BRANDEN - VARFÖR DÖR FLER?

Jag har alltid varit fascinerad av brandkåren och dess arbete. Som liten grabb i Gnesta hade jag och kompisarna den stora förmånen att växa upp på en gata där det bodde en brandman, en riktig hjälte. Brandmannen hette Janne Aspgren, och jobbade i Södertälje. Janne var en snäll person, han gav oss ungar kasserade brandhjälmar att använda när vi lekte brandkår. Just att leka brandkår var vår favoritlek, tillsammans med kvarterskrig. Dessutom fick vi titt som tätt komma och hälsa på Janne på jobbet.

Under hela uppväxten, och för all del under den tid när jag borde ha mognat har intresset för räddningstjänsten levt vidare. Jag "pryade" under min gymnasietid på brandstationen i Tumba, och hade en förkärlek för samtal som handlade om bränder under min tid på SOS. På min nuvarande arbetsplats har jag av någon outgrundlig anledning fått uppgiften att vara brandombud. Detta innebär att jag utbildar personalen i brandskydd och har ett informellt ansvar för att brandskyddsrutiner och tekniska hjälpmedel fungerar som det ska.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så bekymrar det mig att man skär mer och mer i räddningstjänstens organisation. Mindre utryckningsstyrkor och glesare mellan brandstationerna innebär att man initialt har färre händer på plats för att rädda liv och minska skador. Så är det bara, och inga svepande formuleringar om samverkan och effektiviseringar ändrar denna sanning. Att fler och fler faller offer för bränder kan säkert inte enbart förklaras med dessa neddragningar, som sker landet runt utan också av enskilda händelser. I statistiken för hur många som fallit offer för "Fågel Fenix" sticker fortfarande 1998 ut som ett mörkt år, allt på grund av tragedin vid Backaplan i Göteborg då 63 ungdomar föll offer för en anlagd brand. Detta illdåd bör man inte bortse ifrån när man kallar Mattias Flink för Sveriges enda massmördare...

Tittar man på på Gnesta till exempel så har man där minskat larmstyrkan från 7 till 5 man för några år sedan. Denna minskning på 29% kan få förödande konsekvenser i en "byhåla" där närmaste back-up finns 20 minuter bort. En brand i internatdelen på Åsbacka dövskola eller äldreboendet kommer bli kaotiskt eftersom dessa 5 man kommer få välja sina arbetsuppgifter, att både livrädda och försöka stoppa brandspridning existerar inte med denna numerär. I mina ögon är just räddningstjänsten, tillsammans med skola och omsorg de kommunala huvuduppgifter som alltid måste prioriteras. Människors liv och lem måste alltid kunna skyddas eller försvaras av "samhället", annars fyller "samhället" ingen funktion...

Slutligen en personlig händelse där min familj fördröjde en räddningsinsats i Partille. Jag tror att jag var runt 8-9 år när detta hände, och familjen var på besök hos släkten i Götet. Min kusin Annika hade fått ihop det med en deltidsbrandman på Partille Brandstation. Självklart fick vi en kväll följa med och hälsa på i den öde brandstationen. Under besöket hade min far begåvat nog parkerat vår gamla Volvo utanför portarna till vagnhallen...

Medan jag och mina små bröder klättrade omkring i brandbilarna gick larmet, en sopcontainer stod i brand. Eftersom det hela var en deltidsstation flyttade inte min pappa på bilen omedelbart, det skulle ju ändå ta 5 minuter innan gubbarna var där. Gubbarna kom, började byta om och skulle köra iväg...

Men i vägen stod en Volvo som vägrade starta! Farsan var pionröd, brandmännen sprang frustrerade ut och puttade bort bilen som då hoppade i gång med ett ryck. Brandbilen rullade iväg, med oss efter. Farsan skämdes som en hund, men vi tre bröder njöt och tyckte att en containerbrand var otroligt spännande... Sjuk? Lite kanske.