Har man suttit och bläddrat i ett fotoalbum från de dagar man själv var en liten parvel med bruna manchesterjeans och en orange polotröja i plysch upptäcker man att alla vuxna på tiden såg fruktansvärt gamla ut...Kände dom sig så gamla som dom såg ut ? Varför klädde man sig på det sättet ?
Olika generationer hade olika kläder. Farfar hade alltid slips, farmor alltid kjol...
Här kommer åldersnojjan igen, men idag ser iallafall inte jag någon större skillnad på hur en 20-åring klär sig jämfört med mig som nästan är dubbelt så gammal. Visst har jag inte byxorna på halv stång som tonåringarna, men i övrigt så är jag oftast relativt modern i min vardagsklädsel. Är man patetisk då ? Är man knäpp för att jag ännu efter 26 år har samma favoritband, Depeche Mode ? Mina äldsta barn tycker det ibland iallafall. Jag som rimligtvis borde ha börjat gilla dansband nu enligt dom... men jag spyr nästan när jag ser de pomadakammade smilfinkarna som mot all vett och sans har mage att kalla sig musiker.
På något sätt tycks jag, och en hel del andra i min generation, ha stannat i utvecklingen. Underbart tycker jag ! Man är inte äldre än vad man gör sig, och jag vet att jag kan vara som en bitter gammal gubbe ibland också. Sedan får ungarna tycka vad dom vill...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar