Jag har blivit utmanad av den sympatiska socialdemokraten Nathalie ( ja, det finns några få... ) att avslöja sju sanningar om mig själv. Tyvärr kan jag inte på denna blogg redovisa allt elände jag är skyldig till här i världen, då skulle förmodligen webben haverera.
Nåväl, med utgångspunkt i de sju dödssynderna redovisas härmed sju sanningar om mig själv:
Högmod: Självgod ? Ja, ibland iallafall. Känner mig rätt glad när jag spöar sönerna i Trivial Pursuit, eller när jag kan sätta någon med högre utbildning på plats i någon fråga. Alltför ofta händer det tyvärr inte, och jag skulle väl själv betrakta mig som en person med rätt låg självkänsla.
Girighet: En förutsättning för att överleva när man jobbar inom Stockholms Läns Landsting... Girig materiellt, men generös känslomässigt !
Vällust: Har man fyra utomäktenskapliga barn har man väl bevisligen levt i synd. Det roliga är att vi faktiskt gick på barnlöshetsutredning innan vi fick vår första son. Att lämna spermaprov var en av de mest bisarra upplevelserna jag varit med om, ett litet rum på KS med herrtidningar och en fantastiskt vacker sjuksköterska som undrade när jag var färdig. Alla barn har dock tillkommit på ett lustfyllt sätt, dvs inte i provrör.
Avund: Ok, jag erkänner. När "Snittmammorna" kommer till Uppvakningsavdelningen på SöS efter att ha fått en dotter när de har en son sedan tidigare blir jag lätt avundsjuk. Jag har ju fyra söner ! Fyra söner som förvisso är friska och hyfsat välmående... men ack så busiga ! Jag vill leva i den tron att en liten flicka i rosa klänning är mer skötsam än en 5-årig kille som svingar sin innebandyklubba likt en lie på dagisgården.
Frosseri: Det är bara att komma förbi Max vid Skytteholm när jag finns där för att få se att jag är en hejare på frosseri. Jag är dessvärre väldigt förtjust i hamburgare, lökringar och dippsåser.
Vrede: Min tidigare karriär i det militära var bra när det gällde hur jag skulle hantera mitt humör. Där kunde man ibland lätta på trycket på genom att råskälla på någon stackars beväring. I vården är det svårare, där skall man ju jämt vara snäll mot vårdtagare och kollegor... När dessutom sedan händelser som Spira/Wijkman-avhoppet seglar upp får man ju ett farligt högt blodtryck. Mina barn får alltså skäll, liksom min käresta. Kan man inte få skrika lite åt patienterna iallafall ? Då skulle jag bli en bättre pappa.
Lättja: Alla mina kollegor kan intyga att jag kan vara rejält lat på jobbet ibland. Men: Bajs, kiss, sårvätskor och slem tilltalar mig inte varje dag. Fel yrke ? Javisst, men det finns ju så många vackra kvinnor i vårdsvängen.
Jag älskar sport, när mina barn utför den eller när den är på TV. Jag vet att jag skulle behöva lite mer rörelse i livet. Men jag går ju till Max ibland för att frossa...
Sedan finns det ett antal likheter mellan mig och "sossetanten" i Rissne:
Jag är också gråhårig, fast nu är jag mer upprörd över att alla mina hårstrån lämnar min skalp likt råttorna från ett sjunkande skepp.
Jag älskar berg- och dalbanor, fast inte alla. Den där som hette Hang-Over på Liseberg gjorde skäl för sitt namn, vidrig...
Jag äger ingen våg, för jag vågar inte väga mig längre.
Den enda serien jag läser är Tintin. Jag älskar Tintin i Kongo ! Den visar vilken fantastisk syn vi européer hade på Afrika på den tiden...
Bakar gärna, men inte matbröd. Bara kakor av alla de slag, och enbart om jag hinner äta upp allt innan barnen kommer hem från skola och dagis.
Jag gillar smågurkor, men bara min egen.
Dock har inget flygplan störtat på min bil, men det kan ju bero på att jag inte har körkort och således inte äger en bil...
Inlägg
5 kommentarer:
Kulturskymning! Är jag verkligen den enda politikern i kommunen som njuter av kulturformen serier?
Jag ska ta med första samlingsalbumet med Sandman (författad av den lysande författaren Niel Gaiman) på nästa SMN-möte så ska du få läsa lite riktiga serier.
(Däremot har jag inga invändningar mot Tintin. Det är ett utmärkt exempel på Belgiens betydelse som serie-land i europa och det är en serie som fungerar för både vuxna och barn. Däremot är det fortfarande en barn- och ungdomsserie och jag föredrar serier för vuxna)
Passar inte serier bättre i vår nämnd, Mattias? :-)
Fredrik: Om man har bilden av flickor klädda i rosa klänningar och pojkar med innebandyklubbor, kanske en och annan genusbok bör läsas... :-)
Och nej- särskild upprörd över epitetet sossetanten blev jag inte. När jag flög till Sarajevo i december kallade en moderatkollega till dig (från Upplands Bro) mig för flicka. Så det jämnar ut sig...
Nathalie: Jag vet, jag har säkert en snedvriden syn på hur flickor respektive pojkar bör var. Att pojkar använder innebandyklubban likt en lie är en egen erfarenhet.
Mattias: Ryktet säger att Michael Spira blev socialdemokrat när han läste den tecknade propagandaskriften "Bamse" förra sommaren. Så du är kanske inte så ensam ändå. Är han inte rätt lik Lille Skutt förresten ?
Nathalie: visst, jag diskuterar gärna serier på K&F-nämnden. Med tanke på att jag har en hel bokhylla med bara Manga, och slängde 4 flyttkartonger med serier när jag flyttade så har jag läst en del genom åren :)
Fredrik: Njae, just Lille skutt vet jag inte om jag skulle jämföra honom med. Man kan säga mycket om honom, men särskilt harig (eller rädd av sig) skulle jag inta kalla honom.
Mattias: Jag syftade på hans förmåga att hoppa från en position till en annan... och där han ju erkänt duktig ! Harig och liten ? Definitivt inte.
Förresten, tack för erbjudandet att ta med Sandman till SMN nästa gång. Tyvärr är jag på väg till Falklandsöarna via Santiago när ni diskuterar utskänkningstillstånd i Kommunhuset.
Skicka en kommentar