SVERIGEMÖTET I BACKSPEGELN - MINGLET...

Om fredagen i Karlstad började grått, lite kyligt och avslaget med en ihållande huvudvärk så slutade den mycket bättre - trots att sällskapet till stora delar var detsamma som hade ätit frukost med mig på Statt och som likt ett lämmeltåg rört sig mot Karlstad CCC på Tage Erlandersgatan 8.

Morgonen var kylslagen och solen sken inte alls över Karlstad. Trots bakfyllan orkade jag lyssna på två tal under förmiddagen och sittstrejka framför en av de där 8 datorerna som vi "kongressdeltagare" kunde surfa på. Det bloggades trots att frukosten åkte hiss upp och ner i matstrupen, det länkades trots att huvudet kändes marginellt bättre än Usamas dito några mikrosekunder efter det att en Navy Seal fick honom i siktet. Jag led, men jag hade ingen annan att skylla på och ibland skulle det nog vara skönt att vara sosse för att kunna skylla allt elände på borgerligheten i allmänhet och moderaterna i synnerhet. Det var den sista ölens på Bishop Arms fel, den där sista ölen som man alltid skall låta bli...

Lik förbannat, mindre än 24 timmar senare står man där i CCC och häller i sig ännu mer öl under ett jättemingel till tonerna av Sven-Ingvars "Börja om från början..." - och det var precis det jag gjorde när jag grundade för en ny baksmälla. Men det fanns skäl att fira för mig, eftersom jag fyllde på mitt bekräftelsebehov till bristningsgränsen när för mig kända och tidigare okända människor hyllade mig för min förmåga att göra något bra här i livet.

Medan Falcon fuktade min strupe så fick jag höra superlativer om mitt bloggande, och naturligtvis kan jag ha haft hörselhallucinationer efter alldeles för många Falcon före den där jag hade i näven medan jag tyckte mig höra att jag var bra, att jag dög. Det jag inbillade mig att jag hade hört fick mig iallafall på ett gott humör, och jag drack lite till för att fira.

Trevligt sällskap i form av några partivänner som jag lärde känna mer, smicker från några riksdagsledamöter vid Klarälvens strand och kvällen blev en höjdare när Calle Bildt inte puttade bort mig när jag ville trycka upp mitt feta lekamen bredvid hans välsvarvade kropp för en idolbild. Att jag redan innan hade fått se SÄPO mot all vett och all etikett fram mig till självaste statsministern och finansminister Borg gjorde att jag fått mitt triss i kungar på hand.

Utan tvekan var Anders Borg på bäst humör av de tre kungarna, glad som en lärka och kramsjuk till och med när måltavlan för en kram var en isterbuk likt underetecknad. Borg var god och glad, faktiskt till och med mer älskad i festlokalen än undertecknad och alla ville ha med Borg att göra. Hade det varit en sosse-fest som jag var på så hade jag kallat det ett perverst idoldyrkande, där vuxna människor sänker sig till oanat låga nivåer bara för att få röra vid en politisk ikon. Det var så Borg togs emot - och efter att ha lyssnat på Borgs tal och illasinnade rykten om att han låter nätsan lika bra när han släpper väder vid urinoaren - så förstår jag hur personkulter skapas.

Juholt höll ett bra tal på sin extrakongress, när han blev vald till ny sosse-ledare som den nödlösning och kompromisskandidat han är. Efter talet minglade Juholt bland sitt fotfolk, och det fanns de som fick röra vid Juholt och som kallade det hela "en utomkroppslig upplevelse!". Jag raljerade över det då, jag gör det inte idag. När Borg kramade om mig i kön till mat och bira så var jag på väg ur min kropp, med det sista lagret underhudsfett höll mig till slut kvar i en kropp i stort behöv av pedikyr.

Jag såg unga snorhyvlar hångla upp kvinnor på ett sätt som fick mig att bli avundsjuk. Jag fick se planeringschefen Tamsons dansa fulländat med den ännu lite mer fulländade Roberta Alenius, och jag blev ännu mer avundsjuk. Jag fick se folk som kunde röra sig rytmiskt i takt till både John Pohlman, till Sven-Ingvars och till någon DJ med försmak för låtar som inte föll mig på läppen, och blev avundsjuk på alla de som kan dansa. Jag ar avundsjuk på de flesta och det mesta när ett underskönt socialborgarråd gav mig ny livskraft på samma sätt som Sanna Rayman hade gjort i Örebro två år tidigare.

Fler och fler, både kända och okända för mig berömde mig efterhand för min förmåga att blogga bra så försvann min avundsjuka. Alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på något - och i mitt fall handlar det tydligen om skrivandet, men inte så mycket mer. Gott så, man får vara nöjd över det lilla.

Sverigemötet slutade för mig 02:10 vid busstationen i Karlstad och en Swebus med destination Stockholm. Mitt sista minne från Karlstad var hur bussen krängde till när vi svängde ut på motorvägen E18. Därefter minns jag ett kort stopp i Västerås, men inte så mycket mer. Den sista ölen hade inte gått ur kroppen när jag rullade av bussen på Cityterminalen, men jag mådde ändå så mycket bättre än morgonen innan...

SVERIGEMÖTET: MINGEL OCH SKVALLER

På ett litet hotellrum med nära och kära partivänner, två snyltdruckna Tuborg och snart dags för en promanad mot kvällens mingel. Oavsett hur bra talen och föreläsningarna än må ha varit så är minglet själva kärnan i det som kallades KRIKS och som numera heter Sverigemötet. Folk blir glada, lite lätt berusade och dansar rytmiskt till musiken som bjuds. Ikväll är det John Pohlman och hans jazz-polare som står för musiken, åtminstone på ett av våningsplanen...

Under sitt inledande tal bad Sofia Arkelsten oss att skryta mer och att skvallra mer, och kvällen på Karlstad CCC lär ge mig tillfälle att göra både och. Jag är mallig efter en föreläsning om sociala medier där jag nämndes på ett sätt som bara kan tolkas som positivt och min hybris blev ännu lite värre. Skrytas lär det alltså.

Men så kommer vi till skvallrandet och mitt inlägg imorgon bitti om vad som egentligen hände under minglet. Det känns jobbigt att behöva berätta sanningen om det vi gör som sluten grupp, men jag har en förpliktelse även mot min månghövdade läsekrets. Men det finns en garanti för att slippa bli uthängd, dragen i smutsen för sådant som man gör när omdömet sviktar i takt med promillehalten stiger - och det är genom att söka upp mig, bjuda mig på en öl eller bara ge mig en kram eller massor av beröm.

Det har varit en givande dag, många intressanta seminarier och utmärkta tal men det är nu det blir på allvar - med minglet. I morgon så kommer en ny berättelse om mina upplevelser och iakttagelser, håll ut...

SVERIGEMÖTET: BORGERIETS BÄSTA BORG

Mannen. Myten, Legenden.

Anders Borg är allt det där redan nu, vid sidan av en mäkta populär finansminister och detta inlägg skrivs medan handflatorna värker efter ett hysteriskt applåderande. Han klev upp på scenen, och möttes av kärlek i form av applåder som inte ville ta slut. Han höll sitt tal, och som han gjorde det - med ännu fler applådåskor som följd. Han dominerade, han ägde scenen och hela kongresshallen - och han är Anders Borg.

Det måste finnas en anledning till att det finns bildsköna kvinnliga sossar som mailar mig och ber mig att vara lika kritisk mot Anders Borg som jag ibland kan vara mot det parti som jag trots allt har gjort till mitt. Det måste vara så att man även från sosseriets sida har förstått att just denna man, denna myt, denna legend som lystrar till namnet Anders Borg, är det överlägset största hotet mot en liten socialdemokratisk återtagning 2014. De har rätt - sossarna - Anders Borgs ledarskap som finansminister är vår starkaste styrka.

Titt som tätt får man från sossarna höra att vi på motståndarsidan skall vara rädda för nödlösningen, kompromisskandidaten och den, roliga, folkliga, Elvis-diggande Juholt. Det finns ingen anledning till att vara rädd för Juholt, och ännu mindre för Borgs antagonist i nervvraket Waidelich. Däremot bör sosseriet vara rädda för Borg, för hans trovärdighet, för hans förmåga att klä våra visioner i ord. De är rädda, de är skräckslagna, för i en man med hästsvans ryms mer politisk råstyrka än i ett helt söndertrasat och nedkört parti vid namn de Sociala Demokraterna.

Men är Borg felfri? Har han aldrig gjort bort sig? Jo, naturligtvis har han det - och det hände i Almedalen när hans förmåga att se in i framtiden sviktade när han förutsåg att det skulle vara helt okej att sno fyra miljarder av Försvaret. Några veckor senare invaderade Sovjetunionens arvtagare den suveräna nationen Georgien, och vårt svenska försvar fick iallafall behålla sina slantar samtidigt som man skeppade över 12 obemannade stridsvagnar till ett garage på Gotland. Då var han fel ute, och jag ser gärna att Borg snågon gång kan bli lite generös mot ett försvar som nu verkar ha hittat sin första budget-ubåt på ett decenium på andra sidan Solsidan.

Inifrån kongresshallen hörs Håkan Loobs sjungande gotländska dialekt i en paneldebatt runt ett runt bord. Diskussionen handlar om "hur behåller man motivationen utan att segra ihjäl sig?" Ödmjukt värre, eller kanske inte. Efter att ha hört Borg och samtidigt se bilder av firma Juholt och Waidelich i mitt inre så känns det som om vi skulle kunna komma till ett läge där vi utan jättehög motivation ändå klarar av att segra ihjäl oss mot en synnerligen undermålig fiende. Men det är nu, då blir då - och tiderna förändras. Vi måste fortsätta leverera ny politik och nya visioner, till skillnad från en politisk motståndare som vill backa banden till 70-talet. Vem vet, kanske kan bakåtsträvandet i vissa människors värld vara något att längta tillbaka till. Men för de som vill framåt, måste vi vara det bästa och enda alternativet...

Länkar: Expr, Expr, DN,
Bloggare på plats: Thomas Böhlmark, Fredrik Lidby, Maria Hagbom, Den konservativa tänkaren och Mary X Jensen

SVERIGEMÖTET: HUVUDVÄRK OCH TWITTRANDE

De första talen är avklarade, Charlotte Nordström och Fia Arkelsten på scenen medan bilder över kampanjande moderater ackompanjerade budskapen som bara skulle förmedlas. Alla satt hänförda, alla tyckte att allt som sades var så bra - men själv satt jag och förbannade mig själv för den där sista ölen igår kväll...

Huvudvärken kommer och går, det var varmt i kongressalen och Anders Pihlblad satte sig alldeles bakom mig och jag blev lite nervös över vad som skulle kunna ske. Jag har ju inte glömt hur denna Pihlblad dödade Ulrica Schenströms karriär inför några paparazzi i stearinljusens sken och med några tomma vinflaskor på bordet. Min blick svepte över lokalen, men ingen paparazzi kunde skönjas i de mörka hörnen.

Pihlblad reste sig upp, gick och platsen togs istället av Mary X Jensen som jag trots allt inte behövde oroa mig för när det handlar om antastande. I bakgrunden talade Charlotte och jag satt och twittrade, Fia klev upp och jag tyckte att värmen i lokalen blev jobbig - och ännu så mycket jobbigare med huvudvärken. Fia sade "trosa" och jag ryckte till och hoppades på att vi redan hade kommit till snack om minglet ikväll men när Daniel Portnoffs namn kom strax efter så fattade till och med jag att det handlade om de fagra sörmlandskommunen vid världens ände...

Dags för seminarier, dags för lunch och 2 bubblande magnecyl i lite sodavatten. Jag ber att få återkomma med nya betraktelser om några timmar.

Bloggare på plats: Thomas Böhlmark, Fredrik Lidby, Maria Hagbom, Den konservativa tänkaren och Mary X Jensen

SVERIGEMÖTET: SOLEN SKINER INTE I KARLSTAD

Bara lite, men ändå - betongskalle efter en kväll med några öl för mycket på Bishop Arms igår kväll. Men trots att solen inte skiner över Karlstad, och trots att jag har lite, lite ont i huvudet så skiner ändå solen på mig denna morgon...

En god frukost på Statt, i sällskap med Böhlmark - som överlevde en natt med mig. I frukostlokalen satt även de bildsköna SÄPO-vakterna som tränade utkast med störande landsortsfyllo på Bishop Arms igår kväll, och vår gamla partisekreterare Per Schlingmann som även denna morgon hade ett par skor som aldrig skulle vinna någon skönhetstävling.

En kort promenad genom ett kallt och grått Karlstad, en säkerhetskontroll och på jakt efter en mingelbiljett. Alla bitar faller på plats när fyra datorer möter mig i ett hörn av lokalen...

Detta inlägg skrivs från internetstation i Karlstad CCC, en plats där det numera är en moderat mystack. Överallt moderater, hälsandes på varandra. Överallt förtroendevalda och politiska tjänstemän, strävandes efter nya kunskaper och nya erfarenheter att bära med sig. Överallt utanför syns poliser, och jag förvånas faktiskt över att det finns så många poliser i en liten stad som Karlstad. Men alla väntar på det som komma skall, ett tal av partisekretaren som pekar ut linjerna i stora drag inför det Sverigemöte som närsomhelst är på väg att ta fart.

Nu skall jag lämna datorn, ge mig ut på jakt efter nyheter och rubriker - på återläsande om någon/några timmar.

Bloggare på plats: Thomas Böhlmark, Fredrik Lidby, Maria Hagbom, Den konservativa tänkaren och Mary X Jensen

SVERIGEMÖTET: I KARLSTAD - SÄPO IN ACTION

Fyra män åkte fort, förmodligen rätt ofta över de fastställda fartgränserna, för att nå den värmländska residensstaden innan solen gick ner över skogarna som skiljer Karlstad från norrmännen i väster. Vi lyckades, vi hann dit och jag gladdes något enormt över att mitt hotell bara låg ett stenkast från Burger King. Boendet var Statt, rummet var underbart och med bara lite, lite övertalningsförmåga fick jag sällskap i dubbelsängen...

På bottenvåningen av Statt i Karlstad, vid Klarälvens strand, ligger Bishop Arms. Standardmodell av en svensk pub, snarlik den på Landsvägen i Sundbyberg men denna kväll med många, kända och okända gäster av samma politiska kulör som undertecknad. Jag checkade in, fick ett mycket trevligt rum med en säng som till och med var för bred för min breda kropp. Jag bjöd in min bloggkollega Thomas Böhlmark att dela mina generösa säng, och svidade om för att åka ner några våningar till Bishops, till mina nya vänner i Tyresömoderaterna som väntat otåligt på mig - men nu var jag bara en hissresa bort.

På vägen till hissen passerade jag Tage Erlander-rummet på samma plan som mitt rum, och under några mikrosekunder funderade jag på att "olla" dörrhandtaget bara för att man givit ett hotellrum namnet av en gammal social demokratisk landsfader - men min ambition att komma ner till ölen snabbt var starkare än viljan att bete mig oanständigt.

Det var en mysig Pub, god öl, gott tilltugg och väldigt trevligt sällskap. Vi hade roligt, vi blev mer och mer berusade och allt var så mysigt när Gunnar Hökmark äntrade lokalen och fick mig att tappa fokus från min position alldeles till höger om nödutgången. Auktoriteten och pondusen strålade emot mig medan Gunnar jagade bartendern för att få beställa något drickbart. Gunnar Hökmark, denna ikon för oss balter, och som i mitt fall halvbalter, gjorde att jag tappade farten i min berusningsprocess...

Men det blev fyra stora starka och det som rinner ner måste också rinna ur, och under mitt andra besök på herrarnas hann jag med att ge Anna Kinberg-Batra komplimanger för sin klädsel och sitt tilltalande utseende samt missa hur en Tommy Lindström-kopia bryskt kastades ut ur lokalen av ett par bildsköna SÄPO-vakter efter att ha uppvaktat en extremt tunnhårig man som satt sig ner för att i glada vänners lag ta en pilsner eller två.

Det var statsminister Reinfeldt i egen hög person, flankerad av sin undersköna presschef Roberta och den inte lika vackra propagandisten Schlingmann som hade gjort oss sällskap på Bishops. Sorlet när Reinfeldt gjorde entré var öronbedövande, alla visste att ledaren var på plats men nästan alla lämnade sällskapet i fred medan man drack ur sina ölglas. Den enda som bestämde sig för att utmana SÄPO var en Tommy Lindström-look-a-like som fick ta konsekvenserna av sitt handlande när han under buller och bång kastades ut inför mina ögon, ungefär samtidigt som jag drog upp gylfen efter att ha tömt min alltför lilla urinblåsa för tredje gången.

Det var kvällens happening i Karlstad, och nu sitter jag i en badrock framför Böhlmarks dator och längtar efter att krypa ner mer bredvid honom för att ladda för en morgondag i politikens tecken. Det väntar tal, seminarier och ett mingel jag ännu inte fått en biljett till. Det kommer mera, men tills dess får ni nöja Er med en ögonvittnesskildring från en nytömd Tokmoderat om hur SÄPO agerar när en full värmlänning börjar antasta landets statsminister... God Natt!

Bloggar: Böhlmark

"KRIKS" BLEV SVERIGEMÖTET & JAG ÄR PÅ G

I den moderata begreppsvärlden vet alla vad "KRIKS" är för något, inga förklaringar behövs för att lyfta fram betydelsen av den för den oinvigde obegripliga förkortningen. "KRIKS"  var moderaternas massmöte Kommunala Rikskonferensen, men nu finns "KRIKS" bara kvar som ett minne av otaliga seminarier och mingelpartyn där de folkvalda och tjänstemännen teambuildade över en öl eller sju. I år heter "KRIKS" istället Sverigemötet, och det första Sverigemötet hålls i Karlstad, Värmland...

För två år sedan var jag i Örebro, på "KRIKS" för första gången och jag kände mig helt bortkommen, malplacerad och blyg. Jag kände ingen, alla kände varandra men ingen kände mig, ensam bland okända i den stora kongresshallen medan Schlingmann hälsade alla välkomna. Talet tog slut, några sade iallafall hej innan de hittade någon mer intressant att prata med - och jag ställde mig i ett hörn för att gömma mig, lite besviken över att ingen tycktes känna igen mig som den mest spontana bloggaren i det blåa laget.

Då kröp hon upp bakom mig, SvD skarpa ledarskribent Sanna Rayman, och klappade till mig lite försynt på ryggen och berättade att hon minsann gillade min blogg skarpt. Det tog en nanosekund, och sedan var tranformeringen genomförd - från ett räddhågset mähä till en stolt tupp som sprätte och spatserade bland utställningsmontrar och seminarier, tillfreds med tillvaron och med att vara populär bland de som jag ville vara populär bland. Hela Örebro-vistelsen, och det efterföljande minglet blev en orgie i hybris - rätt smaklöst men ack så skönt.

"KRIKS" valåret 2010 gick av stapeln i Göteborg och jag fick inte följa med. Det gjorde naturligtvis ont i min själ och i min självkänsla att inte partiet mailade mig och bad på sina bara knän att få bjuda mig med till Sveriges baksida för att därifrån sprida det moderata evangeliet på nätet efter min bästa förmåga. Men hela tillställningen i Göteborg drunknade i den interna valfuskdebatten i Stockholms stads moderata provval - och ingen, absolut ingen, kunde märka att tusentals moderater på andra sidan landet slog sina kloka huvuden ihop för att kunna vinna väljarna och valen. Så egentligen var det ingen större förlust att inte få vara med, för vad man än hade skrivit om seminarier, politisk progressivitet och pragmatism så hade ändå ingen läst budskapet. Media var fullt upptaget med att kladda valfuskande på hela partiet...

Året är nu 2011, och Karlstad är den utvalda staden för att få inhysa några tusen moderater i vartenda hotellrum i staden och i intilliggande byhålor. "KRIKS" är numera Sverigemötet, och efter många om och men så kommer jag ändå att vara där - som observatör, som bloggare och som sanningssägare. Jag skulle inte vara i Karlstad om det inte vore för ett antal synnerligen hjälpsamma och tillmötesgående individer som stöttat mig på olika sätt - ekonomiskt, moraliskt och genom att inte få mig att ge upp. Det blir ett Sverigemöte som jag snart kommer att vara på väg till, för att utifrån min synvinkel visa att vi moderater är ett parti för hela folket och alla särintressen - inte bara några. Det brukar visa sig bäst på minglet, på festen och inte på seminarier och tal.

Jag har förstått att det kommer att finnas bloggare som fokuserar på det politiska hantverkandet, jag för min del kommer att lägga det mesta av krutet på att berätta sanningen om vad som händer efter några öl och kanske en aningen för stark drink. Det är då den stela politikern visar sitt rätta jag, blir människa och mer igenkänningsbar för väljarna, för min läsekrets.

Karlstad, här kommer jag - jag är på väg. Håll Dig uppdaterad om vad som händer och inte händer på en blogg som inte alls som alla andra. Första postningen kommer att handla om ett härligt gäng, tillsammans i en bil och på väg mot den värmländska residensstaden - förenade av viljan att göra något bra av de sociala medierna och att nå Karlstad innan Bishop Arms hinner stänga...