GAME, (S)ET AND (M)ATCH...?

Talar man om tennis så är ju resultatet 6-0 den yttersta förnedringen av motståndaren. Skulle man däremot överföra samma resultat till en jämförelse av partiledare, statsministerkandidater eller Alliansens ledare mot den Rödagröna rörans dito så är det lite mer svåranalyserat...

Uppenbarligen är det ju så att folk i landet har ett betydligt större förtroende för partiet Socialdemokraterna än de har för statsministerkandidaten Mona Sahlin. I opinionsundersökning efter opinionsundersökning så väger det jämnt mellan blocken, medan det när jämförelsen görs mellan statsministerkandidaterna eller en jämförelse mellan Sahlin och alla andra partiledare så är det allt annat än positiva siffror för Mona Sahlin. Denna morgon kommer ytterligare ett bevis på att Mona Sahlin är ett sänke för socialdemokratin. Den dagen då ledare ställs mot ledare, när trovärdighet ställs mot trovärdighet och när man som väljare börjar förstå att man med en röst på sosseriet får: a) Mona Sahlin, som man saknar förtroende för i alla läger, som statsminister. b) Lars Ohly som minister. c) Miljöpartiet som regeringsdeltagare med Veto-rätt. - vad händer då? Jag har ju egna mina drömmar, mina önskemål och förhoppningar om vad uppvaknandet kommer medföra. Den dagen då Monas förtroendekapital och SAP:s väljarstöd synkroniseras kommer det tidigare statsbärande partiet att bara vara ett minne från svunna tider.

Jag har av min bloggarkollega Kristian Krassman getts epitetet "riktig Mona-hatare", men eftersom Kristian är socialdemokrat så kanske han inte inser att det är av omtänksamhet och empati för hanses parti som jag tjatar om kvinnan Sahlins oförmågor. En annan sympatisk sossebloggare Westerholm anklagar Gudmundsson, PJ Anders Linder och Brors för att vara sossehatare, men frågan man bör ställa sig är ifall det inte vore tjänstefel av dessa insiktsfulla journalister att se sanningen som den ser ut, att lyfta på det blöta täcket och se en statsministerkandidat i fosterställning som ligger och hulkar över att alla är så elaka mot henne. Jag hatar inte sossar, jag gillar många sossar och drömmer till och med om vissa. Just därför gör det ont när jag förstår vad dessa personer nu måste känna, när valsegern som för ett år sedan låg i en liten sidenask numera är högst osäker och orsaken står att finna i ett otydligt och mediokert ledarskap. Min äldsta son tycker att jag mobbar Mona, och då funderar jag några mikrosekunder på om folkupplysning och mobbing är samma sak innan jag låter fingrarna fortsätta spelandet över tangentbordet...

Mona sitter där hon sitter enbart på grund av kvoteringen och att hon var den enda kvinnan i rörelsen som på allvar ville ta över efter Sankt Göran. Det stöd hon hade som färsk partiledare, även om det stödet var svagt, har nu blåst bort totalt. Det spelar liksom ingen roll hur mycket erfarenhet hon må ha inom politiken när folket upplever sig klassade som mindre vetande när fru Sahlin lägger huvudet på sned, kisar med de intryckta ögonen och börjar svamla på ett sätt som får en förskolepedagog att verka vara vuxen i sin argumentation Tror Mona på fullaste allvar att folk blir mer positiva bara för att hon pratar sävligt, övertydligt och fånigt varenda gång hon får tid i media?

Och som om det inte räcker med sättet hon talar, så är budskapen desamma som genom alla åren, trots att Mona lovat reformera sitt parti. Det är samma skattehöjningar, det är samma oförmåga att se nya lösningar på gamla problem. Det må ju vara fånigt av mig att kommentera Monas sätt att prata, eftersom min egen favorit till statsministerposten ofta låter som om han går på något nedåt-tjack... Men Monas oförmåga att prata tilltalande i kombination med hennes ständiga malande med floskler och otydligheter får mig att känna avsmak för hennes talpedagog och hennes retoriklärare.

Igår så var Mona av alla människor ute och kritiserade regeringen för att de ingenting kan om bilindustrin och dess behov. Det är samma Mona som för några månader sedan ville pumpa in miljard efter miljard till SAAB för att hålla en kroniskt förlustbringande biltillverkare under armarna ytterligare några år. Miljard efter miljard av skattebetalarnas pengar till ett företag som visat vinstsiffror i bokslutet ett år av de tjugo senaste, det är Monas styrka som politiker. Mona ser något fantastiskt som är värt att rädda när ingen seriös biltillverkare vill ta i SAAB ens med tång, Mona vill med dina och mina skattepengar rädda ett förtag med högst dubiös förmåga att ens överleva nästa kvartal. Varvskrisen Mona? Var du inte politiskt aktiv när sosseregering efter sosseregering pumpade in pengar i de varv som idag bara är monument av en svunnen tid? Sedan går Mona ut i media och anklagar regeringen för att inget veta om bilindustrin... Jag litar mer på Maud Olofsson i denna fråga faktiskt hur sjukt det än må låta.

Siffrorna skrevs till 6-0 i Reinfeldt favör denna morgon. På punkt efter punkt så sågas Monas förmåga att leda landet, och frågan rörelsen bör ställa sig denna morgon är om hon ens har förmågan att leda sitt parti. Jag kan tänka mig att det grubblas på Sveavägen 68 denna morgon. Räcker det med att putta ner Mona från toppen på valsedeln i hemlänet Stockholm till förmån för en tvålfager mångsysslare vid namn Bodström för att rädda det här? Fan tro't, men tro mig när jag säger att jag faktiskt unnar "rörelsen" ett ledarskap värt namnet, något mycket bättre än det vi nu ser i fokus varenda gång kandidat ställs mot kandidat.

Länkar: DN1, DN2, AB, SvD, Expr, "Kalle Anka", Kent, Mary