SCHLINGMANN, STÄNDIGT DENNA SCHLINGMANN...

Tårarna rinner nerför mina äppelformade kinder, droppar med ett fräsande ljud ner på det tangentbord som är glödgat av ett frustrerat och våldsamt knappande. Jag är ledsen, jag känner mig övergiven, tillintetgjord och kränkt - varför fortsätter mitt lidande i oändliga cykler?

Sist jag mådde så här dåligt framför datorns skärm och tangentbord så hade jag öppnat ett meddelande på Facebook. Det handlade om att jag i min barnsliga naivitet trodde att mina drömmars dam och kommunstyrelsens ordförande hemma i Sundbyberg Helene Hellmark-Knutsson skulle vilja bli vän med lilla oskyldiga mig på just det forumet. Jag fick svaret rakt i Solar Plexus, med våldsam kraft och utan pardon - och reaktionen var snarlik den jag nu känner. Helene sågade mig med följande ord: "Jag har flera moderata vänner här på Facebook men de är också riktiga vänner, dvs påstår inte en massa saker om mig som person som syftar till att skada mig eller såra min familj på olika sätt. Tack ändå!" - och jag som i min enfald inbillade mig att smicker fungerade när man försöker ragga...

Att Helene sågar mig jämte fotknölarna är väl kanske inte så konstigt eftersom jag är moderat medan hon försöker inbilla väljarna att hon är sosse. Men när nu vår egen partiorganisations höga företrädare Per Schlingmann väljer att ignorera mitt konstnärliga skapande så blir effekten densamma - jag bryter ihop som ett litet hulkande barn. Varför skulle jag som barn vara den som valdes sist när lagen delades upp på skolgympan? Varför skulle jag få färre julklappar bara för att jag var äldst i syskonskaran och varför skall jag nu också negligeras av partiet bara för att jag är sjuk i huvudet?

I dagens Aftonbladet så berättar partisekreteraren vilka bloggar han läser, vilka han anser vara bra. Men han väljer på ett nästan övertydligt sätt att förbise den oftast mest lästa moderata bloggaren, den tyngsta moderata bloggaren både fysiskt och medialt - och denna råkar ju vara just undertecknad. Och tycker ni att jag har hybris så har ni säkert rätt...

Jag ber att få gratulera Mary X Jensen som synnerligen välförtjänt slagit sig in på Schlingmanns topp 3-lista. Mary är alltid läsvärd, rätt så ofta kritisk och analyserande mot partiet och den förda politiken samt en person som det är svårt att låta bli att tycka om. Om man sedan väljer att tycka synd om Mary för Schlingmanns intresse så beror mer på att Schlingmann i samma mening nämner Sten Tolgfors blogg. Tolgfors blogg är ju tyvärr en närmast bisarr form av propandamaskin. Det är partilinjen, det är envägskommunikation och det finns noll och ingen möjlighet för läsaren att kommentera, tycka till eller fråga vår försvarsminister om varför han tycker si eller så i sina inlägg. En blogg där man inte bollar idéer med sin läsekrets saknar helt värde i mina ögon men uppenbarligen inte så i partisekreterarens diton.

Visst läser jag trots detta Tolgfors bloggar, men man får ju ta det för vad det är. Tolgfors inlägg är kommunikéer och "pressmeddelanden", det är ett ständigt rullande försvarstal i en fråga där inte många av våra gamla väljare längre känner igen oss moderater. Vill man läsa något vettigt om försvarspolitik, och dessutom ha chansen att fråga eller kommentera så rekommenderas Wisemans Wisdoms - i mina ögon Sveriges mest läsvärda blogg.

Men om man med bloggen som vapen enbart avser att rekrytera nya väljare eller sympatsisörer så kan jag möjligtvis förstå att Schlingmann väljer att ignorera mig. Läser man på min blogg för att därefter bli moderat av det som jag skrivit så ligger det ju nära till hands att man har sitt boende på en sluten anstalt eller är omhändertagen enligt Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. Visst blir jag glad ifall någon ser igenom mina ironier och sarkasmer och upptäcker vägen till politisk frälsning, men min ambition är också att göra politiken lite mer spännande, skruvad och rolig. Om jag sedan har lyckats med det är väl en helt annan fråga, smaken är ju som den stora baken. Per Schlingmann vill uppenbarligen inte att politik skall vara kul, skruvat eller absurt eller så är det bara så att vi har olika sorters humor, den gode Per och jag...

Häromveckan var det arbetsstämma för partiet i Västerås, och jag var inte där. Jag får väl istället glädjas åt att jag genom den socialdemokratiska bloggaren Kristian Krassman fått ett halvt löfte om att inifrån få följa sosseriets egen kongress i den kungliga huvudstaden. Det kan bli både spännande, givande och helt absurt - men roligt. Just nu grubblar jag på om jag skall ta med mig en livvakt. Men jag vet att det finns många socialdemokrater som ser något tilltalande i mitt bloggande, något läsvärt och ibland rätt skönt mellan min våldsamma påhopp, mina våta drömmar och den kroniska antipatin mot "rörelsen". Är det så att är lättare att bli en profet hos de med en annan tro, eller kan det vara så att mitt bloggande gynnar samma "rörelse" och att de därför uppmuntrar min kreativitet? Kan det vara det sistnämnda som Schlingmann fått för sig när han nu försöker mörda min skaparlust och mitt ego, eller är det bara så att ett statsbärande parti måste vara lika tråkigt som torkande färg...?

Länkar: AB, Mary, Kent, Försvarsministern, Wiseman