2010/12/18

EN TWITTRANDE BILDT VS SPONTANE FREDRIK


Carl Bildt är landets utrikesminister, och det är han med den äran. Carl Bildt har även förstått sig på de sociala medierna och är generös med såväl folkbildning, reseberättelser och information på både sin blogg och sitt Twitter-flöde. Carl Bildt är en handlingens man, och var om inte på genom utrikesministerns utåtagerande beteende på Twitter fick Sverige och svenskarna en första inofficiell bekräftelse på att den vedervärdiga mannen från Tranås var en riktig, men klantig, terrorist...

Fredrik Reinfeldt är landets statsminister, och det är han med den äran. Men det som Carl Bildt har snappat upp om de sociala medierna är ingenting som statsministern vill kännas vid. Nej, allas vår Fredrik har en rätt skeptisk syn på det här med bloggar och twittrande om jag förstår honom rätt - och jag tror att jag förstår varför. I en intervju för förvisso längesedan gav ju Reinfeldt den här bilden av de medier som andra betraktar som nyskapande: "Somligt ska du inte lyssna på. Bloggar och liknande öppnar en sluss, människor som inte mår bra kan avreagera sig, säga och tycka vad som helst och - hur ska jag förhålla mig till det?"

Jag inbillar mig att statsminister Reinfeldt är lite för stelbent och lite för lite spontan för att mäkta med ett Twitterflöde eller en basal enkelriktad blogg. Hur roligt skulle det vara att läsa att terroristen på Bryggargatan var på väg att göra något som var "oönskat"? Hur roligt skulle det vara att varje gång läsa en bloggpostning eller en kort Twitter-kommentar där man vet att vartenda ord är vägt på guldvåg och genomanalyserat i flera olika led för att allt skall vara så där äckligt tillrättalagt och oklanderligt...?

Carl Bildts blogg är ju inte heller så där enormt spännande som den borde kunna vara med tanke på hans resande, umgänge och strapatser. Varför inte skapa en egen variant av Wikileaks där Bildt både mellan och på raderna berättar vad han tycker och tänker om ambassadörer, ministrar, höga potentater och oppositionens gnällspikar? Tänk vad mycket tid Julian Assange skulle få att leta rätt på kvinnor att våldta eller begå sexuella övergrepp om alla intressanta människor bloggade eller twittrade om det som de innerst inne tänker och tycker.

Nu kom det reaktioner på Carl Bildts Twitter var den första reaktionen från någon i regeringen på den där klantiga terroristen, reaktioner på att Calle var för snabb med sina slutsatser och att han minsann borde ha låtit statsministern vänta sina 19 timmar innan med att reagera å regeringens vägnar. "Pseudodebatt!" tyckte Calle Bildt när hans twittrande ältades både i gammelmedia och nya medier, och visst var det så.

Den här dagen så kliver statsministern ut ur skuggorna och försvarar sin utrikesministers twittrande och bloggande så där lite halvdant. "Om twittrandet börjar bedömas som officiella ståndpunkter får vi överväga att ta bort det..." låter det i helgarderingen från Rosenbad. Själv är jag glad att det finns någon som stillar intresset heller ångesten när det smäller eller händer saker. Den dagen då regeringen avvaktar in i absurdum så är vi i samma situation som när Persson och Danielsson kaosade till Tsunami-hanteringens första betydelsefulla steg.

Med en utrikesminister som ligger på framkant i informationsutbytet så behöver vi inte oroa oss för att ligga steget efter, detta alldeles oavsett om det Bildt skriver eller tycker uppfattas som officiella ståndpunkter eller egna.

Länkar: SvD, DN,
Bloggar: Kent,

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Statsministern betraktar alltså inte Utrikesministerns kommentarer på Twitter och blogg som officiella ståndpunkter, gott så. Men problemet uppstår när Utrikesministern själv endast ger kommentarer överhuvudtaget just på Twitter och blogg, det leder till att Sverige har en Utrikesminister som aldrig någon sin kommenterar något officiellt.

Flavius Belisarios sa...

Låt Bildt sköta de nyare och statsministern de äldre kommunikationskanalerna. Denna utmärkta arbetsordning har säkert Schlingmann fastslagit. Bra så.