SNÖN FALLER OCH SOSSARNA MED DEN

Snön fortsätter vräka ner, men det är inte de där stora, härliga och mjuka snöflingorna som lägger sig på marken. Medan de små, stickande vassa och isiga snöprojektilerna blåser horisontellt så faller ett gammalt statsbärande parti rakt ner. Nya opinionsundersökningar visar en socialdemokrati i fritt fall, och vem kan vara förvånad...?

Av ett parti som inte för alltför länge sedan attraherade nästan varannan svensk är det bara en rykande ruin kvar, ett tidigare överlägset stort parti som nuförtiden knappt var fjärde väljare vill ta till sitt hjärta. Men vem kan vara förvånad när det är ledarlöst parti där man får tre olika budskap i en och samma fråga på 24 timmar och där ingen ännu vet åt vilket håll Rörelsen rör sig om FRA-frågan. Ordföranden i justitieutskottet, Morgan Johansson, framhärdar med en dåres envishet att sosseriet lägger sig platt för en misslyckad terrorist när han vill se att partiet gör upp med Alliansen. Nätrötterna skriker sig hesa om att Morgan skall hålla käften och inifrån Riksdagsgruppen hörs olika budskap, men där slutsatsen ändå är att Morgan faktiskt bör knipa igen. Från partiledaren hörs ingenting alls, och bilden av ett parti utan ledning, utan politik och med ingen aning skrivs i historieböckerna för all framtid.

Knappt tre månader återstår innan partiet går från dagens ledarlösa situation till att man lyckas få fram Sven-Erik Österberg som den progressiva framåtsträvaren till kompromisskandidat som Monas efterträdare. Det är ju faktiskt inte utan att man tycker synd om den store mannen från Skinnskatteberg, för hur lätt kommer det att bli att vända på det här? Monas politiska testamente är en tragisk läsning för alla med hjärtat till vänster. Inte nog med att hon redan nu verkar ha lämnat sitt parti åt sitt öde, det var hon och hennes handplockade rådgivare som faktiskt ledde partiet till detta öde.

Både Novus och Synovate berättar berättelsen om en Rörelse neråt som ännu inte slagit i backen, och det är ju rätt fantastiskt att en regering som inte gör något speciellt springer ifrån oppositionen. Men när oppositionen är så usel som den är i dessa dagar så behövs tyvärr ingen skärpa, inga banbrytande förslag eller något stort ledarskap från de regerande - det enda som behövs är att sätta sig ner i fåtöljen och se på hur ett tidigare stort parti förvandlas till något helt annat.

Det är nästan så att man väntar på att Sören Holmberg skall dras fram i media för att redan nu konstatera att sossarna är rökta och att ingenting någonsin, någonstans, någon gång kommer att rädda partiet från en valförlust 2014. Den dagen då Sören gör detta kommer jag att bli genuint orolig, för den dagen är det dags att vi växlar upp och börjar hitta en ny politik för en ny tid. Att sitta stilla fungerar bara så länge sossarna torterar sig själva inför väljarnas häpna ögon. Den dagen de krisat klart kommer en ny tid, men en ny tid som inte nödvändigtvis behöver betyda att vår huvudmotståndare blir det som de en gång var. Men just nu är faktiskt övermodet vår värsta och enda fiende, sossarna är det inte - inte på långa vägar...

Länkar: SvD, DN, AB, Expr

Bloggar: Böhlmark, Krassman, Högberg, Kent, MP, Lenefors