EN "TREVLIG" TREKANT PÅ SVT

SVT Play är ju en helt fantastisk liten uppfinning. Tänk att man sent på kvällen kan zappa bort någon p-rulle på TV1000 och istället få se en nästan lika pervers men betydligt mer rumsren trekant på statstelevisionens Agenda...

Det underbara valfriheten hade fått mig att sätta mig ner och njuta av ytterligare en TV4-kalkon, "Kommissarien och havet" istället för att se Agenda när programmet låg där som en nygrillad Whopper mitt i programtablån. Jag valde väldigt fel, för TV4:s satsning tillhörde det sämsta som någonsin visats och som skall föreställa en deckare. Urusel dubbning, ett hårresande sätt att bedriva polisarbete och en uppsjö av duktiga svenska skådespelare som förpassats till att vara statister. Det enda positiva var alla fina bilder från ön som var mitt hem under de år som jag tjänade konungen genom min anställning på KA3 i Fårösund. Just i vattnet mellan Broa och Fårösund simmade under detta program en galen kommissarie på jakt efter en mördare - och jag mindes med andakt kvällen då jag som värnpliktig badade isvak i samma vattendrag.

Nog om kalkoner på TV4 och över till Agenda, där de Mona Sahlin för kvällen flankerades av sina beundrare Peter och Lars. Det var ett mysigt gäng, som försökte få det att framstå som om de var ense om allt mellan himmel och jord. Sanningen lär vara en annan, och skattehöjningar den enda frågan där enigheten är monumental. Eller är det så sjukt att man håller på att bli ense om allt?

Jag fick rysningar när Lars Ohly först nämnde att frågorna om utrikes- och säkerhetspolitik var de som han trodde skulle bli de största knäckfrågorna, men att den glade tågmästaren nu ändrat sig. Arbetet i den arbetsgruppen flöt på bra, och nu kan man ju bara gissa vad som komma skall. Om vänsterpartiet skall ha någon som helst trovärdighet kvar i dessa frågor så lär vi se rödgröna krav på ekonomiska sanktioner mot Israel, på hemtagning av svensk trupp från Afghanistan och mycket annat smått och gott.

Lars Ohly går nu också ut i media och berättar att han anser Mona Sahlin vara den mest underskattade politikern i Sverige. Riktigt så lät det väl inte för ett år sedan när samma Mona mobbade Lars och hans kamrater, då tyckte Lars något helt annat. Och vad Lars Ohly tycker verkar ju inte vara synonymt med vad Svensson tycker. Kollar man snabbt in Aftonbladets högst oprofessionella tittarundersökning så ser man att 66% av tittarna ger Mona ett minus i betyg på en sexgradig plus-skala, medan Ohly och Eriksson klarar sig marginellt bättre med 61% respektive 56% av tittarna som lika kritiska granskare...

Peter Eriksson var ju faktiskt bäst för kvällen, med lite humor och en ovanligt avspänd stil för att vara just Peter Eriksson. Lars Ohly däremot, han spelade en egen variant av teater. En föreställning där han nickade närmast tvångsmässigt åt allt de andra sa, log ansträngt och försökte sudda bort bilden av den där konfliktsökande lille farbrorn som de flesta ser framför sig när de tänker "Ohly?". Och så Mona då...

Med detta inlägg kommer jag inte granska vad de sade rent politiskt för de sade faktiskt ingenting som gjorde väljarna klokare. Alltså kommer jag att återigen ta fram min lilla figursåg för att såga Monas sätt att vara i media. Hon rycker och hon skakar, och det kan väl knappast vara nervositet efter alla år i rampljuset? Tics? Någon annan neurologisk åkomma? Hur som helst är det väldigt svårt att ta till sig det Mona försöker säga när man avleds av ett ryckigt kroppsspråk och en röst som skulle kräva en statlig utredning för att komma tillrätta med. Mona pratar ju så himla konstigt. Hon bryter orden fel, hon formar meningarna på ett konstigt sätt och istället för att lyssna på det budskap hon försöker förmedla ibland så sitter man där och irriterar sig på den där malande, monotona rösten. Jag är elak mot Mona, jag vet - men jag tycker att ett helt liv i politikens tjänst borde fått henne att bemästra sådana här saker.

Själva programmet Agenda var intetsägande, och det enda som de tre lallarna egentligen var ense om tycktes ju vara:

1) Höj skatterna!

2) Byt regering!

3) Vi trivs tillsammans.

Förvisso är jag övertygad om de första två punkterna ligger alla tre varmt om hjärtat men på den sista punkten så tror jag att allt bara är en chimär. Har man spytt på varandra som MP och V gjort under år efter år så blir man inte de såtaste vännerna så där helt plötsligt.

... och själv satt jag framför TV:n och undrade varför Mona hade klätt sig som en pepparkaksgumma med breda glasyrsträngar här och där.

Länkar: AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4