Ibland är det nästan något tvångsmässigt med att sitta framför datorn och ögna igenom nyhets-siterna med ambitionen att hitta något att blogga om. Allt som oftast hittar man något, som man raljerar över i förbigående på bloggen, men det är sällan man hittar något guldkorn...
Denna morgon hittade jag ett massmedialt mästerstycke på SvD, skrivet av en man som dagen till ära hade klätt ut sig med en Victoria-haka på den bild som fanns i anslutning till artikeln. Mannen som hyllade kronprinsessan och som skrev så bra, så intressant och underbart om ett ämne som fascinerar mig något enormt heter Lars Berge.
Mästerverket handlar om det faktum att det finns tjejer/kvinnor/tanter/kärringar/gummor som fejkar sin orgasm under själva "akten" - allt för att pojken/mannen/herren/gubben skall avsluta sitt hantverk med ett fånigt flin på sina läppar. Är det inte fånigt så säg...? Låt mannen känna sig misslyckad då, sluta spela teater kvinnor och ta ansvaret för er egen njutning i egna händer.
I Berges kolumn kan man läsa om hur man skall kunna avslöja fuskande kvinnor, ett noggrant detektivarbete som kräver en väl utvecklad simultanförmåga för att kunna kombinera med de rytmiska gnidandet för att få till det för motparten. Medan man frustar, flåsar och juckar så skall man iaktta pupillstorlek, andningsfrekvens, meningsuppbyggnad och vokabulär - det krävs en SOS-operatör av manlig härkomst för sådant, någon som klarat SOS test i simultanförmåga...
Eftersom min egen uthålighet i bädden är mikroskopisk, eftersom jag är moderat både till sinnet och mellan benen och eftersom jag är så egocentrerad så bekymrar det mig föga när väl jag nått mitt eget klimax. Sålunda har jag aldrig behövt oroa mig om motpartens stönande, brölande och kramprörelser i köttgrottan är teater eller på riktigt, detta eftersom jag aldrig någonsin har lyckats med den bedriften. Kan månne en av orsakerna till min låga självkänsla finnas i detta faktum?
Men jag är inte totalt likgiltig trots allt, mina julklappar och födelsedagspresenter brukar allt som oftast ha en erotisk underton av varierande upprördhetsgrad. Tack och lov att man kan ge partnern en liten apparat för självtillfredsställelse när man inte orkar med de krav som man anses kunna uppfylla...
För att återgå till Berges kolumn och avbryta mitt ältande. I texten kan man läsa om Meg Ryan och hennes dubbla skådespelande i filmen "När Harry träffade Sally". Jag har alltid haft en förkärlek för just Meg Ryan, som i mina ögon tillhörde de charmigaste och sötaste i filmvärlden innan jag nådde den hemska medelåldern, och när hon gick loss i sin teatraliska urkraft i filmen så blev jag hänförd. Men liksom jag har förfallit över åren som gått så har också Meg Ryan... Den plastikkirurg som vanställt det tidigare söta ansiktet med sina skalpeller borde straffas, förlora sin legitimation eller åtminstone få näringsförbud. Meg Ryan av idag är ju utseendemässigt en bisarr kvinnlig variant av Jokern i Batman. Varför kan man inte låta en vacker kvinna åldras naturligt och oförstört?
Länk: SvD, AB
Denna morgon hittade jag ett massmedialt mästerstycke på SvD, skrivet av en man som dagen till ära hade klätt ut sig med en Victoria-haka på den bild som fanns i anslutning till artikeln. Mannen som hyllade kronprinsessan och som skrev så bra, så intressant och underbart om ett ämne som fascinerar mig något enormt heter Lars Berge.
Mästerverket handlar om det faktum att det finns tjejer/kvinnor/tanter/kärringar/gummor som fejkar sin orgasm under själva "akten" - allt för att pojken/mannen/herren/gubben skall avsluta sitt hantverk med ett fånigt flin på sina läppar. Är det inte fånigt så säg...? Låt mannen känna sig misslyckad då, sluta spela teater kvinnor och ta ansvaret för er egen njutning i egna händer.
I Berges kolumn kan man läsa om hur man skall kunna avslöja fuskande kvinnor, ett noggrant detektivarbete som kräver en väl utvecklad simultanförmåga för att kunna kombinera med de rytmiska gnidandet för att få till det för motparten. Medan man frustar, flåsar och juckar så skall man iaktta pupillstorlek, andningsfrekvens, meningsuppbyggnad och vokabulär - det krävs en SOS-operatör av manlig härkomst för sådant, någon som klarat SOS test i simultanförmåga...
Eftersom min egen uthålighet i bädden är mikroskopisk, eftersom jag är moderat både till sinnet och mellan benen och eftersom jag är så egocentrerad så bekymrar det mig föga när väl jag nått mitt eget klimax. Sålunda har jag aldrig behövt oroa mig om motpartens stönande, brölande och kramprörelser i köttgrottan är teater eller på riktigt, detta eftersom jag aldrig någonsin har lyckats med den bedriften. Kan månne en av orsakerna till min låga självkänsla finnas i detta faktum?
Men jag är inte totalt likgiltig trots allt, mina julklappar och födelsedagspresenter brukar allt som oftast ha en erotisk underton av varierande upprördhetsgrad. Tack och lov att man kan ge partnern en liten apparat för självtillfredsställelse när man inte orkar med de krav som man anses kunna uppfylla...
För att återgå till Berges kolumn och avbryta mitt ältande. I texten kan man läsa om Meg Ryan och hennes dubbla skådespelande i filmen "När Harry träffade Sally". Jag har alltid haft en förkärlek för just Meg Ryan, som i mina ögon tillhörde de charmigaste och sötaste i filmvärlden innan jag nådde den hemska medelåldern, och när hon gick loss i sin teatraliska urkraft i filmen så blev jag hänförd. Men liksom jag har förfallit över åren som gått så har också Meg Ryan... Den plastikkirurg som vanställt det tidigare söta ansiktet med sina skalpeller borde straffas, förlora sin legitimation eller åtminstone få näringsförbud. Meg Ryan av idag är ju utseendemässigt en bisarr kvinnlig variant av Jokern i Batman. Varför kan man inte låta en vacker kvinna åldras naturligt och oförstört?
Länk: SvD, AB
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar