När mörkläggningsgardinerna i morse drogs undan sken solen i Tokmoderatens sömndruckna ögon. Hallelujah. Språngmarsch till Platjan, lagom framme till sanden när de mörka molnen skymtar. Eftersom detta är en historisk dag vände vinden och hela dagen förblev blå... Väl på stranden kunde vi se barnuppfostran på brittiskt vis. En gapande son begravdes i sand med endast huvudet synligt. Han grävdes upp först när han bett om ursäkt för sitt vämjeliga beteende... Undrar vad socialtjänsten hemma skulle säga om dylika metoder? Denna dag var ju historisk, och detta beroende på att Tokmoderaten just denna dag i sin frånvaro väljs in i Sundbybergs kommunfullmäktige. Jag längtar efter att bestiga talarstolen och spy ut min galla över att min hemstad inte styrs enligt folkviljan. Hoppas Arne och Spira är beredda, jag kommer närmast tala i tungor...
Inlägg
2 kommentarer:
Bra! Fullmäktige behöver fler demagoger och fler linjetal :)
Gör mig inte besviken nu :p
Efter min totala tystnad i Stadsbyggnads borde du vara beredd på att bli besviken min vän...
Men jag har under de sömlösa nätterna i Spanien skrivit ett så vackert installationstal att till och med Helene H-K kommer ha svårt att dölja tårflödet och hulkningarna...
Skicka en kommentar