KONST? KULTUR? ELLER BARA STATLIG PORR...?

När man satt där på bussen och bläddrade i den där gratistidningen tidigt denna morgon så kunde man ju vid anblicken av en viss nyhet bara sucka åt eländet, eller kunde man det?

"Filminstitutets mål är att stödja produktion, distribution och visning av värdefull film, att verka och tillgängliggöra det svenska filmarvet samt att representera den svenska filmen internationellt" heter det på Svenska Filminstitutets hemsida, ett institut som nu visar vad man vill tillgängliggöra, vad man anser är värdefullt och vad man kan tänka sig att representera den svenska filmen internationellt - "Dirty Diaries".

Nyheten i Metro handlade om att det ovan nämnda Svenska Filminstitutet bidragit med 350.000 kronor av dina och mina skattekronor för att subventionera en porrfilm, en feministisk porrfilm - en porrfilm som du och jag genom vårt liv som beskattade trälar i allra högsta grad har bidragit till att producera. Filmens titel är alltså "Dirty Diaries" och i den ingår uppenbarligen ett antal kortfilmer av varierande snuskighetsgrad. Det är feministisk porr, vad nu det innebär och alla regissörer är just kvinnor. Om man nu ser till feminismens ständiga anklagelser mot den "maskulina" porren så kan man ju fråga sig varför porr helt plötsligt blir legitimt i feministens ögon bara för att en person med snippa regisserar? Och varför skall det helt plötslift vara okej att lägga våra skattekronor på sådant här, när Berth Milton förmodligen skulle få ett hånskratt i ansiktet av Cissi Elwin om han äskade medel av det Svenska Filminstitutet för att göra en mjukare och mer inkännande p-rulle...

Tänker man lite mer på de där 350.000 kronorna som nu skänkts till en värdefull del av det svenska kulturarvet så kanske man inte är så fel ute ändå? Jag tror det är långt många fler i det här landet som tycker att porr är mer konst och kultur än Anna Odells simulerade sjukdomar eller en ren och skär vandalism av NUG i tunnelbanan. Jag tror att de flesta normalfuntade män och kvinnor har en större behållning av att se reproduktionsakten i sina olika skepnader på film än att se Odell vingla omkring i ett "spelat" psykotiskt tillstånd på Liljeholmsbron eller se en spattig NUG med sin sprayflaska på en perrong någonstans i Stor-Stockholm. Jag tror att jag tror väldigt mycket just nu.

Jag tror däremot inte att jag skulle få ett positivt svar från Filminstitutet ifall jag äskade medel för att med lite bildredigering och fusk-klipp förstärka bilden av min manlighet och min utrustning i de heminspelningar som numera ingår varje svensk familjs hemvideobibliotek om man skall tro media och hockeyspelaren Janne Huokko. Tänk om man med skattepengar kunde trolla fram lite mer uthållighet så att det av ett 10 sekunders plågsamt pinsamt filmklipp kan bli en riktig kortfilm på några minuter? Tänk om sossarnas förkärlek för skatter kunde ge mig en John Holmes-kopia i kalsipperna och minska ner på mitt bukomfång som gör att varje akt där kvinnan är ovanpå blir till en livsfarlig balansakt i cirkusklass - tänk om...

I Sundbyberg, min hemstad, så sparas det på allt utom på just konsten och kulturen. I dessa besparingstider kommer de äldre att få frisk luft lika ofta som en kinesisk gruvarbetare, skolbarnen kommer uppleva en miljö där vuxna förebilder är lika sällsynta som Loch Ness-odjuret. Men konsten får mer, och det får mig att vädra morgonluft... Om det nu är en gängse uppfattning att just feministisk porr är en vacker och beundransvärd del av Sveriges konstskapande så har jag för avsikt att söka medel till såväl redigeringar som nyinspelningar genom ett välformulerat medborgarförslag till stadens ledning. Och för att få en feministisk prägel på mitt filmskapande har jag för avsikt att börja och avsluta varje film med den episka feministisk slagdängan i Ugglas tappning "(Åh tjejer) Ni måste höja era röster" - för att sedan be min partner att stöna mer ljudligt under inspelningen...


Länkar: Metro, AB