaspirant. Allt som oftast tyckte jag att denna obskyra tidskrift motverkade sitt syfte, nämligen att värna de värnpliktiga.
Under min år som läsare fanns uppenbarligen Expressens f.d chefsredaktör Otto Sjöberg med i det gäng av subversiva och vänstervridna journalister som hade som enda syfte att förvandla den svenske värnpliktssoldaten till en velour-krigare med kanonmat som bisyssla ifall kriget skulle komma. Tidningen Värnpliktsnytt gnällde på allt och alla, och den orättvisa som inte dessa unga murvlar kunde hitta fanns inte. Dock så stod man aldrig på barrikaderna för att slåss för en gedigen värnpliktsutbildning som gav våra unga killar en möjlighet att överleva i en konflikt som drog in över konungariket...
Nej, det viktigaste var de fria hemresorna varje helg och annat trams. Det kunde handla om att kronans kalsonger inte såg bra ut på det fåtalet kvinnor som på den tiden frivilligt gjorde värnplikten eller att maten på F21 hade varit halvljummen någon dag. Ibland så hängde man ut officerare som förvisso betett sig hårt och obehagligt, men krigets krav är tyvärr hårda och i allra högsta grad obehagliga. Värnpliktsnytt var ett utmärkt instrument för att fostra våra värnpliktiga till värdelösa soldater, men vad kan man vänta sig av ett land som fegade ur och gav efter för den ena efter den andra stormakten under och omedelbart efter det andra världskriget? Vad kunde man vänta sig av ett land som helt glömt bort krigets fasor och som redan under utbildningen får soldaterna att tro att kriget utkämpas på kontorstid och inte under helgerna? Jämför gärna med Finland, landets syn på försvar och värnplikt - vilka har upplevt apokalypsen och dragit sina slutsatser efter det?
Värnpliktsnytt missade ett givet scoop, en riktig kioskvältare om hur Försvarsmaktens oförmåga att förse kvinnor med passande underkläder ledde till en veritabel skandal. Året var 1986 och som genom händelse var jag med om hela händelseförloppet... Jag ryckte in i juli för 23 år sedan, och jag njöt i fulla drag. Platsen var KA4, staden Göteborg... På plutonen hade vi tre mycket begåvade tjejer som hade för avsikt att bli yrkesofficerare, och de var duktiga och synnerligen lämpade för uppgiften. Men den patriarkala miljön, det grabbiga snacket fick två att hoppa av rätt tidigt - det var ju en förmån dessa kvinnor hade eftersom plikt inte var fallet i just deras fall. Men en av tjejerna härdade ut, och vann vår respekt. Hon var stark, hon var hård och hon var en i gänget.
En morgon väcktes vi av våra galna reservlöjtnanter, klockan hade precis passerat 4 på morgonen. Uppställning i full stridsmundering i korridoren och vi skulle ut på u-båtsjakt i Kungsbacka. Skarpt läge, man drog på läpparna och kände adrenalinet pumpa ut i kroppen, skulle man månne få knäppa en danskjävel till dykare eller en Ivan på fel sida om Öresund? Upp på lastbilarna och i väg genom Göteborgs öde gator. Men tog vi inte en konstig väg? Vi körde ju mot Borås, förbi Landvetter och slutade mitt i Sjuhäradsbygden vid en by som hette Gunnarsbo någon mil öster om Kinna. Avstigning, insamling av allt godis vi packat ner för att överleva vid Kungsbackafjordens stränder och gruppindelning - vi skulle gå till Kungsbackafjorden och vi hade hela 24 timmar på oss.
Det var jobbigt, det var hemskt till och från - precis som det skall vara att bli soldat. Men för en av oss var detta soldatprov något betydligt värre.
Det finns en åkomma som kallas för Infanterield, skavsår i ljumskarna efter ett ihärdigt marscherande. Detta kan man få trots att man har kronans ljuvliga kalsonger på sig, men effekten blir så mycket värre om man i ett par högt skurna damtrosor ger sig på samma promenad. Här hade Värnpliktsnytt kunnat skriva om "fläskläppar" på fel ställe och hur illa Försvarsmakten tog hand om sina kvinnliga värnpliktigas behov av underkläder. Den stackars tjejen gav upp efter 4 mil av plåga, med en infanterield som var som en en hel B52:a med napalm...
Man kunde ju också från Värnpliktsnytt ha skrivit om att våra befäl tappade bort alla våra godispåsar och Kexchoklad som fyllde en halv sopsäck medan vi gick, gjorde eldöverfall, nackade höns och åt råa fiskar. Tack och lov för en söt kvinnlig expedit på vägkrogen vid Sandsjöbacka som gav oss lite läsk och kaffebröd mitt i natten.
Nu skall Värnpliktsnytt gå i graven, och det är väl naturligt när självaste värnplikten gör likadant. Behovet av tidningen har allra funnits i mina ögon, men ännu mindre i ett land utan värnplikt eller värnpliktiga - Vila i Frid!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar