ATT FÖRSÖKA FÖRÄNDRAS UTAN FÖRNYELSE

Denna lördag då snön faller över hufvudstaden Stockholm så har det tidigare statsbärande partiet samlats för att genomföra ett så kallat förtroende i den gamla men ack så vackra andrakammarsalen i Riksdagen. Första frågan man kan ställa sig är om ett parti som inte tycks ha något som helst förtroendekapital kvar kan ha ett förtroenderåd?

Denna lördag då det gamla statsbärande partiet fortsätter att falla så kommer det iallafall vissa signaler om att åtminstone en man ur den politiska adeln som styrt och styr socialdemokratin har haft någon form av sjukdomsinsikt. Den mannen är Urban Ahlin, som berättat att det vi alla redan visste - att SAP är ett idélöst parti som bara mäktar med att säga nej, att SAP skulle vinna valet genom att dränka Alliansen i skandaler - i brist på en egen politik. Allt det där visste väljarna, allt det där påverkade väljarna att fly ett parti som faller likt snön...

Denna lördag, exakt i denna stund, samlas 120 sossar för att välja valberedning inför extrakongressen och försöka förstå vad det är för slutsatser deras egen kriskommissionen har kommit fram till. Twitter-taggen heter #sforandras - något som för den oinvigde betyder "S förändras" - och det är väl ett måste för ett parti som faller likt snön. Men den andra frågan man kan ställa sig en dag som denna är: Försöker sosseriet förändras för att man vill eller för att man känner sig tvungna?

Svaret på frågan är med största sannolikhet för att man känner sig tvungna - inte med någon glädje eller entusiasm över att försöka bygga något nytt. Nej, det handlar om att i ren desperation försöka förändra sig till något som väljarna vill ha - något som påminner om det nya, framgångsrika partiet som axlat rollen som det statsbärande partiet, ett parti som lyckas med ett ständigt pågående förnyelse. Erfarenheterna säger att man måste vilja förändras för att lyckas med en förnyelse - sosseriet som parti och politisk kraft vill inte det som många av medlemmarna och gräsrötterna vill. Kampen står mellan traditionalister och realister, mellan falanger där de verklighetsflyende står mot de verklighetsförankrade.

Socialdemokratin är och förblir ett stelbent och maktfullkomligt parti, alldeles oavsett de förändringsvilligas ambitioner. Den enda verkliga förändringsambitionen partiet har är att hitta en ny retorik för samma gamla dammiga politik. Den enda förnyelsen partiet vill se är att man lyckas hitta illusoriska nya vägar för att få de bångstyriga väljarna att börja tänka "rätt" igen. Man vill egentligen inte förändras eller förnyas, men man vet samtidigt att man är dömda till undergång om man inte ens försöker. Frågan är om man sosseriet kommer att vara i närheten av att lyckas...?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3,

Bloggar: Krassman, Böhlmark, Persson, Andersson, Högberg, Johansson, Westerholm, Västros, Soilander