I dagens SvD finns en artikel om min favoritplats på jorden, Falklandsöarna. Artikeln handlar i mångt och mycket om den historiska bakgrunden till kriget 1982, och de fortsatta anspråken på ögruppen från Argentina.
I mina ögon kunde ögruppen ha legat i inloppet till Buenos Aires hamn och ändå ha rätt att fortsätta vara brittiskt eftersom det är folkviljan. Visst är jag färgad av alla dessa underbara människor som jag träffade under mina resor till Falklandsöarna i mars och tidigare, och som inget annat vill än att få leva under drottningen, men gärna i harmoni med sin stora granne i väster. Så länge Argentina vägrar att inse att folkviljan är tydlig för antingen fortsatt brittiskt styre eller ett utökat självstyre finns det problem med den harmonin. Hade det på något sätt funnits en med Argentina besläktad urbefolkning som kastats ut av britterna 1833 hade jag nog kunnat ompröva detta ställningstagande, men de enda argentinare som fördrevs av britterna var ett gäng straffångar och deras vakter. Dessutom var engelsmännen otvetydigt de första som gjorde anspråk på ögruppen...
De argentinska soldater som morgonen den 2 april 1982 landsteg i Stanley trodde att de skulle mötas av jublande människor, som talade spanska och som längtat efter befrielsen från kolonialismen under 150 år. Riktigt så blev det ju inte, man var inte välkommen, man var hatade och befolkningen var mer brittisk än de som bor i London. Ett riskfyllt spel från generalerna i den argentinska juntan ledde till att fler än 1000 argentinska och brittiska soldater fick sätta livet till när Margaret Thatcher stod upp för ögruppen och dess befolkning.
Falklandsöarna av i dag är en underbar plats! Med sin unika, vackra natur och ett djurliv utöver det vanliga, med sitt synnerligen omväxlande klimat ( man kan uppleva alla fyra årstider på ett dygn! ), med sina generösa och trevliga innevånare och en framtidstro som kan förflytta berg är detta en plats som jag skulle kunna tänka mig att flytta till faktiskt. Visst är det lite folk, men friheten är total. Kriminalitet finns inte, mobbing vet man inte vad det är och luften är så ren att det gör ont... Kriget för 26 år sedan märker man endast vid de avspärrade minfälten, slagfälten och de talrika monumenten överallt. Hur cyniskt det än må vara innebar kriget att ögruppen föddes på nytt, med optimism i stället för pessimism, med nya visioner inför framtiden och ett fortsatt liv i frihet.
Är man intresserad av Falklandsöarna, är man varmt välkommen att följa med undertecknad till ögruppen den 25 september. Pelle Mohlin Travel arrangerar en resa söderöver med stopp i Santiago och en gediget program i krigets, den övriga historiens och den fantastiska naturens spår, se här om intresse finns. Mig veterligen finns det 4 platser kvar att fylla, och jag är den expertguide resenärerna får stå ut med... Välkommen till ett avlägset, varmhjärtat och underbart paradis, Falklandsöarna!
Alla bilder ovan är fotografererade av den fantastiska värden och innehavaren på gästhuset på Pebble Island, Allan White, och får endast användas av undertecknad för att "promota" Falklandsöarna som resmål. Alltså, bilderna copyrightskyddade av Allan White.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar